Igår efter jobbet begav jag mig efter ett långt uppehåll till min simhall för att röra lite på fläsket. Simhallen har varit stängd på grund av renovering hela sommaren. Förväntansfull, över att få plaska i nya fräscha bassänger, gick jag in genom entrén. Där möttes jag av skyltar att de vanliga omklädningsrummen var stängda, på grund av renovering. "Vart ska jag då byta om?" frågade jag personalen. "Följ silvertejpen på golvet" svarade de.
Jag följde silvertejpen och kom fram till ett litet omklädningsrum med fyra duschar, varav alla utom en var ur funktion. I samma omklädningsrum fanns en kvinna och ett barn. Jag frågade dem hur jag skulle gå för att komma till själva simhallen och om de visste vart man skulle göra av sina väskor och kläder. De gav mig vägbeskrivning och sa att kläderna får man ta med in till bassängerna där det förhoppningsvis finns ett ledigt skåp.
Jag tog mitt pick och pack och vandrade iväg in mot bassängen. Visst fanns det lediga skåp men simhallen var ju lika skabbig som vanligt. Skulle den inte vara renoverad? Suck! Besviken simmade jag mina längder och kände ibland den gamla odören av kloak. Sedan gick jag tillbaka och bytte om igen.
När jag gick ut ur entrén frågade jag personalen varför det egentligen varit stängt hela sommaren? Jo, för att omklädningsrummen skulle renoveras och i början dammade det så mycket så bassängerna kunde inte hållas öppna. Så svarade de mig. Men om man vill basta då? Ja, då får du gå ner i relaxavdelningen svarade de, men det kostar mycket mer. Suck! När är renoveringen klar? var min sista fråga. I december (!) var svaret.
Jag ska kontakta stadsdelsförvaltningen och fråga vad fan de pysslar med i min simhall! Jag betalar för årskort och vill faktiskt ha valuta för mina pengar! Min belöning efter simningen är ju faktiskt att basta!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment