På fredagen hade
Klant hittat mitt
bag-in-box-vin som jag gömt i ett skåp i skydd mot honom. Han hävde i sig glas efter glas och slocknade
snarkandes framför TV´n, fast kvällen var bara barnet. Där låg han på tvären i min stora säng hela natten. Själv bäddade jag på golvet till mig brevid min dotters säng. Lite hårt var det men vad
fan,
skummare ställen har jag sovit på. Obekvämare också!
I lördags (alla hjärtans dag) åkte vi till
Bittan med make (
Klants farföräldrar).
Lillskruttan var krasslig men
Klant envisades med att vi skulle åka ändå och så fick det bli.
Klant lagade en god middag på plats som vi intog i trevligt sällskap. Vi drack vitt vin till förrätten, jag nöjde mig med ett halvt glas. Vi drack rött vin till varmrätten, jag nöjde mig med ett halvt glas.
Klant däremot fick nog i sig närmare ett par flaskor vin, sammanlagt.
Desserten, som bestod av
ostar, käkade vi inne i vardagsrummet. Mera vin togs fram men jag höll mig till vatten och ett glas
madeira eller liknande.
Klant tog också ett glas
madeira och sedan gick han loss på
Bittans barskåp. Där hittade han konjak (
sorry, vet ej hur det stavas), en fin stor flaska som han så gott som tömde.
Lillskruttan somnade på soffan men vi vuxna satt och samtalade och hade det fint. Tills
Klant blev väl yr i hatten. När han skulle fylla på sitt glas för, jag tror, sjunde gången så påpekade jag att det kanske räckte för hans del. Det lyssnade han
såklart inte på.
Klant blev fullare och fullare och jag satt och funderade på hur i
helsike jag skulle lyckas få hem honom. Hans samtal blev mer och mer skumma och varken jag,
Bittan eller
farfarn förstod vad han pratade om. Det gjorde inte han själv heller.
Klant skulle ringa trafikupplysningen för att ta reda på när
våran buss gick men det klarade han inte av. Jag bestämde då att vi skulle ta tunnelbanan till nästa station och hoppa på första bästa buss därifrån.
Jag gick ut i hallen för att hämta
lillskruttans kläder. Jag tänkte klä henne i soffan, lyfta ner vagnen för trapporna och sedan bära ner henne till vagnen. Med förhoppningen att hon skulle fortsätta sova. När jag var i hallen hörde jag att
Bittan sa till
Klant att inte röra
lillskruttan. När jag kom ut i rummet stod
Klant hukad över bordet med
lillskruttan i famnen.
Bittan höll i honom för han höll på att ramla. Jag rusade in och skulle ta
lillskruttan men
Klant vägrade släppa henne. Hur som helst fick jag tag i henne och hon var rädd, yrvaken och ledsen.
Klant hade rivit ner
Bittans kristallglas i fallet och spillt ut vin över hela bordet och alla saker som låg där.
Klant betedde sig som ett riktigt
jävla fyllesvin, han kunde knappt stå på benen och han var väldigt högljudd. Jag tyckte så synd om
Bittan för att han förstörde en trevlig kväll på detta vis.
Bittan tyckte å sin sida synd om mig och
lillskruttan. Att vi inte kunde få med oss
Klant hem med lokaltrafiken var klart. Det blev till att ringa efter taxi som snälla
Bittan betalade.
Klant fortsatte att
bete sig när taxin kom och
lillskruttan blev skrämd av honom. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer ha traumatiska minnen från sin barndom!
När vi åkt en bit i taxin röt
Klant till chauffören att han skulle stanna.
Klant hoppade ur och jag och
lillskruttan åkte hem i lugn och ro. När vi hade somnat skönt i min stora säng
plingade det på dörren. Då var klockan runt tre, sen natt-tidig morgon. Det var
såklart Klanthelvetet som kom in och tog över
våran säng. Han hade vaknat upp i
Vällingby (långt bort på andra sidan
stan) och han visste inte hur
fan han hamnat där. Igår påstod skithögen att han inte mindes någonting av vad han hade gjort. Jag påminde honom men han verkade inte ha
särskilt dåligt samvete för det. Ett stort kok stryk skulle han ha!