Kärlek vid första ögonkastet!

Igår blev lillprinsen fyra veckor.
Och storasyster kom hem från Thailand natten innan.

Deras allra första möte skedde när hon kom hit igår kväll.
Hon verkligen älskade sin lillebror från allra första stunden!

Hon sa till honom; "Du är så liten."
Hon pratade till honom som om han förstod.
Och kanske gjorde han det.
Det var så fint och hon bar honom, pussade honom, kramade honom.
Hon till och med bytte hans blöja och klädde på honom pyjamas.

I morse kom hon in och väckte oss. Då var klockan snart 4.
Min dotter är jetlaggad och extra svårt blev det att sova
då hon ju bara vill vara med lillebror hela tiden!

Klockan är inte ens 9 på morgonen nu och vi har redan
hunnit bada den lille, klätt på honom kläder och ätit frukost
flera gånger om.

Nu sussar lillprinsen en stund och storasyster väntar på
att han ska vakna någon gång!

Hon hade med sig presenter hem, en bebiströja
och två par strumpor till lille, lillebror.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Hej då choklad och välkommen hem lilla älskling

I natt har jag sovit jäkligt illa och lillprinsen har ätit konstant.
Han har gnytt och gnällt, pruttat och verkat missnöjd.
Jag har haft så ont i höften så att jag knappt kunnat röra mig
och mitt ena bröst har värkt.
Pissnatt med andra ord!

Dagen blev desto bättre med solsken och härligt väder.

En vaken prins i sin vagn

Vi hade tid på bvc, 1-månaders kontroll. Ordinarie bvc-tanten  
var sjuk så vi fick en annan. Hon tyckte att lillprinsen verkade pigg och välmående
och att hans spända mage kan bero på att han inte tål något
som jag äter eller dricker, eventuellt komjölksprotein.
Hon rekommenderade att vi provar med semper-droppar
och magmassage till att börja med.
Hon såg också några pepplor på lillprinsens kinder
och hon sa att det kan bero på att jag ätit choklad.
Hmm...hur fan kan hon veta att jag ätit choklad?
Hon har ju rätt så det är väl bara att sluta med det då.
Och se om prickarna försvinner.

När vi var klara där knallade vi till Gullmarsplan för att
handla lite på hemköp. Där fick jag tag på kokosmjölk
för bara 10.90 kr/burk!

På väg ut ur affären träffade jag en skitgammal jobbarkompis.
Hon gick i pension för massor av år sedan.
Jag hälsade på henne och hon blev väldigt glad och gav mig en kram
men egentligen tror jag inte hon kände igen mig!
Väldigt gaggig var hon och verkade hemskt glömsk.
Jag frågade om hon bor kvar i Kärrtorp.
Då svarade hon; "Nej, jag bor i...Kärrtorp"
Jag höll aldrig på att komma ifrån henne för hon pratade på
och var nog väldigt sällskapssjuk!

På förmiddagen upptäckte jag att vi fått parkeringsböter.
Man får inte stå parkerad på vår gata på onsdagar och
J glömde flytta bilen i morse. Trist, för vi måste betala 550 spänn!
Vi har en soffkassa där vi lagt alla pengar vi fått in från saker vi sålt
på Blocket. Helt enkelt får vi ta av dem. Vi har en soffa och det
är ingen panik att köpa en ny!

Nu sitter jag hemma och väntar och längtar!
J åkte iväg för en stund sedan för att hämta min lilla dotter
hos hennes pappa. Det ska bli så skönt att kram om henne
och få höra allt hon varit med om! Spännande också att se
vad hon tycker om lillebrorsan!

Förresten så blev höften bättre av en promenix!

Bagisvy

Favorit i repris.

En vanlig syn i Bagarmossen.

Rör på fläsket!..

...För sjutton!
Sa jag till mig själv.
När jag suttit inne och slappat allt för länge och det plötsligt blev vår ute igen.
Du har ju faktiskt ganska många extrakilon att göra av med.
Sa jag till mig själv.
Så la jag lillprinsen i vagnen och knallade ut!
Och det var riktigt skönt!

Det blev inte direkt någon långpromenad men vi hann iallafall få lite frisk luft!

Först knallade vi till dyaraste Konsumaffären.
Jag samlar kuponger numera och hade faktiskt fått en kupong på Änglamarks tvättservetter, helt gratis! Och en med 50 kr rabatt på ett blöjpaket, inte illa!

Jag tänkte också köpa kokosmjölk men va fasiken, hutlöst pris så jag struntade i det.














Jag bor numera i en trist förort med en svindyr Konsum (vi måste börja storhandla på Willys) och bara massor av fastighetsmäklare. Secondhand-barnklädsbutiken har lagt ned för längesen, kaféerna också och nu sist så stängde videobutiken igen. Tacka vet jag mitt kära gamla Bagis med liv och rörelse. Men man ska inte klaga, vi har naturen runt hörnet och närmre till stan!

Så vi knallade ut en sväng i naturen. Hammarbybacken var snöfri och utan skidåkare. I somras hade de raveparty där uppe.






Snart badar alla träden när isen smälter!

Ja, det luktade vår om luften och kanske inbillar jag mig, men jag tyckte ta mig fan också att det luktade lite hasch.

Apropå Björn...

...Ranelid.

Jag har sett hans morotsfärgade nuna lite här och var på sista tiden.
Jag har läst hans namn i bloggar och på facebook och på löpsedlarna förstås.
Han var visst med i melodifestivalen och det blev så omskrivet att jag var tvungen att kolla in bidraget på Youtube, bland det roligaste jag sett och jag skrattar ännu, he he he... :-D

Jag har faktiskt träffat Björn personligen, det var inget höjdarmöte direkt.
Jag och tre snygga kompisar agerade värdinnor på en boksignering som Björn hade tillsammans med Ewa Rudling. Vi tog hand om alla gäster och serverade skumpa och godsaker.
Vi såg även till att Björn och Ewa hade det bra.
Att de fick tillräckligt med bubbel och att det inte stod massa disk på deras bord.
Björn kändes ganska dryg och otacksam och han tittade inte ens på oss.
Han hade väl kunnat ge oss en signerad bok eller så som tack för hjälpen!
Men icke, han gav oss ju inte ens ett tack med sin annars så ordbajsande mun.

Bilden på honom googlade jag fram. Jag googlade på Björn och Ewa (med efternamn) och tänkte att jag kunde kanske ha tur och få upp en bild från just boksigneringen. Det fick jag inte, däremot kom lustigt nog bilden ovan, från min blogg upp?!

Kaninis...

...har legat i fönstret, nedbäddad, och väntat i en månad nu.

Kaninis har legat och väntat på min dotter.

Hon bad mig att ta hand om kaninen när hon var bortrest.

Det är hennes favoritgosedjur och hon tordes inte

ta med den till Thailand.

Hon var rädd att tappa bort den.

Idag kommer hon till Sverige,

min lilla skrutta!

Idag är det vinter

Eller i vilket fall så har det snöat under natten.

Dock verkar det vara plusgrader och det känns ju så jäkla onödigt!

Varför ska det snöa när det ändå töar bort direkt?

Slaskigt och jävligt.

Grått som satan ute och inga fåglar som kvittrar.

Vi har gjort en fågelholk av ett juicepaket.

Eller snarare en fågelmatsholk!

Däri har vi stoppat torra tårtbottenbitar.

Ovanför har jag hängt ett litet ostpaket.

Men Stockholmsfåglarna är kräsna

och bortskämda

och har knappt rört våra matgåvor

till dem.

Det var vår igår

Ja, det kunde man iallafall tro för en stund.
Solen sken och fåglarna kvittrade och det var någon plusgrad.
Jag tog en promenad till Skanstull med bebis i vagnen.

Han sussade gott

Jag brukar aldrig någonsin knalla över Skanstullsbron.
Jag brukar ta den trevligare gångvägen nedanför/under.
Då slipper man alla bilar.
Igår var min amningshjärna ganske mycket ur funktion.
Så självklart traskade jag över brojäveln med barnvagn och allt.
Tur att lilla prinsen låg så skyddad i vagnen.
Själv fick jag stå ut med avgaser och vägdamm.

Men utsikten dög

Vid Skanstull gick jag och kollade in ett par overaller

på Polaren och Pyret.

De är hyfsat dyra, jag vet.

Men jag ville bara titta och känna!

