Fanskapet...

...har fortfarande inte behagats dyka upp. Alltså var jag tvungen att ringa mitt jobb och berätta att jag inte kan komma, jag måste ju stanna hemma med liten sjukling. Dottern har sovit ganska oroligt inatt, väckt mig flera gånger och varit törstig. De stunder jag somnat till har jag drömt skumma drömmar.

Min vän "Jen" hörde av sig igår, hon hade troligtvis identifierat bruden på bilden som Sara , en 18-årig väninna till "Jen"´s dotter. Jag har ringt sambon hela morgonen utan resultat och jag har skickat flera sms som han så klart inte svarat på. Jag snackade med "Jen" nyss och hennes karlslok hade inte heller dykt upp eller hörts av. "Jen" hade åkt till Älta för att spana lite. Med sig hade hon en flaska hårspray, tändare och extranycklar till bilen :-)Tyvärr hittade hon inte bilen så hon skulle åka hem igen.

"Jen" tror att våra sämre oäkta hälftar tagit både ecstacy, tjack och sömnpiller i helgen och det förvånar mig inte ett dugg. Jag är nu jävligt förbannad och har stor lust att göra min sambo handikappad när jag ser honom! För egen del kan jag vara utan honom men det är dålig stil mot våran dotter som tjatat efter sin pappa sedan hon slog upp sina stora blå igår.

Så kan det vara och nu fortsätter jakten på de försvunna dårarna.

På förmiddagen åkte jag och min lilla dotter hem till Jen. Vi fortsatte ringa på alla nummer vi hade utan svar. Vi klättrade på väggarna och kedjerökte. Jen ringde till polisen för att anmäla sin dotter försvunnen. De kollade upp numret till Saras mamma. Jen ringde dit och mamman sa att Sara sagt att de skulle tillbringa helgen hos Jen m fam.

Vi konstaterade till slut att dessa fyra människor (svin) måste befinna sig på vårat lantställe.

senare samma jävla helg

Jag hittade precis denna bilden i en mapp på mitt dataskrivbord alldeles nyss. Jag beskar den så att flickstackarn slipper visa fejset. Hon såg knappt ut att vara könsmogen... Fotot är uppenbarligen taget i MIN lägenhet under helgen.

Min sambo lyser för övrigt med sin frånvaro. Jag ringde nyss till min vän "Jen" och berättade för henne om fotot. Hennes karljävel var nämligen här i helgen och det var hans namn på mappen och fotot är taget med hans mobil. Min sambo och han är spårlöst försvunna tillsammans någonstanns just nu och de går inte att nås på mobilerna.

Vilken jävla helg

I fredags svettades, stressade jag och slet som ett djur. Jag jobbade in lunchen för att hinna på 94-års kalas. Sedan hämtade jag lillskrutt på dagis och vi begav oss mot T-centralen. Där var det packat med folk men vi lyckades till slut fixa biljetter och tågresan gick till Vingåker. Nästan framme upptäckte jag att lillskrutt hade pepplor i ansiktet och på halsen. Jag drog upp hennes tröja och där fanns flera utslag. Vattkoppor!

Tanken med helgen var att vi skulle hem till min kära kusin och lördagen skulle vi tillbringa hos min far. Han skulle för första gången vara barnvakt några timmar på kvällen så att jag kunde gå på kusins 40-års fest. På söndagen (idag) skulle vi hälsa på farmor innan vi åkte hem. Jag ringde far och berättade om vattkopporna, det resulterade att han och hans fru inte ville ha dit oss. De påstod att vattkoppor kan smitta till bältros. Kollade upp det på vårdguiden som påstod att så är inte fallet. Nåväl, fredagskvällen tillbringade vi hos kusin med make. På lördagen hade kusin öppet hus. Far kom förbi med julklappar till lillskrutt men han vågade inte peta på henne.

Efter mycket om och men och velande så stannade vi kvar i Vingåker. Jag hade först tänkt åka hem tidigare med lillskrutt men jag orkade inte. Till sambons stora glädje. Han ringde flera ggr och frågade om vi verkligen skulle åka hem. När jag bestämt mig för att stanna drog sambon en lättnadens suck. Varför fick jag veta idag när vi kom hem.

