Krassliga barn

Barnen är krassliga. De ringde mig ifrån dagis igår och berättade att lillskrutt spytt lite. Hennes pappa åkte dit och hämtade henne. Hon var med på begravningen men vi märkte att hon var mosig. Hon klagade över magont och ville inte ens smaka på tårtan som bjöds efter ceremonin. När hon tackar nej till sötsaker då är det verkligen något som är fel :-) Lillskrutt hade feber inatt och hon var uppe på toa med diarré. Hon hostar och snorar och är allmänt dåsig. Hennes lilla kompis är också dålig så jag är hemma med två små sjuklingar idag. Nu ligger de snörvliga men lugna och snälla framför barnTV.

Begravning

Igår var vi på gammelfarfar Svens begravning.
Den hölls i ett av kapellen på Skogskyrkogården.
Skogskyrkogården är en enormt stor kyrkogård.
Jag åkte buss dit och hade stora problem att hitta till kapellet i snöstormen.
Platsen var öde men så kom tack o lov en taxibil som jag stoppade för att fråga efter vägen. Taxichauffören var lika förvirrad som jag men han var snäll.
Jag fick hoppa in i bilen och vi snurrade runt tills vi hittade rätt.
I sista sekunden kom jag fram.

Begravningen var lugn och fridfull.
Lillskrutt satt tyst och stilla brevid sin pappa.
Hon fick beröm av de äldre gästerna för att hon varit så duktig.
Jag och hennes pappa visste att det till stor del berodde på att hon började bli sjuk.

Två av Svens barnbarn sjöng och spelade gitarr och det var svårt att hålla tårarna borta.

Vila i frid Sven!

(Jag tror inte på det som bibeln har att säga.
Sagor.
Men jag tror på något.
Annars skulle det kännas hopplöst.
Ju!)


Bilden på blommorna kommer från blomsterpalettens hemsida och det var just dessa jag beställt till begravningen

Lillskrutt och jag...

...hade en väldigt mysig eftermiddag och kväll igår.
Jag skulle på kurs som blev inställd så jag hämtade henne på dagis vid 13-tiden. Hon blev glad att se mig och jag blev glad att se henne (det är "pappavecka")! Vi tog bussen till Slussen och knallade upp på Götgatan.

Där letade vi skridskor på Emaus/Emmaus(?) men fann inga i rätt storlek. Vi knallade vidare och tittade in på H&M där lillskrutt envisades med att hon absolut ville köpa något till mig för mina pengar, ha ha ha! Hon gav sig inte så det fick bli ett läppglans och en ögonskugga för halva priset. Onödigt, jag vet! Före eller efter gick vi in på Lush tror jag det heter. En butik där de säljer tvålar och badprylar i lösvikt. Lillskrutt var i himmelriket och hon kände och luktade på allt. Hon tappade guldiga badbomber på golvet så både hon och jag var fulla av guldglitter. Personalen var så snäll och gullig så jag kunde inte låta bli att spontanshoppa lite (ågren, ågren).

Sedan knatade vi in på nya Konsum vid Söderhallarna. Vi handlade Änglamarks ärtsoppa och våffelmix och svartvinbärssylt, lillskrutts önskemål på middagsmat. I cafeterian tiggde hon till sig en smothie som hon sörplade i sig i ett nafs! Vi gick vidare in i Söderhallarna och lillskrutt berättade att hon brukar vara där med pappa. Hon älskar verkligen att gå och titta på mat :-)

När vi kom hem till förorten gick vi in i affären för att köpa en sista grej, glass till våfflorna. Lillskrutt ville ha en serietidning men jag sa nej. Jag försökte förklara att vi redan köpt så mycket saker och att man inte kan få allt man vill jämt. Då bröt hon ihop en liten stund och skrek: "då vill jag bara vara med min pappa".

Väl hemma var hon glad igen och vi hade våffelkalas och sedan badade vi badkar och lekte med ankorna tills det var läggdags. Jag läste saga och lillskrutt trilskades lite men sedan somnade hon sött, ovanligt fort. I morse lämnade jag henne på dagis och nu är hon med sin pappa igen tills på fredag. Jag saknar henne!

Sms:a...

...och skänk pengar till Haiti!

Det gjorde jag dagen efter katastrofen. Sms:a AKUT till 72900 och skänk 50 spänn till Röda Korset så att de kan hjälpa det drabbade folket i Haiti!

Så idag tryckte jag i mig en semla för att orka simma :-) Samtidigt bläddrade jag i Aftonbladet och läste om Haiti. Blev lätt illamående så då sms:ade jag lite till. Sms:a HAITI till 72900 och skänk 50 spänn till Unicef så att de kan hjälpa det drabbade folket i Haiti!

Såklart att vi välgödda, bortskämda människor ska hjälpa till så att de som har det svårt får det bättre! Själv är jag världsförälder i Unicef och bidrar med en liten slant i månaden, jag skänker också pengar till Sos-barnbyar varje månad.

Igår fick jag "honom" att för första gången, tror jag, i sitt 35 plus plus-åriga liv, skänka en slant till bättre behövande. Jag har varit på honom många gånger och försökt få honom att börja ge pengar till välgörenhet. Han har ju slantar så att han klarar sig och gott och väl har råd att skänka en del! Då har han alltid skyllt ifrån sig genom att säga "men jag vill vara helt hundra procent säker på att pengarna verkligen går fram". Bullshit! Han har pröjsat flera hundringar i månaden i år på träningskort som han nästan aldrig utnyttjat! Det är bortkastade slantar!!!

Så det så!

Sms:a nu och skänk pengar till Haitis folk!

Kusin vitamin...

...är en mycket upptagen människa med hundra bollar i luften. Därför ses vi inte längre så ofta, tyvärr. Men så i fredags kom hon hit för att spendera hela helgen med mig!

Jag mötte henne efter jobbet, vi drog till bolaget, ICA och hem till min kära lägenhet i förorten. Där tog vi oss lite att dricka och sedan gick vi till favoriten Restaurang Tina-Maria. Jag drack öl, kusin drack vin och vi åt utsökt turkisk mat. Mätta och belåtna knallade vi hem igen för att inta mera dryck.

Vi lyssnade på musik, skålade, blossade, berättade hemlisar, klädde ut oss och hade det riktigt trevligt! Framåt småtimmarna kom bror min med flickvän över i en taxi som jag sponsrade (eller la ut för?). De unga tu var glada i hatten efter en krogrunda. De halsade Explorer och snackade och hade det kul i vårat sällskap.

Klockan tickade på och flickvän och kusin slocknade på tvären i min höga säng. Brorsan och jag lyssnade på "I wanna be a hippie and I wan´t to get high" och Leila K och vi snackade drogromantik, svampar, majja och kola och annat skit som jag numera, tack o lov, bara får fantisera om. Jag dansade en liten fuldans och sen slocknade bror min breve flickvännen i min säng. Tre i rad. Själv la jag mig på madrassen i lillskrutts krypin (hon var såklart hos sin pappa).

Dagen därpå vaknade vi förstås sent. Jag först upp och röjde undan. Brorsan och jag käkade frulle och sedan åkte han och flickvännen hemåt. Hon hade spytt på plattformen vid gamla stan med en bag in box i handen, vackert värre :-D

Kusin och jag knallade i väg och inhandlade pizza och annat bakiskäk. Vi hyrde två filmer och gick sedan hem och gosade ner oss framför TV´n. Filmerna var riktigt bra!;

"Scener ur ett kändisskap" med Linus Wahlgren m.fl. En "dokumentär" om honom och den var faktiskt riktigt kul! Måste ses!

"Fräls oss ifrån ondo", en dansk dramatisk stark film som också fastnade i skallen!

När vi kikat på dessa filmer var vi fortfarande sugna på att se mer och snaska i oss mer onyttigheter så vi tittade på en gammal goding som jag hade hemma, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Sedan var det nog läggdags och så var den dagen förbi.

På söndagen slappade vi vidare tills det var dags för kära kusin att ta tåget hem.

Jag hoppas att vi får fler sådana helger tillsammans!

åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå

Konstig metod...

