Sankta Lucia...

...och terrordåd i Stockholm?

Jag jobbade in lunchen och gjorde allt jag kunde för att hinna till det årliga luciafirandet på dagis i går. Jag hann i tid, gott och väl och tack och lov! Tur var det får man säga, för annars skulle det nog varit en ledsen liten tomtetjej i luciatåget. Vi föräldrar, syskon, farmödrar och allt vad det var satt i gympasalen och väntade med spänning på att våra små begåvningar skulle komma in och sjunga för oss. Gammelfarmor Bittan var på plats! Roligt att hon kom! Förra året virrade hon bort sig och missade hela lussefirandet. När barnen kom in och ställde upp sig såg jag hur min dotter letade och sökte med blicken efter sina päron. Jag såg hur glad och lättad hon blev när hon fick syn på mig! Det värmde i hjärtat. Tyvärr hade hennes pappa somnat med en ljudbok i öronen och missade lussandet:-( Hans förlust!

Idag lämnade jag barnen tidigt på dagis och tanken var att "Kompis" skulle hämta dem. Men... han ringde på förmiddagen och berättade att hans dotter skulle hem till en dagiskompis och att min dotter inte var välkommen dit. Knepiga föräldrar tycker jag, att värdera barn så olika. Den ena får vara med men inte den andra! Jag grubblade på detta hela dagen och har svårt att förstå hur "Kompis" kan gå med på och tollerera det... Själv vill jag alltid vara så rättvis som möjligt och ska den ena få, så ska den andra också.

Jag hämtade min lilla dotter på dagis och hon började gråta när hon fick se mig. Stora tårar och hon frågade mig varför inte hon fått följa med hem till den andra tjejen? Jag kunde inte svara på detta utan försökte muntra upp min lilla älskling så gott jag kunde. På vägen hem berättade hon att hon inte brukar få vara med och leka med dessa flickor på dagis heller. När jag frågade vem hon brukar leka med då, svarade hon "jag brukar leka med mig själv". Ja, en själv är väl kanske ens bästa vän men jag hoppas verkligen att det inte är sant att hon inte har kompisar att leka med! Jag tror att hon har vänner men just idag kände hon sig nog väldigt ensam! Hur som helst så hade jag och min dotter en mysig kväll.

Och jag föraktar i min bittra själ, vuxna människor, föräldrar som bidrar till barns utanförskap. Barnen är trots allt bara fyra-fem år och de borde fortfarande kunna leka fler än bara två och två! Om inte annat så tycker jag att vi vuxna ska lära dem att inte lämna någon utanför!

Som ni märker så är dessa saker viktigare i mitt liv än terrordår, hemskt va? Men terrordåd känns så jäkla overkligt att jag knappt ens vill tänka på det

Jag lever fortfarande!

Bara det att dygnet har för få timmar, speciellt så här innan jul! Det ska drickas glögg, köpas klappar, bakas pepparkakor, ätas julbord, firas lucia, jobba, jobba, jobba med möten hit och dit och folk är sjuka= jobba ännu mera! För lite tid att blogga på helt enkelt men jag kommer igen, när det lugnat ner sig!

Kram kram kram kram kram kram kram

Alla barnkalas...

...kommer snart övergå i glöggpartyn.
Passar mig bättre faktiskt;-)

I oktober var min dotter på tre stycken barnkalas och på söndag är det dags för ett fjärde, och det sista barnkalaset för i år får man hoppas! Barnen har ju roligt men det är stressande och dyrt för oss päron som ska fixa presenter och skjutsa, lämna och hämta hit och dit.

Nu väntar luciafester, glöggpartyn och julbord. Två av varje lär det bli, minst! Det lyser upp i vintermörkret och får allt att bli mindre kallt.

Ok

vi ses om en stund på söder
Jag berättar Min historia
Du berättar Din!

Hektiskt

Ja, tiden bara rusar på och mycket tid för lugn och ro har det inte blivit.
Förra veckan var jag på möten tre kvällar på raken; två fackmöten och föräldramöte. Dessutom firade vi Kompis mamma en kväll för hon var i Stockholm på besök under sin födelsedag och längre än så. Jag passade också på att hälsa på min vän Jen en kväll.

På fredagen var jag ute med jobbet på Sjöfartshotellet vid slussen. Vi käkade middag samtidigt som vi spelade rollspel och skulle lösa en mordhistoria, skitkul faktiskt! Maten däremot var inget vidare. Efter drog ett gäng av oss på gayklubb, intressant, intressant! Jag höll mig på en någorlunda nykter nivå eftersom jag hade min dotter hemma och sussade. Tack vare att jag inte var så packad kunde jag skåda och studera mina kollegor, he he! Vissa mådde kanske inte så bra i måndags.

I lördags var Kompis, barnen och jag bjudna hem till min dotters farföräldrar. Vi åt god middag och sedan badade vi balja utomhus. Barnen badade först och de tyckte det var skojigt. När de små somnat var det min och Kompis tur att bada. Farföräldrarna servade oss med godsaker och bra musik som vi intog och diggade till i badet. Varmt och gött:-D

I söndags gick jag och Kompis ut i skogen och plockade svamp medans farföräldrarna tog hand om knoddarna.

I måndags var det upp i ottan, i väg till dagis och jobb. Tessan hämtade min dotter tidigt på dagis och de drog till Skansen, så gulligt! Efter jobbet åkte jag och Kompis till hans lägenhet och akutpackade ihop grejor. Han ska helt plötsligt få nya golv inlagda, så nu trängs vi i min lilla lya för en tid framåt.

Igår hämtade jag barnen på dagis och tog med dem hem till mig. De badade och jag lagade mat. Kompis kom hem och åt och när vi nattat barnen stack han iväg och fortsatte röja i sin lägenhet.

Idag både lämnade och hämtade Kompis knoddarna på dagis, de stack till Elgiganten och IKEA en snabbis. Jag skyndade ut på stan och handlade present efter jobbet, sen hem och duschade och när Kompis och barnen kom hem skjutsade han mig och min dotter till Bittan. Hon fyller år och vi var där på kalas.

I morgon ska jag lämna våra små flickor tidigt på dagis för Kompis måste till sitt jobb ännu tidigare. Upp i gryningen alltså.

På fredag ska barnen till sina andra föräldrar och jag ska försöka ta mig hem till Jen efter jobbet. Sedan på lördag bär det iväg till Norrland igen. Jag och Kompis har tagit en semestervecka så vi ska upp och andas frisk luft!

Ja, det är mycket nu. Inte minst på jobbet där det för min del varit stora förändringar som jag går in på en annan gång.

Natti natti

Det blåser hårt...

...det blåser kallt,
det blåser högervindar överallt.

Meningen är ett citat från, ja, var det en gammal Streberslåt eller?
Minns inte riktigt men jag håller med.

För nu är det ju dags att rösta till riksdagen igen.
Snälla, snälla, snälla Sveriges befolkning!
Se till att få bort alliansen, NU!

Jag tog med min 97-åriga vän till Stadsbiblioteket i onsdags för att rösta.
Hon röstade av gammal vana, som hon gjort sedan hon var ung.
Hennes familj var borgare så då kan ni nog tänka ut vad hon röstade på.
Hur som helst var det strongt av henne att över huvud taget rösta!

Själv röstade jag för ett bättre samhälle, ett bättre klimat och för välfärden.
Rättvisa ska det vara!
Alla ska ha en vettig tillvaro och alla ska kunna överleva.
De sjuka ska inte tvingas arbeta eller gå på socialbidrag!

Hörni högerfolk, sluta påstå att A-kassan är ett bidrag.
A-kassan är för fan en försäkring som vi som är med har betalat för!

Visste ni, att lägsta lönen man kan få i Sverige, är noll(!) kronor?
Sjukt och illa!

Sluta privatisera vård, skolor och omsorg!
Det räcker nu!
Det är kasst och krasst att tjäna pengar på sjuka, gamla och barn!

Jo jo jo! Folkpartiet bedriver visst högerpolitik!
Så det så!
Den som påstår något annat talar i nattmössan!
Folkpartiet är ett jäkla pajas-parti!
Så gå och lägg dig Jan Björklund.
Sudda ut ditt fula nylle från min näthinna!
Snart spyr jag på dig!

Nya moderaterna.
Arbetarpartiet.
Vilket skämt, vilket hyckleri!
Barbapappa Reinfeldt.
Hoppas du blir sjuk och utförsäkrad!
Hoppas du får prova på att leva det hårda livet!

Hundralappen jag får mer i plånkan efter dina skattesänkningar är skrattretande!
Det jämnar ut sig när jag måste betala för att gå på muséum
eller när A-kassan blivit dyrare.

Nej, nu orkar jag inte mer!
Blir så arg!
Så rösta rätt på söndag!
Rösta rödgrönt!

Sicken jäkla simhall

Igår efter jobbet begav jag mig efter ett långt uppehåll till min simhall för att röra lite på fläsket. Simhallen har varit stängd på grund av renovering hela sommaren. Förväntansfull, över att få plaska i nya fräscha bassänger, gick jag in genom entrén. Där möttes jag av skyltar att de vanliga omklädningsrummen var stängda, på grund av renovering. "Vart ska jag då byta om?" frågade jag personalen. "Följ silvertejpen på golvet" svarade de.

