Danska Eva och Kain från småland

Under sommaren som gått har vi haft en dansk sommarvikarie hos oss vid namn Eva. Hon har jobbat på mitt kort under min semester och när jag varit där har hon jobbat för andra. En bra och trevlig tjej med skinn på nosen och vettiga åsikter och värderingar. När hon jobbat sin sista dag hos oss gick vi ut och fikade tillsammans och sedan drack vi två öl och samtalade om livet. Hon kallade mig rebell och sa att hon gillade min kämparglöd. Nu är Eva tillbaka i Köpenhamn för att plugga. Jag kommer sakna henne men vi håller kontakt via facebook och kanske hälsar jag på henne i Danmark en vacker dag.

För ca. åtta år sedan hade jag en vän som heter Karin, eller "Kain" som hon själv sa på smålänska:-) Vi lärde känna varandra under märkliga omständigheter. Karin var väldigt nervös av sig och hade vissa tvångsbeteenden men hon var en go´och rolig tjej. Tyvärr hamnade hon i dåligt sällskap fick jag för mig. Hon träffade en snubbe via nätet om jag inte minns fel och drog till England med honom. Hon var skyldig mig lite pengar och skickade en del av dem men den andra delen "föll i glömska". Småsummor så det kunde jag avstå och förlåta.

Så plötsligt började Karin sända mig olustiga sms där hon undrade hur mycket tjack kostade i Sverige. Det fick mig att ana oråd och jag försökte flera gånger under åren komma i kontakt med henne, utan att lyckas. Jag till och med ringde hennes mamma i småland för att höra om hon hört något från Karin. Jag fick telefonnummer som inte fungerade och till slut gav jag upp.

Karin har aldrig försvunnit ur mina tankar och jag har flera gånger tänkt att försöka söka upp henne igen. Jag har oroat mig och misstänkt det värsta, tänk om hon börjat gå på gatan och blivit tjackhora? Tänk om hon tagit livet av sig?

En dag när jag och danska Eva skulle gå till en restaurang och hämta matlådor så nämnde jag Karin för henne. De är nämligen väldigt lika, utseendemässigt.

Ett par dagar efter att jag nämnt Karin, detta var på helgen innan vår norrlandssemester, ringer min telefon "Hej, det är Kain, du kanske inte kommer ihåg mig..." Det var alltså Karin som ringde och det kändes lite som att ett mirakel skett. Jag trodde aldrig mer att jag skulle få höra hennes röst och så fanns hon plötsligt där, i andra änden av luren! Hon bor kvar i England och mår hyfsat bra men är arbetslös. Hon trodde att jag var arg på henne och hade dåligt samvete för att hon inte hört av sig. Hon grät i telefonen och undrade om jag kan förlåta henne.

Själv blev jag bara glad och lättad över att hon äntligen hörde av sig! Jag har aldrig varit arg på henne och jag har förlåtit henne för längesedan! Nu håller vi kontakt via sms då och då och kanske kan jag hälsa på henne i England en vacker dag!