Varför filosofera under stjärnorna?

Du är berusad som vanligt. Du tittar upp emot stjärnorna och säger att universum är oändligt. "Vad vackert det är!" Det är vackert, javisst! Jag håller med.

Men varför bry sig om stjärnorna som funnits där i en evighet? Vi lever här och nu och vår tid på jorden är så kort. Ta hand om det vi har i stället! Stjärnorna överlever både dig och mig och de kommer finnas där långt efter att vi har dött och blivit begravna!

Vi bor hela sommarhalvåret på en vacker plats i skärgården. Vi lever under samma tak och vi har skapat det underbaraste som skapats kan; en fantastisk liten dotter, ett mirakel! Mer har vi knappast gemensamt, som om inte vårat underverk vore nog. Vi har en vacker promenad till bussen om hösten när solen just gått upp. Vi går den aldrig tillsammans, du sover vidare när jag och våran älskling ger oss av. Varje morgon samma sak.

På bilden, vy på väg till 6.22 bussen, "bananmånen" som våran dotterr säger:-)

Bangdees båt

Bangdee

Bangdees båt

Bangdee och hans båt

Kaos och skrål och barn i rep

Tiden verkligen rusar på och jag hinner inte göra några onödiga saker alls. Eller, jo, jag hinner ta ett bloss då och då i farten. Usch och fy och bläää.

I början av veckan, när jag som vanligt steg upp kl 5 på morgonen, gick jag på dasset. Då hör jag min sambo (som annars brukar sova gott så dags) vråla mitt namn. Jag trodde så klart att det hänt något med vår dotter, kanske hade hon ramlat ur sängen? Jag rusar ut från dasset och ropar "VAD?" Till svar får jag. "det är ett rådjur på berget!" Hmm...tänker jag, det är ju för fan ALLTID rådjur på berget! Ingenting att gasta över alltså! Vi bor mitt ute i skogen och vi inkräktar ju på de stackars djurens revir! Till råga på allt så vaknade kära dottern av pappans vrål. Tack för den!

Veckan har bestått av stress, jobb, dagis, bakning på dagis efter dagis och tråkiga hemmasysslor. Dessutom pluggar jag en dag i veckan, jag ska skriva en rapport i november och innan dess har jag flera uppgifter som ska göras, bl a att läsa fyra faktaböcker och en skönlitterär, hur i hela friden ska jag hinna det?

I förrgår frostade jag ur vårat antika kylskåp med frysfack under natten. Om man inte stängt dörren ordentligt en gång så frostar det igen på ett ögonblick. Sambon är bra på att inte stänga dörren ordentligt. Så nu var det igenfrostat (igen). Jag tänkte passa på medans det var hyfsat kyligt utomhus. Därför tog jag alla matvaror och ställde dem ute under natten. Eftersom sambon var ledig både igår och idag så räknade jag kallt med att han skulle torka ur kylen, sätta i kontakten och stoppa in matvarorna i det när han vaknade (flera timmar efter mig och lilltjejen). Tror ni att han gjorde det?

I dag såg jag en dagisfröken (förskolelärare/pedagog) ute på stan ensam med tolv barn. Alla barnen höll i ett långt rep när de promenerade i sina lysgula västar. Tidigare har jag varit emot det där med repgrejen. "Barn ska väl lära sig att gå i samlad trupp utan att hålla i ett jäkla rep!" Nu när jag såg denna ensamma fröken med hela tolv(!) barn, så fick det där repet en helt ny innebörd för mig! Jag skulle själv aldrig knalla ut ensam med tolv ungar på stan, med eller utan rep!! Stackars fröken (eller stackars ungar?)! Jag är glad att mitt lilla barn går på ett dagis (förskola) med några fler fröknar!

