Jag är bäst!

På att simma!
Av oss två.
Vi var och simmade i förrgår.
Han kom en halvtimme före mig till badhuset.
Han bytte väl om och simmade lite
men när jag kom till bassängen var han nere på relaxavdelningen.
När jag simmat runt tjugo längder kom han till bassängen.
Han hoppade i och simmade.
Han knallade runt och snackade mellan varje längd.
Efter ca fyra längder gick han upp och satte sig.
Efter trettio längder gick även jag upp.
Jag satte mig brevid honom och sa att jag är bättre än honom på att simma.
Han förstod inte vad jag menade.
Han påstod att han simmat en jäkla massa längder innan jag ens kom till badhuset.
Skitsnack!
Det kan han omöjligt ha hunnit!
Jag frågade varför han inte bara erkände att jag är bättre än honom.
Han vägrade erkänna.
Trots att han första gången vi simmade tillsammans gav upp efter tolv längder.
Jag simmade tjugo då.
Han sa att han inte visste att det är en tävling.
Han sa att han inte visste att man ska simma så mycket man orkar tills man är slut.
Han vekar inte fatta någonting.
Såklart det är en tävling och erkänn bara att jag är bäst!
Att jag vann!

Julafton...

...firades i Värmdöskogen tillsammans med min dotter,

hennes far, farbror, farmor, farfar, gammelfarmor, gammelfarfar och gammelfarbror.

Allt var lugnt och skönt och tomten kom såklart en stund efter Kalle Anka och god julmat.

Min dotter var inte det minsta rädd eller blyg för tomten.

Nejdå, hon hjälpte honom att dela ut julklapparna och de flesta var såklart till henne!

Snön låg vit på marken.

Farmor och farfar hade dekorerat hela trädgården med kulörta lyktor

som alltid.

Lillskrutt slocknade snabbt men sent.

Hon sussade sött men kräktes på natten.

För mycket julgodis och en envis hosta som bidrog.

Hon sa yrvaket,

ja, kanske halvt i sömnen:

"mamma...är du verkligen"

"verkligen vaddå?" sa jag

"Är du verkligen här?" svarade hon

och sedan somnade hon om.

Kattens tur

I måndags morse var jag inne hos katten och gav henne mat.

Jag städade upp efter henne och borstade henne en stund.

Hon spann som fan och stortrivdes!

Sällskapssjuk.

Vid lunchtid ringde vackra V´s son:

"Katten är borta nu, det gick lugnt och fint till"

Inte visste jag att det var sista måltiden jag serverade.

Sov sött lilla katt!

Vackra V

Min vackra tant

for till himmelen i natt

så när jag kom i morse var hon borta.

Kvar

finns hennes katt.

Sov sött

...

Lucia

Igår var det ju Lucia och idag firades det på dagis.

Barnen var så söta och duktiga och finast av alla var såklart våran lillskrutt!

Hon var, precis som större delen av barnen, utklädd i vitt linne och ljuskrona.

Ljuskronan var lite stor och när kompisen tappade sitt ljus så skulle lillskrutt vara snäll

och ta upp det från golvet, då ramlade lillskrutts krona ner över huvudet

och hamnade runt halsen :-)

En större flicka hjälpte henne att få på kronan rätt igen.

Resten av lussandet stod lillskrutt och petade i näsan :-)

Fina julsånger sjöng de också

och vi var många stolta föräldrar som tittade på.

Efteråt spelade några föräldrar teater

och sedan blev det fika med gröt, lussekatter,

pepparkakor och glögg.

Mysigt!

Skärholmens loppis

Fast den heter någonting med Vår...vårgårda...vårberg...vårby...vårtgård? Skitsamma, ni vet vilken loppis jag menar va?

Jag har en jäkla massa prylar och kläder som jag skulle vilja sälja på loppis. Jag har också bestämt mig för att försöka köpa de flesta julklappar begagnat, second hand så att säga.

Så i söndags bestämde vi oss för att åka till Skärholmen och gå på deras gigantiska loppmarknad.
Där var det fullt av loppisstånd med massor av skitgrejor och en del fina, bra saker. Flera av försäljarna var vänliga och snälla mot våra små flickor. Flera av försäljarna var så fruktansvärt otrevliga och elaka mot våra små flickor. Flera av försäljarna verkade avsky barn. Flera av försäljarna blev arga på våra små flickor när de tittade och rörde deras grejor. Deras jävla skitgrejor som ingen ändå någonsin kommer att köpa! Flera av försäljarna plockade undan sina grejor just för att våra små flickor rörde vid dem och tittade.

Njae, jag fick inget vidare intryck av denna loppmarknad! Men jag ska ge den en chans till, när inte våra fina små flickor är med. Kanske.

Ullared

Jag har ett svagt minne över att jag en gång som liten varit där med mormor. Men helt säker är jag inte! Kära mormor grållakula blev död och begraven för halva mitt liv sedan. Därför kan jag inte fråga henne om vi faktiskt en gång var i Ullared.

Jag har läst i tidningarna att det går en dokusåpa på TV om just Ullared. Igår så zappade jag runt lite bland kanalerna och fann detta omskrivna program. Jag slöglodde en stund och mådde riktigt dåligt över detta hemska ställe och alla tokiga människor som trängdes där. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin åka till Ullared! Jag bestämde mig för att aldrig mer titta på denna dokusåpa!

Så skönt..

...det är att ibland vara helt själv!

Min dotter är hos sin far över natten.

Så efter en jobbig start på dagen, med en dotter som grät när jag skulle gå, och en vanlig dag på jobbet, knallade jag in på stadsmissionen och strosade runt i en timme. Jag fyndade julklappar till fem och tog sedan tuben till Högdalen.

Där gick jag till badhuset och upptäckte att mitt badkort var tomt, slut. Bara att hosta upp kosing till ett nytt, aj, det sved i plånkan men kvittot ska jag lämna in till min chef. Och få lite friskvårdsbidrag. Jag simmade och trängdes med gamla damer, åh, de simmade sååå långsamt! Jag simmade om dem gång på gång och efter 22 längder tröttnade jag. Jag bastade länge och rörde mig sedan hemåt.

Här hemma fixade jag till det lite, gjorde musli (som blev bränd) och bakade en plåt med pepparkakor (som blev lagom bruna). Kakorna ska jag ta med mig till jobbet i morgon, då ska det bjudas minsann! Men först ska jag sova så skönt, så skönt, alldeles själv! Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Hysteriskt utbrott

I tisdags hämtade jag lillskrutt på dagis, hon hade varit hos sin far sedan i fredags. Hon var inte på sitt bästa humör när jag hämtade henne, kanske hade hon inte sovit middag. (Eller så var det hennes vanliga ilska gentemot mig, vad beror den på? Känner hon att jag sviker henne för att hon inte får vara med mig jämnt?)

Hur som helst så begav vi oss hem till våra vänner i Örby. De har en dotter som är några månader äldre än min och för några månader fick de en liten dotter till. En flicka som föddes ute på gatan! De hann helt enkelt inte in till förlossningen så pappan i familjen fick agera barnmorska. Jag hade inte träffat familjen sedan i mars och ännu inte sett det nya underverket så det var verkligen på tiden! Vi blev bjudna på god mat och hade det trevligt även om äldsta tjejen fick några knasiga utbrott. Hon kastade saker runt sig, skrek och surade och det kändes faktiskt ganska bra att det inte bara är min treåring som är sådan ;-) Minstingen var ursöt och så himla lätt att bära, som en dunkudde. Jag har svårt att minnas att lillskrutt någonsin varit så lätt.

Vi blev hemskjutsade av pappan när det var dags att sova. Kvällen hade gått så snabbt och det blev lite sent för lillskrutt. Hon och jag slocknade tillsammans och på morgonen åkte vi till dagis. Resan dit gick bra och vi hade det roligt, vi var båda på gott humör. Tills hennes ytterkläder var avtagna och det var dags för mig att vinka av henne på dagis. Då mer eller mindre bröt hon ihop och grät och skrek att hon ville följa med mig. Jag försökte förklara för henne att jag var tvungen att åka till mitt jobb. Hon godtog inte det, nej, hon är för liten för att förstå sådant. Lillskrutt tog på sig alla sina kläder igen med en väldig fart och gråtande envisades hon med att hon skulle följa med mig. Aj, aj, aj, det skar i hjärtat på mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Dagisfröken hade aldrig sett min dotter så upprörd och hon visste inte heller vad vi skulle ta oss till.

Till slut var jag tvungen att gå och det enda som ringde i mina öron på väg till bussen var min dotters gråt. Samvetet gnagde i bröstet på mig och väl framme vid bussen upptäckte jag att jag glömt min väska på dagis. Jäkla skit! Jag fick tyvärr gå tillbaka och jag försökte smyga så gott jag kunde. Jag hukade under fönstret men min lilla dotter fick såklart syn på mig. Åh, hon trodde förstås att jag ångrat mig och kom tillbaka för att hämta henne. Stackars liten! När hon förstod att så inte var fallet grät hon hysteriskt och hulkade. Usch, jag kände mig som världens elakaste mamma när jag åter var tvungen att lämna henne för att den satans plikten kallade. Jag fick puss, kram och klapp av en gråtande flicka som såg på mig med bedjande ögon. När jag kom till bussen igen så hörde jag ett skrik så högt så högt så högt. Jag förstod att det var min dotter som skrek ut sin förtvivlan och jag ville bara gråta själv.

Efter en stund så ringde den snälla fröken upp mig och berättade att min dotter lugnat ner sig och att hon var glad igen. Skönt att höra och jag kunde jobba på med lite lättare samvete. Hela dagen grubblade jag på vad denna separationsångest kommer ifrån och jag grubblar ännu. För övrigt så är hon nu med sin pappa igen och jag har inte träffat lillskrutt sedan den hemska gårdagsmorgonen. Jag har pratat med henne i telefon idag och hon verkade glad och välmående. Hon lagade mat och hade det kul med sin far. I morgon är det fredag och då är det min tur att få ha min lilla dotter igen.

Kära dagbok...

...jag fick idag reda på att jag fått en ny läsare till min blogg. Först kände jag mig förbannad och lite sur över vem du, min nya läsare är, för det jag skrivit var inte tänkt att bli läst av just dig. Nu i efterhand så får jag väl ta det som en komplimang, att Du ödslar din tid på att läsa vad Jag skrivit!

Jag vill härmed påpeka att syftet med denna Min blogg aldrig varit att såra eller göra någon illa! Det jag skrivit är min syn på saker och ting utifrån mitt perspektiv. Om jag velat att någon skulle läsa vad jag skriver och må dåligt över det, om jag hade velat hänga ut någon så hade jag såklart kunnat sprida bloggen till alla jag vet och jag hade kunnat använda alla personers riktiga namn.

Men det har absolut inte varit min mening med bloggen! Det är helt enkelt inte min stil, utan min blogg är i första hand skriven för mig själv. Den har fungerat som en slags ventil för mig och i bloggen har jag fått utlopp för min stora lust att skriva och för mina inre aggressioner. Och för mycket annat! Just för att jag inte velat skada någon genom bloggen så har jag försökt att vara någorlunda anonym och inte lämnat ut människor i min omgivning allt för mycket.

Självklart får alla som råkar hitta min blogg gärna läsa den och lämna kommentarer! Och jag har faktiskt varit glad över att ha ett par trogna läsare! Nu har jag då tydligen en till, så välkommen!

Och förlåt om Du tagit illa upp över saker Jag skrivit! Förlåt om du blivit sårad! Jag menar det verkligen och jag vill att vi ska vara vänner. Det är bäst för allas skull. Vi kommer ändå få dras med varandra så länge vi lever och jag hoppas att vi just lever länge till. Skål!

Min godaste sallad

på länge, gjorde jag idag!

Den innehöll;

stekt halloumi (250 g)
ruccolasallad (70 g)
rödkål (1/2 litet huvud)
purjolök (1/3)
sockerärtor (1/2 pkt)
röd paprika (1)
gurka (1/2)
gröna oliver med kärnor (ca. 20 st)
coctailtomater (ca. 1/2 ask)
kokt matvete (4 port)

vinegrett till

Denna sallad räcker till ca 4-6 portioner beroende på hur stor i maten man är!

Åh, det blev sååå gott!

En sann pessimist

Ja, det är fanemej precis vad jag är, usch!

Det har alldeles nyligen gått upp för mig att jag är på tok för negativ, sur och butter.

Jag ser ofta den mörka sidan av saker och ting och jag är så jäkla otacksam hela tiden.

Speciellt nu när det är mörkt och dystert ute.

Jag drar ner min omgivning med mitt trista humör och min tråkiga inställning.

Jag är ju tacksam innerst inne över allt jag har!

Ändå är det min pessimistiska sida som tar över.

Jag måste verkligen bättra mig och lära mig att tänka positivt istället!

Saker blir ju inte mer än vad man gör dem till, så det så!

Skärpning mig själv!

Smile to the world and the world will smile to you!

Så var man vaccinerad

I tisdags tog snälla Kompis (som var ledig från sitt jobb) och hans snälla ex med sig våra små tjejer till bvc och fick dem vaccinerade. De hade knappt sagt aj ens och allt hade gått bra. Dock hade det varit enormt många barn på kö så när jag pratade med Kompis, efter mitt sista ärende på jobbet, så var det hundra nummer före deras på tur. Jag hämtade lillskrutt hos Kompis ex framåt kvällen och hon sov hos mig. Tack o lov hade hon inga känningar alls av sprutan, ingen feber, inget ont! Hon sussade hur gott som helst under natten och mådde bra igår!

Å så igår var det då äntligen min och en del av mina arbetskamraters tur att få vaccinet. Sköterskan kom till vårat grupprum och vi satt där på rad och tittade på när varandra fick sprutan. Allt gick bra och under lunchen var jag väldigt kaxig och berättade att jag inte alls kände någonting, inte ens lite ömhet vid sticket. När jag sedan var på väg hem från jobbet skulle jag bära väskan på den stuckna armen och då jäklar började det kännas. Det kändes som kraftig träningsvärk eller som om någon gett mig ett hårt knytnävslag rakt på muskeln. Under natten har jag haft som dundrande huvudvärk, fast i armen. Nu på morgonen har jag fortfarande som träningsvärk i armen och lite molande värk i skallen. Men tack o lov ingen feber!

Har du tid en stund?

Eller ska du se en viktig dokusåpa på TV?

Det finns många saker som ger mig dåligt samvete. Ett av dem är att jag slarvar bort mina vänner på något vis. Detsamma gäller mina släktingar. Jag tänker ofta på dem, ja, så gott som dagligen men jag hör av mig allt för sällan! De är faktiskt inte heller så bra på att höra av sig till mig och jag tror det beror på klimatet och samhället vi lever i. Vi är alla så jäkla upptagna och stressade och trötta hela tiden. Istället för att umgås så degar vi framför TV´n eller datorn kvällarna i ända. Vi är också så jäkla rädda för att störa våra vänner och släktingar som ju kanske är mitt uppe i något viktigare än oss. Eller? Vi är rädda för att bli avvisade! Vi vill inte vara jobbiga, vi vill inte tränga oss på.

Idag tog jag hur som helst arslet ur vagnen och hoppade på bussen hem till min vän Jen. Hon är gravid och magen börjar bli riktigt stor nu! Hon mådde dåligt och var trött och vi tryckte i oss pizza ihop. Större delen av tiden jag var där så pratade hon i telefon. Själv fick jag glo på Tv tills jag tröttnade och åkte hem. Kul att se henne iallafall och mitt dåliga samvete lättade en aning.

Maktlös

När jag och Klanten levde under samma tak kände jag mig ofta matt och trött på att alltid försöka ordna upp allting. Trött på att själv se till så att alla räkningar var betalda, så att vi hade mat hemma, så att allt flöt på och att vårt hem inte såg ut som en mess. Jag tog större delen av ansvaret om vår dotter och såg till så att hon fick sina behov tillfredsställda. Jag lämnade och hämtade på dagis, nattade henne, såg till att hon hade hela, rena kläder osv. Det tärde ibland på krafterna att vara ensam förälder i ett förhållande. Jag var ofta rädd att min ilska och frustration över Klanten skulle gå ut över min lilla unge och det gjorde de tyvärr ibland.

När Klanten körde sina egna race och åkte ut härifrån och när han sedan pluggade på annan ort, ja då blev jag ensam förälder utan ett förhållande. Jag tog så gott som hela ansvaret för vår lilla dotter vad det gällde allt. Jag kände då en rädsla över att inte räcka till. Jag ville ge min dotter det bästa och göra allt gott för henne. Det var inte alltid så lätt när energin rann ur mig och jag stundtals kände ett stort behov av att få andas ut och bara vara jag. Egentid. Jag hade snälla människor runt mig, tack och lov, som ibland fick ställa upp som barnvakter och lite avlastning. Vid dessa tillfällen fick jag dåligt samvete över att jag inte själv tog hand om mitt barn då. Jag hade svårt att koppla av när jag var utan henne.

Nu när jag och Klanten delar på större delen av ansvaret över vår dotter så saknar jag henne väldigt mycket när hon inte är med mig. Det värsta är att hon saknar mig väldigt mycket också och även det gör att jag inte kan koppla av utan henne. Jag önskar ju att hon ska känna sig trygg med sin pappa och jag hoppas verkligen att hon gör det. Men jag oroar mig och bekymrar mig mycket över att hon ska fara illa när hon inte är med mig. Jag är rädd att hon ska avsky mig för att hon inte får vara hos mig hela tiden. Ibland när hon är hos mig är hon så fruktansvärt ilsken på mig. Hon sparkar, skriker och slåss och testar mig konstant. Jag undrar om det bara är "vanligt trots" eller om det är något annat som ligger bakom? Hon är ännu för liten för att kunna förklara varför hon är arg och det får mig att känna mig maktlös.

Prinsessor

Jag hämtade min lilla dotter på dagis igår trots att hon egentligen skulle vara hos sin pappa. Jag längtade så mycket efter henne så jag ville "låna" henne lite och det fick jag! När vi kom hem drog hon genast (som vanligt) av sig sina kläder och hon ville vara en prinsessa. Såklart. Jag tog fram ett vackert gammalt rosa spetsnattlinne från tidernas begynnelse ungefär. Min dotter tycker att det är sååå fint :-) så det åkte genast på! Hon tog även på sig ett nyshoppat lila diadem med blommor på. Sedan var det min tur att dressa om, för jag skulle ju också vara en prinsessa tyckte dottern min! Lillskruttan valde ut en klänning ur min garderob. En gul i sjuttitalsstuk med bruna, oranga och gröna blommor på. (Jag har tidigare visat den här på min blogg.) Sedan skulle jag förstås ha en tiara på mig och vi båda blev sååå fina och vackra prinsessor :-D

Jag förstår inte riktigt varför flickor alltid ska vara prinsessor och pojkar ska leka med bilar och gilla spindelmannen? När min lilltjej var ny bestämde jag mig för att inte köpa några rosa kläder till henne. Det hjälpte föga för alla andra försåg henne med rosa, rosa, rosa alltid rosa. Jag har försökt att få henne att tycka att flickor och pojkar faktiskt ju kan ha likadana färger, alla färger. Att pojkar och flickor kan leka med samma leksaker. Att det inte spelar så stor roll om man är pojke eller flicka för alla är ju barn i grunden, oavsett kön. Det fungerar inte särskillt bra när hela samhället och varenda jäkla affär målar upp bilden av pojkar som blåa superhjältar och flickor som rosa prinsessor!

