En brun fet ko

När jag för ungefär 14 år sedan pluggade på folkhögskola, fick jag en mörkbrun fuskpäls-jacka av en äldre klasskamrat. Den såg ut som en stor nallebjörn och jag använde den några få gånger. Sedan har den fått flytta runt mellan mina olika förråd, för jag har inte haft hjärta att slänga den. Så på senare år har det blivit trendigt med denna typ av jacka men den har liksom känts för enorm för mig på något vis. Tills nu när jag inte längre kan dra upp dragkedjan på min vanliga vinterjacka, på grund av en stor mage som är i vägen. Så kom jag att tänka på denna bruna skapelse och jag hämtade in den från förrådet. Perfekt! Där fanns gott om plats för kaggen och jag slipper frysa. När J fick se den så tyckte han att det såg elegant ut :-) och han sa att den var snygg. Ja, det sa han faktiskt!

I går morse tog jag och lillskrutt det ganska lugnt med en god frukost innan det var dags att klä sig och åka till förskolan. Jag testade en del av mammakläderna jag fått och fastnade för ett par gröna, ganska vida byxor. Jag klädde på mig resten och satte till sist på mig min bruna jacka. Lillskrutt tittade på mig och hennes ögon fylldes med tårar och hon sa; "du ser ju jättetjock ut, du ser ju ut som en karl!" Lite full i skratt blev jag men jag försökte hålla mig. Lillskrutt fortsatte; "du ser ut som en brun, fet ko i den där jackan!" Hon verkligen bröt ihop och jag kände att är hon fem år eller fjorton? Skäms hon redan över hur jag ser ut? För att hon skulle bli lite gladare så bytte jag till min vanliga jacka och som tur var så var det 9 grader varmt ute igår, så jag behövde inte frysa om magen. Lillskrutt blev lite nöjdare och vi började gå, då tittade hon missnöjt på mina byxor och sa; "min farfar har såna byxor!"

Ko-jackan

Fantastiska Linda!

Jag har en vän som jag träffade genom mitt ex och hans familj.
Hon heter Linda och vi var gravida samtidigt för sex år sedan.
Hon fick en flicka tre månader före mig och vi träffades en del under mammaledigheten.
Våra tjejer har vuxit upp och vi har fortsatt träffas då och då, allt för sällan dock!
Linda har hunnit få två barn till, en dotter för drygt två år sedan och en son för två månader sedan.

I förrgår ringde telefonen och det var Linda.
Hon undrade vad jag hade för mig, om jag ville ta en fika.
Självklart ville jag det och Linda hämtade mig här hemma med bil.
Snacka om service!
Hon hade sin fina bebis med och vi åkte till Farsta centrum där vi fikade länge och pratade
om allt mellan  himmel och jord.

När vi var klara åkte vi hem till Linda där vi hämtade tre stora kassar fulla med mammakläder!
Helt fantastiskt och välbehövligt!
Jag är henne evigt tacksam och önskar att jag kunde göra något tillbaka!
Linda skjutsade hem kläderna till mig och sedan släppte hon av mig vid tunnelbanan.

Jag åkte vidare till förskolan där det var lyktfest.
Barnen var så fina med sina egengjorda lyktor och vi föräldrar blev bjudna på varm choklad.
Sedan ville lillskrutt till ringen och kolla på BR, den enligt mig hemska leksaksaffären.
Nåväl, hon fick sin vilja igenom, väl införstådd med att det bara är titta som gäller.
Inte få massa saker innan jul!

När vi kom hem på kvällen rotade vi igenom alla kassar med kläder och det kändes som julafton!
På det stora hela, den bästa dagen på länge!

Mening?

Det är ingen höjdare att vara sjukskriven!
Det är lätt hänt att man blir uttråkad, rastlös, förslappad!
Särskilt de veckor vi inte har barnen.

Jag önskar verkligen att jag mådde bra i kroppen och klarade av att göra saker som vanligt!
Min lägenhet var så fruktansvärt ingrodd, dammig, snuskig så idag stod jag helt enkelt inte ut med att se och trampa i skiten!