För några timmar sedan fick jag höra att en liten pojke i våran vänskapskrets har det svårt på sitt dagis. Han blir retad och är väldigt nedstämd och ledsen över detta. Det gör ont inom mig och jag vill göra allt jag kan för den här lillkillen! I morgon ska jag tala med hans något destruktive far och se om jag kan hjälpa till på något vis. Pojkens pappa är en av våra vänner men han är på många sätt själv, fortfarande som ett barn. Han är inte riktigt kapabel att ta hand om sonen på ett fullgott sätt. Jag tycker om dem båda och vill deras bästa!

Nej, det blev långt och snirkligt denna bloggen! Det är nog dags för mig att krama kudden för mina tankar funkar inte helt som de ska. Nu natti, sov gott- vakna torrt!

Vy från Koh Chang, utan stress och barn i rep

Bubu bustroll

Min underbara, vackra, busiga, envisa, fantasifulla, roliga, älskade lilla flicka!

På nyårsafton gjorde en thailändsk tjej en tecknad serie, där min lilla Bubu hade en roll, i paradisöns gästbok

Silikonpattar

I går stod det en himla bra sms-insändare i metro. Ingen avsändare fanns men jag citerar ändå:

"Silikonbröst är framtiden

I dag läggs det ner mera pengar på silikonbröst och Viagra än på alzheimerforskning, så om 30 år sitter vi där med jättepattar och ståkuk, men ingen minns varför."

På bilden syns ett par inklädda bröst utan silikon eller andra konstiga saker

Innehåll: svin

Fy satan vad äckligt! Jag skulle handla lösgodis idag och när jag läste innehållsförteckningen på de olika burkarna så stod det på var och varannan burk: gelatin (svin).

Jo tack, jag visste att de innehöll gelatin och jag visste att gelatin är framställt av djurdelar. Jag är vegetarian (lakto-ovo) men även en riktig godisråtta, därför har jag ofta ignorerat det där med gelatinet. Men nu när det står så klart och tydligt, svart på vitt SVIN, så kan jag ju inte ignorera det längre!

Jag är glad över att de äntligen börjat skriva ut vart gelatinet kommer ifrån! Alla har rätt att veta vad det är för skit man stoppar i sig!

Jag bugar och tackar karamellkungen! Nu tänker jag aldrig mera äta godis med svin i! Tack för att jag slipper ljuga för mig själv längre, nu ska jag inte äta några fler likdelar!

Godiset på bilden innehåller inte gelatin! Men säkerligen en del otäcka kemikalier.

Renault 4 "LABAN"

Jag såg en sådan fantastiskt fin liten pärla på stan häromdagen! Jag var helt enkelt tvungen att ta ett kort.

Visst är den vacker?!

Jag är uppvuxen med denna typ av bil, vid ett tillfälle tror jag att vi hade fyra stycken samtidigt i olika gröna nyanser. Min systers första bil var dessutom en sådan, som hon fått av våra päron förstås!

I julklapp önskar jag mig fler timmar på dygnet

och fred på jorden så klart!

Det är helt sjukt vad tiden går fort! Denna veckan har gått på ett dygn känns det som. Jag har inte hunnit göra någonting annat än att lämna på dagis, jobba, hämta på dagis, laga mat, äta och sova.

Jag går upp kl 5 varje morgon för att hinna fixa mig själv och sedan min dotter innan vi måste med bussen som går kl 6.22. I går kom vi hem halv 7 på kvällen, idag efter kl 20. Vart fan tar all tid vägen?

Ska det vara så här hela vintern? Jag måste sätta mera press på min odrägliga, oansvarige sambo, för jag kan inte hela tiden dra hela lasset själv. Då kommer jag inte hålla särskilt länge till och det vore hemskt tråkigt (inte minst för sambon) :-)

Han har förresten flytt fältet hela helgen. Han påstår att han ska jobba ihop med sin (styv)far men jag anar vad hans egentliga baktankar är. Vad jag anar ska vi låta vara osagt. Hur som helst så måste jag faktiskt erkänna att det är ganska skönt att han inte är hemma!