Nu är min flicka så pass stor att hon ofta får välja kläder själv och vissa dagar vägrar hon klä på sig kläder som inte är rosa eller lila, suck! I helgen är vi bjudna på kalas hos två pojkar som fyller år. Jag frågade den ena mamman vad de önskar sig. Bilar är det som gäller svarade hon.

Svinvaccin

Överallt tjatas det om denna svininfluensa och vaccin emot detta! Eftersom att jag jobbar inom vården så skulle vi få förtur att bli vaccinerade. Eftersom att jag skulle ångra mig så jäkla mycket om jag åkte på svininfluensan och dog till på köpet för att jag inte vaccinerat mig så bestämde jag mig för att jag vill ha ett par sprutor. Förtur? Jo men visst. Jag vet många människor som redan fått vaccinet före oss med förtur. Så jag hinner väl få den där sviniga influensan och dö till på köpet innan vaccinet nått min kropp:-/

Vaccinera min treåring? Ja, det är väl lika bra tänkte jag så jag frågade en av fröknarna på dagis om hon hört något om barnen ska få vaccin genom förskolan eller om vi själva ska ta kontakt med våran vårdcentral? Svaret jag fick av denna unga vikariefröken var: "Jag har inte hört så mycket om vaccineringen, jag vet inte om det är så bra för min kompis kompis hamnade i koma efter sprutan."

Hmm, på det svaret blev jag inte så mycket klokare!

Mörkare tider

och kallare dagar. Just nu känner jag mig ofta dyster i mitt sinne och jag vet så väl att det är årstiden som bidrar till det. Jag är absolut ingen vintermänniska och jag vill inget hellre än att komma härifrån. Jag längtar och saknar alla härliga människor och sköna stunder vi hade på vår långresa för två år sedan. Ibland gör det ont i hjärtat när jag tänker på det! Jag måste spara pengar på något vis så att jag kan ta med min lilla flicka dit igen!

Det var värt ett försök

Jag har liksom fastnat på mitt jobb på tok för länge och jag börjar skrämmas över tanken att sitta kvar där länge till och bli en bitter gammal kärring. Det är inte så att jag vantrivs med mina arbetsuppgifter! Inte heller med mina kollegor! Dock ligger min arbetsplats på fel sida från stan, för långt ifrån dagis. Dessutom gillar jag inte den nya tidens tempo med avknoppningar och privatisering hit och dit! Jag vill vara med och påverka på mitt jobb där det tidigare rådit demokrati. Jag mår illa över att dessa tider nu är förbi!

Så därför har jag nu börjat kika mig runt litegranna. Det måste finnas en annan plats för mig även om det är tuffa tider. Det var tio år sedan jag skrev cv och personliga brev sist. Men nu har jag faktiskt gjort det igen och det kändes ovant vill jag lova! Vad fasiken ska man skriva egentligen?! Halvt på skoj så skickade jag här om dagen in en ansökan och idag fick jag ett e-mail som lydde;

"Hej

Tack för din ansökan till tjänsten som konferensvärdinna vid Bonnier ABs huvudkontor.

Vi går nu igenom de ansökningar som kommer in och dessvärre måste jag meddela att du inte kommit vidare till intervju. Men jag vill gärna tacka för ditt visade intresse.

Med vänlig hälsning

xxxxxx xxxxxxxx"

Att svaret jag fick var negativt gör mig inte så mycket. Själva grejen att jag skickade in en ansökan känns faktiskt jäkligt bra! Jag tänker fortsätta leta runt för den som söker den finner!

Mannen under trappan

För ett tag sedan gick det en serie i fyra delar på Svt. Den hette Mannen under trappan och baserades på en roman av Marie Hermansson. Jag har inte läst romanen och jag såg heller inte serien på TV när den gick, förutom slutet av ett avsnitt och sedan glömdes det bort. Så igår var vi inne på svtplay och tittade på ett program. När detta var slut kom jag på att jag ville se Mannen under trappan. Jonas Karlsson spelar huvudrollen och honom tycker jag väldigt mycket om! Jag kan varmt rekommendera dig att gå in och kika på denna serie/film om du inte redan sett den! Jag satt som klistrad framför den och kunde inte slita mig en sekund ens! Väldigt spännande och en mycket bra, gripande berättelse!

Här kan du läsa om den;
http://svt.se/2.112520/mannen_under_trappan

Här kan du se den;
http://svtplay.se/t/115185/mannen_under_trappan

(Det blev visst inga länkar så du får kopiera och klistra in...)
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Snälla tomten!

I julklapp önskar jag mig mera tid!
Mycket mera tid!
(Och en dator som fungerar som den ska!)
Tack på förhand!
Mvh//Tjubanna

Längtan bort

Och så var hösten här igen och en oro kommer krypande i kroppen. Det börjar bli mörkt, det börjar bli kallt. Vissa dagar vräker regnet ner och solen vill liksom aldrig riktigt gå upp. När solen skiner så blåser det istället som satan. Längtan bort blir allt påtagligare. Vad ska vi göra med våra liv? Ska det vara så här? Är det så här vi vill leva? Att jobba jobba jobba, pussla för att allt ska gå ihop. Tidiga mornar med yrvakna trötta barn som ska släpas iväg till dagis för att vi ska kunna sköta våra arbeten. Sedan släpar vi hem våra trötta barn som vill stanna kvar på dagis och fortsätta leka. Vi stressar och gnatar och gnor för att allt ska flyta på. Är det värt att slita ihjäl sig under årets mörka månader (de är många) för att få några futtiga veckors semester under den svenska sommaren? Jag jobbar visserligen inte heltid, jag jobbar inte ihjäl mig. Jag har bara min dotter på halvtid (men jag saknar och oroar mig för henne resten av tiden). Jag borde inte klaga och det gör jag oftast inte heller. Jag tänker och längtar desto mer. Jag vill bort!

Jag åker till Tessans café på söder (nåväl, det är väl inte hennes men hon jobbar i vilket fall där)och får utlopp för min bortlängtan. Hon bjuder på god yoghurt med hemmagjord musli och varmt kaffe till. Vi pratar om asien och den avslappnade stämningen som råder där. Vi drömmer om varma stränder, lugn, ro, sköna människor och att ta dagen som den kommer. Vi vill ha frihet, inte massor av onödiga prylar som äter upp våra pengar. Jag skojar om att jag kanske borde gifta mig med Somchai. Tiden går och jag måste åka hem till tvättstugan och till Kompis. Kompis som verkar nöjd med sin tillvaro här och som inte alls är flyttbar. Jag säger till honom att jag ska flytta till varmare breddgrader så småningom. Han säger "men jag då?" Jag säger att jag kommer ju hit under sommarmånaderna och du kan hälsa på mig i mitt paradis. Vi pratar inte mera men jag är övertygad om att han tror att jag skämtar.

Dags att röra sig mot tunnelbanan för att ta sig till ännu en arbetsdag.

Vidriga ohyra

Förra veckan någon gång upptäckte jag en liten fjäril som fladdrade runt i Kompis lya. Tänkte att det var en stackare som blivit frusen och sökte värme.

Någon dag senare upptäckte jag en till och en till. I slutet av veckan när vi satt vid köksbordet och åt fick jag se flera stycken fjärilar sitta på köksväggen, nästan uppe vid taket. Jag pekade och frågade Kompis vad fan det var för något. Såklart hade han inget svar på det.

Efter ytterligare någon dag kom det en fjäril fladdrande under köksbordet. Jag funderade inte så mycket mer på det men tyckte väl ändå att det var lite märkligt.

Så i lördags när vi satt och åt frukost la jag plötsligt märke till väldigt många fjärilar. Jag öppnade skafferidörren bakom mig och på insidan av dörren satt det ett tjugotal kryp. Usch och blä! Jag spanade vidare i skåpet och såg att nästan varenda mjöl/frö/gryn-paket var fullt av fjärilar.

Vi gick in på anticimex hemsida och kom fram till att det måste vara mottfjärilar, en slags fjäril som gillar just mjöler, gryner, torkad frukt, nötter och frön. Där stod också om deras snuskiga rosa-gula larver. När jag läst klart kikade jag längre in i skafferiet och där fann jag även ett gäng rosa-gula sådana.

Troligtvis har de kommit in med något livsmedel. Själv är jag ganska övertygad om att det är de ekologiska varorna som är bovarna i dramat! Gå in här och läs mer om dessa otrevliga filurer:
http://www.anticimex.se/default.asp?objectid=425

Så idag när jag kom hem till min egen lilla lya, vilken jag inte varit i på ganska länge, mötte jag en liten fjäril i hallen...... :-( Jag gick direkt in i köket och kollade speceriskåpen. Jag fann endast en fjäril till och nu har jag tittat igenom varenda påse och kartong med torrvaror och lagt var och en i varsin plastpåse. Hoppas och håller tummarna på att det bara var två krabater som smitit med hit från Kompis!

Bilden kommer från anticimex hemsida

Boksignering

I onsdags var jag, min vän Jen, min vän Tess och Mickan på Wetterling Gallery, Kungsträdgården och serverade vin och snittar. Ewa Rudling http://www.ewarudling.se/ hade bett mig om hjälp med detta. Hon skulle signera sin nya bok och även Björn Ranelid var där för att signera sin nya bok. Det var en trevlig tillställning med massor av snobbar, kändisar, roliga typer och en del vanligt folk :-) Vinet flödade och det räckte till oss små servitriser också.

Jag och Jen blev lite glada i hatten och efter tillställningen gav vi oss ut på stan. Vi drack varsin tokdyr drink och ett par bira och allt kändes fint! Ewa hade vidarebefodrat ett par av sina blomkvastar till oss. Dessa gav vi i vår tur bort till en gravid kvinna som vi råkade hitta på stan. Hon blev jätteglad! Dagen efter var det segt att gå upp och jobba!

Gräsänka

Eller något i den stilen kan man väl säga att jag varit sedan i måndags. Kompis har ju varit i Norrland och fixat saker till frys och skafferi. Nu är han på väg hem så jag sitter här och väntar i hans lägenhet. Jag har hunnit måla, kört två maskiner tvätt och en med disk. Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan kolla om det går att se "Den stor resan" på SVT-play. Ett program som Klant ringt till mig flera gånger om och som han tycker att jag borde se :-)

Jag hade tänkt måla igår också men det blev ingenting av med det. Ty min vän Jen ville ha sällskap efter jobbet så jag åkte hem till henne och hennes trollungar. Hon bjöd på öl och smirnoff ice och vi snackade som vanligt om livet och karlslokar. När kidsen skulle sova ringde deras far från Skottland. Tydligen var han "flöddrad" men barnen ville såklart prata med honom. Största tjejen blev ledsen för hon saknar sin daddy. Inte lätt att få dem att sova sedan.

Imorgon är det fredag och då får jag hem min lilla flicka. Jag saknar henne massor samtidigt som det ibland är skönt att vara själv! Vi ska ha fredagsmys och hon har sina önskemål om vad som ska ingå i detta; nonstop och chokladmjölk! Så så får det bli!

Då söndagen var kommen...

...vaknade jag med ett leende på läpparna och Kompis och jag blev vänner igen. Utvilad och fräsch som en nyponros mötte jag dagen med en god frukost och en inte fullt lika kry Kompis:-) När han kvicknat till drog jag med honom till Sickla köpkvarter. Vi skulle köpa målargrejor men vi startade i några klädaffärer där det blev mycket spontanshopping för Kompis del. Sedan gick vi till Claes Ohlsson (?) och köpte penslar, lite färg och duk. Hemma igen satte skissandet och målandet igång och det var så jäkla kul, verkligen min grej och något jag alltid velat göra men aldrig kommit mig för! Jag har aldrig målat med akryl förut, jag trodde inte att jag kunde det. Jag har tidigare mest skissat, tecknat, målat med vattenfärg och akvarell.

På måndag morgon stack jag till jobbet och Kompis skulle resa norrut för att plocka bär och baka tunnbröd. När jag slutat jobba skyndade jag mig hem för att fixa lite och sedan så fort jag kunde till Kompis lya för att fortsätta mitt målande. Nu har jag en nästan färdig första tavla som ni får se på min blogg när den är helt klar och blivit fotad!

Idag kom Klant hit med våran lilla dotter på eftermiddagen. Jag har saknat henne jättemycket så det är skönt att ha henne här en stund. I morgon ska hon tillbaka till sin far men på fredag ska hon vara hos mig igen. Klant stannade kvar här och åt middag med oss och det var trevligt. Nyss ringde han mig och tipsade om ett TV-program som jag bara måste se reprisen på:-) Skönt att vi för tillfället är vänner, hoppas att det varar för evigt!

Lillskruttan sussar nu sött i min säng och jag ska alldeles snart krypa ner brevid henne.

Bondmarknad och kväll med Jen

I lördags åkte jag och Kompis till söder för att möta upp hans bror med fru och baby, hans mor och hans moster. Vi skulle gå på Bondens marknad och det gjorde vi också. Det var packat med folk när vi kom så vi bestämde oss för att inta lunch innan vi spanade in grödorna som var till salu.

Lunchen intogs på vegetariska Chutney, Skånegatan. Det var väldigt generösa portioner och flera rätter att välja på. Helt ok men de kunde gärna kryddat maten lite mera enligt mig!

Mätta och belåtna tog vi oss en titt på marknaden som erbjöd mängder av närodlade, ekologiska grönsaker, viltkorvar, inlagda syrade morötter, hembakat bröd, blommor, marmelader och en del andra saker. Jag shoppade loss bland majskolvarna och Kompis bland korvarna.

Efteråt gick vi till Myrorna för att kika efter fynd. Jag hittade glas och glöggkoppar för futtiga fem kronor styck! Sedan gick vi till gröna skylten och handlade många sorters bira.

När jag och Kompis kom hem så gjorde vi oss varsin "öldrink". Hälften cider och hälften öl, kan det kallas för snakebite måntro? Gott var det hur som helst och vi satt ute på hans lilla plats och intog lite annat drickbart, snackade skit och rökte mentholcigaretter. Tiden går fort när man har roligt och det var nu dags för oss tu att skingras. Jag till min vän Jen och han till sin vän Toffeln.

Jen hade ordnat barnvakt och hon höll på och gjorde sig finare när jag kom. Hon har äntligen blivit av med sin sicka karlslok. De var på bröllop i brittanien och han fick helt enkelt stanna kvar där :-) Jen och jag drack, blossade och hade det trevligt.

När vi var på topp drog vi in till söder (igen för mig denna dag) för att fortsätta festa på krogen. Jag drabbades dock av plötslig sömnsjuka och ville bara hem och sova. Efter att Jen druckit en "alkoläsk" på krogen, själv höll jag mig till en stor vatten, trodde vi att det var mat jag behövde för att kvickna till. Vi gick till grek-kiosken och käkade. Tyvärr var detta återupplivningsförsök förgäves och jag var bara tvungen att åka hem till sängen.

Eller snarare hem till Kompis soffa där jag stupade som en stock! När Kompis kom hem på natten och väckte mig blev jag ruggigt irriterad. Låt mig sova för fan! Han var fortfarande på partyhumör men jag kravlade mig in till sängen och sov sedan sött tills söndagen var kommen.

Behave Society

I torsdags hämtade Klant våran dotter på dagis. Det innebar att jag fick en extra barnfri kväll. Kompis lyckades också få barnvakt. Då passade vi på att åka till den ökända Malmskillnadsgatan för att gå på KGB. Jag visste att min ungdomskärlek, numera vän Danne, skulle ha en spelning där med sitt band just denna kväll. Han hade skickat mig en inbjudan tidigare i veckan men jag trodde inte att jag skulle kunna gå.

KGB är ett coolt, lite annorlunda ställe som jag varmt kan rekommendera vänner och bekanta att besöka! Jag och Kompis drack varsin öl och sedan tittade vi på Behave Society (säg att jag stavar rätt:-). Det var ett jäkla drag, hett som fan och grabbarna i bandet var verkligen duktiga! Till min förvåning så gillade Kompis musiken!

Danne blev glatt överraskad över att jag och Kompis dök upp där! En lyckad kväll helt enkelt men dagen efter var det ganska segt att jobba.

Svininfluensa

Hysteri, hysteri! Tidningarnas löpsedlar skriker ut olika saker om denna fruktade influensa. De vill sälja lösnummer genom att skrämma oss med sitt jäkla skriveri. Jag tillhör den målgrupp som har störst risk att drabbas. Ja, halva Sveriges befolkning ungefär, tillhör väl den målgruppen. Vi är mellan 20-50 år och har inga större krämpor i vanliga fall.

En mamma på dagis har skrivit brev som hon lagt i varenda unges fack. Där har hon dragit ur en artikel från aftonbladet med massor av skräckpropaganda. Denna mamma är gravid och om hon smittas av svininfluensan och blir allvarligt sjuk så kan det sluta illa. Hon ber oss andra föräldrar att hålla våra barn hemma från dagis vid minsta sjukdomssymptom så som snuva, hosta osv. Hon ber oss att om vi själva visar sådana tecken så ska vi också hålla våra barn hemma, även om barnet är friskt. Risken att denna gravida morsa ska bli allvarligt sjuk kanske inte är så stor. Men hon är rädd för hon har läst för många läskiga artiklar i tidningarna och därför begär hon för mycket av oss alla andra föräldrar. Det bästa kanske vore att hon själv blev sjukskriven och höll sitt dagisbarn hemma tills babyn i magen är född. Kanske borde hon isolera sig för att minimera smittorisken?

Hur som helst så har både min dotter och Kompis dotter blivit snoriga sedan dagis startade igen. Så är det ju alltid när alla barnen träffas och bacillerna frodas. Vi har inte hållit dem hemma för de för de har varit pigga och feberfria. Nu har jag och Kompis också blivit dundrande förkylda så vi har kurerat oss och vilat bäst vi kunnat i helgen. Inte heller någon av oss har haft feber men jag hade sådan värk i bröstet igår så idag är jag faktiskt hemma från jobbet. Våra snoriga flickor fick stanna hemma med mig idag och nu mår jag bättre, även om jag är snuvig och harklig. Rastlös och plikttrogen som jag är så tänker jag gå till jobbet imorgon och då kommer var och varannan kotte fråga mig om jag åkt på svininfluensan!

Doktor Ego

I en lägenhet vid Karolinska institutet år 2000

-"Åh, gud vad jag är snygg alltså! Sexig, eller hur? Visst är det sexigt med hår på bröstet!? Åh, jag luktar så jävla gott! Dyr parfym och testosteron! Ikväll ska jag lukta godast på hela stället! Min brorsa säger att jag luktar så mycket kropp, man! Gör jag det? Visst gör jag!? Manligt, eller hur? Kolla, visst är den här skjortan snygg!? Visst passar färgen mig skitbra!? Och den matchar till de här byxorna. Eller hur? Jag kommer fan vara snyggast på hela stället alltså! Ska jag ha den här eller den här kavajen? Den sista va? Den passar mig bäst! Kolla vad schysst! Eller vad säger du? Fy fan vad jag är läcker! Oemotståndlig! Har du tänkt på att alla brudar vill ha mig!? Alla mina ex kommer tillbaka till mig... Jag säger ju det: JAG ÄR TA MIG FAN GUDS GÅVA TILL KVINNAN!"