Hur som helst, jag tog med mig lillskrutt på 40-års fest. De flesta gästerna var kommunpolitiker och på en annan nivå än mig. Inte min typ av människor om man säger så. Utan att mena något illa då då. Festen inleddes med ett möte som påminde om ett partimöte eller något i den stilen. Utdraget och ganska långtråkigt, med några humoristiska inslag, not my cup of tea eller hur säger man? Politikerna och kusin hade iallafall kul och det var ju huvudsaken! När mötet äntligen var slut var det dags för mat. Då var lillskrutt så trött så vi gick hem till kusins hus och sussade.

Påhälsningen hos farmor ställde vi in, även hon nojade om bältros. Jag och lillskrutt begav oss hemåt på ett fullpackat tåg runt lunchtid. Vi ringde och förvarnade sambon så att han skulle hinna städa och göra fint här innan vi kom. När vi klev av i Stockholm ringde sambon och sa att han var på väg ut till landet för att hämta saker. När jag och lillskrutt kom hem till min lägenhet möttes vi av ett bombnedslag. Här luktar det inpyrd rök, sängkläderna låg huller om buller, fullt med disk, kläder och prylar på hela golvet, rasade lampor, omflyttade möbler o.s.v...

Fy fan! Mycket mer har jag inte att tillägga.

Jo, förresten, några mystiska upptäckter: en BH-båge och ett okänt BH-band på golvet, en lampa riktad mot min säng likt en strålkastare och sexkontakt-sidor besökta på nätet... Vad kan det betyda? Troligtvis ingenting men håll med om att det är skumt?!

Potatis

Min dotter är en kul tjej (ibland) med en egen stark envis vilja! Hon är snart 2,5 år och hon pratar och sjunger konstant. Snart är det luciafest på dagis och då ska barnen såklart ha luciatåg. Jag frågade dottern vid middagsbordet för ett par veckor sedan om hon vill vara lucia, tärna, pepparkaksgubbe, tomte eller stjärngosse på luciafesten.. "Jag vill vaja potatis!" svarade hon då. Jag frågade henne nyss igen vad hon vill vara på luciatåget. "Eh, potatis." svarade hon. Hmm, hur fixar man en potatiskostym?

"Ät min skit"

...som min moster så fint brukade uttrycka sig. Ja, för det kan man lika gärna göra. Äta skit alltså, med tanke på allt annat skit vi stoppar i oss!

Jag har alltid (sedan jag började handla mat själv alltså) varit ganska noga med att kolla innehållförteckningen på varor jag köper. Först kollade jag fetthalt sedan sockermängd och numera E-nummer. Ju färre ingredienser-desto bättre!

Som så många andra håller jag för tillfället på och läser "Den hemlige kocken Det okända fusket med maten på din tallrik" av Mats-Eric Nilsson. En bok som alla moderna konsumenter borde läsa! Jag hoppas att vi alla börjar tänka på vad fan vår mat innehåller och vad vi egentligen stoppar i oss och våra barn. Den här boken gör oss säkerligen mer medvetna och upplysta om vad matindustrin sysslar med.

Läs den och sluta äta skit!

Dagens medvetna inköp;
1) Äkta ekologiskt vaniljpulver från Madagaskar, fri från socker, färgämnen och syntetiska/ kemiska ämnen. Det ska bli intressant att göra egen glass eller baka med denna vanilj som ingrediens!
2) Ekologiska torkade aprikoser. Jag har tidigare bara ätit gula torkade aprikoser som innehåller konserveringsmedel. I dag testade jag dessa bruna ekologiska aprikoser utan konserveringsmedel. Jättegoda och de går inte ens att jämföra med de gula, smakmässigt! Dessutom var konsistensen tuggvänligare. Rekomenderas varmt! Som godis!

Barn berikar livet

Barn kan verkligen reta gallfeber på oss föräldrar och få oss att bli tokiga. De testar oss om och om igen för att se vart våra gränser går. De klättrar i tunnelbanan, vägrar sitta ner vid matbordet, tjatar, petar snorkråkor, surar, bråkar, envisas och trilskar. De får oss ibland att koka och nästan explodera av ilska.

I nästa stund ler de med sina söta små ansikten och tittar på oss med stora, oskyldiga ögon. Det får oss att smälta och kramas. De sjunger små visor och säger gulliga saker och vi förvånas och glädjs över hur mycket de små liven kan. Barn är ju det finaste vi har!