Nu ska jag och lillskruttan vara med varandra hela helgen, baka kakor, leka och bara njuta! Det ska bli så underbart att vara ledig efter denna veckan (så pass ledig man kan vara, ensam med ett drygt 2-årigt bustroll)!

Odör av sur kutta

Uäääk! När vi hoppade på den tomma bussen från Slussen för drygt ett par timmar sedan så möttes vi genast av en minst sagt otrevlig stank. Det luktade, ursäkta mig, sur, otvättad kutta (får man säga så och förstår ni vad jag menar?) blandat med söt parfym. Eftersom att det var en manlig busschaufför så tänkte jag först att stanken inte kunde komma ifrån honom. Kanske var det en tidigare passagerare som suttit och gnidit in surkuttelukten i ett säte? Odören höll i sig hela resan och passagerarna verkade flytta sig längre bak i bussen. Så då misstänkte jag att det nog var busschauffören som konade. Han måste ha haft något allvarligt fel på sina svettkörtlar!

Själv hade jag mitt lilla barn i famnen som slocknade efter en stund. Det gjorde att det var krångligt för mig att flytta bak. Därför satt jag kvar och inandades ångorna och kanske var det dessa min busunge somnade av. Innan hon slocknade drog hon upp mitt ögonlock och sa "Mamma ser ut som spiderman". :-)

Gullungen fortsatte sova när jag satte henne i vagnen för bussbyte. Hon sover fortfarande och jag har bäddat ner henne i sängen. Så nu har jag äntligen lite tid att sitta här och skriva!

Goda gulliga Bittan

Bittan är som en slags mamma för oss alla, för mig, för min sambo och för våran dotter. Hon är farmor till min sambo och han har tillbringat en stor del av sin barndom hos Bittan. Det är våran dotter som började kalla Bittan för just Bittan.

Bittan ställer alltid upp i vått och torrt, vad det än gäller. I början av sambons och mitt förhållande var jag i smyg ganska arg på Bittan. Jag tyckte att hon gjorde min sambo björntjänster och att hon kunde vara alldeles för dum-snäll emot honom (det kan jag i och för sig tycka ibland nu också).

Nu är jag innerligt tacksam över att hon finns för oss! Vi finns för henne också men det är sällan hon låter oss hjälpa henne. Hon har gjort så himla mycket för oss och jag vet inte hur det ska kunna gottgöras.

Bittan ställer upp som barnvakt, hon hjälper oss med vår gigantiska tvätt, hon lånar ut sin lägenhet, hon skjutsar runt på oss och hon hjälper oss ekonomiskt. Jag skäms ofta över att ta emot all denna hjälp, samtidigt så tror jag att det är viktigt för henne att få hjälpa till.

Bittan är ofta på gott humör trots sina krämpor och trots sitt slit med sin man. Vi är alltid välkomna till henne och hon skiner upp så fort hon ser våran dotter. Bittan är trygghet för oss och hon har en fantastisk utstrålning och styrka!

Om somrarna tillbringar vi våran tid ute på landet och Bittan och Sven är här så mycket de kan. Sedan vi fick våran dotter för 27 månader sedan har vi haft många trevliga middagar och fikastunder tillsammans!

Tack snälla rara Bittan för allt! Du är våran goda fe och du har underlättat våran tillvaro enormt mycket! Låt oss få göra något tillbaka!

Svampar, bullar och boken av Ewa

I går åt vi en härlig middag hos kära Bittan. Vi drack bubbelvin till och det var inte illa! Efter middagen kidnappade min svärmor, som också var med, mitt barn och min sambo. Det innebar att jag sov alldeles ensam i natt. När jag vaknat och fått i mig kaffe så satte jag igång att baka bullar. Om en stund ska jag gå över till Bittan och Sven och bjuda på dessa:

Efter bullbaket begav jag mig ut i skogen på kantarelljakt. Jag hittade fyra gula minimala kantareller. Inte mycket att komma med kanske men jag fann dock andra läckerheter:

Svamparna räcker till att bjuda sambon på en smarrig stuvning i kväll. Så blir han både mätt i magen och han får sig nog ett rus samtidigt och det brukar han inte ha något emot. Lingonen ska jag ge till Ewa Rudling som tack för den fina boken jag fått.