Fram med trasa och dammsugaren alltså, så nu är jag helt ledbruten och mosig och har precis tagit alvedon och muskelavslappnande paraflex för att bli människa igen.
Jag får inte hålla på och städa och ha mig!!
Jag vet jag vet jag vet.
Men ändå, jag kan inte låta bli!

Dumt som fan och gud vad jag skulle ångra mig och aldrig förlåta mig själv om det skulle leda till för tidig förlossning!

Jag är i vecka 29 nu och bebisen är för liten för att komma ut redan!
Den skulle antagligen överleva men den är ju inte riktigt färdig än och skulle kanske få men för livet.

Så vad ska jag göra av mina dagar när jag blir helt slut bara av att gå till tunnelbanan?
Jag kan inte bara läsa och kolla på TV hela tiden.
Det blir hemskt tråkigt i längden.

Jag måste hitta något meningsfullt att fördriva mina dagar med.
Något som inte är fysiskt ansträngande.
Vad?

Visning

Igår var det och idag ska det vara visning på J´s (kompis) lägenhet. Den är så jäkla fin nu efter renovering, städ och pyntande! Nästan dumt att sälja den men personligen tycker jag att Hammarbyhöjden är en riktig håla, trist som fan utan café, utan videobutik och med jordens dyraste Konsumaffär, blää! Fin natur, visst men det är det på många ställen här omkring! Dessutom är lägenheten inte min, den är mörk och vi behöver snart lite större. Eller behöver och behöver, det vore helt enkelt skönt med lite större! Vi kan dessutom få ett rum till för en billigare penning i annan förort än i det så populära, dyra Hammarbyhöjden!

Gå in och kika vad fint det blev!

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-hammarbyhojden-stockholms-kommun-per-lindestroms-vag-91,-bv-2998235

Hot om förtidsbörd

Visst låter det hemskt dramatiskt?!  Men jag är faktiskt sjukskriven för just den saken. I torsdags, förra veckan så höll jag på att bryta ihop på jobbet, jag hade så jäkla mycket sammandragningar och ont i kroppen så jag stod nästan inte ut. Det kändes som att jag skulle gå av på mitten! Som vanligt bet jag ihop och jobbade på men till slut fick det vara nog. Jag ringde barnmorskan och berättade för henne. Hon sa att det första vi måste göra var att utesluta urinvägsinfektion.

Jag snackade med min chef, vilket jag i det längsta brukar dra mig för att göra. Konstigt nog verkade hon förstå och hon gav mig faktiskt semester på fredagen. På fredags morgonen kissade jag i ett rör och åkte i väg till Mvc för att lämna det. Jag fick även tala en minut med min barnmorska, som jag börjar tvivla på. Hon känns ganska osympatisk och torr och på henne lät det som att jag borde jobba. Hur som helst så fick jag en tid hos deras doktor Otto, i måndags kväll.

Jag ringde min chef och berättade för henne, hon gav mig semester även på måndagen och tisdagen. I måndags hade jag också tid hos tandläkaren för att dra ut en visdomstand i över käken. Jag fick mycket bedövning och tanden var väck på någon minut. Lättare än vad jag trott men så klart blev jag svimfärdig när den fula gadden var ute. Jag bekände för tandläkaren som hissade upp mina fötter och baddade min panna med en kall, våt servett :-D Han lät mig ligga i stolen tills yrseln gått över.

Senare på kvällen var det då dags att träffa doktor Otto. En glad prick som absolut tyckte att jag skulle sjukskrivas för att det föreligger "Hot om förtidsbörd". Det innebär att bebisen i stort sett kan pluppa ut (eller så lätt går det kanske inte?) när som helst om jag inte tar det lugnt! Inte bära, inte slita, inte släpa, inte stressa, inte jobba, helst inte gå så mycket heller. Doktorn sjukskrev mig alltså på fläcken och jag ska nu försöka ta det så lugnt jag bara kan! Det blir svårt. Men det är nödvändigt!

Nu har det snart gått en vecka och så fort jag rör mig får jag sammandragningar, jobbigt! Tandjäkeln då? Jo den är ju väck men det har blivit inflammerat i hålet där den satt och på måndag måste jag ringa tandläkaren igen. Må så gott! Vi hörs!