Italien-tripp

Kompis ville så gärna åka på en liten semester med mig. Jag ville såklart åka med honom också men eftersom jag har ganska ont om pengar så hade det gärna fått vara till en billig plats. Kompis valde Italien, svindyra Italien! Jag hakade på ändå och vår resa började i Venedig. En otroligt vacker och skön stad med broar, kanaler och mysiga gränder. Ingen biltrafik, många promenader, mohjito, bira, glass, god mat, sevärdheter, kärlek, simmande råttor, lugn och ro. Vi hade det trevligt men allt var som sagt var väldigt dyrt!

Efter några dagar där tog vi tåg till, för oss, okända Prato. Det visade sig vara en riktig håla och där fanns inte mycket att göra eller se. Det fanns dock en riktigt bra restaurang där vi åt både middag och lunch innan vi tågade vidare till Rom.

Stora, heta staden som så här i efterhand borde ha undvikits. Vi läste i en guidebok när vi anlänt till Rom; "Varning för Rom i augusti". Anledning? Jo, de flesta italienare har semester då vilket innebär att de flyr staden. Många restauranger och butiker har semesterstängt och staden kryllar av turister. Dessutom är det alldeles för varmt där denna perioden! Kompis och jag hade det bra ändå även om vi pustade en del. Colosseum, tunnelbana, solsken i överflöd, vatten, vatten, vatten, bira, Lemoncello, kärlek, småbråk, sinande pengapung och ork.

På det stora hela hade vi en härlig semester med intensiva dagar och många upplevelser och intryck på så kort tid! En rolig sak i Rom var en utomhuspool. Vi åkte dit för att få lite svalka och när vi betalat det saftiga inträdet knallade vi glatt in för att byta om. När vi möttes ute vid poolen upptäckte vi att alla andra hade badmössor på sig. Jag gick bort till en personal och frågade angående detta. Vi fick köpa varsin badmössa av henne och jag höll på att skratta läppen av mig när Kompis trätt på sig sin. Jag kände mig ganska rolig själv också! :-)

Vaggvisa

Finns det någon som kan en vaggvisa som får barnet att falla i sömn på ett ögonblick? Jag ger vad som helst för att få lära mig den!

Min lilla unge sover bäst om hon får sova i min säng. Det kan ibland vara jobbigt om jag har lust att dela sängen med någon annan. Därför har jag ett tag försökt få henne att kunna somna själv i sin egen säng. Jag har inte lyckats! Hon somnar bara, efter mycket om och men om jag kryper ner brevid henne. Fast först måste jag läsa tio sagor, hämta vatten, hämta näsdukar, rätta till kudden, rätta till täcket, klia på ryggen... Dessutom kommer hon på så otroligt mycket att prata om och hundra olika frågor att ställa just när hon ska nattas. Ofta somnar då även jag och sedan är hela min kväll borta. Jag hinner liksom inte med mig själv men det kanske blir enklare nu när hon ska vara mer hos sin far.

Min lilla unge är väldigt gosig och jag har inget emot att hon ligger brevid mig. Det är bara själva proceduren innan hon somnar som tär på min ork. Om hon ändå kunde komma till ro efter en saga och kanske en sång.

Överens

Klant har pluggat klart och nu har han bara praktiken kvar. Den ska han göra i Stockholm så han har flyttat hit igen. Ja, inte hem till mig och lillskrutt alltså men till Stockholmstrakten. Till sin stuga på landet. Det innebär att han vill ta hand om vår dotter lika mycket som jag. Han har lovat att inte festa under de perioder han tar hand om henne. För tillfället är vi alltså överens och jag hoppas verkligen att det håller i sig!

Just nu är Klant och jag på god fot med varandra och han ska få en chans att visa att han kan vara en bra pappa. Håller han inte det så vet jag inte vad jag tar mig till! Vår lilla dotter är verkligen värd det bästa och Klant har gjort bort sig så många gånger förut.

Springis igen

Tidigare i år var jag och min vän Jen på ett ställe där vi åt lite och drack några öl. På grund av att personalen var ouppmärksam och nonchallant så tog vi efter mycket väntande en springnota.

Igår träffades Klant, vår kära dotter och jag på samma ställe för att äta lite och diskutera hur vi ska fördela vårdnaden av vår dotter i framtiden.

Vi fick vänta i evigheter på maten och servitrisen ställde fram saker på vårt bord som vi inte beställt. När så vår mat kom in så visade den sig vara kass. Lillskruttans pommes var vita och sladdriga. Mina kronärtskockor var såna konserverade på burk, inte goda! Oliverna och chevréosten kändes som de var av billigaste sorten. Vi petade i oss lite och sedan gick jag in för att gå på toa. När jag var klar bad jag servitrisen om notan och sedan beklagade jag mig för en man som jobbade i köket och baren. Han påstod att maten var bra och att jag måste ha en dålig dag. Inget serviceinriktad alls men han kunde på sin höjd hålla med om att pommesen var bleka.

När jag kom ut till Klanten så hade han också klagat på maten och servicen till servitrisen. Hon i sin tur var sur för att jag talat med snubben i baren. Nåväl, någon nota fick vi inte så jag och lillskrutt gick därifrån. Klant väntade kvar ett tag men när ingen nota dök upp så drog han också! Så där sparade vi in en slant men jag hade faktiskt hellre betalat och fått god mat!

Vad gör Nisse nu?

För ganska så många år sedan när jag var hyfsat nyinflyttad till huvudstaden så blev jag bekant med en Nisse. Hur vi blev bekanta kommer jag inte riktigt ihåg men vi träffades antagligen på krogen. Denne Nisse och jag festade runt och var ute några gånger.

Det var ingen kärlek mellan oss, nej inte ens sex! Vi hade roligt ihop men av någon anledning blev det ingen långvarig bekantskap.

Jag har ett alldeles speciellt minne med honom. Det var vinter och vi hade varit på krogen och sedan på någon efterfest som varade till gryningen. Vi var hemma hos Nisse en sväng och så fort dagen började drog vi till Kungsträdgården. Där hyrde vi varsit par skridskor med tillhörande hjälmar. Jag fick hyra till barnpris för att jag var så liten :-) Sedan var jag Bambi på hal is och vi hade hur kul som helst!

Nisse hade en kompis som blev kär i mig trots att han inte kände mig. En riktigt dryg, korkad kille som kallade mig för hjärtat hela tiden. Han föll mig absolut inte i smaken och hade alltså inte en suck!

Nisse däremot var trevlig och sympatisk och hade kanske kunnat bli en vän för livet. Jag undrar så vad Nisse gör nu?

Bättring!

Ja, jag måste faktiskt bättra mig på att uppdatera min blogg! Det är bara det att livet går i snabbaste takten och att det är ett jäkla pussel som är svårt att få ihop!

Semesterbilder

Här kommer några foton från vår härliga semester. De flesta bilder, som är mycket bättre (!) har jag ännu inte hunnit få in i datorn.


Farmors brygga och vyn därifrån. Myggor, skymning, bastu, bad och öl och trevligt sällskap.






Shoppingfynd från outleten, fin klänning "denimbirds" och Lee-jacka

Liten flicka med stooor sockervadd på marknad uppe i norr. Snåla öppettider på ICA men de säljer i alla fall mask!

Och så var det detta med layouten som jag tyvärr inte förstår mig på.......

Tre veckors semester...

...är nu förbi. Det har varit tre underbara, sköna veckor tillsammans med min dotter, Kompis och hans dotter. Det började med midsommarafton då vi båda var utan barn. Vi firade hemma hos Kompis med hans mor som var på besök, hans bror med fru och baby och babyns mormor. Vi grillade, drack och åt gott! En regnskur kom men det var trevligt ändå.

På midsommardagen var jag, Kompis och hans mor ganska trötta och dagen efter så vi klev inte upp förrän halv 2 på dagen. Vi kände oss onyttiga och bestämde oss för att knalla på en promenad. Vi hamnade uppe i Hammarbybacken i gassande solsken och med fascinerande utsikt!

På måndagskvällen kom Kompis syster på besök så vi umgicks med henne och hade det mysigt. På onsdagen begav vi oss iväg i en fullpackad bil mot Katrineholm. Vi mötte upp min far och lunchade med honom, sedan eskorterade han oss ut till min kära farmors sommarstuga vid sjön. Där har jag upplevt många somrar som barn och även en del vinterlov.

Det kändes bra att vara tillbaka på denna härliga plats och få uppleva den tillsammans med min dotter, Kompis och hans dotter! Vi hade sköna dagar med bad, sol, båtturer, bastubad, öl, grillning, myggor, andmatning och metning från bryggan. Flickorna fick sina första firrar, "guldfiskar", som vi släppte tillbaka till sina "nompisar" igen. Vi hade flera besök i stugan av mina släktingar som ville ses och också njuta av platsen. Roligt att träffa dem! För det mesta fick vi dock vara för oss själva och bara mysa med varandra!

Vi gjorde en utflykt en dag till ett jordgubbsplantage där vi plockade litervis med röda gubbar. Vi fortsatte vidare till min syster med familj där vi åt middag och avslutade med nyplockade jordgubbar till efterrätt.