"SVENSKA FÖRFATTARE 100 PORTRÄTT I BILD OCH ORD"

heter boken och den är utgiven av Bokförlaget Langenskiöld. Jag vet inte om den har kommit ut i bokhandeln ännu. Hur som helst så tycker jag att alla ska köpa den! Den innehåller porträtt av bl a John Ajvide Lindqvist (som jag för övrigt haft som gästlärare), Hans Alfredson, Astrid Lindgren, Ernst Billgren, Jonas Hassen Khemiri, Martin Kellerman och massor av andra bra författare!

BuBu-tribe

BuBu-Tribe dec 2007-jan 2008

Fr vänster, bakre raden: Mick, Tierra, Sonia, Yves, Somchai

ståendes: Ralph, Michael

främre raden: Bubu, Amaya, Andréa, George, Anton, Nenne

Lotta

Vi träffades första gången i slutet av april eller början av maj. Året var 2000 och platsen var Collage. Min dåvarande vän och blivande sambo, den förlorade Cissi fyllde år. Jag var på besök i huvudstaden och vi skulle fira henne där. När alla skingrats åt och Cissi satt och hånglade med en snubbe, hamnade jag ensam helt allena vid ett bord.

Plötsligt kom tre stiliga pojkar och slog sig ned. Vi började konversera med varandra och det blev tid för presentation. Den ena grabben hette Lotta. Mycket märkligt namn på en pöjk. Hans vänner förklarade att han egentligen hette Charlotte och var magdansös på ett hak. Hmm...självklart förstod jag att de drev både med denne Lotta och med mig.

Nåväl, dessa pojkar höll kontakten med mig även efter denna kväll. När jag några månader senare flyttade till Stockholm så bestämde jag och Lotta att vi skulle ses igen. Det gjorde vi och vi hade det riktigt trevligt tillsammans på ett ointimt plan! Vi blev helt enkelt bästisar och bundisar. Vi bråkade lika mycket som vi gillade varandra.

Jag tror att stackarn Lotta blev en aning kär i mig. Därför blev vi oftast osams när vi var ute på krogen och jag flirtade med andra pojkar, killar, gossar, män. Det hände till och med att vi rök ihop på ett mer fysiskt plan. Jag glömmer aldrig när Lotta (inte helt oprovocerat) knuffade omkull mig på golvet på Mc Donalds. Eftersom han är kille så åkte han ut och jag fick sitta framme vid kassan och bli bjuden på milkshake :-)

Numera är jag sambo och har barn och Lotta kilar, så vitt jag vet, också stadigt med en tjej. Vi är fortfarande kompisar men tyvärr var det evigheter sedan vi träffades! Alldeles i kväll fick jag dock ett e-mail av honom med en länk:


http://www.youtube.com/watch?v=P0T2mpUb8yo


Den var rolig! Lotta är också rolig!
Förresten så är det nästan bara jag som kallar honom för Lotta.

Lotta i Söderbysjön

Min sambo med sina egna ord

Allt jag har sett

Allt jag har sett får mig att se på allt kristallklart…
Allt jag har sett får mig får mig att skratta tills jag gråter…
Allt jag har sett får mig svag och tom….
Allt jag har sett får mig att gå ned på knä och blicka mot himmelen…
Allt jag har sett får mig att må illa så att magen vänder sig…
Allt jag har sett får mig att sparka bakut som en envis åsna…
Allt jag har sett får mig att känna vördnad för livet…
Allt jag har sett får mig att känna mig liten och obetydlig…
Allt jag har sett får mig att känna mig stor och stark…
Allt jag har sett får mig att vilja sparka på dom svaga, skrika åt dom : skärp er…
Allt jag har sett får mig att vilja stötta gamla och svaga…
Allt jag har sett får mig att begrunda meningen med allt…
Allt jag har sett får mig att vilja skita i konsekvenserna till mitt handlande…
Allt jag har sett får mig att känna mig helt sjuk i huvudet…
Allt jag har sett får mig att känna mig smart och utvald…
Allt jag har sett får mig att känna mig totalt blåst…
Allt jag har sett får mig att vilja hoppa framför tåget…
Allt jag har sett får mig att vilja hoppa av lycka…
Allt jag har sett får mig att bli den människa som jag är.