Jag följde silvertejpen och kom fram till ett litet omklädningsrum med fyra duschar, varav alla utom en var ur funktion. I samma omklädningsrum fanns en kvinna och ett barn. Jag frågade dem hur jag skulle gå för att komma till själva simhallen och om de visste vart man skulle göra av sina väskor och kläder. De gav mig vägbeskrivning och sa att kläderna får man ta med in till bassängerna där det förhoppningsvis finns ett ledigt skåp.

Jag tog mitt pick och pack och vandrade iväg in mot bassängen. Visst fanns det lediga skåp men simhallen var ju lika skabbig som vanligt. Skulle den inte vara renoverad? Suck! Besviken simmade jag mina längder och kände ibland den gamla odören av kloak. Sedan gick jag tillbaka och bytte om igen.

När jag gick ut ur entrén frågade jag personalen varför det egentligen varit stängt hela sommaren? Jo, för att omklädningsrummen skulle renoveras och i början dammade det så mycket så bassängerna kunde inte hållas öppna. Så svarade de mig. Men om man vill basta då? Ja, då får du gå ner i relaxavdelningen svarade de, men det kostar mycket mer. Suck! När är renoveringen klar? var min sista fråga. I december (!) var svaret.

Jag ska kontakta stadsdelsförvaltningen och fråga vad fan de pysslar med i min simhall! Jag betalar för årskort och vill faktiskt ha valuta för mina pengar! Min belöning efter simningen är ju faktiskt att basta!

Danska Eva och Kain från småland

Under sommaren som gått har vi haft en dansk sommarvikarie hos oss vid namn Eva. Hon har jobbat på mitt kort under min semester och när jag varit där har hon jobbat för andra. En bra och trevlig tjej med skinn på nosen och vettiga åsikter och värderingar. När hon jobbat sin sista dag hos oss gick vi ut och fikade tillsammans och sedan drack vi två öl och samtalade om livet. Hon kallade mig rebell och sa att hon gillade min kämparglöd. Nu är Eva tillbaka i Köpenhamn för att plugga. Jag kommer sakna henne men vi håller kontakt via facebook och kanske hälsar jag på henne i Danmark en vacker dag.

För ca. åtta år sedan hade jag en vän som heter Karin, eller "Kain" som hon själv sa på smålänska:-) Vi lärde känna varandra under märkliga omständigheter. Karin var väldigt nervös av sig och hade vissa tvångsbeteenden men hon var en go´och rolig tjej. Tyvärr hamnade hon i dåligt sällskap fick jag för mig. Hon träffade en snubbe via nätet om jag inte minns fel och drog till England med honom. Hon var skyldig mig lite pengar och skickade en del av dem men den andra delen "föll i glömska". Småsummor så det kunde jag avstå och förlåta.

Så plötsligt började Karin sända mig olustiga sms där hon undrade hur mycket tjack kostade i Sverige. Det fick mig att ana oråd och jag försökte flera gånger under åren komma i kontakt med henne, utan att lyckas. Jag till och med ringde hennes mamma i småland för att höra om hon hört något från Karin. Jag fick telefonnummer som inte fungerade och till slut gav jag upp.

Karin har aldrig försvunnit ur mina tankar och jag har flera gånger tänkt att försöka söka upp henne igen. Jag har oroat mig och misstänkt det värsta, tänk om hon börjat gå på gatan och blivit tjackhora? Tänk om hon tagit livet av sig?

En dag när jag och danska Eva skulle gå till en restaurang och hämta matlådor så nämnde jag Karin för henne. De är nämligen väldigt lika, utseendemässigt.

Ett par dagar efter att jag nämnt Karin, detta var på helgen innan vår norrlandssemester, ringer min telefon "Hej, det är Kain, du kanske inte kommer ihåg mig..." Det var alltså Karin som ringde och det kändes lite som att ett mirakel skett. Jag trodde aldrig mer att jag skulle få höra hennes röst och så fanns hon plötsligt där, i andra änden av luren! Hon bor kvar i England och mår hyfsat bra men är arbetslös. Hon trodde att jag var arg på henne och hade dåligt samvete för att hon inte hört av sig. Hon grät i telefonen och undrade om jag kan förlåta henne.

Själv blev jag bara glad och lättad över att hon äntligen hörde av sig! Jag har aldrig varit arg på henne och jag har förlåtit henne för längesedan! Nu håller vi kontakt via sms då och då och kanske kan jag hälsa på henne i England en vacker dag!

Roligt var det!

Många skojiga saker hann vi med att göra

under vår norrlands-semester.

Roligt var det att skjuta pickadoll,

speciellt på vattenfyllda ölburkar!

Tillsammans är vi starka!

Ja, det är vi, men vi måste bli fler!
Som engagerar sig i facket!
Men många på min arbetsplats är så okunniga och förstår inte syftet med att vara medlem.
De tänker bara på avgiften men inser inte vilken trygghet det faktiskt är att vara med!

Jag går just nu en tre dagars utbildning hos Kommunal för att få mer kött på benen i min roll som fackombudsman på mitt jobb. Väldigt intressant och det får mig verkligen att vilja lösa problem och ta itu med saker när jag kommer tillbaka till mitt arbete!

Mina chefer motarbetar facket så mycket de bara kan och jag vet att det beror på att de är rädda. För de vet att de många gånger gör fel! De strider emot arbetsmiljölagen och de försöker mörka brister och fel. De slätar över, nonchalerar och skrattar oss rakt upp i ansiktet.

Jag undrar om de sover gott om natten?
Är min närmsta chef lyckligare än jag för att hon har tiotusen mer i månadslön
än oss vanliga knegare?
Nej, jag tror inte det!

Två glas vin med Cissan

Vi har inte hörts eller setts på länge, borträknat från något sms då och då.
Senast i lördags natt när hon messade mig lite glad i hatten.
Hon hade spelat in en slinga med Kalle Baah, våra gamla favoriter.
Hon avslutade med "jag älskar dig, puss puss"
Dagen efter ringde jag henne men hon svarade inte.
Så småningom ringde hon upp och vi bestämde träff idag.
Vi tog en fika efter jobbet och snackade mest jobb, familj och plugg.
Lite rastlösa beslöt vi oss för att ta ett glas vin.
Vi gick till Karlssons, hon tog vitt, jag tog rött.
Vi snackade vidare om gamla minnen och allt möjligt mellan himmel och jord.
Hon verkar lycklig!
Det blev kallt och jag bylsade på mig min kofta.
På väg mot tuben talade vi om kylan som börjar komma och om att klä sig lager på lager.
Det är så typiskt dig sa hon, alltid linne, jumper, tröja, koftor
och så en liten, liten jacka ovanpå.
Tänk att hon lagt det på minnet.
Vi skiljdes åt med löftet om att vi måste ses oftare!

Slut på semester

Snyft! Men vad fan, livet går vidare och man får göra det bästa av allt för att försöka behålla lite semesterkänsla, ta vara på tillfällena! Återkommer med semesterminnen när jag har mer tid att skriva! Nu måste jag sussa så att jag orkar med mitt fantastiska jobb imorgon.

Jag lever!

Men jag har tagit sommarlov från datorn kan man säga!
Allt har hur som helst varit kanonbra.
Vi hade ledigt från midsommar och två veckor fram, underbara dagar i farmors stuga! Sol, bad, bastu, fiske, jordgubbsplockning och annat gott och blandat!
Jag har jobbat i två veckor nu. Härdade ut tack vare trevliga kvällar i goda vänners lag och en hel del bira:-)
Nu är vi lediga i två veckor till och nya äventyr väntar!

Jag återkommer med mera semesterstorysar så småningom!

Många varma sommarkramar, för än är den inte slut!

Midsommaren är över

Vid halv tre på midsommarafton kom Kompis äntligen och vi körde söderut. Vi körde, körde, körde och snurrade runt. Hela dagen gick utan något midsommarfirande. Vi kollade runt på ett par campingplatser men pensionärsvarningen var stooor! Vi letade efter natursjöna ställen vid vatten som vi kunde tälta på. Vi kollade in båtjäveln när vi ändå var åt det hållet och snurrade.

Slutligen bestämde vi oss, vi tog in på ett vandrarhem i Mariefred. En otroligt vacker liten turiststad! Vandrarhemme låg precis vid Gripsholms slott, där har jag varit flera gånger under min uppväxt. Vi installerade oss på vårt rum, tog en bira på trappen, tog några bira i ryggan och sedan knallade vi ner mot "stan". Vi käkade på lokalkrogen och jag analyserade människorna där.

