Du går nedtryckt i två...

...alldeles för stora skor, det börjar visst bli höst...

Ja det är så Lars Winnerbäcks "Kom" börjar.

Jag har blitt med stor, android telefon som är som enb liten minidator skulle man kunna säga. Så fort jag förstår mig på den lite bättre så kommer jag blogga oftare, från den!!

Sommaren rusade förbi, det är höst och allt är så vackert! Jag mår ofta bra och känner mig tillfreds men ibland kommer den dystra, bittra surkarten fram i mig, suck! Ofta blir jag arg och förbannad. Jag går hos en kvinna som ska försöka hjälpa mig att hantera min ilska.

Min fina, fina dotter har börjat förskoleklass och det känns bra, hon verkar trivas! Min fina bonusdotter har också börjat, fast i stooora Sofiaskolan. Jag tror det går bra där med men personligen så tycker jag att min dotters skola känns mycket varmare.

Lillkillen har hunnit bli åtta månader, satan vad fort det går! Det är så kul och fascinerande att se hur han utvecklas för varje dag som går! Han är ett riktigt litet charmtroll.

Jag älskar varannan vecka, de veckor som tjejerna är här! De fyller mina dagar med mening och ibland förstår jag inte hur sjutton allt hinns med. De veckor de inte är här är såklart också fantastiska då jag ju har lillkillen att bry mig om och glädjas åt! Dock blir jag stundtals rastlös och saknar vuxensällskap på dagarna.

Jag hänger med Lindis och hennes lilla knodd så ofta hon vill och hon är det finaste sällskapet men hon har ju sina större barn att ta hand om, varje dag, och har därför inte lika mycket tid som jag.

Jag saknar min dotter så himla mycket de veckor hon inte är här! Jag saknar min bonusdotter också.

Ofta önskar jag att våra familjer bodde i Sthlm så att vi kunde ses oftare och att de kunde vara mer delaktiga i våra barns liv. Flytta hit med er vettja! :-D Tänk, vad trevligt det skulle vara!