Kanongod äppelpaj

Så här på hösten hör det till att baka och framförallt äta en och annan äppelpaj! Jag gjorde en paj häromdagen som jag bjöd mina goda vänner Tess och Jajje på. De åt med förtjusning och en av dem tog till och med påfyllning! Det måste vara ett gott betyg. Nåja, här kommer receptet:

7,5 syrliga äpplen
curry
vaniljsocker

3 dl kruskakli
1 dl potatismjöl
0,5 dl bikarbonat
1 dl flytande honung
1 valnöt
100 g osaltat margarin
0,5 dl riven parmesanost
2 tsk japansk soya

Skiva äpplena och lägg dem i en form, behåll gärna kärnhusen, det ger lite extra crunch. Strö över curry och vaniljsocker efter smak.

Smält margarin i en kastrull och rör ner de övriga ingredienserna. Smula degen över äpplena och sätt in i ugnen på 200 grader i ca 20-30 min.

Servera med vaniljsås eller glass, ät och njut!

Den som får valnöten får önska sig något. Tess fick den när vi åt och hon önskade sig vitt hår!

(pajen på bilden är inte äppelpajen, det är svärmors "magic mushroom"- paj)

Hemlös med egna ord

Är en bok som nyligen getts ut av Pocketförlaget och där hela överskottet går oavkortat till Situation Sthlm. Så kom igen och köp den nu!


På tal om hemlösa så har jag vid ett tillfälle för flera år sedan spelat hemlös och testat hur det är att tigga på gatan.

Detta hände när jag ganska nyligen flyttat till huvudstaden, jag och gänget, som jag brukade umgås med på den tiden, skulle som vanligt gå ut på krogen. Det var fredag eller lördag och vi skulle ses på ett ställe vid Stureplan, Östermalms torg eller var det kanske vid Kungsan? Jag minns inte så noga. Normalt sätt brukade vi gå ut på någon söderkrog så detta var inte direkt i mina kvarter.

Jag kom senare än de andra och av någon anledning kom jag inte in på haket. Eller så var det helt enkelt så att jag inte ville komma in.

Hur som helst så satt det en hemlös man på andra sidan gatan och försökte skrapa ihop pengar till mat, husrum eller droger. Han kallades för Adde och han satt och läste en serietidning. Framför sig hade han en tom Mc Donaldsbricka och en egenskriven skylt där han bad folk att skänka en slant.

Jag slog mig ner vid Addes sida och vi började prata litegrann. Jag frågade om han ville ha något från 7eleven, det ville han; en varm pucko. Jag uppföll hans önskan och personalen på 7eleven tittade lite mystiskt på mig när jag bad dem att värma en pucko.

När jag gett puckon till Adde kom det en annan snubbe och slöt upp i vårt sällskap. Han skulle också ha gått på krogen men ändrade sig när han träffade på oss. Jag kommer inte ihåg vad snubben hette men vi kan kalla honom för Micke och vi kom mycket bra överens.

Micke och jag beslöt oss för att lämna Adde ifred ett tag och vi kom på den geniala idén att själva pröva på det där med att tigga. Vi drog iväg till en hamburgerkedja och lånade en bricka, vi hittade en bit kartong och vi textade våran egen skylt. Vi la några mynt på våran bricka och satte oss ner på gatan.

Genast började mynten droppa in. Flera av de som passerade oss var mycket trevliga och tog sig tid ett prata en stund. Några killar gick iväg till kiosken och köpte oss varsin tjock korv med bröd (min korv kastade jag senare på en känd rockare). En annan kille erbjöd oss sovplats på hans soffa till natten.

