...på jobbet var verkligen evighetslång, dessutom jobbade jag över en halvtimme. Det var sista och andra veckan som min 17-åriga, söta feriearbetare gick med mig. Hon har en vecka kvar på jobbet men nu har jag semester!!! Så sista veckan får hon gå med någon annan.
Jag hade ställt mig in på att dra iväg och tälta efter jobbet. Men så pratade jag med Kompis som hade andra planer, han ska åka till Eskilstuna och kolla, eventuellt, antagligen köpa en båtjävel. Eftersom han alltid är så överdrivet, för mycket, jäkla snäll så orkade jag inte argumentera med honom om saken. Istället spelade jag lite låtsassur och sa att jag kanske inte är här när han kommer tillbaka, jag kanske drar iväg med tältet själv :-)
Så, efter jobbet gick jag till bolaget och köpte några bira och suveränt gott äppelvin. Jag kände nog hur det liksom sög i semesterfirartarmen, he he. En bira i solen är aldrig fel! Men, som sagt var, midsommar i morgon och varenda jävel verkar fly staden.
Väl, i Bagis centrum stötte jag ihop med en gammal bekant, från "såga ner nacka-reservatet-tiden". Jag hälsade bara lite snabbt eftersom jag snackade i mobilen. När jag pratat klart lokaliserade jag vart han tagit vägen. Till uteserveringen på lokalkrogen såklart. Jag slog mig ner och tog en bärs och flera av de gamla bekantingarna var där. Sådana människor som vi hängde med innan vi fick barn. Sådana som det kanske inte gått fullt lika bra för. Sådana som fortfarande står kvar här i bagis och stampar. Rastlösa själar.
Jerka och hans pojke kom förbi och vi gjorde sällskap till en lya. Där blev vi inte långvariga, tack o lov... Vi gjorde sällskap hemmåt, Jerka kan de folkfria genvägarna och han bjöd på gräddboll. Så träffade jag på en jobbarkompis och vi blev ståendes bra länge för att prata. Under tiden hann Jerka (den folkskygge) och pojken hans försvinna. Så jag knallade hem, städade balkongen och sitter nu och väntar på bättre tider.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment