Eftersom att jag tog ledigt från jobbet och drog till Spanien så har jag nu fått några härliga arbetspass framför mig. På bästa njutningstid, nästan i alla fall, jag är glad att jag slipper jobba kvällar eller nätter!
Jag hade lämnat in ansökan om julsemester redan i september och då sagt till mina chefer att får jag avslag måste jag ta föräldraledigt. Veckorna gick och blev till månader utan att jag fick något besked. Jag frågade många gånger hur det skulle bli men fick inget svar, det var inte klart än.
I slutet av november kom då min ledighetsansökan tillbaka, avslag förkryssat, suck! Jag sa igen att då måste jag ta föräldraledigt istället. Min chef sa då att "gör du det så blir jag jävligt sur på dig" (ja, så uttryckte hon sig faktiskt) och hon frågade mig om jag ville ha på mitt samvete att mina kollegor skulle få jobba mera för att jag var ledig. (De som skulle jobba istället för mig är visserligen timmisar och blir bara glada över att få jobba.) Det sa jag dock ingenting om men jag berättade att mitt samvete jäntemot min dotter är större. Jag sa till chefen att jag kan hoppa in ett par helgdagar bara de gav mig semester. Hon skulle tänka över saken och tala med de andra cheferna.
Dagarna gick och till slut gick jag in till chefen och ville veta hur det skulle bli med min ledighet. Jag sa igen att får jag inte semester så måste jag ta föräldraledigt. Hon svarade då "precis som du hotat med". Hmm, jag skulle verkligen inte vilja påstå att det var ett hot, lite skrattretande, det var ju ett löfte :-)
Sista dagarna innan min önskade ledighet skulle börja, fick jag veta att det var ok att jag drog. Jag trodde då att jag fått föräldraledigt. Nu när jag kom tillbaka efter resan fick jag veta att jag visst ändå fått semester. Det innebär att de satt upp mig för att jobba alla de dagar jag gett som förslag istället. Det betyder; nyårsafton, nyårsdagen, lördag, söndag och trettondagsafton, pust! Jag hittade en timmis som mer än gärna ville jobba istället för mig på nyårsafton. Det gick inte cheferna med på, nej då, jag måste jobba då.
Så går det till inom de privata företagen, uppenbarligen, trots att jag är fast anställd med tjänst måndag-fredag, ingenting annat så egentligen bör jag väl ha rätt till kvalificerad övertid, eller?
Nåväl, jag tänker försöka göra det bästa av situationen och njuta av helgerna så mycket jag kan ändå! Så det så!
Tuesday, December 30, 2008
Sunday, December 28, 2008
Ouppfostrat barn
Klant följde med hem till våran dotter och mig i går kväll. Klockan var mycket och han har inte hunnit sätta på elen i sin stuga igen. Snäll som jag är så lät jag honom alltså följa med hit. I morgon ska jag jobba så då tar han med sig våran dotter till stugan och där ska de tillbringa några dagar.
Det ska bli tråkigt att jobba men ganska skönt att få andas lite Klantfri luft :-) Han blev ju som jag skrev i förra inlägget rånad i Spanien. Vi alla tjatade på honom att han borde gå till polisen för att ha en chans att få igen lite pengar på försäkringen. Han drog ut på det enda tills sista dagen då jag var vänlig nog och följde med honom. Vi fick tillbringa ca 2 timmar hos polisen. Klant fick kolla igenom massor av pärmar med foton på personer som tidigare begått brott. Han kunde dock inte peka ut någon.
Hur som helst, när vi åkte tunnelbanan hem igår kväll så om det in en mamma med ett ganska stort barn i en sulkyvagn. Ungen som var en pojke såg ut att vara minst 5 år (och på tok för tor för att sitta i vagn). Han slog sin morsa med en vattenpistol och körde med henne hela tiden. Mamman sa bara aj, aj och var fruktansvärt mesig! Hon bad inte ens sin son att sluta upp med dumheterna. Klant och jag sneglade på varandra och skakade på huvudet. Pojken fortsatte att slåss och skrika och bråka och den mesiga mamman verkade nästan rädd för honom. Till slut blev Klant så irriterad och förbannad så han sa till morsan på skarpen i lite väl hög ton. Han frågade henne vad fan hon inte bad barnet att sluta för. Pojken blev tyst i alla fall och Klant gick efter en stund fram till mamman och pojken och bad om ursäkt för att han tagit i lite mycket. Han stod ändå på sig och sa till henne att hon måste lära sig att uppfostra sitt barn. Mamman tog tacksamt emot kritiken och jag hoppas att hon fick sig en tankeställare! Kanske kan hon få hjälp och stöd att fostra sin son till en schysst kille!