För jag funderar på att köpa overall på blocket.

Till ungefär en tredjedel av nypriset.

Jag upptäckte att jag inte fått in några föräldrapenger.

Jag ringde försäkringskassan

och det berodde såklart på att jag ansökt för sent.

För bara några dagar sedan.

Jag visste att jag var sent ute och därför skrev jag

till dem och förklarade varför.

Att det beror på att jag nyss fött barn och att jag ammar

och att man på grund av detta och viss sömnbrist

blir ganska vimsig.

Det godtogs visst inte.

Jaja, bara att vänta en månad på pengarna.

Tack och lov så har jag en liten summa sparade pengar

som bör täcka upp hyran och räkningarna.

När vi skulle ta oss hem igår så bestämde jag mig för att ta tuben.

I Hammarbyhöjden knallade jag in 

på världens dyraste Konsumaffär.

Jag skulle köpa disktabletter, toapapper

och blöjor (som jag hade rabattkupong på).

Jag kom ut ur affären med äppeljuice,

filmjölk och bananer.

Suck!

Sedan fortsatte dagen som vanligt och fåglarna kvittrade på.

Som plåster på såren

Kan ni gissa vad bilderna föreställer?

Alldeles riktigt!

Snäckor!

Men inte vilka snäckor som helst,

norska snäckor som är specialslipade

och har en läkande effekt

på såriga bröstvårtor!

Jag skickade efter dem från minimundus

när min dotter var bebis.

Hon var också en liten vampyr.

Och faktiskt,

dessa snäckor hjälper!

För att de ska hålla sig fräscha

bör man koka dem varje dag.

Skärpning

En blogg ska väl vara ungefär som en dagbok?
Fast min är ju inte det.
Skitsamma, jag borde iallafall kunna skriva någon rad varje dag!
Banne mig!

Förlegat!

Igår hade vi tid på Stadsdelsnämnden i Björkhagen för att fylla i papper att J verkligen är far till våran son.
Så jäkla gammeldags att man fortfarande ska behöva göra det.
Diskriminerande dessutom att man inte behöver göra det om man råkar vara gifta.
Som om ett giftemål skulle garantera något?

Innan besöket ville tanten på kontoret ha vår sons födelsevikt.
Hon förklarade att utifrån födelsedatum och vikt så räknar de ut när barnet bör vara tillverkat.
Sedan får pappan kolla det datumet och bekräfta om han varit med mamman då eller ej.
Sjukt!

Hur som helst så fick vi en skön promenad!

Aldrig mera tvätta!

Lindavännen var här idag med sin lille pöjk, som faktiskt var ganska stor om man jämförde med min!

Hennes lillkille blir fem månader om ett par dagar och väger numera ungefär tre kilo mer än min.

De växer så fort de små liven!

Linda hade även med sig ca 37 kilo kläder i storlek 56-62 som hennes son vuxit ur.

Herregud! Nu behöver jag inte tvätta till lillkillen de närmsta månaderna.

Ändå kan han ha "nya" kläder varje dag!

Dessutom har vi fått en hel del kläder till honom från alla möjliga snälla människor!

Fast jag tror förresten jag tvättar ändå med jämna mellanrum.

Annars kommer jag ju ha 37 kilo kläder som ska tvättas på en gång när han vuxit ur eller använt upp allt.

Hela spjälsängen belamrad med kläder.

I brist på byrå.

Men ingen sover där ändå.

Hon är snäll hon Linda!

Och trevligt att ha någon att rulla vagn med när det blir vår!

Kanske ska fråga Vickan om hon också vill joina oss.

Med lillsessan!

Så kan det väl ändå inte vara?

Inte så spännande men ändå...

Nu när jag och J fått en bebis tillsammans så har ju våra respektive döttrar fått ett gemensamt syskon.
Om man har fått ett syskon, får man vara kortare tid på dagis, förlåt, förskolan!
I många kommuner endast 3 timmar/dag.
I bortskämda Stockholm, hela 6 timmar/dag.
Kl.9-15

Personalen på förskolan har bett oss att ringa förskolechefen och fråga vad som gäller när man har gemensam vårdnad = vi har barnen hos oss varannan vecka och övriga veckor bor min dotter hos in far
och J´s dotter hos sin mamma. Får barnen "bara" vara 6 timmar/dag på förskolan även de veckor då de inte är hos oss?
Ja, det trodde fröken.

