Så skönt att slippa elendet!

Min vän Jen skulle ha kommit hit ikväll. Hon behöver som vanligt komma hemifrån och få lite lugn och ro och några goda bira och kanske lite vin. Hon behöver komma bort och bli lite ompysslad och få prata av sig. Så jag har laddat upp med både bira, vin och snacks och jag har pyntat balkongen med gulliga, mysiga ljuslyktor och satt på skön musik. Men min vän Jen blir som vanligt hemma ikväll för annars blir "sick little xxxx" sur. Hennes odräglige, dryga, sviniga jävla karlslok. Som dricker tills han spyr blod. Han blir sur om Jen kommer till mig.

Jag känner igen det där och jag är så jäkla glad att slippa elendet!
Så jäkla glad!!

Toffel?

I lördags lånade jag tvättstugan i Kompis hus för vår tvättstuga var fullbokad. Kompis körde med en del av sina saker och han hjälpte till att vika i hop den rena tvätten. Hela tiden frågade han hur jag ville ha min tvätt vikt och jag sa att det spelar ingen större roll. Han vek sina handdukar på ett väldigt speciellt sätt och berättade att hans ex lärt honom det och att hon blev tokig om han vek på sitt sätt. :-)

Jag har gång på gång märkt att Kompis alltid vill vara varenda kotte till lags och att han tycker att andras åsikter är otroligt viktiga. Han frågar mig om allt och om hur jag vill ha det. Även när det gäller småsaker som hur tvätten ska vara vikt. Det är väldigt gulligt och omtänksamt av honom men det kan också bli jobbigt, för jag tycker ju om Kompis precis för den han är och jag vill absolut inte att han ska ändra på saker för min skull! Hans åsikter och hans idéer ska såklart väga lika mycket som mina!

Jag brukar säga vad jag tycker och tänker (på ett så fint sätt som möjligt) och jag ifrågasätter ofta saker, både på jobbet och privat. Jag skojar och retas och använder en hel del ironi. Jag antar att jag ibland kan verka elak men jag menar (oftast) ingenting illa med det. Jag kanske uttrycker mig klantigt och otydligt ibland och det är lätt hänt att folk blir sårade. Det vill jag ju såklart inte och det är verkligen inte min mening! De som känner mig bra vet nog hur jag är och tar förhoppningsvis inte illa upp om jag ibland säger något knasigt!

Eftersom jag och Kompis ännu inte känner varandra utan och innan så blir det en del missförstånd och jag märker att han tar åt sig av vad jag säger och ibland blir ledsen. Nyligen frågade jag honom om han är en toffel. Jag frågade på skämt men han tog direkt åt sig och började ursäkta sig och försöka förklara sig. Saken var bara att jag faktiskt inte påstod att han är en toffel utan jag frågade bara. För jag vet ju inte om han är en toffel!?

När vi lagt oss på natten så sa jag till Kompis att jag tycker att han är jättefin på alla sätt och vis och att jag inte vill att han ska ändra på något för min skull. För det vill jag absolut inte! Jag sa också att han inte behöver be om ursäkt för sig själv i tid och otid. Han sa att det är ett problem han har, det där med att alltid vilja vara alla till lags och att alltid vilja få alla nöjda. Vi låg och pratade nästan hela natten och dagen därpå sa han att han tyckte det var skönt att jag tagit upp det. Jag vill att Kompis ska veta att han aldrig behöver offra saker eller försöka ändra på sig själv för att vara mig till lags! Jag antar att det kommer ta sin tid innan han inser det.


ps. Jag tycker inte att Kompis är en toffel! Jag frågade faktiskt på skoj, mest för att se hur han tog det och kanske lite med de vikta handdukarna i bakhuvudet. ds.

Herman

Jag har fått en smet av Klants mamma. Smeten heter Herman :-) och den ska pysslas om i 10 dagar. Man ska röra och blanda och ibland mata Herman. I dag är det dag nio och jag har matat Herman och sedan delat honom i flera små smetar. Alla delar utom en ska jag ge bort till vänner som ska ta hand om dem. Den tionde dagen ( alltså i morgon) ska Herman få massor av mat och sedan ska han gräddas till en smarrig kaka. Jag hoppas att han blir jävligt god så att det varit värt besväret!

Sköt dig själv...

...och skit i andra. Är inte riktigt mitt motto men ibland känner jag faktiskt så!