En av de sista dagarna fick jag någon form av solfrossa med feber och huvudvärk. Inget vidare men jag repade mig så klart och det härliga kunde fortsätta! Tiden gick alldeles för fort och på onsdagen veckan efter var vi tvungna att bege oss hemåt. Innan hemresan passade vi på att träffa min vän Kicki en snabbis på ett fik i Vinghålan. Kul att se henne men ont om tid! Sedan gick vi till outleten för att shoppa lite. Jag gjorde ett par fynd till mig själv och lika många till lillskrutt. Kompis handlade upp sig på ett lager med jeans. Vi avslutade med att fika hos min far, hans fru, hennes dotter med sambo och barn.

Lillskrutt slocknade i bilen på väg hem så det var bara att lägga henne i bingen där hon fortsatte sova sött. Hon vaknade på natten och var kissnödig. Då upptäckte hon att vi var hemma och blev väldigt glad och sa att hon saknat xxxxxxxxxxx och stackars xxxxxxxxxxx.

På torsdagen cycklade lillskrutt på sin fina nya cyckel och vi tillbringade större delen av förmiddagen utomhus. Tills hennes far kom och hämtade henne. Han ville passa på att vara med henne ett par dagar innan vi skulle resa vidare uppåt i landet. På kvällen var jag och Kompis barnfria så vi gick ut och käkade och drack goda saker.

På lördagen hämtade vi min lillskrutt vid Slussen och sedan började vår resa norrut. 80 mil ungefär och resan gick väldigt bra! Mycket tack vare dvd till barnen i bilen + Kompis syster med som barnflicka :-) Vårt mål var Kompis far ute i ödemarken en bit ifrån Hoting på en gård i Höjda. Där tillbringade vi sedan fem dagar. Vi var på marknad, vi bakade tunnbröd och pizza en hel dag (!), vi hade en bastukväll hos den enda grannen på mils avstånd och flera mysiga filmkvällar med Kompis far och syster. Vi hälsade på folk och åkte på sightseeing. Barnen busade mycket och hade väldigt roligt med Kompis far! Naturen var otroligt vacker och dagarna verkligen rusade iväg.

I torsdags packade vi in kidsen i bilen och skulle ge oss av. Då fick vi syn på en söt liten näbbmus som irrade runt på gården. Loss med barnen igen och ut och titta! En fin avslutning på vistelsen i Höjda! När vi väl kom iväg bar det av till Östersund för att hämta upp Kompis mor. Innan vi åkte till henne tog vi med flickorna till Jämtli historieland. Det liknade skansen och barnen fick leka av sig och titta på djuren. Efter det blev det middag, diabildsvisning och övernattning hos Kompis mamma. Så i fredags åkte vi hem till Stockholm igen. Resan gick bra men det tog på ryggen att sitta så mycket i bilen.

I lördags morse vaknade lillskrutt tidigt och vi smög iväg från Kompis lya och hem till våran. Sedan var det full fart hela dagen med cyckling, gungning, målande och pysslande tills lillskrutts pappa och farfar kom och hämtade henne. Framåt kvällen åkte jag och Kompis till IKEA och köpte mörkläggningsgardiner till både hans och mitt hem. Så kanske lillskrutt kan sova lite längre om mornarna :-D

Igår höll vi på och fixade och donade hela dagen hemma hos Kompis. Städade, packade upp, skruvade upp rullgardiner och lagade gott käk. På kvällen körde han hem mig och all min och lillskrutts packning + IKEA-inköpen. Efter att han nattat sin dotter kom han hit igen och sov över. Många timmars sömn blev det inte innan klockan ringde och det var dags att börja jobba igen

Poliskontakt

Häromdagen fick jag mycket god kontakt med en kvinnlig polis. I kvarteren där jag jobbar har jag några gånger på sista tiden lagt märke till en kärring som är jäkligt elak mot sin hund. Hon slår, knuffar, sparkar, skriker på den och sliter i kopplet. Jag mår dåligt av att se hundar fara illa så förra veckan bestämde jag mig för att ringa polisen. Där blev jag mycket väl emottagen och polisen lyssnade på vad jag hade att säga. Hon till och med ringde upp mig efter en stund för att ta mer uppgifter och signalemente. Tyvärr kommer detta troligtvis inte att leda någon vart om inte flera ringer in och anmäler den här hundplågar-kärringen! Hunden ser ut att vara ung och den är fruktansvärt mager. Svansen mellan benen :-( Ledsen!

Min fina Kompis

Allt känns så bra med honom och ibland är han nästan för fin för att vara sann!

Tre gånger har han kommit med vackra blommor, inget man varit bortskämd med precis.

Och han är världens mest omtänksamme, oegoistiske människa!

Här om dagen fick jag ett gulligt sms:

"När jag tänker på dej blir jag varm inombords och mina tankar blir ljusa fast det är en mulen dag. Älskar dej"

Jag önskar att jag kunde vara lika snäll och god som han är och att jag kunde ge honom mer tillbaka...

Älskade 3-åring!

För ett tag sedan fyllde min lillskrutt 3 år!

Hon fick yoghurt med strössel och ljus i till frukost, innan det var dags att sticka till dagis. Lillskrutt hade frågat på dagis om hon inte skulle få tårta. Då hade snälla fröken ritat en fin tårta till henne :-)

På eftermiddagen/kvällen hade vi lite kalas här hemma. Tess, Jajje, bror med tjej, Kompis och Jerka kom hit. Vi käkade korv med bröd, tårta och kakor. Lillskrutt fick massa fina presenter och hon njöt så klart av att vara i centrum! Bästa saken var nog en cykel från mig och Klant. Dessvärre var den trasig men nu har jag lämnat tillbaka den och köpt en annan.

Tiden går sjukt fort och jag hänger inte riktigt med! Tänk att hon har funnits här i tre hela år! (Plus i nio månader i magen innan)

Tallin

Förra helgen var jag i Tallin med jobbet. Arbetsplaneringsresa. Vi flög från Arlanda på fredags morgonen, trippen tog ca 45 minuter så det är inte särskillt långt, fågelvägen. Vi blev hämtade på flygplatsen av en buss som tog oss till ett av Tallins finaste sjukhem. Studiebesök, ett värdelöst sådant! Jag förstod aldrig vitsen med detta och vi kände oss ganska fåniga när vi eskorterades genom hemmet med sjuka, dementa människor. Det kändes helt fel och hemmet var i svenska mått mätt inte allt för fint.

Efter hade vi fritid i några timmar. Jag och några av brudarna knallade till gamla stan och letade runt efter ett bra lunchhak. Vi hittade en uteservering på torget som verkade helt ok. Solen gassade och det var skönt att sitta ute men maten var ingen höjdare! Dyr dessutom och ett glas vatten kostade skjortan.

Sedan var det dags att checka in på hotellet som var trevligt med schyssta rum. Vi hann bara packa in våra grejor och gå på toa sedan var det dags för planering och grupparbeten.

På kvällen var det gemensam middag på en medeltidsinspirerad restaurang med riktiga svärdfäktare :-) Maten var god och ölen var stooor! Efter middagen tog jag och några kollegor en långpromenad genom gamla stan. En otroligt vacker stad som jag gärna vill uppleva mer av! När vi vandrat klart hade vi lite tjejträff på hotellet. Jag drack en bira från minibaren och de andra groggade lite. Vid midnatt gick var och en till sitt rum för att knoppa. Jag sov riktigt gott!

Lördagmorgonen började med frukostbuffé och en fluga i muslin. Sedan hade vi grupparbete ett tag och därefter åkte vi en guidad tur med buss och vi fick fortsatt guidning på en promenad i gamla stan. Tyvärr var det väldigt dimmigt denna dag så utsikten var kass. Efter det var det fritid i några timmar. Jag och tre brudar stack iväg till ett stort shoppingcenter. Jag handlade lite basicplagg och vi avslutade med en sen lunch innan vi knallade tillbaka till hotellet för mera grupparbete. På kvällen var det gemensam middag igen men nu på en italiensk restaurang. Förrätten var god, ölen var god- resten var skit!

När vi käkat färdigt var vi väldigt många viljor som ville gå vidare och dricka öl. Först hamnade vi på en engelsk pub och sedan på en uteservering i gamla stan. Däremellan gick vi runt och velade och kunde inte bestämma oss vart vi skulle gå. När jag lagom började känna mig i partystämning ville alla gå hem till hotellet. På vägen dit hittade vi två av brudarna på en klubb så jag stannade med dem och tog en öl till. Sedan läggdags och upp för ännu en frukostbuffé. Ja, sedan tog jag och några till en taxi till flygplatsen för vi ville hansla på taxfreen. Där var det ganska dyrt men som tur var hade jag hunnit med en runda på spritbutiken i stan dagen innan.

Nya människor

Ett nytt förhållande innebär också massor av andra nya människor i ens liv. Nu har jag nog träffat större delen av Kompis familj; hans bror med fru, hans far, hans moster, hans syster och hans mamma. Alla var verkligen trevliga och gulliga människor! Kompis har även träffat flera av de mina; min bror med flickvän, min far med fru, min farmor, min syster med man och tre söner. Allt har funkat bra och de verkar gilla varandra! Kompis har träffat några av mina vänner och kompisar och för ett tag sedan var det min tur att träffa några av hans vänner för första gången.