Det trodde även killen i Stockholms stads telefon. Att om dottern är folkbokfördhos mig,
så är det samma 6-timmars regel som gäller även när hon är hos sin pappa.
Det låter helt sjukt sa jag. Hennes pappa kan väl för fan inte rå för att jag skaffat barn med en annan!
Ska han behöva gå ned i arbetstid på grund av mig?
Eller ska jag behöva skriva dottern hos hennes far?
Det lät inte klokt så jag bad om numret till förskolechefen.

Hon sa att nej men så kan det väl inte vara. Eftersom hon inte visste hundra
så hänvisade hon mig till en kvinna på förskoleavdelningens kontaktcenter.
Hon kan vara svår att nå så skicka ett mail!
Men hon svarade faktiskt direkt och hon sa följande;
Om barnet bor varannan vecka med mamma (som fått bebis)
och varannan med pappa (som inte fått...)
Eller tvärtom.
Ja, då har barnet rätt att vara FULL tid på förskolan
ÄVEN den veckan hon är hos mig!

Därmed inte sagt att vi ska utnyttja fulltiden när de är hos oss!

En liten vampyr

Obs! Kräkmagade ombedes att inte fortsätta läsa!!

Det var ju liksom nästan 6 år sedan man fick en bebis sist och vissa saker har ramlat bort ur minnet.
Till exempel hur det var med bajseriet.
Men visst sjutton ska väl bebisens bajs vara gult, ungefär som senap?
Så har det iallafall varit tills i förrgår kväll.
Då var det plötsligt fullt med svarta "prickar".
Mystiskt, bebisen helammar ju!
Kunde det vara blod månne?

Sambon fick komma in och kolla.
Konstigt tyckte han också och han fotade faktiskt bajsblöjan med sin Iphone.
Nästa bajsblöja var ännu värre, helt mörkt.
Men vad fasiken.
Sambon fick komma och fota även denna!
Vi började googla på bebisbajs men fick inte fram något som liknade detta.

Så igår gick sambon förbi bvc för att be tanterna där att kolla på bajsbilder.
Blod.
Trodde hon och sa att vi var tvugna att åka till Sachsska Barnsjukhuset.
Sambon ringde hem och bad mig fixa till bebisen och göra oss redo att åka.
Aj, fick lite ont i min mage för tänk om det är något farligt!
Han sa också att bvc-damen sagt att vi skulle ta med senaste bajsblöjan till sjukhuset.
Aha, bara att leta i soporna.
Jag hittade blöjan och paketerade den fint i en plastpåse.

Väl framme var det så himla mycket ungar på akuten.
Eftersom vår är så nykläckt så fick vi ett eget rum att vänta i.
Till slut kom fru underläkare för att ta itu med vår son och hans bajsblöja.
Den lille sov gott och ovetandes men jag fick lägga han på skötbordet
och blotta honom. Läkaren lyssnade hjärtat som slog fint.
Kollade allmäntillståndet som verkade bra.
Så kollade hon bajsblöjan.
Hon sa att hon föredrog babybajs framför magsjukebajs!

Läkaren frågade om jag har sår på bröstvårtorna.
Ja, visst har jag det för det kändes som bebisen skulle
bita loss ena vårtan häromdagen och det gjorde satans ont
och en blodblåsa uppstod.
Antagligen har min stackars bröstvårta blivit krossad även inuti
så när bebisen käkar får han i sig mitt blod.
Nice bajs.
Inget farligt för varken babyn eller mig men han kan bli lite
hård i magen och illamående av blodet.

Vi vägde lillkillen och han har ökat med 240 gram på en vecka.
Även det ett friskhetstecken och vi åkte lättade hem.
Nästa gång vi ska till bvc så har jag något nytt att lära tanterna där!


Jag skulle kunna lägga upp bilder på bajsblöjorna här
men det vore taskigt mot min son och mot er som faktiskt läser detta!

Surkart

Vad är det med mig och mitt humör egentligen?
Är det hormonerna tro?
Eller sover jag för lite?
Har jag järnbrist igen?
Är det för att jag hyfsat nyligen fött barn?
Jag vette fan!