Efter maten gick vi vidare till största uteserveringen i stan skulle jag tro. Ett riktigt mysigt ställe med hotell och fin restaurang och fullt med stolar och soffor i trädgården och utomhusbar. Dyrt var det men det fick det vara värt. Först satt vi och snackade med några stockholmare som varit och golfat, sedan beblandade vi oss med lokalbefolkningen och slutligen hamnade vi på efterfest hemma hos två av dem. Kompis diskuterade ädelstenar och annat medans jag slocknade på soffan. Slutligen, vid klockan 6 på morgonen, gick vi till vårat rum och sov.

Efter 1,5 timme gick vi och käkade frukostbuffé som ingick och sedan knoppade vi tills det var dags att checka ut. Kompis var inte redo att köra bil än så vi strosade runt i Mariefred, åt glass och tog det lugnt. På eftermiddagen drog vi vidare för att tälta. Vi råkade köra förbi en gruva så vi stannade till för att kika. Där fick vi genast en guidad rundvandring och det var ju intressant :-)

Efter timmar av bilåkande hittade vi den perfekta tältplatsen vid sjön. Vi slog upp tältet och eldade så att vi kunde grilla. Dagen efter tog vi ett dopp och sedan åkte vi mot Sthlm. Vi hämtade upp mitt barn hos sin far och när vi kom hem hade vi en överraskning till henne. En cyckel som hon fått av morfar i present men som hon ännu inte visste om. Vi skruvade ihop den och sedan blev det cyckla av!

Idag hämtade Kompis sin dotter vid Gotlandsfärjan. Nu har Kompis stuckit iväg till Strängnäs för att köra hem båten. Jag och barnen har varit nere och badat här i en stor, kommunal, gratis barnpool. Barnen sover nu sött och Kompis leker kapten. I morgon ska vi åka söderut igen, mot min farmors sommarstuga med sjötomt och bastu!

Midsommarafton

Midsommar 2010
Bagis

Väntar på Kompis

Vi borde ha åkt och tältat redan igår. Han drog och kollade båt. Jag kom i säng skapligt och upp skapligt idag. Fixat och donat och packat och väntat och väntat och väntat. Klockan är över lunch och vi skulle åkt iväg för timmar sedan tycker jag. Kompis i telefon, båtvagnen pajjade på vägen, övernattning på hotell, båtjäveln i gästhamn i Strängnäs. Kompis på väg till Sthlm och jag sitter och väntar.

..............................................................................................................................................................

Midsommar 2009

Hammarbyhöjden

Hittar inget foto

Grillade på uteplatsen med Kompis bror med fru, nyfödd son och svärmor och Kompis mamma.

Alla utom mamman drog sig hem tidigt.

Kvar satt Kompis, hans mor och jag.

Skålade hela natten.

.........................................................................................................................................................

Midsommar 2008

Saltarö

Blomsterflicka

Midsommar 2007

Saltarö

Kompiskram

Midsommar 2006
Saltarö

Nykläckt

Midsommar 2005

Saltarö

Mingel med Ka

Midsommar 2004

Saltarö

Mästerskytten

Bob Marley

Bob
Everybody loves Bob Marley
Everywhere I go
It´s da´ same ol´ story
Bob
People of all nation
They love da rasta man vibration....

På tal om att tälta

I förrgår var Kompis ledig från jobbet och vet ni vad han gjorde?
Jo, han tvättade all vår smutsiga tvätt som vi samlat på oss i veckor!
När jag kom hem från jobbet låg tvätten där, ren och vikt och helt fantastiskt!
Annars är det oftast jag som fixar den biten, mest för att jag ser det som lite avkoppling att kunna tänka fritt och flumma iväg där i tvättstugan.
Kompis hade dessutom köpt blommor till mig som, typ, ursäkt för sin existens..... ?
På kvällen grillade vi, sedan dack vi mojito med mynta från vår egen odling.
Pricken över i var att Kompis slagit upp tältet på sin uteplats!
Så vi sov i tält på natten, jag somnade ovaggad.
Sen krypa ur tältet och iväg till jobbet.
Mmmmmm

Dagen innan midsommar...

...på jobbet var verkligen evighetslång, dessutom jobbade jag över en halvtimme. Det var sista och andra veckan som min 17-åriga, söta feriearbetare gick med mig. Hon har en vecka kvar på jobbet men nu har jag semester!!! Så sista veckan får hon gå med någon annan.

Jag hade ställt mig in på att dra iväg och tälta efter jobbet. Men så pratade jag med Kompis som hade andra planer, han ska åka till Eskilstuna och kolla, eventuellt, antagligen köpa en båtjävel. Eftersom han alltid är så överdrivet, för mycket, jäkla snäll så orkade jag inte argumentera med honom om saken. Istället spelade jag lite låtsassur och sa att jag kanske inte är här när han kommer tillbaka, jag kanske drar iväg med tältet själv :-)

Så, efter jobbet gick jag till bolaget och köpte några bira och suveränt gott äppelvin. Jag kände nog hur det liksom sög i semesterfirartarmen, he he. En bira i solen är aldrig fel! Men, som sagt var, midsommar i morgon och varenda jävel verkar fly staden.

Väl, i Bagis centrum stötte jag ihop med en gammal bekant, från "såga ner nacka-reservatet-tiden". Jag hälsade bara lite snabbt eftersom jag snackade i mobilen. När jag pratat klart lokaliserade jag vart han tagit vägen. Till uteserveringen på lokalkrogen såklart. Jag slog mig ner och tog en bärs och flera av de gamla bekantingarna var där. Sådana människor som vi hängde med innan vi fick barn. Sådana som det kanske inte gått fullt lika bra för. Sådana som fortfarande står kvar här i bagis och stampar. Rastlösa själar.

Jerka och hans pojke kom förbi och vi gjorde sällskap till en lya. Där blev vi inte långvariga, tack o lov... Vi gjorde sällskap hemmåt, Jerka kan de folkfria genvägarna och han bjöd på gräddboll. Så träffade jag på en jobbarkompis och vi blev ståendes bra länge för att prata. Under tiden hann Jerka (den folkskygge) och pojken hans försvinna. Så jag knallade hem, städade balkongen och sitter nu och väntar på bättre tider.

Prinsessor två helger på raken

För två helger sedan firade vi vår lilla dotter som fyllt fyra fantastiska år! Hennes pappa, farmor och farfar hade fixat ett riktigt prinsesskalas på Saltarö med prima rekvisita.

"Kompis" och jag bidrog med pannkakstårtor, vilket vi blivit beordrade av min dotters far att göra. "Nej, just ja, du kan ju inte ens steka ägg" som min dotters far sa. Alltså fick Kompis steka pannkakor tills svetten rann, dagen innan kalaset. Jag kokade sylt på jordgubbar och hallon och vår vän Tess vispade grädde på plats. Jag hade bakat bullar och kakor också.

Småknoddarna bjöds på tre-rätters, självklart med prinskorv (eller var det prinsesskorv?) och rosa potatismos till huvudrätt. Pappa kungen grillade hamburgare till de vuxna.

Vår dotter hade såklart sin prinsessklänning på sig och hon drunknade nästan i alla presenter som hon fick av sina snälla gäster! En mycket lyckad dag!

Och så nu i helgen som var så nalkades det ju riktigt prinsessbröllop i stan. Kronprinsessan Victoria fick äntligen sin Daniel av folket :-D Min dotters far hade lovat vår dotter att vi skulle åka in och få en glimt av spektaklet. Så vi möttes i Kungsan där vi såg lite av själva vigselceremonin på storbilds-TV. Vi hade picknick i gröngräset men så mycket av kortegen lyckades vi nog inte se. Hur som helst, vi var iallafall där!

Maskerad

Riga vyer

För fler veckor sedan var vi i Riga, en trevlig stad som vi gärna återkommer till! Fast då lite mer pålästa.

Fågelspråk

Idag var det avslutningsfest (alltid är det något) på förskolan. Knytis och grillning. Jag handlade med mig frukter som jag skar upp och bjöd på och vi grillade sojakorv. Fröknarna fick presenter och barnen fick gå på skattjakt. När det var dags att bege sig hemmåt gjorde vi sällskap med "Kompis" och hans dotter en bit. De åkte hem till sig och jag och lillskrutt åkte hem till oss. Hon ville nämligen vara själv med mig ikväll.

Egentligen skulle min dotter vara hos sin pappa den här helgen men hon är bjuden på 1-års kalas här i Bagis i morgon, så jag bestämde att jag skulle ta henne ändå. I morgon kväll är jag och Kompis bjudna på maskerad hos brorsans tjej som fyller 25 år! Därför skulle det passa mig bra om min dotter kunde åka till sin pappa efter barnkalaset. Det var jag och hennes pappa, igår överens om.

För säkerhets skull ringde jag honom idag för att få det bekräftat. Då fick jag veta att han ska ha grillfest i morgon kväll men att han kan ta våran dotter ändå. Jag förklarade för honom att det inte känns bra att hon ska vara med honom när han har fest. Jag vill inte att han ska supa bort henne i skogen eller så. Ryktet (som jag tyvärr tror på, för jag har hört det från min vän Jen,) säger att han faktiskt krökade bort vår lilla dotter när de tältade förra sommaren. Bedrövligt men nu hävdar min dotters far att det är lögn och sedan kastade han på luren i örat på mig.

