Vernissage av duktiga små konstnärer och innan dess

Frukost; nyttigdryck och kaffe Sedan; jobba järnet, ensam på dubbelbemanning. Skickade hem min kollega som påstått att hon kräkts lite. Usch, kom inte i närheten! Vidare; massor av telefonsamtal Sedan; Efter dryga 2 timmar klar med dubbelgörat, hygien, matning ensam och så Lunch; kaffe och bulle med anhörig Sedan; hämta och lämna matlåda. Vidare; ringa 97-åring och be henne öppna till mig om 20 min. Sedan; till kontoret, lämna nycklar, dokumentera, hämta min påse. Vidare; plinga på hos 97-åring som inte öppnade Sedan; ringa 97-åring utan svar. Vidare; tillbaks till kontoret för att hämta hennes nyckel. Sedan; upp till 97-åring och in-lägenheten tom! Kolla toa, garderob, balkong-ingen tant. Så; ut och leta och fann 97-åring som trott att hon skulle möta mig ute. Sedan; hjälpa henne hem och fixa mat, servera, fixa naglar, diska Vidare; tillbaks till dubbelbemanning, nu med frisk kollega Sedan; sluta tidigt och ta bussen till förskolan... ...där de små liven hade en underbar vernisage för oss föräldrar. Min dotter blev lycklig när jag kom men ledsen över att jag sedan skulle överlämna henne till sin far. Fina små konstverk, allt från matisse-inspirerade klippa-klistra grejor till lerskulpturer döpta efter mig! Fantastiskt! Jag försökte trösta en liten pojke vars mamma jobbar natt så han skulle på "nattis"-dagis på natten. Jag visste inte att sådant fanns redan och jag sa till fröken "säg för guds skull inget om att nattis finns till min dotters far, för då kommer hon få bo på dagis". Fröken log och klappade mig på ryggen. Barnen bjöd på salta pinnar och saftbål och efter en stund ringde pappan och bad mig komma med älsklingsungen. Hon blev ledsen igen och vi tog vägen förbi konsum där jag köpte gott mellanmål och en pixiebok till henne. Lite gladare min men återigen ledsen vid överlämnandet till pappa. Snyft men på fredag kommer hon hem hit igen!

Bowling i Gullmars

I fredags var vi och bowlade i Gullmarsplan med jobbet. Det var roligt men det var ca 16 år sedan jag bowlade sist, man börjar bli gammal och ovan, he he. Hur som helst lyckades jag i alla fall få in en strike! Efter spelet åkte vi buss till Engelen i gamla stan där vi intog tre-rätters med fri "måltidsdryck". Jag som är vegetarian får säga att varmrätten; risotto med svamp, färsk sparris, parmesan och grillad halloumi, var en riktig höjdare! Den uppvägde den trista förrätten; skivade tomater med balsamvinäger och hårdstekt, torrt bröd och efterrätten; omelettliknande creme caramell med löksmakande jordgubbsbit. De bästa bowlarna fick varsin stooor, sprakande drink. Jag tillhörde inte dem! När middagen var avslutad och folk började skingras kände jag mig kluven. Några ville ha kvar mig på stället, några ville ha med mig till Bauer och några ville att jag skulle haka på till Paradise. Jag började med att stanna kvar på stället med alla tjejer som jobbar i samma arbetsgrupp som jag. De var nere på Engelens dansgolv och shakade loss till svensk schlager. Jag gillar inte att dansa och jag fullkomligt avskyr svensk schlager, så min stund med dessa brudar blev inte långvarig. Jag fick lov att ursäkta mig och vandra vidare. Mot Bauer hade jag tänkt men de som gått dit gick inte att nå. Alltså begav jag mig till Paradise där jag inte hade särskillt kul. Bättre att kolla på Rebell-Roban vid slussen och sedan glida hem. På lördag morgon blev jag väckt av killens dotter som killade mig under fötterna :-) Frukost med dem och sedan segslappa hela dagen. På eftermiddagen tog jag bussen till min vän Jen och hennes familj. Hunden var utlånad men de vilda barnen var hemma. Jag drack någon cider, snackade om livet, hjälpte Jen i tvättstugan och sedan drog jag vidare till stan. Där mötte jag upp med min överförfriskade bror och hans lika tjej + deras kompis. Vi åkte buss till Etnografiska, kulturnatta. Vi ville se en föreläsning om zombies och vampyrer men vi kom för sent. Vi traskade runt på muséet en stund och sen bestämde vi oss för att åka till stan och dricka öl istället. Vid busshållplatsen var det fullt så vi traskade till hållplatsen innan, vid kaknästornet. När vi klev på bad chauffören en av bussvärdarna att se till att folk satte sig så långt bak i bussen som möjligt. Brorsan trodde att chauffören sa till honom, varpå han vrålade: KAN ALLA GÅ SÅ LÅNGT BAK I BUSSEN SOM MÖJLIGT! När vi satt oss började vi andra att garva och bror min insåg sitt misstag. Stort gapskratt! :-D Efter att vi kuskat runt på bussen ett tag föreslog vi att vi skulle hoppa av, det tyckte inte brorsans tjej, hon tyckte vi skulle åka vidare. Det gjorde vi och hamnade på slutstationen, Tomteboda. När vi frågade chauffören om vi fick åka med tillbaka sa han:"Nu är det slut!" Han släckte bussen och vi måste kliva av. Inga andra bussar gick så vi började traska och traska och kom så småningom till en buss som tog oss till Odenplan. Där blev det varsin öl, sista beställningen, på Vasa. Tjejen rullade ihop ett kvitto som hon stoppade in i värmeljuset (hjärnsläpp?) varpå en liten brand uppstod. Brorsan släckte den i ölen. Ja, vilken kulturflopp! Men roligt var det!

Hatet

av Anders Nyqvist är mitt senaste boktips!

Jag läste ut den i går morse och jag saknar redan att läsa den.

Jag fick den av en tant som tänkte kasta den i återvinningen.

Hon tyckte att den var hemsk.

Visst var den hemsk men bra skriven och mycket gripande.

Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig och läste varje ledig sekund.

Den handlar om Anders barndom och uppväxt med en alkoholiserad far som

våldtog och misshandlade hans mor.

Hela familjen försökte genom åren att upprätthålla dess fina fasad

så att ingen utifrån skulle förstå att allt var knas.

Boken är tung men hoppfull.

Läs den, läs den läs den!