J tyckte häromdagen att jag varit surarae, argare, bittrare än vanligt.
Själv tycker jag att jag är så allt som oftast.
Att det är en del av min personlighet.
Kände att jag kanske borde gå i någon slags terapi.
För att komma tillrätta med mitt humör.
För familjens skull.

Och för min egen.
För ibland orkar jag inte med mig själv!
Så kan det va och det känns ju inte så bra.
Mest blev jag sur när vi tyckte olika om vad som är utomhusaktiviteter.
Och vad som är innomhusaktiviteter.
Hoppa rep och snickra tycker jag man gör ute.
Han tycker man gör det inne.

Ok, inne kan vara ok.
Men helst inte när jag är hemma!
Helst inte när bebis ska sova!
Allra helst inte alls...

Det svider i själen...

...och mitt hjärta värker av saknad.

När jag tänker på min lilla dotter som är i Thailand med sin pappa, hans tjej och hennes dotter.

Hon åkte dit den 28 januari och hon kommer hem i slutet av februari.

En hel månad är lång tid att vara ifrån sitt barn!

Och lång tid för henne att vara ifrån sin mamma.

Hon har hunnit få en lillebror under tiden som hon varit borta.

Jag önskar att hon fått vara med från början!

Själv tar hon det coolt, hon sa "Då blir det en överraskning till mig när jag kommer hem"

Tack vare hennes styvmor/bonusmama/plastmorsa/whatever så har jag fått regelbundna uppdateringar från deras resa via sms.

Dessutom har min dotter ringt två gånger från Thailand.

Underbart att höra hennes röst men första gången blev hon så ledsen när vi skulle avsluta.

Då var det svårt att själv hålla sig från gråt.

Styvmorsan sms:ade mig efter och sa att gråten gått över på två röda.

Hur som helst så är det nu bara några dagar kvar tills hon kommer tillbaka till kalla Sverige.

Det blir spännande att se vad hon tycker om lillbrorsan!

Saknad

Förlösande

Den 29 januari på morgonen gick slemmproppen. Framåt eftermiddagen började jag få allt mer förvärkar. Hela natten satt jag upp och försökte sova. Om jag la mig ner så mådde jag illa och fick ont i magen. Det var inte lätt att sova när värkarna kom allt tätare än var 20e minut!

Den 30 januari, på min farmors födelsedag höll värkarna i sig och jag stannade i sängen hela dagen. Jag trodde nog att det snart skulle vara dags och jag ringde farmor och sa att jag skulle försöka klämma ut bebisen innan hennes högtidsdag var över.

Framåt kvällen beslöt jag mig för att en promenad borde vara på sin plats. Jag gick ner på centrum för att möta min Jonas som kom från jobbet. Promenaden tog mig mer än dubbelt så lång tid som vanligt. Vi köpte med oss sushi hem.

Värkarna fortsatte hela följande natt men nu tätare än var 14e minut. Varken jag eller Jonas kunde sova särskillt bra och klockan 3-4 ungefär på morgonen kom värkarna så tätt som var 6-7e minut. Vi gick upp och drack lite te och ringde förlosningen på sös.

De undrade såklart om jag kunde tänka mig att stanna hemma ett tag till. Jo, visst det kunde jag men Jonas gillade det inte. Ta ett par alvedon och en varm dusch rådde barnmorskan mig. Så gjorde jag men värkarna fortsatte ju ändå.

Jonas och jag försökte slumra lite och det gick väl sådär. Emellenåt kom det ingen värk på nästan en halvtimme så då fick jag chans att vila. Efter ett tag började vi bli uttråkade på att bara vanka runt här hemma så vi bestämde att nu ska vi få igång värkarna tätare.

Jag promenerade runt, runt i lägenheten och tog tid mellan värkarna med en app på Jonas´s Iphone. Det höll sig på runt 5-6 minuter. Ananas ska var bra hade Jonas hört eller läst :-) så han gick ner på centrum och handlade ananas och varsin burgare. Vi kalasade och sedan forstsatte mina inomhuspromenader.