Så Kompis får nog gå själv på maskerad, jag älskar maskerad och att klä ut mig! Men jag älskar min dotter mer, såklart!

När hon skulle sova ikväll var hon väldigt pratglad, låg och funderade på saker och kunde inte sluta snacka, därför somnade hon sent igen. Jag somnade också men jag vaknade för en stund sedan och satte då på datorn.

En av de sista sakerna lillskrutt sa, innan hon slutligen somnade, var:
"Min farmor kan prata fågelspråk!"
"Kan hon?" sa jag, "hur låter det?"
"Trevligt!" svarade min dotter :-)

Boktips, det var längesedan!

Jag hinner inte med att läsa så mycket böcker just nu men en och annan lyckas jag iallafall att sluka!

I torsdags köpte jag "Den perfekte vännen" av Jonas Karlsson (en av mina svenska favoritskådisar, mmmmmm.....) Den innehåller nio stycken noveller som alla, på ett eller annat vis, handlar om vänskap. Boken var väldigt bra och svår att lägga ifrån sig! Särskilt den längsta novellen "Rummet" kunde jag inte slita mig ifrån. Jag prioriterade faktiskt läsandet framför sömn i helgen och nu är boken tyvärr slut!

Jonas Karlsson har tidigare givit ut en novellsamling, om jag inte minns fel, så nu måste jag ut och leta efter den, köpa den och sluka den!

Heldag i Farsta

Igår efter jobbet mötte jag upp min dotter och hennes far för att ta hem min lilla dotter till mig. De hade varit och shoppat och hennes far hade köpt massor av nya kläder till henne, välbehövligt! Sist han handlade kläder till henne sumpade han kläderna någonstanns på vägen, typiskt!

Den här helgen hade jag bestämt att jag och min dotter skulle vara för oss själva, jag tror att hon behöver få ha sin mamma för sig själv ibland. Precis som jag också tror att det är viktigt för "Kompis" dotter att få ha sin pappa för sig själv ibland.

Efter frukost och diverse pyssel bestämde vi att vi skulle åka till Farsta, framförallt för att jag var i stort behov av ett frisörbesök. Jag avskyr att gå till frissan och jag har dragit på det hela veckan. För mig är det värre att gå till frissan än till tandläkaren, ja, till och med värre än att gå på gyn-besök!

Jag och lillskrutt strosade runt i affärer och handlade lite smågrejor. Återigen drog jag ut på frisörbesöket och vi bestämde oss för att ta en fika innan. Mycket lägligt kom min jobbarkompis, som var i Farsta för att propagera för Rättvisepartiei Socialisterna, och skulle fika på samma ställe. Vi satte oss tillsammans med henne och ett par av hennes partikamrater. Min jobbarkompis berättade att hon och hennes arbetsgrupp varit bjudna till högste chefen på coctail-party igår:-) Detta tack vare att de gett chefen bolagscheckar i julklapp:-D Min jobbarkompis hade inte gått på partyt! Min arbetsgrupp var inte bjudna (Inte vad jag hört iallafall) men så hade vi heller inte gett chefen någon julklapp.

Efter fikat strosade jag och lillskrutt runt en stund till innan vi fann en frisörsalong som såg bra ut. De hade tid om en timme så under tiden hann vi köpa lite lördagsgodis och ett minibord till balkongen. Så var det då dags för klippning och frisörskan var ung, vilket bådade gott. Jag försökte förklara hur jag ville ha det, något veligt dock, uppklippt baktill, ja, hyffsat kort och så längre fram. Lillskrutt satt snällt på en stol och väntade, ritade och sjöng för fulla muggar!

Jag trodde frisörskan förstod och jag bad henne om råd. Frisörskan frågade om luggen. Jag sa att jag brukade ha kort lugg men att den nu vuxit ut allt för länge. Hon föreslog snélugg, vilket fick mig att tänka på 80-90-tals hårdsprayad snélugg som står nästan rakt upp. Hur menar du då frågade jag och med ett klipp visade hon. Snélugg som går ner för ena ögat ungefär. Usch, jag orkade inte vara en besvärlig kund så när hon visade baktill i en spegel så sa jag att det var bra. "Det ser väldigt elegent ut tycker jag" sa frisörskan. "Jag känner mig inte särskilt elegant i övrigt" svarade jag. Det färdiga resultatet blev tyvärr bob/page/illa/fult/tråkigt. Bra klippt men stilen passar inte den jag känner mig som! Ändå log jag artigt, tackade och pungade upp med 350 jävla spänn!

Ledsen över min tråkiga, nyfriserade kalluffs knallade jag och lillskrutt vidare bland butiker. Båda började bli trötta och slutligen begav vi oss hemåt. Lillskrutt sa att jag tjatat mycket idag och jag sa att hon varit jättebra och nästan inte tjatat någonting alls.

Lapp i lådan

När jag kom hem hade jag fått massor av post, bland annat denna lapp;

Känner ni igen den?

Visst låter det som en fantastisk person som kan lösa precis allt?!

Moahahahahaha

Jag måste omedelbart ringa upp :-)

"Kanske nånting grönt"

"Kompis" tog med våra döttrar här om dagen så att de skulle få välja ut en födelsedagspresent till mig. När de kom hem igen var de spralliga och hade lite svårt för att inte berätta vad de köpt :-) Vi fick säga till lillskrutt flera gånger att hon inte fick berätta vad jag skulle få i present, att det var en hemlis. "Men man kan gissa" sa hon. "Kanske nånting som är grönt" fortsatte hon.



Så igår kväll firade vi min födelsedag lite i förskott, eftersom min dotter ska till sin pappa idag och andra tjejen ska till sin mamma. Först grillade vi, smarrigt och jag tryckte i mig massor, trots att jag inte är kry. Sedan gick barnen iväg och slog in min present. När de var klara blev det presentöppning och tårta. Jag fick någonting grönt, någonting illgrönt!

Självklart hade jag på mig dessa fina dojjor när jag lämnade kidsen på dagis i morse och min dotter visade dem stolt för sina fröknar:-D Hon skvallrade också att de ätit tårta till frukost (resterna från igår)!

Nu är jag hemma i min lilla lya för att försöka vila och kurera mig, jag är dunderförkyld och vill inte utsätta de på mitt jobb för smitta. Igår fick barnen stanna hemma med mig men vi insåg att de faktiskt har det roligare på dagis, för jag orkar inte leka med dem och jag är skittråkig!

På eftermiddagen måste jag kvickna till för min far är i stan på tillfälligt besök och han vill absolut träffa mig, han är inte rädd för baciller han inte! (Så länge inte hans fru är med och min lillunge har vattkoppor...)

Jerka uppe i det blå

För ett tag sedan när jag och lillskrutt och "Kompis" och hans dotter knallade ner till ICA så fick lillskrutt och jag syn på Jerka. "Titta lillskrutt" sa jag, "kom så skrämmer vi Jerka!" Vi ropade på Jerka men han hörde oss inte för han hade lurar i öronen. Vi sprang efter honom. När han äntligen la märke till oss så ägnade han oss inte en sekund, nej då, han hade en pundarpolare i sikte. Han var helt fokuserad på denna pundare så vi sket i honom och gick in och handlade.

Jag kände mig väldigt irriterad över hans nonchalans, så någon dag senare skickade jag ett sms till honom. Jag frågade vilken planet han befunnit sig på och jag skrev att jorden anropar.

Ett par dagar senare dök Jerka upp hemma hos mig och han ursäktade sig med att han behövt låna pengar av "pundarn" för att kunna köpa mat till sin lille son. Jo, men tjena! Skitsnack! Så klart var det något helt annat han ville ha av pundarn! För pengar hade han ju lättare kunnat få av mig! Eller ännu hellre mat!

Baby Wee-man

Min kära vän Jen har fått en bebis! Tappra Jen har fött fram en femte baby. En baby-boy som tog god tid på sig att pluppa ut. Hon trodde att han likt hennes minsta flickor skulle säga hej till dagsljuset flera veckor för tidigt. Hon fick till och med kortison-sprutor för att hans lungor skulle utvecklas fortare. Men nej då, han stannade kvar i trygga magen tills han var redo. Han vägde runt 3500 gram, det är ungefär ett kilo mer än vad någon av hennes flickor vägt vid födseln!

Idag var det tänkt att jag skulle få se det lilla underverket. Tyvärr var de tvugna att åka iväg till sjukhuset med honom för han har fått något knas med ögonen. Hoppas att det inte är något allvarligt!

Nu när jag satt här vid datorn så passade jag på att kolla mina mail och jag hade fått över 40 fina bilder på baby Wee-man!