Det ska bli tråkigt att jobba men ganska skönt att få andas lite Klantfri luft :-) Han blev ju som jag skrev i förra inlägget rånad i Spanien. Vi alla tjatade på honom att han borde gå till polisen för att ha en chans att få igen lite pengar på försäkringen. Han drog ut på det enda tills sista dagen då jag var vänlig nog och följde med honom. Vi fick tillbringa ca 2 timmar hos polisen. Klant fick kolla igenom massor av pärmar med foton på personer som tidigare begått brott. Han kunde dock inte peka ut någon.
Hur som helst, när vi åkte tunnelbanan hem igår kväll så om det in en mamma med ett ganska stort barn i en sulkyvagn. Ungen som var en pojke såg ut att vara minst 5 år (och på tok för tor för att sitta i vagn). Han slog sin morsa med en vattenpistol och körde med henne hela tiden. Mamman sa bara aj, aj och var fruktansvärt mesig! Hon bad inte ens sin son att sluta upp med dumheterna. Klant och jag sneglade på varandra och skakade på huvudet. Pojken fortsatte att slåss och skrika och bråka och den mesiga mamman verkade nästan rädd för honom. Till slut blev Klant så irriterad och förbannad så han sa till morsan på skarpen i lite väl hög ton. Han frågade henne vad fan hon inte bad barnet att sluta för. Pojken blev tyst i alla fall och Klant gick efter en stund fram till mamman och pojken och bad om ursäkt för att han tagit i lite mycket. Han stod ändå på sig och sa till henne att hon måste lära sig att uppfostra sitt barn. Mamman tog tacksamt emot kritiken och jag hoppas att hon fick sig en tankeställare! Kanske kan hon få hjälp och stöd att fostra sin son till en schysst kille!
Brun som en pepparkaka...
...är jag inte, trots att jag varit på Las Palmas i två veckor! Vädret var fint men så mycket stekande blev det inte. Inget bloggande heller för de som hade internetutlåning verkade sova siesta mest hela tiden!
Flygresan dit var ingen höjdare, vi fick byta plan tre (!) ggr på den förhållandevis korta rutten. Klant var sur och grinig för att det inte serverades gratis öl på de två sista planen. Vår dotters farfar var flygsjuk eller något och spydde sig igenom resan.
Lägenheten vi bodde i låg centralt och bara några minuter ifrån stranden. Där fanns sängplatser och rum så att det räckte till och de flesta bekvämligheter man kan tänka sig. Vår dotters farföräldrar var dock lite missnöjda med köket, det fanns ingen ugn = stort I-lands problem!
Första natten i Las Palmas gav sig Klant ut på egen hand när vi andra gått och lagt oss. Trots att hans bror varnat honom. Klant var full och sugen på att köpa röka och med alla sina pengar på sig, både svenska kronor och euro drog han alltså ut. Han blev rånad på alla pengar plus nycklarna till lägenheten.
Ingen vidare start på semestern! Alla utom jag och vår dotter var supertråkiga och sega och sov och slappade bort de första fyra dagarna. Ett tag var jag så jäkla uttråkad och längtade bara hem. Sedan blev det lite mera fart på det hela och vi hade faktiskt flera trevliga stunder!
Julafton firade vi först med att åka till sjukhuset och hälsa på Mats (vars lägenhet vi fått lånat) som just hade opererat sin höft. Sedan åkte vi till lägenheten och hade paketutdelning. Vår dotter fick så många klappar att hon nästan drunknade i dem.
Flygresan dit var ingen höjdare, vi fick byta plan tre (!) ggr på den förhållandevis korta rutten. Klant var sur och grinig för att det inte serverades gratis öl på de två sista planen. Vår dotters farfar var flygsjuk eller något och spydde sig igenom resan.
Lägenheten vi bodde i låg centralt och bara några minuter ifrån stranden. Där fanns sängplatser och rum så att det räckte till och de flesta bekvämligheter man kan tänka sig. Vår dotters farföräldrar var dock lite missnöjda med köket, det fanns ingen ugn = stort I-lands problem!