Till slut lyckades vi få ett snitt på drygt 4 minuter mellan värkarna. Då ringde vi till sös igen. Denna gången var vi välkomna! Vi packade i ordning våra väskor och fixade till det här hemma innan vi ringde taxi. Straxt efter halv 3 den 31 januari blev vi hämtade här och kl. 14.59 blev vi inskrivna på förlossningen.

Efter en stund fick vi ett rum.

Jag fick ta av mig på underkroppen och en äldre, mycket trevlig barnmorska vid namn Katarina undersökte mig. Livmoderhalsen var utplånad, modermunnen öppen 3 cm och hinnblåsan buktande. Barnet i magen verkade må bra och hjärtljuden låg på 140 slag/minut.

Katarina kopplade på två mätare på min mage, den ena mätte barnets hjärtljud och den andra mätte mina värkar. Så fick jag ligga en stund och värkarna kom med 4 minuters mellanrum. De gjorde nu hyfsat ont och jag andades djupt och lugnt igenom varje värk. På bilden ovan kan man se tydligt att barnet ligger i högra delen av min mage:-)

Efter att mätningen pågått ett tag kopplades grejorna bort och jag fick frågan om jag ville bada, det lät härligt och jag nappade direkt! Badkaret var stort och rymligt och vattnet varmt och skönt. Det kändes som att vara på spa! Barnmorskorna kom in och mätte fosterljuden med jämna mellanrum och det lilla hjärtat tickade på bra.

Jag badade i ungefär två timmar men till slut, runt kl.18, började vattnet svalna och jag kände att jag ville gå upp. Nu började värkarna komma tätare och jag blev undersökt igen. Nu var jag öppen 5 cm. Jag fick ett gåbord och Jonas och jag började promenera i korridoren.

Vid varje värk stannade vi och jag andades lugnt igenom den samtidigt som Jonas fick massera mitt ryggslut. Jag hade lämnat ett förlossningsbrev till barnmorskorna där jag skrivit att jag ville ha det så naturligt som möjligt, helst ingen smärtlindring och absolut inte epidural!

Efter några timmars vankande fram och tillbaka med lite vila och fosterljudsmätning emellan hade klockan hunnit bli 21 och Katarina skulle avsluta sitt pass. Barnmorskan Veronica, barnmorskestuderande Therese och undersköterskan Johanna tog nu över.

De beslöt sig för att kl. 21.14 ta hål på fosterhinnan så att fostervattnet skulle gå. Det var svagt mekoniumfärgat (färgat av barnets avföring) men det var ingen fara. Vattnet rann och det kändes varmt och som att man skulle ha kissat på sig väldigt mycket!

Jag hade fortfarande bara öppnat mig 5 cm och därför tog de sönder hinnorna för att värkarbetet skulle komma igång starkare så att jag skulle öppna mig mer. Nu rann det ju fostervatten hela tiden från mitt underliv, vilket innebar att jag fick ha gigantiska blöjor på mig och inte hade någon lust att lämna rummet.

Därför tillbringade jag tiden vid gåbordet inne i rummet. Jag försökte ta korta promenader från ena sidan av rummet till den andra. Det var ganska besvärligt då värkarna kom oftare än de inte kom. Vid varje värk fortsatte jag andas lugnt och Jonas masserade mitt ryggslut, så pass att han hade träningsvärk i händerna sedan.

Utan Jonas´s massage och utan min andningsteknik hade jag aldrig klarat mig utan smärtlindring! Hjärtljud och värkar mättes regelbundet och allt var bara fint. Vid kl 22.20 undersöktes jag igen och var nu öppen 7 cm och barnets huvud hade åkt ned något.

Nu fick jag in en pilatesboll som jag testade att sitta på, det kändes inget bra så jag bestämde mig för att hålla mig till gåbordet. Kl. 23.20 undersöktes jag igen och var fortfarande öppen 7 cm. En läkare bestämde att värkstimulerande dropp skulle sättas in för att skynda på processen. Jag fick en kanyl fastsatt i handen och droppet kopplades på.

Efter ungefär en halvtimme kände jag att trycket nedåt ökade och värkarna var nu 3-4 stycken/10 minuter. Varje värk höll i sig i ungefär en minut. Efter ytterligare en kvart ungefär började jag känna mig jäkligt trött i fötterna, eftersom jag stått upp så mycket.

