Nya tag och nytt försök att blogga

Det var väl en evighet minst sedan jag var inne på min blogg ens! Nu har jag precis laddat ner appen på min telefon och vi får väl se hur det funkar denna gång! Detta är alltså ett test och innehållet blir där efter! Jag sitter i soffhörnan och tanken är att jag ska vara social. Därför blir det som sagt var ett kort inlägg. Men håll ut för den som väntar på något gott 😉

En missnöjd liten kille...

...med en väldigt missnöjd mamma :(

Vår minsting har blivit så stor att han börjat på förskolan! Han trivs som fisken i vattnet där.
Men hemma är han missnöjd. Han har varit förkyld och haft kräksjuka och sover oroligt och bara gnäller och gnäller och grinar och skriker och slåss och rivs. Och hostar så att ingen kan sova.

Och jag blir bara tröttare och tröttare och hoppas att han snart blir frisk! Han säger och gnäller mamma ungefär femtio gånger i minuten. Rekord va? Och jag blir snart tokig och en dag sa jag till honom "kan du inte variera dig lite och säga Nenne någon gång?" Då sa han Nenne ungefär femtio gånger på en minut :)

För övrigt så är han ett riktigt busfrö och ett litet charmtroll som babblar och babblar och snackar och härmar allt han hör.

Butiksinnehavare, jag?

Ja, tydligen ska jag snart bli innehavare av en barnbutik. Vi kommer att sälja begagnade barnkläder, skor, leksaker och annat som har med barn att göra. Detta har tagit upp större delen av min tid och jag har minst sagt haft fullt upp på sista tiden. Roligt men stressigt, särskilt som saker kommit emellan och gjort att jag inte kunnat lägga ned den tid jag velat på det som har med butiken att göra.

Jag sa upp mig från mitt jobb nu i somras för att satsa på den här butiken. Jag ska bli egen företagare, något som jag aldrig ens funderat på att bli och egentligen var det väl inte min ide och inte mitt beslut...men jag flyter med och hakar på och tror att det kommer att bli riktigt skoj!

Jag hade dessutom gett allt jag kan på mitt gamla jobb och kände att jag var klar där för längesedan. Det var av ren bekvämlighet jag stannade kvar så många år som jag gjorde. Och naturligtvis för att jag tycker om att hjälpa och jobba med människor!

Tiden rinner iväg...

...och snart är man död och begraven.

Precis som en av mina barndomsvänner, hon blev nyligen död och begraven.

Min pappa ringde mig en kväll och berättade att hon dött. Han visste inte hur, bara att det gått fort.
Det kändes väldigt konstigt och jag blev ganska ställd.

Tjejen som dog hette Therese och vi gick i samma klass i nio år. Hon var född med en sjukdom, jag minns ej vad den heter men vi kallade den glasskelett. Hon led av benskörhet och kunde bryta ett revben bara av att hosta. Therese satt i rullstol och senare i permobil och hon var alltid beroende av assistenter.

Jag träffade på henne här inne i stan för några år sedan och det visade sig att hon också flyttat till Sthlm. Vi messade en del och fortsatte sedan att följa varandra på facebook.

Therese var en sprallig, glad tjej med massor av upptåg trots sitt handikapp. Hon har pluggat i USA, rest massor, träffat kändisar, bivit vald till miss inre skönhet bland annat. Hon har haft ett innehållsrikt liv och hon älskade glitter och glamour :)

Jag bestämde mig för att åka hem till min barndomsort och gå på begravningen. Vi var 6 tjejer i klassen och vi fem som finns kvar kom. Ett par av killarna var också med. En av tjejerna hade samlat in pengar från alla gamla klasskompisar till en krans.

Innan begravningen gick jag och min gamla bästis till min mammas, mormors, morfars och mosters gravar för att tända ljus, då såg vi en citronfjäril fladdra över höstlöven i oktober. Kanske en hälsning från Therese?

Begravningen var mycket fin och kyrkan var fullsatt. En kille sjöng otroligt bra och vi blev väldigt rörda. Thereses kusin och bästa vän höll ett långt, gripande tal. På kistan fanns en målad vattenmelon, Therese samlade på allt som hade med vattenmeloner att göra. Ovanpå kistan stod en kopp te, en snusdosa och en rosa cowboyhatt och ett fantastiskt porträtt av Therese med ett finurligt leende på läpparna och glimten i blicken.