Första natten i Las Palmas gav sig Klant ut på egen hand när vi andra gått och lagt oss. Trots att hans bror varnat honom. Klant var full och sugen på att köpa röka och med alla sina pengar på sig, både svenska kronor och euro drog han alltså ut. Han blev rånad på alla pengar plus nycklarna till lägenheten.
Ingen vidare start på semestern! Alla utom jag och vår dotter var supertråkiga och sega och sov och slappade bort de första fyra dagarna. Ett tag var jag så jäkla uttråkad och längtade bara hem. Sedan blev det lite mera fart på det hela och vi hade faktiskt flera trevliga stunder!
En av dagarna åkte vi iväg för att se på traditionell dans, kul med lite kultur!
Julafton firade vi först med att åka till sjukhuset och hälsa på Mats (vars lägenhet vi fått lånat) som just hade opererat sin höft. Sedan åkte vi till lägenheten och hade paketutdelning. Vår dotter fick så många klappar att hon nästan drunknade i dem.
Bland annat fick hon denna söta lolitaklänning av Bettan (den andra lägenhetsinnehavaren) och Mimmi Pigg-diadem av farmor och farfar
När det väl var dags för oss att bege oss hem till kyliga Sverige igen så ville jag helst av allt stanna! Det var först då som jag kände att jag började komma in i den Spanska lugna pulsen med lata stunder och trevliga restaurangbesök!
Innan klockan 4 i går morse tog vi en taxi till flygplatsen. Hemresan gick bra och Klant blev till sin stora glädje serverad öl på de sista två planen. Själv var jag trött som satan men kunde inte ta en tupplur eftersom jag satt brevid vår dotter och så klart tog hand om henne. Jag hade varit vaken sedan 20 över 2 på natten och bara sovit ca tre timmar innan dess.
På Arlanda hade vårat bagage bestående av tre väskor (sprängfyllda med bland annat alkohol) försvunnit. Det visade sig att de skulle komma med ett senare plan så i förmiddags fick vi dem hemlevererade till dörren! Skönt faktiskt att vi sluppit släpa på dem för vi åkte kommunalt från Arlanda.
Tobak, alkohol och bananer :-) är billigt i Spanien, annars kostar det mesta ungefär som här och en del saker till och med mer! Jag passade på att köpa upp mig på några likörer.
Sunday, December 14, 2008
Resefeber...
...har jag inte men kanske borde ha.
Större delen av förmiddagen har jag tillbringat i tvättstugan medan Klant tog hand om vår dotter. När jag kom tillbaka därifrån sista gången hade hon slocknat och sov middag. Jag tvättade lite kläder åt Klant också, snällt va?! När jag skulle vara ännu snällare och lägga ned hans rena kläder i hans väska så råkade jag hitta ett paket kondomer (bara halva paketet var kvar). Klant kunde inte alls förstå var de kom ifrån. Mystiskt må jag säga men vart de kom ifrån spelar egentligen ingen roll. Det är väl bra att han skyddar sig, eller vad fan ska man säga?
Mitt i allt tvättkaos kom jag på att jag borde leta fram dotterns pass. Kan ju vara bra att ha eftersom att vi åker i morgonbitti. Jag letade överallt, på alla tänkbara ställen men kunde inte hitta det. Så klokt av mig att vara ute i god tid! Jag rev runt bland saker, blev ilsken, rotade och hade mig men inget pass dök upp ur röran. Jag började nästan tjuta av frustration. Klant åkte hem till sig för att se om passet fanns där. På kvällen ringde han och tack och lov, han hade hittat det! Visst hade vi kunnat fixa ett provisoriskt pass på Arlanda i värsta fall men det hade blivit stress och kostat pengar.
En del av eftermiddagen har jag ägnat mig åt dammsugaren. Fantastiskt roligt, den suger ju så bra. Eller inte, den är faktiskt väldigt handikappad så jag har lagat den med eltejp. Nu håller den ihop men dess funktion kunde ha varit mycket bättre! Lillskrutt hjälpte mig att torka golvet efteråt, hon är så söt! Det värsta är bara att när hon torkar golvet så kan man simma på det sedan. Så det var bara att ta på sig baddräkten och ta några simtag.