S:et

Förra veckan när jag var på väg hem på tunnelbanan med två små knoddar som jag hämtat på dagis, träffade jag "S:et". Jag har inte träffat honom sedan innan jag reste till Thailand, oktober 2007. Han och hans Thailändska flickvän, Pim, som var i Sverige på besök var bjudna till oss på "avskedsmiddag" innan resan. De dök aldrig upp och Pim ringde med en tråkig förklaring. S:et hade blivit häktad. Nu har han avtjänat sitt straff och ska ordna upp sitt liv. När vi sågs på tunnelbanan blev jag så himla glad över att träffa honom. Glad med dåligt samvete, jag har ju inte hälsat på honom eller skickat brev till finkan en enda gång. Dock har jag tänkt på honom väldigt mycket och skrivit brev som aldrig kom iväg. Jag har också hållt kontakt med Pim via mail. S:et åkte till Thailand för att hälsa på sin älskade straxt efter att han blev frisläppt. Nu pågår en process så att hon kan komma hit och antagligen ska de gifta sig!

Satans blåsor

I evigheter nu har jag haft jobbiga blåsor i truten som gör att jag knappt kan äta eller prata. Hela mitt liv har jag haft dessa satans blåsor, periodvis. När jag var liten fick mina föräldrar, under dessa perioder, skära min mat i minimala små bitar för att jag överhuvudtaget skulle få i mig något. Jag plågades otroligt av detta och mitt bordsskick var väl inte det bästa. Far min släpade iväg mig till läkare efter läkare men ingen hade något riktigt bot. Ingen visste riktigt vad det berodde på. Jag fick salvor att försöka pensla på och diverse olika medel att gurgla munnen med. Ingenting hjälpte särskilt bra.

Nu är jag stor och hade inte haft någon blåsperiod på länge. Tills nu. Nu med besked, värre än någonsin!

Det började med att jag fick ont i halsen och knappt kunde svälja. Först trodde jag att det var halsfluss på gång, tills jag i spegeln gluttade ner i mitt svalg. Där satt en enorm kraterliknande blåsa. När den började läka så pluppade det upp nya från svaljet och fram på sidan av tungan, det slutade med en blåsa på tungspetsen som gjorde överjävligt ont. När de äntligen började läka så kom det en ny, enormt stor blåsa, längst in i kinden mellan tandraderna. Så nu har jag levt på näst intill flytande föda den sista tiden. Gröt, yoghurt, smothie, soppa. Sådana saker som inte behöver tuggas, för tugga klarar jag inte av:-(

Afte kallas det för och det har ingenting med herpes att göra! Det har visst inte forskats så mycket på detta område och teorierna om vad det beror på går isär. Virus, nedsatt imunförsvar, allergi? You name it!

Det finns en sida på nätet som handlar om detta problem och där har jag sneglat lite efter tips och råd men inte funnit något som verkligen hjälper!

Jag har rådfrågat på apoteket och i min bekantskapskrets utan riktigt bra resultat. Det ska tydligen finnas någon ny (?) receptbelaggd medicin. Kanske fungerar den bara i förebyggande, så påläst är jag inte och jag vet inte om jag vill ödsla tid och pengar på att gå till min fucking husläkare...

Jag har börjat ta B12 som enligt vissa ska hjälpa, ännu har jag inte märkt av någon bättring. Jag har gurglat munnen med listerin, jod, xylocain, zendium, hembränt, vodka, flytande alvedon, koksaltlösning, hexident, coca cola och gud vet allt. Jag har provat olika trandkrämer. Jag har försökt smörja med corsodyl och bedöva med baffucin. Allt lindrar en kort stund, en kort, kort stund.

Nej, som vid de flesta andra krämpor- fyllan lindrar nog bäst:-D

Loppis i Bagis och USA-tripp

Igår var det megaloppis i Bagis och vi var med och sålde iväg lite prylar som vi inte har någon användning för. Dåligt förberedda var vi men i sista stund lyckades vi samla ihop lite grejor. Torget var fullt utav köpare och säljare och vi gick väl ca 300 kr i vinst, alltid något! Min lillskrutta var så tapper och gnällde inte ett dugg trots att hon frös och det var riktigt ruggväder. Vid ett-tiden blev det storm kan man nog kalla det och sedan kom regnet. Då rafsade vi ihop vårt pick och pack och drog. Mot Tina-Marias för att luncha med brorsan och flickvän som nyss kommit hem från en månads resa i USA. Tina-Marias var tyvärr stängt så vi åkte till en pizzeria i Björkhagen istället. Efteråt blev det kaffe hemma hos oss. Lillskrutt fick sina första Levis-jeans(!) i present av brorsan och flickvännen. De berättade om sin tripp och visade foton och jag blev sååå sugen på att åka dit!



(Själv har jag ännu inte varit ägare till ett par Levis-jeans:-)

Liten praktikant

Den här veckan är min dotter hos sin far (utom i måndags för då var hon hos mig) och idag fick hon följa med och vara med honom på jobbet. Han jobbar just nu med att anlägga en ny lekpark så det var perfekt för lillskruttan att vara med där. Eftersom jag jobbar i samma kvarter åt vi lunch tillsammans. Jag tycker det är fantastiskt att kunna ha sitt barn med sig på jobbet någon gång. Det är nyttigt för barnet att få se vad föräldrarna pysslar med när barnen är på dagis! Jag önskar att jag kunde göra samma sak men då skulle min chef bli galen, minst sagt.

Kulturnatta

I lördags kväll var det kulturnatta vilket innebar att en massa kulturella saker hände fram till midnatt. Vissa saker fortsatte efter. De flesta muséum var öppna men tyvärr hann vi bara med ett: Etnografiska. Väl värt ett besök! Vi var på guidad visning på deras nya utställning "(O)Mänskligt" som handlar om rasbiologi. Det var en väldigt stark utställning och jag blev minst sagt illa berörd av den! Jag tänker absolut gå dit snart igen och plåga mig själv ännu mer. Jag tror det är viktigt att man inser hur det faktiskt har varit och hoppas att det aldrig blir så igen. Även om sådana hemskheter förekommer än idag. Jag säger bara en sak; Gå dit och titta! Och berörs!

Vilken jävla smäll!

Satan vilket oskväder det blev helt plötsligt! Alla andra hade säkert förutspått det men för mig var det oväntat! Jag blev ganska paff när jag såg första blixten och sedan en ordentlig knall, bland det värsta jag hört tror jag! Brukar det blixtra och dundra så här i april? Det ingår väl i det som kallas för aprilväder va? Hoppas allt regn kommer inatt och att vi får en solig och fin valborg!

Triss

I går tog vi en promenad och när vi nästan var hemma hos mig, vilket var målet, valde jag att gena över en gräsplätt och in på gården, istället för att gå cykelvägen bakom alla husen. På denna lilla gräsplätt hittade jag hundrafemtio kronor och inte en människa i närheten. Turpengar sa vi till varandra och vi bestämde oss för att genast gå till centrum och köpa trisslotter för kosingen. Jag köpte fyra lotter på ICA och två på Konsum. Det borde ju bli sex stycken lotter?! När vi kom hem igen började skrapandet och då upptäckte jag att vi fått en lott för mycket från någon av affärerna. Plötsligt hade vi sju lotter! :-) Mjae, utdelningen då? Inget vidare, på dessa sju lotter var det endast en som gav vinst- 50 kr = två nya lotter. Kanske finns miljonvinsten på en av dessa lotter som jag ännu inte bytt till mig!

Farstabo högg sin kamrat i magen...

...så står det på framsidan av Mitt i Söderort (Bandhagen-Årsta-Enskede-Högdalen) senaste numret som kom ut idag. Gå gärna in på deras sida och läs resten.

Det är väl inte fullt normalt att man hugger "sin kamrat" i magen. Allt började med ett skojbråk, njae, inte så där skitskoj direkt! Hur som helst så var det min kära vän Jens pojkvän/man/sambo/far till hennes barn/kalla det vad ni vill som blev huggen och det hade kunnat sluta riktigt jävla illa! Nu klarade han sig tack o lov med livet i behåll och alldeles snart ska Jen föda deras tredje gemensamma barn.

Laserdome

Förra fredagen var jag ute med jobbet och spelade Laserdome på St:Eriksgatan 56. Något jag aldrig tidigare testat på och det var så jäkla kul! Verkligen en "lek" i min smak och vårat lag vann och jag kom tvåa vad det gällde att skjuta mest! Efteråt gick vi till Sitting Bull på Hantverkargatan 73. Inte världens bästa mat direkt, lite för mycket fabrikstillverkade röror med kemisk bismak men trevligt sällskap och öl som lätt rann ner :-) Efter middagen gick jag och några tjejer vidare och fortsatte öla och ha kul. Nice!

På Karlavägen 26...

...har Ebba Rudling Lovering öppnat en second hand-butik för dyra, fina gardiner. Affären kombineras med ett galleri som Ewa Rudling hjälper till med. Stället heter Vintage Curtains (vintagecurtains.se) Just nu har Amalia Årfelt utställning där och om ni vill bli glada så rekommenderar jag er varmt att gå dit och titta! I lördags hade hon vernissage då jag hjälpte till att servera bubbel med tilltugg.

Farliga ringar...