I tidningarna läser vi dagligen om barn som utsatts för hemska saker av vuxna människor, oftast av de egna föräldrarna. Tortyr, misshandel, övergrepp, mord. Små, oskuldsfulla barn som aldrig velat något ont men med föräldrar som saknar spärrar. Föräldrar som är sjuka i huvudet på ett eller annat vis.

Visst blir jag ibland vansinnig och nog har det funnits stunder då jag höjt rösten på tok för mycket. Då har jag såklart ångrat mig enormt efteråt och sagt förlåt och förklarat att det var fel av mig att skrika. Visst har jag brusat upp och velat ha sönder något för att jag blir så arg men jag har alltid haft spärren där. Precis, tack o lov, som de flesta andra föräldrar. Man har en spärr som hindrar en i från att slå på sitt lilla barn! Hur förbannad man än är så gör man bara inte så!

För mig är det helt skrämmande och ofattbart att vissa människor saknar den spärren. Ännu mer ofattbart är det att en del otäcka människor inte bara skadar sina barn i raseri, utan de gör det dagligen ändå. Usch, jag blir så illa berörd när jag läser och hör om allt skit som barn utsätts för. Jag vill krama och ta hand om alla utsatta barn och få dem att känna sig älskade!

Små steg mot ett rökfritt liv

På senaste tiden har det stått mycket om rökning och dess risker i bl. a. Stockholm City-tidningen. En undersökning hade gjorts i en tidning nyligen (kanske var det också i City) om vad folk tycker är det värsta man kan utsätta sina barn för. Jag tror att just rökning kom på första plats. Eller åtminstånde högt upp på "hatlistan".

Några dagar innan jag läste allt detta hade jag jordens jobbigaste hosta på natten. jag vet ju att hostan till stor del beror på att jag röker. Jag låg sömnlös och bestämde mig för att "nu jävlar ska jag sluta röka!" igen.

Morgonen efter kedjerökte jag 2 äckliga giftpinnar på balkongen. Sedan rensade jag mina jackfickor och handväska på ciggpaket och tändare, dessa lämnade jag hemma när jag åkte till dagis och jobb. Jag har nu varit helt rökfri både på mornarna och dagarna men jag har faktiskt blossat i mig en cigg varje kväll. Usch och fy och bläääk men om några kvällar så kommer jag även att hoppa över den skitciggen. Sedan är jag rökfri!

Jag känner mig redan fräschare om dagarna då jag inte behöver dölja min röklukt genom tuggummin, våtservetter och doftsprayer. Det är skönt! Jag önskar av hela mitt hjärta och hela min hjärna att jag denna gången lyckas sluta röka för gott! Det mår alla bäst av!

Jippie!

Yes! Jag fick godkänt på min rapport vilket innebär 7,5 högskolepoäng! Mina första poäng och jag är väldigt glad över dem! Kursen är tråkigt nog slut nu, jag skulle gärna gå på kurs varje vecka och jag hoppas att jag snart kan börja plugga! Kursen handlade om demensvård och rapporten fokuserade på måltidssituationen bland personer med demenssjukdom.

Klänning för bröllop

I somras var jag på bröllop. Ett fantastiskt fint bröllop med underbara filurer som gifte sig.

Några veckor innan bröllopet var min vän Kicki hos mig och hälsade på. Hon ville shoppa och jag hakade på för jag behövde ju en klänning till det stundade bröllopet. Vi knallade in på Myrorna för jag är av den sparsamma typen som inte gärna kastar ut massor av pengar på en klänning. Där, på Myrorna, fann jag den vackraste klänningen som någonsin skådats och den kostade bara 175 kr!

Jag gick in i provhytten och min vän Kicki nästan vred sig av skratt när jag visade upp mig i denna klänning. Ett gott tecken som fick mig att slå till!

Klänningen tillhör nu mina favoritplagg och jag använder den titt som tätt, inte enbart på bröllop!

Premiär i ärtsoppelagning

I dag lagade jag mat på förskolan. Det var första gången i mitt liv som jag lagat denna delikata soppa, ganska enkelt var det också! Ärtorna var ju redan blötlagda och klara. Självklart och som tur var, var det en vegetarisk ärtsoppa. Jag bakade bröd också och barnen åt mycket av både soppan och brödet.

