Halleluja

Hå hå jaja
Hissen går inte enda upp
Hen har inte alla hästar hemma
Hen är inte skarpaste kniven i lådan
Hen stod sist i kön när gud delade ut hjärnorna :-D

Flera
flera!
Ge mig flera!!

Tack på förhand

Yes!

Äntligen har jag kommit en liten bit på väg.
Jag har tagit mig i kragen och åkt till studievägledning på Hornsgatan.
För andra gången faktiskt, första gången var det stängt :-)
Jag fick sitta där i ungefär en och en halv timme och vänta.
När de bara var tre minuter kvar tills de stängde blev det min tur.
Så tre minuter ungefär fick jag med en studievägledare.
Han kollade mina betyg och konstaterade att jag har gymnasiekompetens och behörighet att söka till högskola. Han kopierade mina betyg så nu är det bara för mig att fylla i ansökan hemifrån.
Jag ska bara börja med att plugga matte. Förut hette det matte B, nu heter det matte 2a, 2b och 2c.
Låter säkert simpelt men för mig är det ett STORT steg i rätt riktning.
Mot nya mål!

Första novellen Små äckliga kryp

Jag ser mig själv i spegeln. Den är stor och visar hela min figur. Jag gnuggar mina ögon och tänker att shit, är det verkligen jag? Hur fasiken blev det så här?

Nja, figur och figur vet jag inte om man kan säga att det är. Snarare skuggan av min forna figur. Jag har alltid varit hyfsat liten och späd och väl inte haft särskillt mycket kurvor. Knappt befintliga faktiskt. Men nu, nu har jag inte ens några bröst kvar, de fyller inte upp de minsta A-kuporna. Mina höftben sticker ut och nyckelbenen är som stora skålar. Kindbenen har också blivit markerade och jag är mörk under ögonen. Mina händer är knotiga och nästan blå.

Vissa dagar tänker jag att det är ju precis så här jag vill se ut! Fast såklart, magen putar väl för mycket. Det har den alltid gjort. Även när jag var tjugo år och sjunkit till knappa 38 kilo. Även då var magen som en liten kula. Märkligt att kroppen kan vara så oproportionerlig- Vissa dagar ser jag mig i spegeln och tycker att jag är fin. Jag har alltid velat ha markerade kindben. Men brösten. Sorgligt, jag har ju inga bröst! En vacker dag kanske det också fixar sig. Med lite hjälp så.

Jag går ut i köket och öppnar kylskåpet. Det enda som finns där är några öl av billigaste sorten. Goda är de visserligen men nej, jag kan inte börja dagen med en bira. Inte nu när jag äntligen sovit ordentligt. Jag dricker ett glas vatten och går in i badrummet för att fixa till mig. Jag målar på ett ansikte och tvättar mig. En av de där äckliga krypen rusar på väggen, ner bakom badkaret. Jag klär mig och går ut i friska luften. Det är kyligt ute och ljuset sticker mig i ögonen. Kaffe, jag måste ha kaffe!

Jag går ner till centrum och slinker in på Pressbyrån, köper en kaffe och går vidare mot tunnelbanan. Slinker igenom spärren och spärrvakten dumglor på mig. Han sitter där han sitter och ser var och varannan planka in, kan inte göra något åt saken. Jag hoppar på tåget och åker till slutstationen, en hållplats bort bara. Här är det stora köpcentret och jag har några hundringar på fickan att spendera.

Jag hittar en rosa jeanskjol med knappar på rean. Ja, faktiskt på barnavdelningen och så vidare het är den egentligen inte. Jag gillar inte ens rosa men kjolen har, i mina ögon potential. Den går att fixa till! Jag betalar den och går vidare till Kicks. Jag behöver ett matchande läppstift. Gärna knalligt rosa- absolut inte min stil! Jag hittar det perfekta för en billig peng. Jag hittar också ett par rosa hårsnoddar med massa spets och fluff på, de påminner om ett par ballerinakjolar till Barbie och de är så- inte jag! De måste jag ha!