Kompis har ett väldigt trevligt ex som har en ny sambo och som uppmuntrat mitt och Kompis förhållande. Men, även solen har fläckar och den här tjejen har en tendens att vara en aning skvallrig och dessutom lägger hon sig ibland i för mycket. Stundtals förstår jag henne eftersom hon och Kompis har en dotter ("Linn") tillsammans. Och som mamma måste man ju få lägga sig i. Ibland blir det bara för mycket. Igår var ett sådant tillfälle. Linn har varit med sin mamma och hennes sambo i varmare land en vecka. När Kompis är barnfri men inte jag, brukar vi så gott som alltid hänga hemma hos mig och lillskrutt. Igår råkade vi dock vara hemma hos Kompis eftersom han så gärna ville att vi skulle vara där. Kompis och hans ex har daglig kontakt via telefonen (ja, det kan också vara en aning störande emellanåt). Hur som helst. Under deras telefonsamtal igår fick exet veta att vi var här, hemma hos Kompis. Då frågade hon; "Hur gör du då? Låser du till Linns rum eller?"

Kompis berättade detta för mig när de avslutat samtalet. Det gjorde mig jäkligt irriterad faktiskt! För vad fan, ska Kompis låsa Linns rum när jag och lillskrutt är här, så att inte lillskrutt ska kunna röra Linns grejor? I mina öron låter det helt sjukt! Jag är uppväxt med att inga dörrar ska vara låsta och saker är till för att användas, bara man är rädd om dem. Jag är van att dela med mig av mina tillhörigheter och med att dela hem med andra människor, för det har jag så gott som alltid gjort! Om en vän och dess barn är hemma hos mig, när jag inte har lillskrutt, så får detta barn självklart ändå leka med lillskrutts saker. Konstigt skulle det vara om jag förbjöd och gömde undan! Om jag och lillskrutt är hemma hos Jen eller någon annan med barn och barnen inte är hemma, så har ju ändå lillskrutt fått lekt på de barnens rum! Bara hon behandlat deras saker med respekt.

Jag funderade på vad exet sagt i evigheter och jag håller faktisk fast vid min åsikt. Jag har försökt sätta mig in i alla parters situation men ändå kommit fram till att mitt resonemang är det rätta. Det är det som känns rätt i mitt hjärta och jag tror inte att Linn far illa på något vis, av att lillskrutt varit i hennes rum, fast hon inte är här just nu. Jag tror inte heller att lillskrutt skulle må dåligt av att Linn någon gång kommer att leka med hennes saker när hon inte är med.

Kärt återseende

Första maj kom mina kära kamrater, Tess och Jajje äntligen hem från Thailand! Både jag och lillskrutt har saknat dem mycket. Andra maj hade Jajje födelsedagskalas och vi var bjudna. Jag var barnfri så jag bjöd med mig Kompis på kalaset. Det var väldigt trevligt att träffa Tess och Jajje igen och vi blev bjudna på fantastiskt god mat! Mmm, jag blir hungrig bara jag tänker på det :-)

Sedan kamraterna kom hem till Sverigelandet har vi hunnit ses en hel del. Igår kom de till exempel hem till Kompis och vi tittade på melodifestivalen. Oj, vilka bra låtar, speciellt Portugal men våra grannar Norge vann och de var de väl värda!

Allvarligt talat så är det där med schlager inte riktigt min grej men Portugal och Norge var fanimej bra! Och med trevligt sällskap kan man stå ut med det mesta i underhållningsväg!

Lite schizade samtal

Klant och jag håller telefonkontakt för lillskruttans skull. Hon vill prata med sin pappa ibland och han med henne såklart. Vid dessa tillfällen byter jag och Klant också några ord. För ett tag sedan pratade han på som sjutton och hans samtal spårade verkligen ur. Han började med att säga att han börjar acceptera situationen med mig och Kompis och han bad om ursäkt för de gånger han kastat luren i örat på mig och betett sig illa. Visst, bra så långt. Han fortsatte samtalet med dumma frågor som om jag håller på och utforskar min sexualitet och andra grejor som han definitivt inte har ett skit med att göra! Sedan blev hans snack bara värre och värre och jag var tvungen att fråga vad fan han går på för tillfället. Bara öl svarade han. Klanten berättade att han aldrig mer ska ha något förhållande utan istället ska han skaffa sig ett stall med slynor som kan tillfredsställa honom vid behov. Ja, killen är inte riktigt kry och oftast vet jag inte om han menar allvar eller ej. Ingenting förvånar mig längre och jag sa till honom att det var dags att avsluta samtalet.

Några dagar senare pratade vi igen och då verkade Klant inte ens komma ihåg det förra samtalet och absolut inte vad han sagt. Denna gång var han väldigt trevlig och pratade bara om normala saker. Knepig kille som man aldrig kan veta vart man har. Minst sagt!

Egentid...

...har det varit brist av på sista tiden. Förut umgicks jag med datorn efter att lillskrutt somnat, numera umgås jag med Kompis den tiden. Så mycket trevligare men jag borde nog ta mig lite tid till att uppdatera min blogg oftare! Ska försöka bättra mig på den punkten för det känns ändå viktigt för mig att skriva av sig med jämna mellanrum. Och jag får lite abstinens när jag inte gör det :-)