Jag satt vid samma bord som en av fröknarna under måltiden. Jag frågade henne om det verkligen är sant att de måste betala 40 kr (!) om dagen för att äta pedagogisk lunch tillsammans med barnen. Hon bekräftade att det stämmer och det är för jäkligt tycker jag! Pedagogiska luncher ska väl för fan vara gratis! Eller näst intill gratis åtminstånde!

Förskolepersonalen har, som jag förståt, inte de högsta lönerna direkt. Så ska de vara tvungna att pröjsa 40 spänn för att äta. Skulle du betala 40 kr för att äta tillsammans med 17 snoriga ungar som hostar i din mat och stör din matro genom att skrika och spilla ner sig? Nej, skulle inte tro det va?!

Jag tycker att det är en viktig och bra sak att personalen faktiskt sitter med vid bordet och äter samma mat som barnen. Det är bra att de finns där under måltiden och hjälper till och visar barnen hur bordsskick fungerar. Förskolepersonalen är värda högre lön och gratis lunch! De gör ett otroligt bra jobb och jag beundrar dem verkligen. De tar hand om våra barn så att vi kan göra annat, fantastiskt!

Simpelt bröd

Ja, som jag skrev i bloggen nyss så bakar jag bröd. Jag vill inte längre köpa äckligt bröd som innehåller massor av konstiga saker. Därför bakar jag så ofta jag hinner. Jag har världens enklaste recept som jag nu lärt mig utantill. Grundreceptet fick jag av Bittan för några år sedan.

Ca 20 frallor eller 2 limpor

ca 1,4 l mjöl av valfri sort (blanda gärna olika mjöler, kli, frön osv)
0,5 l vatten (37 grader)
50 g jäst
knappt 1 msk salt

Blanda gärna i russin, fröer, torkad frukt, rivna morötter eller nötter i degen.

Smula jästen i en stor degbunke, rör ut med lite av vattnet tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet och saltet. Rör ner mjölet. Knåda ihop tills det blir en smidig deg på mjölat bakbord. Forma till bullar eller limpor och lägg på plåt (smord eller med bakplåtspapper). Täck över en bakduk och låt jäsa i en timme. Pensla med vatten och strö gärna över vallmofrön eller andra frön. Grädda i ugn 200-225 grader i 10-30 minuter beroende på om du gör frallor eller bullar.

Idag bakar jag på rågmjöl och jag hade lite olja och honung i degen. Jag tänker strö vetekli över mina limpor innan jag gräddar dem. Bittan gör sina frallor med enbart vetemjöl och med vallmofrön utanpå, de blir frasiga och goda men mina innehåller mer fibrer och är nog lite nyttigare.

Självstudier

I dag fick jag och min dotter sova lite längre. Jag går på kurs på onsdagarna och då börjar jag normalt en timme och en kvart senare än vanligt. Just idag var det självstudier på schemat. Det betyder att vi inte har några lärare och då får vi hålla på med grupparbete eller plugga på egen hand. Gruppen jag råkat hamna i är så fruktansvärt tråkig, personerna där är väldigt självupptagna och vill bara prata om sig själva, sina usla chefer, dumma arbetskamrater och jobbiga vårdtagare. det passar inte mig alls för jag vill prata om det ämnen vi faktiskt fått i uppgift att prata om. Därför valde jag att i dag stanna hemma och skriva på min rapport som ska vara inlämnad efter helgen.

När min dotter vaknat och gjort sig klar i morse så åkte jag med henne till dagis/förskolan. Jag lämnade henne där och åkte hem igen för att plugga. det kanske låter konstigt att hon är på dagis fast jag är hemmamen jag måste få studiero och det är omöjligt om hon ska vara med.

Denna dag har jag tillbringat framför datorn och i tvättstugan. Vi hade enormt mycket tvätt och varken dottern, jag eller sambon hade nästan inga rena kläder kvar, så det var nödvändigt! Det blev ett jäkla släpande fram och tillbaka till tvättstugan som ligger på en annan gård. Vägen tillbaka därifrån består av flera trappor upp och uppförsbackar. när jag hämtat sista lasset med ren tvätt så kom det en snäll man i en "golfbil/truck" och frågade om jag ville ha skjuts. det tackade jag inte nej till! Han körde mig nästan ända fram till porten!