...att klä ett barn på

och varför sa jag inte till?



I början av förra veckan när jag skulle hämta kidsen på dagis så var en annan förälder där, en pappa, samtidigt för att hämta sitt barn, en pojke. Pojken var ovillig till att klä sig och pappan sa då; "ska jag hålla fast ditt huvud mellan mina ben?" Så la han ner pojken på rygg och och satte sig själv på knä. Han kilade fast pojkens huvud mellan sina knän och tog sedan på honom en del av kläderna. Pojken försökte ta sig loss och han grät efter sin mamma. Pappan lät honom då bli fri och pojken fick en ny chans att få på sig kläderna på egen hand. När pojken åter trilskades så gjorde farsan likadant igen, huvudet mellan knäna som i ett skruvstäd. Snart kom andra föräldrar intrillandes och då blev pappans ton så mjuk så mjuk, han släppte pojken och kallade honom "lilla gubben" och så vidare. "Mina" tjejer tog snällt på sig sina kläder och vi gick därifrån.

Kommande dagar såg jag till att vara på dagis samma tid för att hämta, för jag tänkte att får jag uppleva scenariot en gång till så ska jag fan i mig säga till. Jag har inte sett till varken pappan eller pojken sedan dess.

Så, varför sa jag inte till denna gången? Feghet? Jag ville ha mer kött på benen.

Skönhet

Pacifier

Eller napp som det heter på svenska, är en grej man stoppar i truten på sitt barn för att det ska bli tyst!
Eller?

Våran lillskrutta ville aldrig använda napp och jag kan inte påstå att vi var ledsna för det.
Vi hade från början sagt att hon inte skulle ha napp, dumt av bli beroende av något redan i babystadiet, som sedan är svårt att vänja sig av vid!

Dock hade hon ett enormt sugbehov så vid några desperata tillfällen (då mina bröst var trötta och ömma, ja hela jag var trött som fan) så försökte vi att stoppa in en napp i hennes mun. Den åkte ut fort som sjutton och vi ansträngde oss inte särskillt mycket för att hon skulle gilla nappen.

Idag kan man väl säga att jag är ganska glad över att hon aldrig blev beroende av varken napp eller snuttefilt. Jag vet att det är svårt att få de små liven att sluta och jag vet att det kan bli katastrof om nappen eller snuttegrejen någon gång kommer bort.

Dessutom så tycker jag det ser ganska illa ut med en stor napp i truten på det söta lilla barnet, speciellt om det inte längre är så litet. Larvigt va? men jag irriterar mig på sådana småsaker. Så hör man ju inte heller så bra vad barnet säger när det försöker prata med en plugg i munnen. Såklart.

Jag själv använde napp toklänge som barn, därför har min gom vuxit efter nappen och det ser inte så bra ut! Risken att få kraftigt överbett är stort om man inte slutar med napp i tid. Jag minns hur jobbigt det var att vänja sig av vid, ledsamt för nappen var ju en slags trygghet.

Jag kastade bort min napp flera gånger i tappra försök att bli av med den. Tårarna rann och varje gång hämtade jag tillbaka den, trots att den var jordig och full av smuts. Tillslut, har min storasyster berättat, gick jag med på att sova utan napp, men bara på villkoret att den fick ligga under kudden. Jag var nog fyra år då, kanske mer.

Sedan dess har jag under åren varit beroende av en massa olika saker och vem vet, kanske var det nappens fel? :-) Mooahahahaha

Alla trillar av pinn...

...eller stämplar in som jag tror att min dotters far uttryckte det
(om jag inte minns fel).

Förr eller senare alltså så dör man, ja så är det.
Och nu runt årsskiftet så verkar fler än vanligt ha farit till himmelen.
Eller vart man nu tar vägen efter detta livet?

Min dotters gammelfarfar stämplade in igår morse.
Det hade gått fort och hans hjärta pallade inte mer.
Han har varit skröpplig länge, länge, länge.
Och goa Bittan (hans fru) har tagit hand om honom under alla år.

Nu är Bittan ensam...
...eller fri?

Sov sött Sven!

Nu ska jag visa Bittan min omtanke.