Vi var bjudna på 40-års fest i Järna och jag hade fixat barnvakt till lillskrutt. Straxt efter kl 15 började vår kommunala resa söderut. När vi närmade oss råkade vi hoppa av bussen en hållplats för tidigt och fick en promenad på köpet. Väl framme var det massor av folk att handhälsa på. En del var riktigt trevliga och roliga att prata med. Meningen var att vi skulle leka lekar men vädret som var blött, tillät tack o lov inte detta. Kompis hann dock med en sumobrottningsmatch mot födelsedagsbarnet, Kompis förlorade :-)

Efter käkade vi gott och drack ännu mera gott! Sedan blev det dans till, mja...80-tals hits. Inte min stil direkt så jag undvek dansgolvet. Dock fotade jag en del av de fina paren som snurrade runt där. En rolig fest med andra ord och jag hoppas att jag är välkommen dit igen.

Intyg hit och dit

För ett tag sedan ansökte jag om underhållsstöd från försäkringskassan. Klant betalar inte en krona för vår dotters räkning och min arma lön räcker inte långt! De senaste månaderna har jag haft i snitt 300 kr/ vecka att leva för efter att hyran och alla räkningar (varav några är Klants men tyvärr i mitt namn) är betalda. När Klant fick papper hem angående detta blev han vansinnig. Han ringde upp mig och skrek och gapade och tyckte det var dåligt av mig att jag blandat in myndigheter.

I detta läge var jag dock tvngen att tänka på lillskrutt och mig i första hand! Det är ett heltidsjobb att vara ensam med ett litet barn och jag måste få allt att gå runt! Så igår ringde en trevlig dam från försäkringskassan och sa att jag måste ha intyg på att Klant inte bott hos mig de senaste månaderna. Han har stått skriven hos mig tills i april eftersom han fram tills dess vägrat att skriva sig någon annanstanns. Så nu har jag knåpat ihop ett intyg som folk i min närhet ska få skriva under på.

Nu grämer jag mig för Klants reaktion på detta. han påstår att han inte har råd att betala något för lillskrutts försörjning och att han kommer att hamna hos kronofogden igen. Försäkringskassan kommer nämligen att kräva Klant på en del av underhållsstödet och de skjuter till resten.

Jag skulle kunna gå upp i heltid på mitt jobb och få ett par tusenlappar mer i månaden men det skulle betyda att lillskrutt skulle få vara längre dagar på dagis och att vi alltså skulle få mindre tid med varandra. För mig är det inte värt det och jag skulle aldrig få dagarna att gå ihop. Jag tycker att det är nog så knepigt nu att hinna med allt!

Tre femmor

5 juni kl 5 och endast 5 grader varmt!

Visst, det var tidigt på morgonen men vad fasiken, 5 grader i juni!?

Sanslöst kallt och ingen vidare sommarkänsla!

Jag övervägde att ta min vinterkappa till jobbet i morse

men bestämde mig i sista stund för att inte ta den på.

Tänkte att det skulle se fånigt ut att knalla runt i vinterkappa i juni.

Tänkte att det nog skulle bli alldeles för varmt framåt dagen.

Ångrade mig djupt när dagen var kommen,

termometern endast ökat med tre ynka grader

och snålblåsten bet i mina kinder.

Jag frös som sjutton och borde verkligen ha tagit vinterkappan!

För vem fan bryr sig om ifall jag ser fånig ut?

Troligtvis ingen alls.

Så skönt att slippa elendet!

Min vän Jen skulle ha kommit hit ikväll. Hon behöver som vanligt komma hemifrån och få lite lugn och ro och några goda bira och kanske lite vin. Hon behöver komma bort och bli lite ompysslad och få prata av sig. Så jag har laddat upp med både bira, vin och snacks och jag har pyntat balkongen med gulliga, mysiga ljuslyktor och satt på skön musik. Men min vän Jen blir som vanligt hemma ikväll för annars blir "sick little xxxx" sur. Hennes odräglige, dryga, sviniga jävla karlslok. Som dricker tills han spyr blod. Han blir sur om Jen kommer till mig.

Jag känner igen det där och jag är så jäkla glad att slippa elendet!
Så jäkla glad!!

Toffel?

I lördags lånade jag tvättstugan i Kompis hus för vår tvättstuga var fullbokad. Kompis körde med en del av sina saker och han hjälpte till att vika i hop den rena tvätten. Hela tiden frågade han hur jag ville ha min tvätt vikt och jag sa att det spelar ingen större roll. Han vek sina handdukar på ett väldigt speciellt sätt och berättade att hans ex lärt honom det och att hon blev tokig om han vek på sitt sätt. :-)

Jag har gång på gång märkt att Kompis alltid vill vara varenda kotte till lags och att han tycker att andras åsikter är otroligt viktiga. Han frågar mig om allt och om hur jag vill ha det. Även när det gäller småsaker som hur tvätten ska vara vikt. Det är väldigt gulligt och omtänksamt av honom men det kan också bli jobbigt, för jag tycker ju om Kompis precis för den han är och jag vill absolut inte att han ska ändra på saker för min skull! Hans åsikter och hans idéer ska såklart väga lika mycket som mina!

Jag brukar säga vad jag tycker och tänker (på ett så fint sätt som möjligt) och jag ifrågasätter ofta saker, både på jobbet och privat. Jag skojar och retas och använder en hel del ironi. Jag antar att jag ibland kan verka elak men jag menar (oftast) ingenting illa med det. Jag kanske uttrycker mig klantigt och otydligt ibland och det är lätt hänt att folk blir sårade. Det vill jag ju såklart inte och det är verkligen inte min mening! De som känner mig bra vet nog hur jag är och tar förhoppningsvis inte illa upp om jag ibland säger något knasigt!

Eftersom jag och Kompis ännu inte känner varandra utan och innan så blir det en del missförstånd och jag märker att han tar åt sig av vad jag säger och ibland blir ledsen. Nyligen frågade jag honom om han är en toffel. Jag frågade på skämt men han tog direkt åt sig och började ursäkta sig och försöka förklara sig. Saken var bara att jag faktiskt inte påstod att han är en toffel utan jag frågade bara. För jag vet ju inte om han är en toffel!?

När vi lagt oss på natten så sa jag till Kompis att jag tycker att han är jättefin på alla sätt och vis och att jag inte vill att han ska ändra på något för min skull. För det vill jag absolut inte! Jag sa också att han inte behöver be om ursäkt för sig själv i tid och otid. Han sa att det är ett problem han har, det där med att alltid vilja vara alla till lags och att alltid vilja få alla nöjda. Vi låg och pratade nästan hela natten och dagen därpå sa han att han tyckte det var skönt att jag tagit upp det. Jag vill att Kompis ska veta att han aldrig behöver offra saker eller försöka ändra på sig själv för att vara mig till lags! Jag antar att det kommer ta sin tid innan han inser det.


ps. Jag tycker inte att Kompis är en toffel! Jag frågade faktiskt på skoj, mest för att se hur han tog det och kanske lite med de vikta handdukarna i bakhuvudet. ds.

Herman

Jag har fått en smet av Klants mamma. Smeten heter Herman :-) och den ska pysslas om i 10 dagar. Man ska röra och blanda och ibland mata Herman. I dag är det dag nio och jag har matat Herman och sedan delat honom i flera små smetar. Alla delar utom en ska jag ge bort till vänner som ska ta hand om dem. Den tionde dagen ( alltså i morgon) ska Herman få massor av mat och sedan ska han gräddas till en smarrig kaka. Jag hoppas att han blir jävligt god så att det varit värt besväret!

Sköt dig själv...

...och skit i andra. Är inte riktigt mitt motto men ibland känner jag faktiskt så!

Kompis har ett väldigt trevligt ex som har en ny sambo och som uppmuntrat mitt och Kompis förhållande. Men, även solen har fläckar och den här tjejen har en tendens att vara en aning skvallrig och dessutom lägger hon sig ibland i för mycket. Stundtals förstår jag henne eftersom hon och Kompis har en dotter ("Linn") tillsammans. Och som mamma måste man ju få lägga sig i. Ibland blir det bara för mycket. Igår var ett sådant tillfälle. Linn har varit med sin mamma och hennes sambo i varmare land en vecka. När Kompis är barnfri men inte jag, brukar vi så gott som alltid hänga hemma hos mig och lillskrutt. Igår råkade vi dock vara hemma hos Kompis eftersom han så gärna ville att vi skulle vara där. Kompis och hans ex har daglig kontakt via telefonen (ja, det kan också vara en aning störande emellanåt). Hur som helst. Under deras telefonsamtal igår fick exet veta att vi var här, hemma hos Kompis. Då frågade hon; "Hur gör du då? Låser du till Linns rum eller?"

Kompis berättade detta för mig när de avslutat samtalet. Det gjorde mig jäkligt irriterad faktiskt! För vad fan, ska Kompis låsa Linns rum när jag och lillskrutt är här, så att inte lillskrutt ska kunna röra Linns grejor? I mina öron låter det helt sjukt! Jag är uppväxt med att inga dörrar ska vara låsta och saker är till för att användas, bara man är rädd om dem. Jag är van att dela med mig av mina tillhörigheter och med att dela hem med andra människor, för det har jag så gott som alltid gjort! Om en vän och dess barn är hemma hos mig, när jag inte har lillskrutt, så får detta barn självklart ändå leka med lillskrutts saker. Konstigt skulle det vara om jag förbjöd och gömde undan! Om jag och lillskrutt är hemma hos Jen eller någon annan med barn och barnen inte är hemma, så har ju ändå lillskrutt fått lekt på de barnens rum! Bara hon behandlat deras saker med respekt.

Jag funderade på vad exet sagt i evigheter och jag håller faktisk fast vid min åsikt. Jag har försökt sätta mig in i alla parters situation men ändå kommit fram till att mitt resonemang är det rätta. Det är det som känns rätt i mitt hjärta och jag tror inte att Linn far illa på något vis, av att lillskrutt varit i hennes rum, fast hon inte är här just nu. Jag tror inte heller att lillskrutt skulle må dåligt av att Linn någon gång kommer att leka med hennes saker när hon inte är med.