Jag är nöjd med min shoppingrunda och beger mig tillbaka mot tuben igen. Plankar in och åker hem. På vägen slinker jag in på bolaget, lika bra för ölen hemma sinar. Jag köper en back av den billigaste sorten. Goda är de visserligen och de har varit min största näringskälla den sista tiden. Mycket B-vitamin har jag hört. "Som att dricka bröd" säger Jimmy! Jag släpar backen förbi alla parkalkisar som stirrar på mig. "Kom hit pullan så ska du få en kyss" säger en av dem med släpig röst. Jag ger honom ett smile och rusar vidare.

 Jag stannar till på kebaben nästan hemma och köper en falafel i bröd. Killen därinne känner igen mig och jag behöver inte ens säga vad jag ska ha. Ett par gånger i veckan handlar jag en falafel i bröd. Den brukar räcka till två måltider. När Jimmy är hos mig köper han kebab med extra allt. Han gluffsar i sig den på en gång. Jag går hemåt släpandes på ölback, falafel och shoppingpåsen. Hemma öppnar jag en bärs och fyller upp kylen med de från nya backen. Jag tänder en cigg och tänker att snart har jag två tombackar att panta. Jag sätter mig ner framför datorn och kollar om jag fått någon respons på senaste inlägget. Ja, flera som vill ha kontakt.

Jag tänder en till cigg och går ut i köket. Det har hunnit bli mörkt ute redan och när jag tänder kökslampan rusar flera av de äckliga krypen över diskbänken. Usch! Jag lägger in falafeln i kylen och tar ut en ny öl. Det är lördag idag och för första gången på länge så är jag helt ledig. Ensam. Jag sätter på musik, Bob Marley och känner att detta kräver en joint. Jag letar runt efter meckskålen. Jag brukar gömma den under soffan men eftersom de äckliga krypen delar lägenhet med mig så vill jag inte längre ha skålen på golvet. Jag letar runt och kommer till slut på att den står i en av lådorna i bokhyllan. Jag har en liten bit röka kvar och den räcker precis till en joppe. Jag bränner mig på tumnageln och tänker, fan, nu måste jag fixa om nagellacket.

Jag öppnar balkongdörren och kall luft kommer in, jag fryser till och hämtar ett täcke. Jag kurar ihop mig i soffan och tänder jointen. Jag drar in djupt djupt, fyller lungorna, håller röken ett tag och blåser sakta ut en tjock vit rök. Jag hör hur grannen pratar i sin mobiltelefon från sin balkong. Han pratar så högt och jag tänker att han egentligen inte skulle behöva någon telefon alls, för hans samtal hörs till andra sidan stan! Jag tar ett par bloss till och blir torr i munnen. Jag går ut i köket och dricker ett glas vatten och öppnar en till öl. Jag tar med mig askkopp, öl och täcke och sätter mig framför datorn.

Jag fimpar av jointen och drar igen balkongdörren. Det börjar krypa i mig av rastlöshet. Samtidigt känner jag mig lugn och seg i kroppen av haschruset och det är en jobbig känsla. Jag är hungrig och känner hur magen kurrar. Jag hämtar falafeln från kylskåpet och tuggar i mig. Kall falafel smakar faktiskt riktigt bra, iallafall när man är pårökt och jäkligt hungrig! Jag äter upp hela och ser framför mig hur tjock jag kommer att bli. Jag lägger mig på rygg på soffan och tänder en cigg. Jag blundar och det snurrar lite. Jag fimpar och somnar till.

Jag vaknar med ett ryck av att det ringer på dörren. Shit, jag blir först skräckslagen. Lugnar mig sedan och tänker att det kan inte vara någon annan är Jimmy. Han är den enda av alla jag känner som varit hemma hos mig och mina äckliga kryp. Jag tassar fram till ytter dörren och tittar ut genom tittögat. Är det verkligen någon där? Drömde jag bara? Jag har svårt att se men då ringer det på dörrklockan igen och jag hoppar till. Hjärtat bankar. Jag börjar noja, tänk om det är någon från siten, eller en arg läskig granne. Tänk om det är polisen. Då öppnas brevinkastet och en bekant men förställd röst ropar "hoho, finns det några snälla barn här?"