...i plast ligger utspridda över staden. Sådana ringar som sitter runt tidningsbuntar ni vet, från Vi i Vasastan, Söder om Söder och allt vad det nu kan vara. Om du håller huvudet högt och inte tittar ner i backen när du går, så är det lätt hänt att dina fötter fastnar i en sådan och då snubblar du. Det fick jag själv erfara idag. Jag hade varit och handlat till en dam så jag kom bärandes på två matkassar utanför entrén till huset där hon bor. Så, pang, föll jag pladdask på knä för att jag fastnat i en sådan ringjävel. Aj, aj, aj! Mina stackars knän blev blodiga och mina dubbla strumpbyxor gick sönder. På gården fanns det blott en enda kvinna som såg mig och hon frågade såklart hur det gick. Jo, tack, hyfsat bra sa jag. Jag gick snällt upp med varorna till damen jag handlat åt. Jag beklagade mig lite och hon bjöd på bulle. Sedan gick jag till apoteket och köpte plåster och till Lindex och köpte nya strumpbyxor. Så kan det gå när man är smidig som en flodhäst och inte tittar vart man går! Knäna är ömma men huvudsaken att jag inte slog i skallen!

Minisemester...

...med kaotiskt slut.

Eller början på kaoset.

I dagarna fyra var vi lediga från jobb och dagis.
Förra helgen och framåt.
På fredagen åkte jag hem efter jobbet till min lilla lya och framåt kvällen kom min dotters far hit med henne. Vi åt lite tillsammans innan han åkte härifrån. Lillskrutt och jag packade våra väskor och sedan åkte vi hem till Komps och hans dotter. Där hade barnen fredagsmys och flera väskor packades.

På lördagen kom vi i ordning skapligt och det bar iväg mot mina hemtrakter. Vid ett matstopp i Nyköping fann vi en underlig figur på parkeringen. En liten, morbid krabat som låg på rygg i snön och stirrade på oss med döda ögon. Vi fotade varelsen och jag ska i sinom tid visa er bilden! Ena barnet gissade på att det var en sköldpadda som tappat sitt skal, det andra barnet trodde att det var en liten liten bebis som blivit överkörd.

Tidig eftermiddag nådde vi då småstaden där vi hälsade på min kära farmor. Hon hade bullat upp med kakor, smörgåsar och just bullar och barnen fick små presenter. Söta farmor! Hon visade urgamla foton och jag lade beslag på flera av dem, bl.a ett på unga farmor och farfar som åkte karusell. Detta foto tänker jag också dela med mig av vid tillfälle.

Kram och hejdå till farmor och så vidare till Vingmutter och far min med fru, hennes dotter och knoddar. Där blev det middag och ukulele för hela slanten. Farsan sjöng, frugan spelade gitarr och min stackars Kompis spelade ukulele.

Kram och hejdå till far med fru och så vidare till Kalkbrottet och syster min med familj. Där busade barnen med systers man och sedan var det läggdags. När barnen somnat tänkte vi softa och kolla på film. Tji fick vi, min lilla skrutta spydde ner sängen. Upp till duschen och bädda rent och så upptäckte vi att det var punka på den uppblåsbara sängen. Ut med mig i kyla och meterhög snö för att hämta en riktig madrass i gäststugan. Där hade ingen varit sedan första snön föll så jag fick sparka mig igenom snön och in i stugan.

Trevlig söndagsfrukost med syster och maken. Sedan iväg till Vingmutter för att gå på loppis och Factory Outlet. Vi gjorde några fynd och sedan lunchade vi på hotellet. Mätta och belåtna hälsade vi på min kära kusin med man och dotter. Där blev det glasskalas och sedan kram och hejdå till kusin med de sina och så vidare hem till syrran igen.

Vi käkade middag och sedan satt syster min, barnen och kompis vid köksbordet och skojade och pratade. Tills Kompis dotter sa/berättade något som fick oss vuxna att kippa efter andan och försöka behålla lugnet. Lillskrutt rynkade på näsan och sa "hon skojar nog bara". Blickar över bordet och mina ord till Kompis "Du har nog ett samtal att ringa". Natta barn och orolig sömn för oss vuxna. Grubblandes och inte helt utsövda blev det måndagmorgon. Kompis ringde det där samtalet och syrran arbetstränade.

På förmiddagen packade vi ihop våra väskor och barn för att åka till badhuset i Vingmutter och sedan hemåt. Badhuset upptaget så ett par timmar att fördriva. Lunch med syrran och sedan kram och hejdå till henne. Och badhuset öppnade sina sköna bassänger för oss. Efter bad och lek var det dags att packa in sig i bilen och börja resan hem. På vägen stannade vi och köpte ägg, marmelad, saft och honung i en obemannad "lanthandel". Mycket grubbel och ältande mellan oss vuxna men barnen hade en bra resa hem.

Tillbaka, mat, packa upp, natta barn, telefonsamtal till syster angående saken som berättats vid hennes köksbord. Min förstående syster sa att hon också grubblat och sovit dåligt och att om jag inte ringt henne så hade hon ringt mig, för prata behövde vi. Sedan lugn och ro, försöka koppla bort en stund och se fram emot ännu en ledig dag, fast nu på hemmaplan. Not! Kompis lilla dotter spydde som en räv sent på kvällen och så höll hon på hela natten. Bädda rent, duscha barn, bädda rent igen, duscha barn igen, fram med kräkhink, bädda rent...

Tisdag morgon gick jag och min lilla dotter upp och tvättade alla nedspydda grejor. Jag bokade tid på vårdcentralen för hennes del, hennes hosta är besvärlig och vill inte ge med sig. Tvätta, ta hand om Kompis sjuka dotter, fixa dona. Kolla internet angående kräksjuka och angående värre saker än så. Efter lunch stack jag och lillskrutt till vårdcentralen för att få nya hostmediciner och sedan hem till oss. Bäst att hålla sig borta från kräksjukan!

Så följde ett par dagar med dagislämning, jobb, hämtning, laga mat, mysiga kvällar med bara lillskrutt och jag, nattning och en flicka som sov riktigt gott. Mängder med samtal Kompis och mig emellan. Grubbleri, bollande och många tankar. Kräksjukan ville inte släppa taget om hans dotter men så i torsdags kvicknade hon till, så efter att jag hämtat min dotter på dagis åkte vi dit och på fredagen fick båda barnen vara hemma med Kompis och leka. Sedan hämtades barnen där, min dotter av sin farfar och Kompis dotter av sin mamma.

Slut på kaosveckan men än är inte historien slut.

Fortsättning följer......

Underbara barn

I förra veckan när min dotter och hennes kompis satt vid köksbordet så frågade min dotter mig;
"Mamma, hur kommer bebisen in i mammans mage från pappans mage?"
Jaa du, funderade jag. Jag visste inte riktigt, fånigt nog, vad jag skulle säga men till slut blev mitt svar; "Fråga eran fröken på dagis. Hon har ju en bebis i magen så hon borde veta!"

Idag när jag och min dotter satt vid köksbordet så frågade jag henne om hon fått reda på hur bebisen kommer in i magen. Det hade hon inte men hon visste minsann hur och var de kommer ut; "Bebisen kommer ut ur mammans rumpa och så bara säger den Hej mamma, hej pappa!"

När jag skulle natta henne nu på kvällen så kollade vi i ett urgammalt exemplar av Lennart Nilssons "Ett barn blir till". Delarna över hur barnet kommer in i mammans mage hoppade vi över, de tar vi någon annan gång :-) Min dotter var i alla fall väldigt fascinerad över bilderna på fostret i mammans mage. Och hon fick se bilder på när bebisen kom ut; "Vad konstigt"

Helgens bravader

I fredags simmade och bastade jag. Sedan åkte jag hem och drack öl. Efter ett tag kom Kompis över och vi drack öl tillsammans och lyssnade på musik. Sedan fick jag för mig att knalla över till en gammal kompis som bor några portar bort. Porten var låst så jag kastade snöboll på hans balkong och han kom ner och öppnade. Jag följde med upp en stund och vi snackade skit och hade det trevligt. När jag skulle gå upptäckte jag att min mobil var borta. Vi letade lite men fann den inte. Jag gick hem igen till Kompis som var kvar i min lya. Ganska snart slocknade jag nog. Jag sov oroligt och låg och funderade över min mobil...

På lördagen försökte vi ringa min mobil utan resultat. Kompis gick ut en sväng och letade i snödrivorna utan resultat. Jag försökte tänka på annat och vi fördrev tiden med att softa och kolla på SvtPlay och TV4Play. På dagen gick vi hem till min granne för att leta vidare efter mobilen. Den var inte hemma hos honom. Han hjälpte till att leta vidare i snödrivorna utan resultat. Jag satte upp lappar på portarna om min kära borttappade mobil och lockade med hittelön. Jag och Kompis rörde oss hem till hans place för att hämta bilen. Jag ringde min operatörs kundtjänst och spärrade kortet. Sedan ringde jag polisen och anmälde mobilen som borttappad. Vi åkte och handlade indisk mat och sen åkte vi hem till Kompis och käkade och softade. Straxt ringde det och det var en snäll Svetlana som hittat min kära telefon!