Kärt återseende

Första maj kom mina kära kamrater, Tess och Jajje äntligen hem från Thailand! Både jag och lillskrutt har saknat dem mycket. Andra maj hade Jajje födelsedagskalas och vi var bjudna. Jag var barnfri så jag bjöd med mig Kompis på kalaset. Det var väldigt trevligt att träffa Tess och Jajje igen och vi blev bjudna på fantastiskt god mat! Mmm, jag blir hungrig bara jag tänker på det :-)

Sedan kamraterna kom hem till Sverigelandet har vi hunnit ses en hel del. Igår kom de till exempel hem till Kompis och vi tittade på melodifestivalen. Oj, vilka bra låtar, speciellt Portugal men våra grannar Norge vann och de var de väl värda!

Allvarligt talat så är det där med schlager inte riktigt min grej men Portugal och Norge var fanimej bra! Och med trevligt sällskap kan man stå ut med det mesta i underhållningsväg!

Lite schizade samtal

Klant och jag håller telefonkontakt för lillskruttans skull. Hon vill prata med sin pappa ibland och han med henne såklart. Vid dessa tillfällen byter jag och Klant också några ord. För ett tag sedan pratade han på som sjutton och hans samtal spårade verkligen ur. Han började med att säga att han börjar acceptera situationen med mig och Kompis och han bad om ursäkt för de gånger han kastat luren i örat på mig och betett sig illa. Visst, bra så långt. Han fortsatte samtalet med dumma frågor som om jag håller på och utforskar min sexualitet och andra grejor som han definitivt inte har ett skit med att göra! Sedan blev hans snack bara värre och värre och jag var tvungen att fråga vad fan han går på för tillfället. Bara öl svarade han. Klanten berättade att han aldrig mer ska ha något förhållande utan istället ska han skaffa sig ett stall med slynor som kan tillfredsställa honom vid behov. Ja, killen är inte riktigt kry och oftast vet jag inte om han menar allvar eller ej. Ingenting förvånar mig längre och jag sa till honom att det var dags att avsluta samtalet.

Några dagar senare pratade vi igen och då verkade Klant inte ens komma ihåg det förra samtalet och absolut inte vad han sagt. Denna gång var han väldigt trevlig och pratade bara om normala saker. Knepig kille som man aldrig kan veta vart man har. Minst sagt!

Egentid...

...har det varit brist av på sista tiden. Förut umgicks jag med datorn efter att lillskrutt somnat, numera umgås jag med Kompis den tiden. Så mycket trevligare men jag borde nog ta mig lite tid till att uppdatera min blogg oftare! Ska försöka bättra mig på den punkten för det känns ändå viktigt för mig att skriva av sig med jämna mellanrum. Och jag får lite abstinens när jag inte gör det :-)

Tripp till landet

Idag drog jag från jobbet lite tidigare för att åka ut till landet och hämta hem min lilla dotter. Hennes far orkade nämligen inte komma in med henne till stan men för mig kändes det inte som någon större uppoffring.

Lillskruttan krattade tillsammans med sin farmor när jag kom. Klant och hönsfarbrorn höll för fullt på att försöka få igång vattnet. Jag hade med mig adressändringsblanketterna till Klant som han snällt skrev under.

I Bittans och Svens hus hade det varit tjuvgäster. Jag var inne i huset och kollade hur det såg ut. De oinbjudna hade tagit sig in genom köksfönstret utan att ha sönder det. På köksbordet var det fotspår. Inne i rummet där det finns en öppen spis hade de eldat upp allt brännbart de kunnat hitta, bl a flera lampskärmar i trä. Golvet var fullt med aska och brända rester. Dessutom låg det fimpar överallt.

Ja, man skulle nästan kunnat tro att det var Klants polare som varit på besök ;-)

Jag plockade ihop lite kläder och skor som är mina och sedan åkte jag och lillskruttan bussen tillbaka till slussen och vidare hem med tuben. När vi hade varit hemma en stund kom min fina Kompis och hans dotter hit. Ungarna lekte och hade kul och de hade saknat varandra dessa få dagar då de inte setts.

Nu är det kväller och jag har lyckats natta liten skrutt men Kompis håller fortfarande på och försöker få sin tös att sussa. När han lyckats med det får vi en stund för oss själva. Vi har ju inte heller setts på ett par dagar så vi har nog också saknat varandra. I vilket fall har jag saknat honom!

Jäkla dåre, strulhelvete och de senaste dagarnas bravader

Ursäkta uttrycket men det passar ganska bra på min före detta sambo. Ja, på han som är far till mitt älskade lilla barn. Klant! Förra veckan berättade han att han skulle till sthlm i helgen för att fixa massor av saker på landet. Han skulle ha så mycket att göra att han inte kunde ta våran dotter något. Dock ville han träffa henne en snabbis på lördagen. På lördagen visade det sig att han inte alls åkt ut till landet utan han var i grannförorten hos "en kompis". Så upptagen var alltså han.

Jag och lillskrutt och Kompis och hans dotter var i badhuset på dagen och på eftermiddagen skulle vi åka till Kungens kurva för att köpa lite saker. På kvällen var det grillning som gällde och vi hade bjudit över Kompis bror med fru och hund.

I bilen ringde jag Klant och frågade om han kunde komma till Kompis förort för att träffa lillskrutt en stund och ge mig lite pengar. Jag ligger ute med pengar för fanskapet sedan flera månader tillbaka. han har inte givit en enda krona för våran dotters räkning och till råga på allt har han tömt hennes konto. Klant hade ingen lust att röra sig därifrån han var och jag hade ingen lust att åka till honom heller. Alltså bestämde vi att vi skulle ses på söndagen istället.

Grillningen var trevlig och lyckad även om det blåste lite kallt. Brorsan och frun var jättegulliga och de ska snart få en bebis. Hunden var gammal och skruttig men snäll.

På söndagen ringde jag till Klant vid kl 11. han sov och blev förbannad och slängde på luren. Jag tänkte inte ge mig så jag ringde igen och igen. Till slut blev jag så förbannad också så jag sa till honom att han inte verkar bry sig ett skit om våran dotter och att jag ska ändra hans adress så att jag kan söka underhållsstöd. Jag sa att jag tänkte komma dit han befann sig om en liten stund och att jag då ville ha mina nycklar och alla pengar han är skyldig. Han sa att han skulle ringa mig om en timme.

Jag kände hur det kokade i mig och hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag beslöt mig för att det var bäst att gå ifrån Kompis och hans dotter. Jag behövde luft och en promenad så jag och lillskruttan knallade hemåt. På vägen ringde jag till min vän Jen och pratade av mig lite. Efter ett tag ringde Klant och vi gick för att möta honom. Då helt plötsligt hade han fått för sig att han skulle ta våran dotter på en gång och att hon skulle vara med honom några dagar. Det satte jag dock stopp för! Han kan inte komma och tro att han kan ta henne hur som helst när det passar honom!

Lillskrutt och jag hade redan andra planer för dagen tillsammans med Kompis och hans dotter.

Klant gav mig en slant men inte tillräckligt! Han hade inga pengar för bidra till lillskrutts försörjning denna månad heller. Vi bestämde att Klant skulle hämta vår dotter på dagis på måndagen och att han skulle ha henne tills på onsdagen. Då skulle jag ta henne över natten och sedan skulle han ha henne igen tors-söndag. Det lät bra och jag till och med antecknade det i min kalender.

När vi kom hem dök Jerka förbi här utanför. Jag bjöd in honom på kaffe och det var trevligt att ha honom här ett tag! Lillskrutt tycker om Jerka och han fick henne att kikna av skratt flera gånger! :-)

På eftermiddagen tog jag och lillskrutt en promenad tillbaka hem till Kompis. Lillskrutt somnade i vagnen och hon fick fortsätta sova hos Kompis. Hans dotter sov också middag så det passade bra. Själv var jag jäkligt trött så jag kröp upp i soffan och slocknade jag med. När alla vaknat åkte vi till Plantagen för att köpa lite fröer och jord. Dyrt som sjutton blev det! Sedan åkte vi hem till oss, jag skulle så fröer med småtjejerna medan Kompis fixade maten. Småtjejerna tappade snabbt intresset och sprang till lekparken istället.

På kvällen fixade jag adressändring till Klant och kollade upp det där med underhållsstöd.

På natten sov Kompis och dottern, "Linn" över hos oss. På måndag morgon lämnade Kompis de båda töserna på dagis!

Igår var jag och grillade på Långholmen med min bror, hans tjej och ett par kompisar till dem. Mysigt! Efter gick jag, brorsan och tjejen på en bar och blev kvar för länge! I morse dunkade mitt huvud och hela dagen har jag varit en zombie, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Nyss pratade jag med Klant i telefon och då höll han på och strulade till allt igen. Han vill spräcka våran planering och jag blir såå trött! Han tycker att jag ska ta lillskrutt fre-lördag istället för i morgon. För han orkar inte åka och lämna henne på dagis osv. Jag sa till honom att jag i vanliga fall både lämnar och hämtar henne på dagis varje dag! Hur kan det vara så jävla jobbigt för honom? Lata, egoistiska jäkla svin!

Jag vill träffa lillskrutt i morgon och jag kan även ha henne hos mig tills på fredag. Jag saknar henne och hon saknar mig. Hon ville prata med mig i telefon och då sa hon "jag saknar efter dig" sen började hon gråta och det gjorde nästan jag också. :-(

Nu sitter jag här och väntar på två samtal; ett från min fina, underbara Kompis och ett från Klant. Sedan är det bingen och en skön stund med John Blund som gäller!