Toffel?

I lördags lånade jag tvättstugan i Kompis hus för vår tvättstuga var fullbokad. Kompis körde med en del av sina saker och han hjälpte till att vika i hop den rena tvätten. Hela tiden frågade han hur jag ville ha min tvätt vikt och jag sa att det spelar ingen större roll. Han vek sina handdukar på ett väldigt speciellt sätt och berättade att hans ex lärt honom det och att hon blev tokig om han vek på sitt sätt. :-)

Jag har gång på gång märkt att Kompis alltid vill vara varenda kotte till lags och att han tycker att andras åsikter är otroligt viktiga. Han frågar mig om allt och om hur jag vill ha det. Även när det gäller småsaker som hur tvätten ska vara vikt. Det är väldigt gulligt och omtänksamt av honom men det kan också bli jobbigt, för jag tycker ju om Kompis precis för den han är och jag vill absolut inte att han ska ändra på saker för min skull! Hans åsikter och hans idéer ska såklart väga lika mycket som mina!

Jag brukar säga vad jag tycker och tänker (på ett så fint sätt som möjligt) och jag ifrågasätter ofta saker, både på jobbet och privat. Jag skojar och retas och använder en hel del ironi. Jag antar att jag ibland kan verka elak men jag menar (oftast) ingenting illa med det. Jag kanske uttrycker mig klantigt och otydligt ibland och det är lätt hänt att folk blir sårade. Det vill jag ju såklart inte och det är verkligen inte min mening! De som känner mig bra vet nog hur jag är och tar förhoppningsvis inte illa upp om jag ibland säger något knasigt!

Eftersom jag och Kompis ännu inte känner varandra utan och innan så blir det en del missförstånd och jag märker att han tar åt sig av vad jag säger och ibland blir ledsen. Nyligen frågade jag honom om han är en toffel. Jag frågade på skämt men han tog direkt åt sig och började ursäkta sig och försöka förklara sig. Saken var bara att jag faktiskt inte påstod att han är en toffel utan jag frågade bara. För jag vet ju inte om han är en toffel!?

När vi lagt oss på natten så sa jag till Kompis att jag tycker att han är jättefin på alla sätt och vis och att jag inte vill att han ska ändra på något för min skull. För det vill jag absolut inte! Jag sa också att han inte behöver be om ursäkt för sig själv i tid och otid. Han sa att det är ett problem han har, det där med att alltid vilja vara alla till lags och att alltid vilja få alla nöjda. Vi låg och pratade nästan hela natten och dagen därpå sa han att han tyckte det var skönt att jag tagit upp det. Jag vill att Kompis ska veta att han aldrig behöver offra saker eller försöka ändra på sig själv för att vara mig till lags! Jag antar att det kommer ta sin tid innan han inser det.


ps. Jag tycker inte att Kompis är en toffel! Jag frågade faktiskt på skoj, mest för att se hur han tog det och kanske lite med de vikta handdukarna i bakhuvudet. ds.