På kvällen tittade jag för ovanlighetens skull på TV. Jag råkade se i Dagens Nyheter att det skulle gå en dokumentär om Thomas Qvick på 2:an. Det var en intressant dokumentär och det är förjävligt att han har blivit dömd för flera mord utan ordentligt bevismaterial osv. Det är ofattbart hur fan det kan gå till i det Svenska rättsväsendet! Thomas Qvick är i mina ögon en väldigt skärpt stackars man som bara har lekt med systemet för att testa hur dumt det är. Jag hoppas nu att offrens anhöriga får upprättelse och att de här mordfallen reds ut på ett bättre sätt!
Nu ska jag ägna mig åt min bok en stund, sova några timmar och sedan upp i ottan. Jag ska försöka uppdatera min blogg under resan! Må så gott! Många kramar också!
Större delen av förmiddagen har jag tillbringat i tvättstugan medan Klant tog hand om vår dotter. När jag kom tillbaka därifrån sista gången hade hon slocknat och sov middag. Jag tvättade lite kläder åt Klant också, snällt va?! När jag skulle vara ännu snällare och lägga ned hans rena kläder i hans väska så råkade jag hitta ett paket kondomer (bara halva paketet var kvar). Klant kunde inte alls förstå var de kom ifrån. Mystiskt må jag säga men vart de kom ifrån spelar egentligen ingen roll. Det är väl bra att han skyddar sig, eller vad fan ska man säga?
Mitt i allt tvättkaos kom jag på att jag borde leta fram dotterns pass. Kan ju vara bra att ha eftersom att vi åker i morgonbitti. Jag letade överallt, på alla tänkbara ställen men kunde inte hitta det. Så klokt av mig att vara ute i god tid! Jag rev runt bland saker, blev ilsken, rotade och hade mig men inget pass dök upp ur röran. Jag började nästan tjuta av frustration. Klant åkte hem till sig för att se om passet fanns där. På kvällen ringde han och tack och lov, han hade hittat det! Visst hade vi kunnat fixa ett provisoriskt pass på Arlanda i värsta fall men det hade blivit stress och kostat pengar.
En del av eftermiddagen har jag ägnat mig åt dammsugaren. Fantastiskt roligt, den suger ju så bra. Eller inte, den är faktiskt väldigt handikappad så jag har lagat den med eltejp. Nu håller den ihop men dess funktion kunde ha varit mycket bättre! Lillskrutt hjälpte mig att torka golvet efteråt, hon är så söt! Det värsta är bara att när hon torkar golvet så kan man simma på det sedan. Så det var bara att ta på sig baddräkten och ta några simtag.
På kvällen tittade jag för ovanlighetens skull på TV. Jag råkade se i Dagens Nyheter att det skulle gå en dokumentär om Thomas Qvick på 2:an. Det var en intressant dokumentär och det är förjävligt att han har blivit dömd för flera mord utan ordentligt bevismaterial osv. Det är ofattbart hur fan det kan gå till i det Svenska rättsväsendet! Thomas Qvick är i mina ögon en väldigt skärpt stackars man som bara har lekt med systemet för att testa hur dumt det är. Jag hoppas nu att offrens anhöriga får upprättelse och att de här mordfallen reds ut på ett bättre sätt!
Nu ska jag ägna mig åt min bok en stund, sova några timmar och sedan upp i ottan. Jag ska försöka uppdatera min blogg under resan! Må så gott! Många kramar också!
Saturday, December 13, 2008
Lusselelle
Tiden?!
Den bara försvinner för fort och jag önskar att jag hade mera av den!
Veckan har varit fullspäckad.
Jag har varit ute och ätit plus sett julshow på Golden Hits med jobbet vilket var väldigt trevligt. Förrätten och efterrätten var suveräna och showen lagom kul!
Det har varit luciafest på dagis med små söta tomtar, lucior, tärnor, en pepparkaksgubbe och en stjärngosse. Efteråt gick jag och min lilla tomtedotter ut och åt med min store, snälle lillebror och hans tjej. Dottern fick både kram och puss av servitören :-) Han trodde visserligen att hon var en pojke men han blev förlåten för han var så trevlig.
Jag har gjort julgodis sena kvällar och jobbat sista dagen innan min julledighet. Jag har delat ut julgodis till mina gulliga tanter och farbröder. Jag har också fått en chokladask av en dam och en bok av en annan. Boken verkade bra och jag har redan börjat läsa den! I julklapp ifrån chefen fick vi alla varsin stegräknare med inbyggd radio, precis vad jag hoppats på. Faktiskt!
Jag har sovit godare än vanligt de senaste nätterna ( de få timmar jag inte gjort godis) eftersom jag och min dotter numera har kunnat sova i varsin säng. Hon har också sovit väldigt bra på grund av detta!
