Mörkare tider

och kallare dagar. Just nu känner jag mig ofta dyster i mitt sinne och jag vet så väl att det är årstiden som bidrar till det. Jag är absolut ingen vintermänniska och jag vill inget hellre än att komma härifrån. Jag längtar och saknar alla härliga människor och sköna stunder vi hade på vår långresa för två år sedan. Ibland gör det ont i hjärtat när jag tänker på det! Jag måste spara pengar på något vis så att jag kan ta med min lilla flicka dit igen!

Det var värt ett försök

Jag har liksom fastnat på mitt jobb på tok för länge och jag börjar skrämmas över tanken att sitta kvar där länge till och bli en bitter gammal kärring. Det är inte så att jag vantrivs med mina arbetsuppgifter! Inte heller med mina kollegor! Dock ligger min arbetsplats på fel sida från stan, för långt ifrån dagis. Dessutom gillar jag inte den nya tidens tempo med avknoppningar och privatisering hit och dit! Jag vill vara med och påverka på mitt jobb där det tidigare rådit demokrati. Jag mår illa över att dessa tider nu är förbi!

Så därför har jag nu börjat kika mig runt litegranna. Det måste finnas en annan plats för mig även om det är tuffa tider. Det var tio år sedan jag skrev cv och personliga brev sist. Men nu har jag faktiskt gjort det igen och det kändes ovant vill jag lova! Vad fasiken ska man skriva egentligen?! Halvt på skoj så skickade jag här om dagen in en ansökan och idag fick jag ett e-mail som lydde;

"Hej

Tack för din ansökan till tjänsten som konferensvärdinna vid Bonnier ABs huvudkontor.

Vi går nu igenom de ansökningar som kommer in och dessvärre måste jag meddela att du inte kommit vidare till intervju. Men jag vill gärna tacka för ditt visade intresse.

Med vänlig hälsning

xxxxxx xxxxxxxx"

Att svaret jag fick var negativt gör mig inte så mycket. Själva grejen att jag skickade in en ansökan känns faktiskt jäkligt bra! Jag tänker fortsätta leta runt för den som söker den finner!

Mannen under trappan

För ett tag sedan gick det en serie i fyra delar på Svt. Den hette Mannen under trappan och baserades på en roman av Marie Hermansson. Jag har inte läst romanen och jag såg heller inte serien på TV när den gick, förutom slutet av ett avsnitt och sedan glömdes det bort. Så igår var vi inne på svtplay och tittade på ett program. När detta var slut kom jag på att jag ville se Mannen under trappan. Jonas Karlsson spelar huvudrollen och honom tycker jag väldigt mycket om! Jag kan varmt rekommendera dig att gå in och kika på denna serie/film om du inte redan sett den! Jag satt som klistrad framför den och kunde inte slita mig en sekund ens! Väldigt spännande och en mycket bra, gripande berättelse!

Här kan du läsa om den;
http://svt.se/2.112520/mannen_under_trappan

Här kan du se den;
http://svtplay.se/t/115185/mannen_under_trappan

(Det blev visst inga länkar så du får kopiera och klistra in...)
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Snälla tomten!

I julklapp önskar jag mig mera tid!
Mycket mera tid!
(Och en dator som fungerar som den ska!)
Tack på förhand!
Mvh//Tjubanna

Längtan bort

Och så var hösten här igen och en oro kommer krypande i kroppen. Det börjar bli mörkt, det börjar bli kallt. Vissa dagar vräker regnet ner och solen vill liksom aldrig riktigt gå upp. När solen skiner så blåser det istället som satan. Längtan bort blir allt påtagligare. Vad ska vi göra med våra liv? Ska det vara så här? Är det så här vi vill leva? Att jobba jobba jobba, pussla för att allt ska gå ihop. Tidiga mornar med yrvakna trötta barn som ska släpas iväg till dagis för att vi ska kunna sköta våra arbeten. Sedan släpar vi hem våra trötta barn som vill stanna kvar på dagis och fortsätta leka. Vi stressar och gnatar och gnor för att allt ska flyta på. Är det värt att slita ihjäl sig under årets mörka månader (de är många) för att få några futtiga veckors semester under den svenska sommaren? Jag jobbar visserligen inte heltid, jag jobbar inte ihjäl mig. Jag har bara min dotter på halvtid (men jag saknar och oroar mig för henne resten av tiden). Jag borde inte klaga och det gör jag oftast inte heller. Jag tänker och längtar desto mer. Jag vill bort!

Jag åker till Tessans café på söder (nåväl, det är väl inte hennes men hon jobbar i vilket fall där)och får utlopp för min bortlängtan. Hon bjuder på god yoghurt med hemmagjord musli och varmt kaffe till. Vi pratar om asien och den avslappnade stämningen som råder där. Vi drömmer om varma stränder, lugn, ro, sköna människor och att ta dagen som den kommer. Vi vill ha frihet, inte massor av onödiga prylar som äter upp våra pengar. Jag skojar om att jag kanske borde gifta mig med Somchai. Tiden går och jag måste åka hem till tvättstugan och till Kompis. Kompis som verkar nöjd med sin tillvaro här och som inte alls är flyttbar. Jag säger till honom att jag ska flytta till varmare breddgrader så småningom. Han säger "men jag då?" Jag säger att jag kommer ju hit under sommarmånaderna och du kan hälsa på mig i mitt paradis. Vi pratar inte mera men jag är övertygad om att han tror att jag skämtar.

Dags att röra sig mot tunnelbanan för att ta sig till ännu en arbetsdag.