På söndagen kastade vi mängder av skräp i Kompis grovsoprum. Sen åkte vi och simmade och bastade. Efteråt drog vi hem till mig och tömde mitt förråd på allt skit som jag lassat in där. Vi bar iväg skräpet till mitt grovsoprum. Sen åkte vi iväg och hämtade en chiffonje som jag hittat på blocket för hundra spänn. En riktig kolloss, tung som faen! Killen som sålde den bode två trappor upp och jag var rätt färdig när vi släpat ner den. Hemma hos mig igen bar vi ut mitt gamla databord i förrådet och jag sorterade alla gamla papper som låg i lådor och skräpade. Vi bar in chiffonjen och fixade till det snyggt! Sen åkte vi ner på centrum där jag köpte en hittelönsblomma och choklad. Slutligen gick vi hem till Svetlana med blomma, choklad och en slant. Jag var oerhört tacksam över att få min kära mobiltelefon tillbaka!

På kvällen kände jag mig öm och mör i låren och när jag drog ner brallorna för att titta så blottades tre enorma blåmärken efter bärandet av den jäkla chiffonjen! Snyggt var det inte!

Rastlös

Rastlös
Hemlös
Lemlös
Rotlös
Namnlös
Tandlös
Hamnlös
Meningslös

Gissa vad jag är?

Rätt gissat!;
RASTLÖS!

Jag har varit hemma för vård av barn igen ett par dagar.
Nu är lillskrutt hos sin pappa och jag har precis simmat.
Shoppat stolsdynor och några bärs.

Jag är rastlös och skulle vilja bara dricka några bira och fira att helgen är här.
Jag skulle vilja dricka några bira och kasta allt skit som står i mitt förråd.
Dricka några öl, lyssna på musik, Shout out louds.

Skitsamma!

Spotify

Äntligen har jag skaffat Spotify så att jag kan lyssna på nästan vad för musik jag vill! Just nu rockar jag och småtjejerna (mest jag faktiskt:-) loss till Trazan & Banarne, he he he! Jag tror att jag än så länge uppskattar dem mer än vad småtjejerna gör. Så himla sköna, Trazan & Banarne, särskilt mellansnacket :-D

Ja, jag har två invites till Spotify att dela ut, någon som önskar få?

Så jäkla gott!

Mmm, jag har lagat och smarrat i mig godaste maten på länge! Jag är inte så där jätteförtjust i att laga mat enbart till mig själv men idag var jag så himla sugen på en viss rätt. Och idag var jag för första gången på länge själv.

En av mina absoluta favoritrestauranger i den här staden är Koh Phangan på Skånegatan. Där har jag ett par gånger ätit en alldeles fantastisk rätt bestående av koriander, tofu, lime,chilli och flera andra saker. Den är ordentligt spicy och så god salt/syrlig! Jag har flera gånger funderat på hur de gör rätten.

Så idag bestämde jag mig för att göra en egen variant av rätten och försöka exprimentera fram rätt salt/syrliga smak. Jag lyckades ovanligt bra måste jag säga! Här kommer min variant på rätten (ca 2-3 port);

1/2 pkt soja-grytbitar (hoppa gärna över, de smakade bläää)
1 stor morot, skuren i månhalvor
1 broccolistjälk, delad och skuren
4 champinjoner, delade på fyra
2 vitlöksklyftor, hackade
1 cm ingefära, hackad
1/2 citrongräs, finhackad
1/2 chilli, hackad
1/3 purjo, skuren i bitar
ca 1/2 liter grönsaksfond/buljong (jag använde en fond-"tärning" löst i kokande vatten)
1 lime, pressad
olja
havssalt (flingor)
1/2 kruka koriander

Woka grytbitarna först och tillsätt grönsakerna och champinjonerna, häll på fonden och lime. Ner med koriandern och smaka av med havssalt. Tillsätt mer chilli, lime och koriander efter smak. Servera till jasminris, gott! Förutom grytbitarna då då.

Farväl gamla dator...

...och välkommen du nya!

Min gamla dator verkar ha gjort sitt. Den orkar helt enkelt inte mer. Den har bråkat och krånglat i flera år och nu har den slutligen gett upp. Verkar det som. Jag hoppas att jag lyckas rädda alla saker jag vill ha ifrån hårddisken innan den drar sin allra sista suck!

Eftersom min gamla dator inte varit samarbetsvillig för fem öre den senaste tiden så har det blivit dåligt med bloggandet. Visst, jag har kunnat blogga hemifrån "Kompis" men det känns inte som att jag kan vara ifred på samma sätt där.

Så nu har jag äntligen skaffat mig en ny dator, en betydligt smidigare sak som är lättare att ta med sig om man nu känner för det! Och ikväll är allra första gången som jag använder den hemma hos mig.

Visst, jag är mamma...

...men när jag talar om mig själv så säger jag "Jag, mig, min eller mitt". Inte mamma eller mammas. Jag säger inte mamma om mig själv ens när jag är med min dotter. Jag har svårt för att tala om mig själv i tredje person. Förstår ni vad jag menar?

Till exempel om jag är med min dotter och jag ska dricka kaffe, så säger jag inte "nu ska mamma dricka kaffe". Jag säger (vilket enligt mig är självklart) "nu ska jag dricka kaffe". Om jag vill att min dotter ska ge mig min mössa (eller vad som helst) så säger jag inte "kan du vara snäll och ge mamma mammas mössa". Jag säger "kan du vara snäll och ge mig min mössa"! Om jag vill att min dotter ska komma till mig så säger jag inte "mamma vill att du ska komma till mamma". Jag säger "jag vill att du ska komma till mig"! Precis som jag säger du, dig, din eller ditt till henne. Och så vidare och så vidare...

Dock har jag märkt att väldigt många mammor och pappor talar om sig själva i tredje person med sina barn. Riktigt varför har jag aldrig förstått?!

Min dotter talar för övrigt om sig själv och sitt som Jag, mig, min eller mitt.

I början, när barnet är baby, mindre, litet förstår jag att man talar om sig själv i tredje person och det gjorde jag också då. Nu skulle det dock kännas skumt att inte prata om sig själv i jag-form!

Krassliga barn

Barnen är krassliga. De ringde mig ifrån dagis igår och berättade att lillskrutt spytt lite. Hennes pappa åkte dit och hämtade henne. Hon var med på begravningen men vi märkte att hon var mosig. Hon klagade över magont och ville inte ens smaka på tårtan som bjöds efter ceremonin. När hon tackar nej till sötsaker då är det verkligen något som är fel :-) Lillskrutt hade feber inatt och hon var uppe på toa med diarré. Hon hostar och snorar och är allmänt dåsig. Hennes lilla kompis är också dålig så jag är hemma med två små sjuklingar idag. Nu ligger de snörvliga men lugna och snälla framför barnTV.

Begravning

Igår var vi på gammelfarfar Svens begravning.
Den hölls i ett av kapellen på Skogskyrkogården.
Skogskyrkogården är en enormt stor kyrkogård.
Jag åkte buss dit och hade stora problem att hitta till kapellet i snöstormen.
Platsen var öde men så kom tack o lov en taxibil som jag stoppade för att fråga efter vägen. Taxichauffören var lika förvirrad som jag men han var snäll.
Jag fick hoppa in i bilen och vi snurrade runt tills vi hittade rätt.
I sista sekunden kom jag fram.

Begravningen var lugn och fridfull.
Lillskrutt satt tyst och stilla brevid sin pappa.
Hon fick beröm av de äldre gästerna för att hon varit så duktig.
Jag och hennes pappa visste att det till stor del berodde på att hon började bli sjuk.

Två av Svens barnbarn sjöng och spelade gitarr och det var svårt att hålla tårarna borta.

Vila i frid Sven!

(Jag tror inte på det som bibeln har att säga.
Sagor.
Men jag tror på något.
Annars skulle det kännas hopplöst.
Ju!)


Bilden på blommorna kommer från blomsterpalettens hemsida och det var just dessa jag beställt till begravningen

Lillskrutt och jag...

...hade en väldigt mysig eftermiddag och kväll igår.
Jag skulle på kurs som blev inställd så jag hämtade henne på dagis vid 13-tiden. Hon blev glad att se mig och jag blev glad att se henne (det är "pappavecka")! Vi tog bussen till Slussen och knallade upp på Götgatan.

Där letade vi skridskor på Emaus/Emmaus(?) men fann inga i rätt storlek. Vi knallade vidare och tittade in på H&M där lillskrutt envisades med att hon absolut ville köpa något till mig för mina pengar, ha ha ha! Hon gav sig inte så det fick bli ett läppglans och en ögonskugga för halva priset. Onödigt, jag vet! Före eller efter gick vi in på Lush tror jag det heter. En butik där de säljer tvålar och badprylar i lösvikt. Lillskrutt var i himmelriket och hon kände och luktade på allt. Hon tappade guldiga badbomber på golvet så både hon och jag var fulla av guldglitter. Personalen var så snäll och gullig så jag kunde inte låta bli att spontanshoppa lite (ågren, ågren).