Jag bad att få ligga i sängen en stund men jag visste ju att Jonas inte skulle komma åt att massera mig då vid värkarna. Därför erbjöds jag att testa lustgas och jag tackade ja. Det funkade skapligt men jag kände lite obehag av lustgasen. Som bomull i skallen och det barnmorskorna och Jonas sa hördes som långt borta.

Jag ville ha kontrollen och minskade därför på lustgasen och försöktes andas lugnt, djupt, vanligt emellan. Efter ytterligare en kvart undersöktes jag och var nu öppen 10 cm och barnets huvud doppade spinae (en "gång" i bäckenbenet som barnet ska passera igenom).

Nu kände jag hur vissa värkar var så fruktansvärt kraftiga att det kändes som att man verkligen ville ta i och trycka på när de kom. Jag sa till barnmorskan och hon sa att jag skulle försöka hålla emot och inte ta i än. Lättare sagt än gjort och efter ett tag fick jag tillåtelse att börja krysta, då var kl. 00.55. Det kändes som en befrielse!

Vid varje krystvärk skulle jag andas djupt, ha kvar luften i lungorna, ta i, försöka trycka fram barnet och sedan andas ut. Detta skulle upprepas tre gånger på varje krystvärk och det tog ett tag innan jag fick in den rätta tekniken. Barnmorskorna och uskan var riktigt bra på att peppa mig! Men gud så man lät och frustade och spottade på utandningarna :-D

Efter ett tags kämpande var i alla fall huvudet framme och efter ytterligare kämpande gled liksom hela, lilla barnet ur mig. En hel liten kropp! Skrik direkt och stor lycka spreds i min kropp. Jag kände mig så himla glad och rusig och det var helt fantastiskt att föda ett barn på naturlig väg! Vid födseln var klockan 01.45, den 1 februari 2012.

Jag fick upp den lilla kladdiga kroppen på min mage och Jonas fick straxt klippa av navelsträngen, segt var det. Efter en stund konstaterade vi att det var en liten pojke. Det var precis vad jag var säker på att det skulle vara! Det kände jag på mig under större delen av graviditeten och kanske var det någon som råkat försäga sig under ett ultraljud också?

Det lilla barnet sökte bröstet och han var lite kall så vi bäddades ner under filtar. Samtidigt som jag hade honom hos mig så fick jag krysta en sista gång för att få ut moderkakan. Sedan började Therese (bm.stud.) att tråckla ihop mig där nere. Ett par stygn utvändigt och några invändigt. Ingen större fara!

Sedan var det dags att väga och mäta lillkillen. Han var 50 cm lång och vägde 3215 gram. I jämförelse med hans ena storasyster, som jag födde genom urakut kejsarsnitt för 5 år och 8 månader sedan, så var han stor. Min dotter var bara 45 cm kort och vägde 2495 gram som nyfödd.

Sedan fick vi det berömda fikat med svenska flaggan och allt. Många säger att det är bland det godaste de ätit och jag kan faktiskt hålla med! Just då smakar det väldigt gott!

Sedan var det pappas tur att hålla i den lilla gossen en stund.

När klockan hunnit bli 4 på morgonen hade vi turen att få ett familjerum på avdelning 63. Vi packade ihop våra grejor, Jonas bar packningen och Johanna (uska) körde mig och bebisen i rullstol till vårat rum. Ett rum med vacker utsikt!

Efter en förlossning är man verkligen speedad och kroppen är full av hormoner och endorfiner och rus. Alltså blev det inte speciellt mycket sömn men jag tror att jag hann slumra till i en och en halv timme ungefär. Sedan fick jag sådan lust att meddela vänner och släkt att vår lilla bebis äntligen är här! Den lille däremot sov nog bort i stort sett hela sitt första dygn!

På kvällen kom ena storasyster (Jonas dotter) och hennes mamma för att hälsa på lillebror. Sedan kom min bror och hans flickvän, som nog börjar bli riktigt sugna på en egen baby! Nu längtar jag bara tills min dotter får träffa sin lillebror. Hon är i Thailand med sin pappa och kommer inte hem förrän i månadsskiftet. Det känns såklart tungt i mitt mammahjärta, men hon sa flera gånger innan hon åkte, att det blir en överraskning till henne när hon kommer hem.