Nu varvar jag rapportskrivning med blogande och matlagning. Det blir en soppa med potatis, morötter, palsternacka, rotselleri, purjolök, röda linser, lagerblad, buljong (vegetarisk utan E621 såklart) och vitpeppar. Dessutom så fick jag för mig att baka bröd som nu ligger på jäsning, är jag inte duktig? :-)

Det blev ett vitt barn!

I slutet av min graviditet drömde min gulliga vän, Tess, att jag fick ett svart barn. Vi skrattade gott åt drömmen och jag berättade om den för den blivande fadern. Samtidigt så ledde denna dröm till lite konstiga, oroliga tankar i min gravidflummiga hjärna.



Strax innan jag blev gravid hade nämligen jag och Tess varit på Lady Saw-konsert. Vi var så gott som de enda vita människorna på hela stället. Konserten var mycket bra och tuff och den slutade med att jag delade taxi hem med en väldigt mörk rastaflätad man. Han och jag bodde åt samma håll och han följde med mig hem på lite eftersnack. Vi hade inga intima stunder så jag skulle ju omöjligt kunnat bli gravid med honom! Konstigare saker har dock hänt och Tessans dröm satte som sagt var lite huvudbry i min skalle. Tänk om jag faktiskt skulle föda ett svart barn?



Min lilla dotter kom hastigt ut i denna värld genom urakut kejsarsnitt. Jag fick narkos innan och var ganska så groggy när jag vaknade. När jag rullades ut i korridoren kom den stolte fadern springandes med ett litet, litet barn som han la på mitt bröst. "Det blev i alla fall ett vitt barn!" Var det första jag vräkte ur mig. Den stolte fadern bara skrattade men sköterskorna tittade på honom med funderande, kanske medlidande blickar och de tänkte nog att "stackars sate, skulle det lika gärna kunnat bli ett svart barn som han inte alls var far till?"

2006-06-09 Sös

Lortgris

Efter att ha ockuperat svärföräldrarnas hus i några veckor, har vi äntligen fått tillgång till min gulliga förortsetta. Det har blivit mycket flyttande på sista tiden! Eller, förresten, det har blivit jäkligt mycket flyttande sedan jag kom till Stockholm för 8,5 år sedan! Jag har räknat ut att jag på den tiden har hunnit bo i 8 olika hem, kanske fler till och med, jag räknar inte så bra. När jag tänker efter så var det en del flyttande även innan jag kom till huvudstaden, då hann jag också med att bo i 8 olika hem. Dessutom har jag ju bott i Thailand en del.

Varje gång när jag har flyttat så har jag lämnat boendet efter mig, renare än vad det var när jag flyttade in! Jag har även totalstädat och skurat en lägenhet inför en visning och ett röjt och fräschat till ett stort hus inför mäklarbesök. Man kan säga att jag har vanan inne för det här med städning! Hemma är jag väl ingen pedant direkt och det gör inget om det råkar vara lite grus på golven eller kaos i lådorna. Det kan jag stå ut med... ett litet tag :-)

Nåväl, när vi i helgen kom tillbaka till min kära lya så såg den rent ut sagt förjävlig ut! Killen som bott i den i ungefär 1,5 år verkar inte ha tagit fram dammsugaren en endaste gång! Det var bara att sätta igång och städa innan jag kunde packa upp alla våra saker. Sanering krävs men det får jag ta vid annat tillfälle när tiden räcker till! Jag kikade nyss under badkaret och det gjorde mig skräckslagen, en mycket ruggig syn som jag tänker förtränga ett tag.

Dessa skrämande foton är tagna under mitt badkar i dag

För att inte tala om balkongen, frysen och alla skåpluckor i köket, usch och fy och bläää! Jag som alltid berömt och pratat gott om min hyresgäst men ingen kan ju vara bra på allt. Han var verkligen inte bra på att städa! Konstigt nog så lämnade han kvar en halvtom flaska med såpa och och en halvfull med diskmedel och jag undrar vad han använt dessa till?! Kanske drack han det? För inte har han använt det till att göra rent med i alla fall! Han lämnade också kvar en kattlåda och en kattmatskål och så vitt jag vet så hade han inte katt! Mystiskt!