Dr. Lök?

Jag är ju tydligen inte skapt för att bära bebis i magen, jag är för kort och klen och bannar mig själv för att jag inte simmade, tränade mera, levde sundare innan jag blev på tjocken! Nu var ju inte denna bebis så där särskilt planerad, (välkommen dock) så jag kan inte banna mig själv allt för mycket.

I raden av alla mina krämpor har jag även fått ischias, känner mig som en ledbruten gammal gnällkärring! Jag fick ischias förra gången jag var gravid också men då kom det senare. För att få min krämpa bekräftad och gärna botad så vände jag mig till min nya doktor. Han jobbar på To Care, Sibyllegatan och jag kom i kontakt med honom i somras. En riktigt klämmig karl, minsann ;-)

Bekräftelse fick jag, jag fick ligga på britsen och göra vissa övningar och doktorn kände, klämde och konstaterade att det mycket riktigt är ischias jag drabbats av. Botad blev jag inte, däremot fick jag vissa stretchövningar som jag ska göra efter en dag på jobbet och muskelavslappnande medicin, Paraflex. Doktorn sa också att jag måste tänka på min hållning, inte gå framåtlutad, svanka sista biten och så "ut med lökarna bara"!

Vidriga kryp

När vi påbörjade vår Norrlandsresa hade jag en fruktansvärd klåda i hårbotten. Det kliade och hettade som feber i skallen på mig. Min bättre, oäkta hälft kollade in min hårbotten, inga mjäll, inga löss. Han konstaterade att det var den finaste hårbotten han sett :-D

Dagarna gick, klådan höll i sig och jag gick till apoteket och fick något medel mot irriterad hårbotten. Det hjälpte inte ett dugg. Så småningom började min dotter ocksp klaga på klåda och jag trodde hon bara härmade mig, att hon ville vara likadan och att hon gjorde så för att få använda medlet jag köpt.

Mot slutet av semestern kliade jag mig i nacken, fick något på fingret, tittade. EN LUS!!! Fy fasiken, en livs levande, stor, äcklig lus! Jag har aldrig varit med om det förut och aldrig sett en hårlus live. För säkerhets skull kollade jag bilder på nätet och jo då, det var verkligen en lus!

Bilden är från nätet

Genast kollade jag in min dotters hårbotten och hittade en liten, liten lus, ca en femtedel så stor som den i min skalle. Jaha, bara att kolla killens huvud och hans dotters huvud också. I killens hårbitten hittade jag en lus, lika stor som min! Hans dotter verkade däremot ha klarat sig.

Eftermiddagen tillbringades på stan, på jakt efter bästa lusdödaren! Medel är fruktansvärt dyra och kanske inte så snällt mot håret, huden och naturen. Så, det fick bli en elektrisk luskam som vi använde varje dag.

När semestern var slut och förskola och jobb började igen, verkade vi ha fått bukt med lössen. Min dotter tillbrin´gade en vecka hos sin pappa och jag köpte en egen elektrisk kam till dem så att han skulle kunna kamma henne varje dag.

Så blev det fredag och min mobil ringde. Dagisfröken i andra änden som sa att en akut situation uppstått. Vad? Har min dotter ramlat illa och halvt slagit ihjäl sig eller? Nej då, de har hittat ett kryp i hennes hår och jag måste hämta henne så fort som möjligt.

Denna gång köpte jag ett lus-schampo som jag tvättade hennes hår med. Sedan har vi kammat och kammat och kammat. Lössen är borta, peppar peppar men på måndag ska hennes pappa upprepa lus-schampo kuren, för säkerhets skull. Själv använder jag elkammen var och varannan dag ifall om att...

En sommar full av krämpor

Den lediga, allt för korta perioden av sommaren har varit fin och härlig. Perioden jag jobbat, det vill säga större delen av sommaren, har varit full av konstiga krämpor för min del!