I eftermiddags mötte vi upp min exbo, låt oss kalla honom Klant från och med nu, på söder och vi åkte tillsammans till gammelföräldrarna i Högdalen. Vi lussefikade och sedan åt vi på grekisk restaurang! Gott, javisst men ont om samtalsämnen. Kanske tyckte de att läget var lite spännt eftersom de vet att jag och Klant flyttat isär.
Klant är förresten här just nu och pratar på om jag vet inte vad, jag är ju upptagen med datorn och lyssnar bara med ett halvt öra. Han ska sova här för han har stängt av elen och bommat igen tillfälligt ute på landet. I morgon åker han hem till bror sin och stannar där en natt.
På måndag ska vi nämligen åka till lite varmare plats med hans föräldrar och bror. En resa som är bestämd och bokad sedan september. Jag tänkte först avboka min och dotterns biljetter när det blev som det blev. Efter noga övervägande, mycket tjat från Klants päron och hot från dem att de inte heller tänkte åka om inte jag och dottern gör det, så gick jag med på att följa med.
Hur sjutton ska jag stå ut att umgås med Klant i två veckor i ett annat land? Jag står knappt ut med honom i ett par timmar just nu. Äsch, det blir nog bra, vi får "dela upp oss" helt enkelt!
Nej, nu ska jag borsta tänderna och läsa i min bok innan John Blund kommer på besök. God natt!
Den bara försvinner för fort och jag önskar att jag hade mera av den!
Veckan har varit fullspäckad.
Jag har varit ute och ätit plus sett julshow på Golden Hits med jobbet vilket var väldigt trevligt. Förrätten och efterrätten var suveräna och showen lagom kul!
Det har varit luciafest på dagis med små söta tomtar, lucior, tärnor, en pepparkaksgubbe och en stjärngosse. Efteråt gick jag och min lilla tomtedotter ut och åt med min store, snälle lillebror och hans tjej. Dottern fick både kram och puss av servitören :-) Han trodde visserligen att hon var en pojke men han blev förlåten för han var så trevlig.
Jag har gjort julgodis sena kvällar och jobbat sista dagen innan min julledighet. Jag har delat ut julgodis till mina gulliga tanter och farbröder. Jag har också fått en chokladask av en dam och en bok av en annan. Boken verkade bra och jag har redan börjat läsa den! I julklapp ifrån chefen fick vi alla varsin stegräknare med inbyggd radio, precis vad jag hoppats på. Faktiskt!
Jag har sovit godare än vanligt de senaste nätterna ( de få timmar jag inte gjort godis) eftersom jag och min dotter numera har kunnat sova i varsin säng. Hon har också sovit väldigt bra på grund av detta!
I eftermiddags mötte vi upp min exbo, låt oss kalla honom Klant från och med nu, på söder och vi åkte tillsammans till gammelföräldrarna i Högdalen. Vi lussefikade och sedan åt vi på grekisk restaurang! Gott, javisst men ont om samtalsämnen. Kanske tyckte de att läget var lite spännt eftersom de vet att jag och Klant flyttat isär.
Klant är förresten här just nu och pratar på om jag vet inte vad, jag är ju upptagen med datorn och lyssnar bara med ett halvt öra. Han ska sova här för han har stängt av elen och bommat igen tillfälligt ute på landet. I morgon åker han hem till bror sin och stannar där en natt.
På måndag ska vi nämligen åka till lite varmare plats med hans föräldrar och bror. En resa som är bestämd och bokad sedan september. Jag tänkte först avboka min och dotterns biljetter när det blev som det blev. Efter noga övervägande, mycket tjat från Klants päron och hot från dem att de inte heller tänkte åka om inte jag och dottern gör det, så gick jag med på att följa med.
Hur sjutton ska jag stå ut att umgås med Klant i två veckor i ett annat land? Jag står knappt ut med honom i ett par timmar just nu. Äsch, det blir nog bra, vi får "dela upp oss" helt enkelt!
Nej, nu ska jag borsta tänderna och läsa i min bok innan John Blund kommer på besök. God natt!
Monday, December 8, 2008
Gottegris
Jen kom hit ganska sent i lördags. Det blev en lugn kväll med lite vin och snack. Söndagen tillbringade jag mest framför filmer, bl.a. Trainspotting. Det är inte ofta jag bara ligger och degar en hel dag.
