Fler än vi saknas i paradiset

Jag fick ett lite ledsamt mail från en i "familjen", jag hade bett henne att krama Bangdee från oss:

"Dear xxxx, thanx for your postings! Sorry, we can't send greetings to Bangdee. He's living by his daughter now. He lost the light of his eyes and can't no more work here. Hope you're ok and little Bubu too. We enjoy our last days on Bubu without "say goodbye groove" and look forward to next year. Send you a lot of sunshine in your hearts and many many lovely greetings. A part of the Bubutribe family :-)And fire on Bubu burns for long time...Andrea, George and yvy"

Favoritfoto i repris, mr Bangdee

Bangdee, den snälle båtsmannen som tog oss till och från paradiset i sin longtail-båt och som ibland kom förbi våra bungalows för att få sig lite Mekong att dricka. Han som dansade under stjärnorna i baren och förgyllde våra dagar. Bangdee som lekte med våra barn och kånkade och bar på is, mat och annan proviant som han hämtat till oss på fastlandet. Det sades att han bodde på ön året runt och att han under lågsäsongen var ensam människa där i djungeln. Vi fick höra att han då brukade klä av sig naken och vandra runt ön och tala med månen och alla djuren. Kanske drog han sig tillbaka när de andra som arbetade på ön blev för pengakåta. När de började ta dit gäster som inte vårdade och tog hänsyn till naturen. Kanske kommer våran paradisö om några år att vara överexploaterad som så många andra ställen i Thailand.