Det började i juni tror jag, en varm härlig måndag. Förmiddag och jobb, en ny , ung tjej på introduktion. Vi var hemma hos en dam och jag bäddade sängen när jag började känna mig konstig, snurrig och jag såg liksom mina händer, men inte armarna. Mystiskt, som att jag fått tunnelseende. Jag låtsades inte om något utan vi gick vidare. Ute på gatan kändes allt skitskumt och jag sa till tjejen att jag nog fått ett blodsockerfall. Gick in på 7eleven och köpte en banan. Åt men det hjälpte inte. Fortsatte jobba ändå men kände mig helskum. Fingrarna domnade bort, handen domnade bort, hela armen domnade bort och till slut även gommen och överläppen. Det kändes som att jag var instängd i en bubbla och alla syn och hörselintryck var avlägsna, utanför, långt borta. Efter mycket om och men insåg jag att jag inte kunde jobba vidare, utan var tvungen att bege mig till cityakuten, på uppmaning av min chef, sjukvårdsupplysningen och en läkare som jag rådfrågat. Nu är det kört och jag har väl fått en stroke, tänkte jag. Efter lång väntan på akuten konstaterades det att det blott, tack och lov, bara var en "ögonmigränattack". Hem och vila och jag sov, sov och sov. Så jävla trött! Men så klart, upp och jobba dagen efter och vankade runt som en zombie resten av veckan.

Så svällde min mage upp, som en ballong och jag kände mig olustig och illamående. Jag gick runt till olika hälsokostaffärer och fick många olika råd. Jag köpte fänkålste som jag drack och drack och drack. Jag försökte äta långsammare, inte dricka något till maten, tugga varje tugga noga. Äta mera fibrer, äta mindre fibrer. Inget hjälpte så vidare bra.

Denna krämpa avlöstes och kom i skymundan av nästa. Jag åkte på en ordentlig, influensaliknande förkylning och blev i stort sett sängliggandes i en vecka. Jag orkade knappt göra någonting. Hostade, fick jobbigt att andas och lät som en gammal katt som fått en hårboll i halsen. Jag började jobba igen men kände mig fortfarande riktigt risig. Blev anfådd och trött för minsta lilla. Var hos diverse olika läkare, fick cocillana och bricanyl. Tog hostmedicin och inhalerade men mådde inget vidare ändå.

Sen började jag så sakta inse att jag är gravid. Jag är gravid men hade svårt att erkänna detr för mig själv. Jag köpte ett graviditetstest på apoteket och det låg hemma i över en vecka innan jag använde det. Testet visade så klart positivt!

Jag var iväg och kollade mina värden. Jag svimmade när sköterskan tog mitt blod och det visade sig att jag hade järnbrist.

Jag är alltså gravid och då kan man få många otrevliga krämpor! Har man järnbrist så blir man trött och matt. Migränsymptom kan förstärkas. Illamående hör till. Luftrörskatarrer och förkylningar kan bli långvarigare än vanligt. Ja, polletten trillade till slut ner och nu är jag glad och lättad över att det antagligen var graviditeten som låg bakom allt skit!

Jag känner mig tjock och tung och otymplig, jag har haft en till ögonmigränattack. Jag har haft huvudvärk var och varannan dag och därför fått rådet att uppsöka en optiker. Jag börjar få ont i ischiasnerven. Jag måste kissa ca 20 gånger varje dygn, jag sover dåligt och min livmoder drar ihop sig i kramper som gör att magen blir stenhård och spänd.

Visst låter det härligt att vara gravid? He he, ändå är jag nöjd med mitt tillstånd och ser med spänning fram emot det som komma skall:-D

Ultraljudet visade att den lille i magen mår bra och det är huvudsaken. Blivande storasystrar är glada och stolta och min dotter har berättat för i stort sett alla hon träffat på att vi ska få en bebis! Så nu är det bara att härda ut och försöka ta det så soft som möjligt! Jag räknar med att jobba ca 10 veckor till sen ska jag banne mig ta det riktigt, riktigt lugnt!

Sommaren är över...

...och som vanligt gick den för fort! Nu börjar mörkret, höstrusket och kylan komma smygande, i ilfart:-)

Vi har haft två sköna, underbara semestrar. Först två veckor i farmors stuga, jobb en vecka och sedan två veckor i Norrland. Vi har hunnit göra många saker under denna tiden och jag kommer kanske berätta om dem lite pö om pö.