Idag var det dags att jobba igen. Jag var saknad och välkommen tillbaka! Lillskrutt var glad över att få gå på dagis också!
Jag pratade med min exsambo i telefon för en stund sedan. Han hade varit på middag hos Bittan. Han lät lagom flummig/berusad och tjatade om att han älskar mig och att jag är hans bästa vän...jo, jo :-/
Nu sitter jag och letar julgodis recept på nätet, jag är en stor gottegris och har köpt hem en del ingredienser. Frågan är bara när fasiken jag ska hinna göra godiset?! Vill ju göra lussekatter också.
I morgon ska min dotters far hämta henne på dagis och de ska sussa på landet. Jag ska nämligen på Golden Hits med jobbet. Inte min typ av underhållning direkt men vad fan, gratis mat! Gratis=gott! :-)
Nu ska jag dricka te, ringa Cissiluren och sedan göra mig klar för sängen. Köpte en ny bok på ICA idag för 29 kr som jag tänkte börja på. Natti natti!
Idag var det dags att jobba igen. Jag var saknad och välkommen tillbaka! Lillskrutt var glad över att få gå på dagis också!
Jag pratade med min exsambo i telefon för en stund sedan. Han hade varit på middag hos Bittan. Han lät lagom flummig/berusad och tjatade om att han älskar mig och att jag är hans bästa vän...jo, jo :-/
Nu sitter jag och letar julgodis recept på nätet, jag är en stor gottegris och har köpt hem en del ingredienser. Frågan är bara när fasiken jag ska hinna göra godiset?! Vill ju göra lussekatter också.
I morgon ska min dotters far hämta henne på dagis och de ska sussa på landet. Jag ska nämligen på Golden Hits med jobbet. Inte min typ av underhållning direkt men vad fan, gratis mat! Gratis=gott! :-)
Nu ska jag dricka te, ringa Cissiluren och sedan göra mig klar för sängen. Köpte en ny bok på ICA idag för 29 kr som jag tänkte börja på. Natti natti!
Saturday, December 6, 2008
Barnfritt
I går kväll kom jag och exsambon överens på telefon att han skulle hämta lillskrutt här idag och åka hem till hennes farmor och farfar. Lillskrutt och jag bakade flera pepparkakor på förmiddagen som hon skulle ta med sig till dem. Vid 11-tiden dök hennes far upp. Eftersom han inte har rinnande vatten på landet så fick han låna min dusch. Sedan fikade vi på mitt special-chaité och bröd som jag bakat på morgonen.
När vi var klara tog vi tuben tillsammans. Jag hoppade av vid gullmars medans min dotter och hennes pappa åkte vidare. Tanken var att jag skulle köpa en tomtedräkt som lillskrutt kan ha på luciafesten. Hon har gått med på att vara tomte i stället för blå potatis. Helst vill hon vara en blå tomte så klart.
När jag hade knallat runt i globens köpcentrum i 17 timmar på jakt efter en jävla tomtedräkt i rätt storlek, ringde exsambon och berättade att hon fått en tomtedräkt av farmor och farfar. Pust! Jag köpte iallafall de första julklapparna till lillskrutt. Jag inhandlade även kanelte och ingefärste. Innan hade jag varit på bolaget en sväng för att köpa vin och bira.
När jag kom hem städade jag min balkong och mysade till den med värmeljus. Nu sitter jag här och väntar på att min vän Jen ska komma hit! Kanske letar vi reda på någon 17-årig pojkstackare som vi kan droga ner, förnedra och fota lite i kväll ;-)
När vi var klara tog vi tuben tillsammans. Jag hoppade av vid gullmars medans min dotter och hennes pappa åkte vidare. Tanken var att jag skulle köpa en tomtedräkt som lillskrutt kan ha på luciafesten. Hon har gått med på att vara tomte i stället för blå potatis. Helst vill hon vara en blå tomte så klart.
När jag hade knallat runt i globens köpcentrum i 17 timmar på jakt efter en jävla tomtedräkt i rätt storlek, ringde exsambon och berättade att hon fått en tomtedräkt av farmor och farfar. Pust! Jag köpte iallafall de första julklapparna till lillskrutt. Jag inhandlade även kanelte och ingefärste. Innan hade jag varit på bolaget en sväng för att köpa vin och bira.