Sedan knatade vi in på nya Konsum vid Söderhallarna. Vi handlade Änglamarks ärtsoppa och våffelmix och svartvinbärssylt, lillskrutts önskemål på middagsmat. I cafeterian tiggde hon till sig en smothie som hon sörplade i sig i ett nafs! Vi gick vidare in i Söderhallarna och lillskrutt berättade att hon brukar vara där med pappa. Hon älskar verkligen att gå och titta på mat :-)

När vi kom hem till förorten gick vi in i affären för att köpa en sista grej, glass till våfflorna. Lillskrutt ville ha en serietidning men jag sa nej. Jag försökte förklara att vi redan köpt så mycket saker och att man inte kan få allt man vill jämt. Då bröt hon ihop en liten stund och skrek: "då vill jag bara vara med min pappa".

Väl hemma var hon glad igen och vi hade våffelkalas och sedan badade vi badkar och lekte med ankorna tills det var läggdags. Jag läste saga och lillskrutt trilskades lite men sedan somnade hon sött, ovanligt fort. I morse lämnade jag henne på dagis och nu är hon med sin pappa igen tills på fredag. Jag saknar henne!

Sms:a...

...och skänk pengar till Haiti!

Det gjorde jag dagen efter katastrofen. Sms:a AKUT till 72900 och skänk 50 spänn till Röda Korset så att de kan hjälpa det drabbade folket i Haiti!

Så idag tryckte jag i mig en semla för att orka simma :-) Samtidigt bläddrade jag i Aftonbladet och läste om Haiti. Blev lätt illamående så då sms:ade jag lite till. Sms:a HAITI till 72900 och skänk 50 spänn till Unicef så att de kan hjälpa det drabbade folket i Haiti!

Såklart att vi välgödda, bortskämda människor ska hjälpa till så att de som har det svårt får det bättre! Själv är jag världsförälder i Unicef och bidrar med en liten slant i månaden, jag skänker också pengar till Sos-barnbyar varje månad.

Igår fick jag "honom" att för första gången, tror jag, i sitt 35 plus plus-åriga liv, skänka en slant till bättre behövande. Jag har varit på honom många gånger och försökt få honom att börja ge pengar till välgörenhet. Han har ju slantar så att han klarar sig och gott och väl har råd att skänka en del! Då har han alltid skyllt ifrån sig genom att säga "men jag vill vara helt hundra procent säker på att pengarna verkligen går fram". Bullshit! Han har pröjsat flera hundringar i månaden i år på träningskort som han nästan aldrig utnyttjat! Det är bortkastade slantar!!!

Så det så!

Sms:a nu och skänk pengar till Haitis folk!

Kusin vitamin...

...är en mycket upptagen människa med hundra bollar i luften. Därför ses vi inte längre så ofta, tyvärr. Men så i fredags kom hon hit för att spendera hela helgen med mig!

Jag mötte henne efter jobbet, vi drog till bolaget, ICA och hem till min kära lägenhet i förorten. Där tog vi oss lite att dricka och sedan gick vi till favoriten Restaurang Tina-Maria. Jag drack öl, kusin drack vin och vi åt utsökt turkisk mat. Mätta och belåtna knallade vi hem igen för att inta mera dryck.

Vi lyssnade på musik, skålade, blossade, berättade hemlisar, klädde ut oss och hade det riktigt trevligt! Framåt småtimmarna kom bror min med flickvän över i en taxi som jag sponsrade (eller la ut för?). De unga tu var glada i hatten efter en krogrunda. De halsade Explorer och snackade och hade det kul i vårat sällskap.

Klockan tickade på och flickvän och kusin slocknade på tvären i min höga säng. Brorsan och jag lyssnade på "I wanna be a hippie and I wan´t to get high" och Leila K och vi snackade drogromantik, svampar, majja och kola och annat skit som jag numera, tack o lov, bara får fantisera om. Jag dansade en liten fuldans och sen slocknade bror min breve flickvännen i min säng. Tre i rad. Själv la jag mig på madrassen i lillskrutts krypin (hon var såklart hos sin pappa).

Dagen därpå vaknade vi förstås sent. Jag först upp och röjde undan. Brorsan och jag käkade frulle och sedan åkte han och flickvännen hemåt. Hon hade spytt på plattformen vid gamla stan med en bag in box i handen, vackert värre :-D

Kusin och jag knallade i väg och inhandlade pizza och annat bakiskäk. Vi hyrde två filmer och gick sedan hem och gosade ner oss framför TV´n. Filmerna var riktigt bra!;

"Scener ur ett kändisskap" med Linus Wahlgren m.fl. En "dokumentär" om honom och den var faktiskt riktigt kul! Måste ses!

"Fräls oss ifrån ondo", en dansk dramatisk stark film som också fastnade i skallen!

När vi kikat på dessa filmer var vi fortfarande sugna på att se mer och snaska i oss mer onyttigheter så vi tittade på en gammal goding som jag hade hemma, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Sedan var det nog läggdags och så var den dagen förbi.

På söndagen slappade vi vidare tills det var dags för kära kusin att ta tåget hem.

Jag hoppas att vi får fler sådana helger tillsammans!

åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå

Konstig metod...

...att klä ett barn på

och varför sa jag inte till?



I början av förra veckan när jag skulle hämta kidsen på dagis så var en annan förälder där, en pappa, samtidigt för att hämta sitt barn, en pojke. Pojken var ovillig till att klä sig och pappan sa då; "ska jag hålla fast ditt huvud mellan mina ben?" Så la han ner pojken på rygg och och satte sig själv på knä. Han kilade fast pojkens huvud mellan sina knän och tog sedan på honom en del av kläderna. Pojken försökte ta sig loss och han grät efter sin mamma. Pappan lät honom då bli fri och pojken fick en ny chans att få på sig kläderna på egen hand. När pojken åter trilskades så gjorde farsan likadant igen, huvudet mellan knäna som i ett skruvstäd. Snart kom andra föräldrar intrillandes och då blev pappans ton så mjuk så mjuk, han släppte pojken och kallade honom "lilla gubben" och så vidare. "Mina" tjejer tog snällt på sig sina kläder och vi gick därifrån.

Kommande dagar såg jag till att vara på dagis samma tid för att hämta, för jag tänkte att får jag uppleva scenariot en gång till så ska jag fan i mig säga till. Jag har inte sett till varken pappan eller pojken sedan dess.

Så, varför sa jag inte till denna gången? Feghet? Jag ville ha mer kött på benen.

Skönhet

Pacifier

Eller napp som det heter på svenska, är en grej man stoppar i truten på sitt barn för att det ska bli tyst!
Eller?

Våran lillskrutta ville aldrig använda napp och jag kan inte påstå att vi var ledsna för det.
Vi hade från början sagt att hon inte skulle ha napp, dumt av bli beroende av något redan i babystadiet, som sedan är svårt att vänja sig av vid!

Dock hade hon ett enormt sugbehov så vid några desperata tillfällen (då mina bröst var trötta och ömma, ja hela jag var trött som fan) så försökte vi att stoppa in en napp i hennes mun. Den åkte ut fort som sjutton och vi ansträngde oss inte särskillt mycket för att hon skulle gilla nappen.

Idag kan man väl säga att jag är ganska glad över att hon aldrig blev beroende av varken napp eller snuttefilt. Jag vet att det är svårt att få de små liven att sluta och jag vet att det kan bli katastrof om nappen eller snuttegrejen någon gång kommer bort.

Dessutom så tycker jag det ser ganska illa ut med en stor napp i truten på det söta lilla barnet, speciellt om det inte längre är så litet. Larvigt va? men jag irriterar mig på sådana småsaker. Så hör man ju inte heller så bra vad barnet säger när det försöker prata med en plugg i munnen. Såklart.

Jag själv använde napp toklänge som barn, därför har min gom vuxit efter nappen och det ser inte så bra ut! Risken att få kraftigt överbett är stort om man inte slutar med napp i tid. Jag minns hur jobbigt det var att vänja sig av vid, ledsamt för nappen var ju en slags trygghet.

Jag kastade bort min napp flera gånger i tappra försök att bli av med den. Tårarna rann och varje gång hämtade jag tillbaka den, trots att den var jordig och full av smuts. Tillslut, har min storasyster berättat, gick jag med på att sova utan napp, men bara på villkoret att den fick ligga under kudden. Jag var nog fyra år då, kanske mer.

Sedan dess har jag under åren varit beroende av en massa olika saker och vem vet, kanske var det nappens fel? :-) Mooahahahaha

Alla trillar av pinn...

...eller stämplar in som jag tror att min dotters far uttryckte det
(om jag inte minns fel).

Förr eller senare alltså så dör man, ja så är det.
Och nu runt årsskiftet så verkar fler än vanligt ha farit till himmelen.
Eller vart man nu tar vägen efter detta livet?

Min dotters gammelfarfar stämplade in igår morse.
Det hade gått fort och hans hjärta pallade inte mer.
Han har varit skröpplig länge, länge, länge.
Och goa Bittan (hans fru) har tagit hand om honom under alla år.

Nu är Bittan ensam...
...eller fri?

Sov sött Sven!

Nu ska jag visa Bittan min omtanke.