Det kliar i själen...

...på herr Klant. Hans kropp skriker efter något att berusa sig med igen. Det blev en hel del alkohol för hans del i fredags. Innan dess har han mig veterligen faktiskt haft ett uppehåll på ett par veckor vad det gäller drickandet. Det kan låta simpelt men för honom är det en lång period. Alla andra slags droger (förutom nikotin) tror jag att han gett fan i sedan vi var i Las Palmas i julas. Men är man missbrukare (i mina ögon, inte i Klants) så räcker en fylla för att det ska vara kört igen. På hemresan och efter hemkomsten i fredags ringde han runt till alla möjliga tomtar för att få tag på något att bli bäng eller hög på. "Ge mig vad som helst!" Som tur var så lyckades han inte! Däremot så försvann han i väg några timmar på natten. Antagligen på en promenad och på jakt efter något, vad som helst.

Hur som helst så blev han kvar här hela helgen och vår kära lilla dotter blev kvar hos barnvakterna; farmor och farfar. Jag slappade och trivdes med det men jag märkte på Klant att han var rastlös och orolig. Eftersom han var ganska ordentligt bakfull så kunde han ändå ta det hyfsat lugnt. Han drack en kvarvarande öl på kvällen bara.

I dag åkte vi hem till hans päron för att äta middag och hämta lillskruttan. Vi åkte bil med hans bror dit och Klant kedjerökte hela vägen. När vi kom fram så hällde han genast upp ett fullt glas av sin morsas vin. Det glaset var inte tomt mer än två sekunder under tiden vi var där. Han fyllde på det så fort han tömt det. Själv nöjde jag mig med ett halvt glas vin till maten men Klant var skapligt berusad när det var dags för oss att åka hem. Han hade tidigare på dagen fått min tillåtelse att följa med till min lya en natt till, för att fixa och trixa med datorn i morgon.

Vid Slussen drog han, efter ett bråk oss emellan, iväg och jag hoppades att han tagit bussen till landet. Ack så fel jag hade. Han kom tillbaka, var på uselt humör men hakade ändå på mig och dottern hem. Nu är klockan 22.30 ungefär och hans rastlöshet och sug efter rus fick honom för en liten stund sedan att sticka ut på jakt. Det är vid sådana här tillfällen som jag känner att jag verkligen vill vara fri ifrån honom ett bra tag framöver! Kanske för alltid om han inte genomgår en riktig jävla förändring. Punkt slut.