Lättad öppnar jag dörren och Jimmy undrar vad fan jag pysslar med. Jag förklarar att jag sov och han knallar rakt in i köket, öppnar kylskåpet och knäcker en bira. Ska du ha en säger han och sträcker fram en till mig. Vi går in i vardagsrummet och han byter musik på datorn. "Don´t you know, talkin´ about a reeevolution"... Han sätter sig vid datorn och kollar in siten "har vi fått något napp"? frågar han. "Massor" svarar jag "du får kolla själv". Han kommer och sätter sig i soffan brevid mig och tänder en cigg. "Jag har en överraskning till dig" säger han glatt och slänger upp en liten zippåse med vitt innehåll på bordet. Jag öppnar, nosar, stänger igen och tänder en cigg.

Jag tar en klunk av ölen och Jimmy undrar om jag kan hämta toapapper. Jag hämtar en rulle från badrummet och han river av en tuss. Han häller ut lite vaketpulver på tussen, knögglar ihop den till en liten, liten boll, stoppar in den i munnen och tar en stor klunk öl. Han gör en likadan till mig och jag går och hämtar vatten att skölja ned med. Det smakar beskt i halsen och sticker till lite. Jag tänder en cigg och kommer precis på min shoppingrunda. Jag blir sprallig och hämtar påsen för att visa honom vad jag köpt. Jag hämtar en sax i köket och klipper av den rosa kjolen, så att den ska sluta precis nedanför rumpan. "Fett nice" säger Jimmy och ler. "Ta på dig den så får jag se!" Sätt på läppstiftet också!"

Jag fimpar ciggen och går till badrummet. Jag svidar om och sätter på lite mer makeup. Jag går ut till Jimmy som sitter med hårsnoddarna runt ena handen. Han rycker mig till sig, drar ner mig i knät och sliter tag i mitt hår. Han nafsar mig i nacken och väser," ikväll stumpan, ikväll". Han hjälper mig att sätta upp håret i två knutar, en på var sida om skallen. Han knuffar upp mig ur sitt knä, daskar mig på baken, reser på sig och slår sig ned vid datorn. Jag känner hur värmen börjar stiga i min kropp och ruset når hjärnan. Jag känner mig het och på topp. Jag vimsar runt och börjar städa upp lite och fixa det fint i lägenheten. Jag tänder alla värmeljus jag har och en rökelse.

Natten är ung och här ska tjänas pengar. Små äckliga kryp rusar på badrumsväggen, på köksbänken, in under soffan, ut i hallen, upp på ytterdörren, över springan och ut.

Skrivlängtan

Jag vill skriva skriva skriva skriva skriva!
Jag vill skriva en bok.
Jag önskar verkligen att jag kunde blogga från mobilen men allt jag skrivit från den hamnar i utkasten.
Det går inte att publicera.
Dumt!

Jag vill skriva en bok men jag inser att jag inte har tid.
Så istället får det bli ett försök till korta noveller som jag då och då kommer publicera på min blogg.
Påhittade med vissa kryddor från verkligheten.
Läs och häpnas

Blogga från telefonen...

...funkar skitdåligt!!

Jag installerade ju bloggers app på min telefon för några veckor sedan och har testat att blogga från telefonen flera gånger.

Det funkar att skriva men inte att publicera! Fruktansvärt irriterande!

Allt jag skrivit hamna,r efter att jag tröttnat på att försöka, i utkast.

Har läst på app-recensionerna att många har samma problem som mig, suck!

Tvärt om

Om jag känner att jag håller på att bli förbannat arg så ska jag göra tvärt om emot vad jag annars impulsivt brukar göra.

Till exempel, säg att jag hämtat dottern i skolan och att hon trotsar och surar på väg hem. Impulsivt skulle jag då öka takten och ilksket gå snabbare. Nu ska jag istället dra ned på tempot och gå låååångsamt.

Mer, säg att det är helg och att jag, som vanligt fixat frukost till familjen, som sitter framför TV`n. Jag hojtar att frukosten är klar. En gång. Två gånger. Tre gånger. Ingen kommer, ingen svarar ens. Bara fortsätter glo på TV. Impulsivt skulle jag nu höja rösten och ryta att frukosten är klar och något i stil med "är ni döva eller vill ni inte ha frukost? Nu ska jag istället sänka rösten och prata mjukt och fint...

...hehe, hur ska det gå? :-)