När jag kom hem städade jag min balkong och mysade till den med värmeljus. Nu sitter jag här och väntar på att min vän Jen ska komma hit! Kanske letar vi reda på någon 17-årig pojkstackare som vi kan droga ner, förnedra och fota lite i kväll ;-)
Friday, December 5, 2008
Pantburkar
Jag läste nyligen en insändare i en tidning, kan ha varit DN. Hur som helst så gick den ut på att skribenten inte förstår sig på folk som slänger pantburkar i papperskorgar på stan. Han/hon tycker att det är miljöförstöring och slöseri och uppmanar oss att panta dem istället.
Jag tycker att det är bra att vi slänger pantburkar i papperskorgarna! De plockas ju upp av små människor som rotar runt i papperskorgarna för att få lite pantpengar till brödfödan! Jag tror att dessa människor har större nytta av panten det ger än vad jag har!
Samhallkillen som städar i kvarteren runt mitt jobb brukar samla ihop alla burkar han hittar och lösa in dem mot en kanelbulle på ICA. Hur skulle han få sin dagliga bulle om det inte fanns några pantburkar bland soporna?
Jag tycker att det är bra att vi slänger pantburkar i papperskorgarna! De plockas ju upp av små människor som rotar runt i papperskorgarna för att få lite pantpengar till brödfödan! Jag tror att dessa människor har större nytta av panten det ger än vad jag har!
Samhallkillen som städar i kvarteren runt mitt jobb brukar samla ihop alla burkar han hittar och lösa in dem mot en kanelbulle på ICA. Hur skulle han få sin dagliga bulle om det inte fanns några pantburkar bland soporna?
Dörrterror
"När du ligger bakfull och vill sova, får du besök utav sekten Jehova.
Lägg en hundring i kollekten, å du är hedersgäst i sekten.
Men, är det nån dörrterror, halleluja, ha, halleluja..."
(citat ur en gammal KSMB-text)
När jag och lillskruttan skulle gå till tvättstugan på förmiddagen möttes vi av en liten farbror utanför våran dörr. Han frågade efter killarna som bott här. Jag antog att han menade min fd. inneboende och kanske min fd. sambo. Jag sa att de flyttat. Farbrorn berättade att han brukat komma hit ibland och lämna Vakttornet. Han frågade om jag är troende och jag sa att nej, men jag är intresserad av olika livsåskådningar och religioner. Farbrorn gav mig Vakttornet, Vakna! och någon annan broschyr. Han sa också att han tittar förbi en annan dag :-) Jippie! Jag har fått en ny kompis! 
(Denna kan jag använda om toapappret tar slut...)
Thursday, December 4, 2008
Alla dessa pappor
Apropå kommentaren (vad roligt att du läser min blogg förresten!) jag fick på mitt förrförra inlägg;
Ja, många växer upp utan sina pappor. De flesta fast papporna faktiskt haft chans att vara en del av sina barns liv. Andra för att mammorna inte vill ha något med sina barns pappor att göra. Vissa vet inte ens vilka deras pappor är.
Min vän Jen´s pappa försvann när hon var liten. Han lever sitt eget trasiga liv och de har ingen kontakt. Min storasysters pappa drog sig nog ur bilden innan storasyrran föddes. Hon har ingen kontakt med honom nu i vuxen ålder. Min kära kusins far sumpade sin fru och sin lilla dotter när min kusin var ett par år. Han skyller på min kusins mamma. Nu när kära kusin är vuxen har hon och hennes pappa en god men komplicerad relation. Mina andra kusiners pappa blev mördad när yngsta kusinen var ungefär 8 år. Min fd. sambos pappa drog ifrån sitt liv, sina två barn och sin fru när min fd. sambo var 9 år. Två pappor i min yttre bekantskapskrets (den ene känner jag mest till utséendet) sumpade sina söner pg.a. droger och aggresivt betéende. Min ena kusin blev far till ett barn med ett one-night-stands. De har bara haft sporadisk kontakt vid ett fåtal tillfällen.
Min egen pappa då? Jo vars, han tog till sig min storasyrra som sin egen dotter när hon fortfarande var spädis (om jag förstått allting rätt). Nio år senare kom jag och ytterligare tre år senare fick vi en lillebror. Min far var bra på de flesta sett och det var han som höll ställningarna och såg till så att allt funkade där hemma. När jag var i tonåren gifte han om sig och orkade väl inte riktigt med min rebelliska attityd. När jag var 16 år lät han mig mer än gärna flytta hemifrån. Vi har träffats ett par gånger om året ungefär sedan dess. Lite oftare efter att jag fick mitt barn. Min syster och min far har dock, tyvärr, ingen kontakt alls idag.
