Vernissage av duktiga små konstnärer och innan dess

Frukost; nyttigdryck och kaffe Sedan; jobba järnet, ensam på dubbelbemanning. Skickade hem min kollega som påstått att hon kräkts lite. Usch, kom inte i närheten! Vidare; massor av telefonsamtal Sedan; Efter dryga 2 timmar klar med dubbelgörat, hygien, matning ensam och så Lunch; kaffe och bulle med anhörig Sedan; hämta och lämna matlåda. Vidare; ringa 97-åring och be henne öppna till mig om 20 min. Sedan; till kontoret, lämna nycklar, dokumentera, hämta min påse. Vidare; plinga på hos 97-åring som inte öppnade Sedan; ringa 97-åring utan svar. Vidare; tillbaks till kontoret för att hämta hennes nyckel. Sedan; upp till 97-åring och in-lägenheten tom! Kolla toa, garderob, balkong-ingen tant. Så; ut och leta och fann 97-åring som trott att hon skulle möta mig ute. Sedan; hjälpa henne hem och fixa mat, servera, fixa naglar, diska Vidare; tillbaks till dubbelbemanning, nu med frisk kollega Sedan; sluta tidigt och ta bussen till förskolan... ...där de små liven hade en underbar vernisage för oss föräldrar. Min dotter blev lycklig när jag kom men ledsen över att jag sedan skulle överlämna henne till sin far. Fina små konstverk, allt från matisse-inspirerade klippa-klistra grejor till lerskulpturer döpta efter mig! Fantastiskt! Jag försökte trösta en liten pojke vars mamma jobbar natt så han skulle på "nattis"-dagis på natten. Jag visste inte att sådant fanns redan och jag sa till fröken "säg för guds skull inget om att nattis finns till min dotters far, för då kommer hon få bo på dagis". Fröken log och klappade mig på ryggen. Barnen bjöd på salta pinnar och saftbål och efter en stund ringde pappan och bad mig komma med älsklingsungen. Hon blev ledsen igen och vi tog vägen förbi konsum där jag köpte gott mellanmål och en pixiebok till henne. Lite gladare min men återigen ledsen vid överlämnandet till pappa. Snyft men på fredag kommer hon hem hit igen!