En del såg inte ens åt vårat håll, vissa fnös och rynkade på näsan åt oss och en del misstrodde och ifrågasatte oss. De flesta svalde dock våra lögner med hull och hår. När vi tröttnat på att tigga gav vi Adde ett telefonkort och en slant. Resten av pengarna räckte till en taxi hem till förorten.

Så här i efterhand ser jag på det hela som ett märkligt minne, en liten erfarenhet och jag önskar att vi hade skänkt alla pengar vi fick ihop till Adde! Jag borde också ha gett honom korven! Jag undrar vart han håller till numera? Lever han ens? Jag har inte sett till honom på gatorna på väldigt länge. Jag hoppas, men tvivlar på, att allt har ordnat upp sig för honom!

Jag är mycket tacksam över att ha tak över huvudet och mat på bordet varje dag!

Saker som jag stör mig på i vardagen

Eller med andra ord; I-landsproblem.

Äntligen har jag fått lite tid att sitta här vid datorn så att jag kan blogga. Först höll den på och jävlades, antagligen för att virusprogrammet gått ut. Sedan åtgärdade vi det men varje gång jag har haft minsta möjlighet att slå ner häcken här så har datorn varit upptagen.

Nåväl, till grejen alltså. Det finns ju en hel del saker i vardagen som jag irriterar mig på, larviga saker men ändå. Här kommer några exempel:

Varför i hela friden ska småbarnsföräldrar envisas med att släpa in sina stora barnvagnar på fiket eller restaurangen och låta dem stå vid bordet och blockera gången? Dessutom låter de barnet sitta kvar i vagnen medans de själva sitter och käkar, dricker latte och för mindre djupa diskussioner. Jag förstår inte varför de inte tar upp ungen så att den får sitta med vid bordet? Ställ vagnen utanför lokalen eller, vid dåligt väder, längst väggen! Ta upp era barn och låt dem sitta i en barnstol eller i erat knä!

Hur kan vissa secondhand affärer sälja gamla begagnade kläder och prylar till sjukt dyra priser? Meningen med secondhand är väl ändå återvinning? Men med dessa priser så anser nog många att de hellre köper nya saker. Oftast har butikerna fått sakerna gratis av folk som inte längre vill ha dem, så sälj prylarna för humana priser för böveln!

Varför sköljer och vrider en del människor inte ur disktrasan när de torkat av bordet? Varför hänger de sedan disktrasan över kranen? Det är så äckligt och bakterierna frodas. Byt disktrasa flera gånger i veckan! För att inte slösa för mycket så är ett bra tips att antingen koka trasan eller tvätta den i maskin och använda den igen!

Hur kan man ta ut sin hund på promenad, låta den bajsa på gatan och sedan låta skiten ligga kvar? Fy fan säger jag bara! Usch och fy och blä! Plocka upp bajset och lägg i närmsta sopkorg, inte särskillt svårt. Har ni inte råd att köpa hundbajspåsar så kan ni ju alltid använda gamla bröd- eller fruktpåsar! Tycker ni att det är motbjudande att plocka upp skiten så ska ni fan inte ha hund!

Varför lindar en del typer in osten i plastfolie? Osten ska förvaras i plastpåse, som är luftigare, för osten behöver faktiskt andas! Så det så! En liknande; varför förvarar en del typer brödet i kylskåpet? Brödet ska förvaras torrt och i rumstemperatur annars torkar det! Konstigt kan tyckas men så är det faktiskt!

Listan kan göras lång och jag kommer antagligen fortsätta på detta tema vid ett senare tillfälle. Nu ska jag gå och plocka upp alla förbannade strumpor som ligger utspridda över golvet här hemma! Må så gott!

(På bilden kan man tro att det är hundbajskorvar, det är fel. Bilden föreställer min sambos kycklingfiléer som han somnade ifrån på fyllan)