Konstig metod...

...att klä ett barn på

och varför sa jag inte till?



I början av förra veckan när jag skulle hämta kidsen på dagis så var en annan förälder där, en pappa, samtidigt för att hämta sitt barn, en pojke. Pojken var ovillig till att klä sig och pappan sa då; "ska jag hålla fast ditt huvud mellan mina ben?" Så la han ner pojken på rygg och och satte sig själv på knä. Han kilade fast pojkens huvud mellan sina knän och tog sedan på honom en del av kläderna. Pojken försökte ta sig loss och han grät efter sin mamma. Pappan lät honom då bli fri och pojken fick en ny chans att få på sig kläderna på egen hand. När pojken åter trilskades så gjorde farsan likadant igen, huvudet mellan knäna som i ett skruvstäd. Snart kom andra föräldrar intrillandes och då blev pappans ton så mjuk så mjuk, han släppte pojken och kallade honom "lilla gubben" och så vidare. "Mina" tjejer tog snällt på sig sina kläder och vi gick därifrån.

Kommande dagar såg jag till att vara på dagis samma tid för att hämta, för jag tänkte att får jag uppleva scenariot en gång till så ska jag fan i mig säga till. Jag har inte sett till varken pappan eller pojken sedan dess.

Så, varför sa jag inte till denna gången? Feghet? Jag ville ha mer kött på benen.