Efteråt var det mat och fika i församlingshemmet och det kändes som att vi tjejer fann varandra igen, efter alla dessa år och allt var bara så naturligt mellan oss. Vi bestämde att vi ska försöka ses snart igen!

Vi kommer alltid att minnas Therese och jag tror och hoppas att hennes stora äventyr precis har börjat och att hon är fri att göra allt hon drömt om!

R.I.P.

Sick little...

....

Sorgerliga saker hända än i våra dar minsann!

Min bästa bästa Jen har ju alltid haft problem med sin idiotiska man karl odåga slusk pojkslyngel kallan vad ni vill far till tre av hennes barn what ever.

Nu har något fruktansvärt sjukt hemskt hänt.

För några helger sedan hade de (somn vanligt) bråkat riktigt ordentligt. När barnen var ute på gården och lekte tog han strupgrepp på henne tills hon tuppade av. Han hotade henne med en sax och hon skrek varpå barnen kom in och allt stoppades...

Morgonen efter, tidigt i ottan, kom fanskapet in i hennes sovrum och frågade hur fan hon kunde ligga där och sova fast de bråkat så mycket. Hon bad honom lugna ner sig och inte väcka barnen. Efter ett tag gick han därifrån och hon tänkte att han gick väl och rökte eller la sig. Snart kom han in i hennes sovrum igen och hällde en vätska över hennes säng, på golvet och på väggen. Sen tände han på! Tack o lov var det lampolja som brann ytligt och Jen klarade sig oskadd..phuu. Hon ringde polisen som bad henne gå ut för det kunde bli gisslandrama. Hon gick ut och snart kom polisen mycket högljutt och med dragna vapen.

Kidsen vaknade naturligtvis och säkert många grannar. Snubben satt och kurade i trappen och följde medgörligt med polisen. Nu sitter han häktad och Jen är förvånansvärt lugn. Hon säger att hon blivit avtrubbad :(

Traumatiskt för barnen och jag tycker så jäkla synd om dem! De förtjänar att ha det bra och de har upplevt alldeles för mycket oroligheter! Fy fan alltså............

Hon super ihjäl sig...

...en av mina närmsta människor har gått ner sig och tappat bort sitt rätta jag. Hon blev av med sitt betydelsefulla jobb där hon var en offentlig person inom kommunpolitiken. Hon ringde mig alla möjliga tider på dygnet och var packad. Det kunde vara en tisdagkväll kl 23, en torsdagmorgon kl 8.30 eller en lördagmorgon kl 7....tider då friska människor inte är fulla berusade plakata. Hon blandade alkohol och tabletter, fick tomtar på loftet. Yrade i nattmössan, kräktes i telefonen och ramlade omkull. Hon skrev de idiotiskaste inläggen på facebook och skickade märkliga sms.

Jag började förstå en gång för alla och bättre sent än aldrig att min kära är sjuk! Min människa är alkoholist! Tecken på det borde jag sett för länge längesedan och nu i efterhand så har jag ju gjort det. Men ändå tänkt att...nej, jag misstar mig?

För några månader sedan tröttnade jag på att stryka henne medhårs och på att se på när hon förstör sitt liv. Jag sa till henne precis hur jag känner och hur jag ser på det hela och hur hon har blivit. Jag sa att hon måste ta tag i sina problem och att jag finns här för henne. Jag sa att jag har ingen lust att gå på någon mer begravning.... Jag sa att allt jag säger och allt jag gör, gör jag för att jag älskar henne.

Hon blev ganska stum i telefonen och när hon sa något så var det bara saker om andra som inte överhuvudtaget hade med detta samtal att göra. Jag bad henne tänka över vad jag sagt och jag sa att jag önskar att hon en vacker dag väljer mig, sina barn och livet framför alkoholen. Vi avslutade samtalet och hon tog bort mig från facebook.

Jag ringde upp henne igen efter helgen med hopp om att hon kommit till insikt. Hon pratade på om allt och inget och om att hon alls inte har problem och om att hon var besviken över mina falska anklagelser och om flodhästen i rummet och om medmissbruk. Hon pratade på...helt utan självinsikt. Jag stod på mig och vi avslutade samtalet oense.

Sedan dess har jag inte hört ett ljud ifrån henne, mer än på omvägar.

Halleluja

Hå hå jaja
Hissen går inte enda upp
Hen har inte alla hästar hemma
Hen är inte skarpaste kniven i lådan
Hen stod sist i kön när gud delade ut hjärnorna :-D

Flera
flera!
Ge mig flera!!

Tack på förhand