Jag har inte tappat tron på det manliga släktet! Jag har träffat på flera bra snubbar genom åren och jag är god vän med en del av dem. Jag vet och känner och har sett många bra fadersgestalter, inte minst på dagis!
Ja, många växer upp utan sina pappor. De flesta fast papporna faktiskt haft chans att vara en del av sina barns liv. Andra för att mammorna inte vill ha något med sina barns pappor att göra. Vissa vet inte ens vilka deras pappor är.
Min vän Jen´s pappa försvann när hon var liten. Han lever sitt eget trasiga liv och de har ingen kontakt. Min storasysters pappa drog sig nog ur bilden innan storasyrran föddes. Hon har ingen kontakt med honom nu i vuxen ålder. Min kära kusins far sumpade sin fru och sin lilla dotter när min kusin var ett par år. Han skyller på min kusins mamma. Nu när kära kusin är vuxen har hon och hennes pappa en god men komplicerad relation. Mina andra kusiners pappa blev mördad när yngsta kusinen var ungefär 8 år. Min fd. sambos pappa drog ifrån sitt liv, sina två barn och sin fru när min fd. sambo var 9 år. Två pappor i min yttre bekantskapskrets (den ene känner jag mest till utséendet) sumpade sina söner pg.a. droger och aggresivt betéende. Min ena kusin blev far till ett barn med ett one-night-stands. De har bara haft sporadisk kontakt vid ett fåtal tillfällen.
Min egen pappa då? Jo vars, han tog till sig min storasyrra som sin egen dotter när hon fortfarande var spädis (om jag förstått allting rätt). Nio år senare kom jag och ytterligare tre år senare fick vi en lillebror. Min far var bra på de flesta sett och det var han som höll ställningarna och såg till så att allt funkade där hemma. När jag var i tonåren gifte han om sig och orkade väl inte riktigt med min rebelliska attityd. När jag var 16 år lät han mig mer än gärna flytta hemifrån. Vi har träffats ett par gånger om året ungefär sedan dess. Lite oftare efter att jag fick mitt barn. Min syster och min far har dock, tyvärr, ingen kontakt alls idag.
Jag har inte tappat tron på det manliga släktet! Jag har träffat på flera bra snubbar genom åren och jag är god vän med en del av dem. Jag vet och känner och har sett många bra fadersgestalter, inte minst på dagis!
Puss och kram till alla fina killar, män, karlar, pappor, brorsor, farsor, snubbar och gubbar!
Ännu större puss och kram till alla tappra mammor och till alla fina tjejer, kvinnor, brudar, systrar, väninnor och farmödrar i mitt liv!
Hit vill jag ta med alla er!
Koh Chang, mars 2008
Sopor, mjölk och meningslöst inlägg
Ja, jag är lite uttråkad och jäkligt rastlös och vet inte vad jag ska hitta på! Skriva några tomma rader får det bli...
Vi gick till affären för att köpa mjölk samtidigt som vi följde dotterns far till tuben. När vi kom hem så hade jag köpt allt annat än just mjölk, suck! Får lov att gå ner igen sen.
När jag och Jen åkte ut till lantstället häromdagen hittade jag min soprumsnyckel. Jag är väldigt duktig på att sopsortera så idag knallade jag och lilltjejen iväg med fem fulla påsar med tidningar, glas, plast, metall och kartong. Jag blev ganska så sne när jag såg hur soprummet såg ut, allt var inslängt huller om buller, det känns ju en aning meningslöst att sopsortera då.
Vi gick till affären för att köpa mjölk samtidigt som vi följde dotterns far till tuben. När vi kom hem så hade jag köpt allt annat än just mjölk, suck! Får lov att gå ner igen sen.
När jag och Jen åkte ut till lantstället häromdagen hittade jag min soprumsnyckel. Jag är väldigt duktig på att sopsortera så idag knallade jag och lilltjejen iväg med fem fulla påsar med tidningar, glas, plast, metall och kartong. Jag blev ganska så sne när jag såg hur soprummet såg ut, allt var inslängt huller om buller, det känns ju en aning meningslöst att sopsortera då.
Har kollat igenom gamla kort på datorn och hittade ett fint foto på mig!
Ågren
I går kom en gammal vän från förr hit. Vi har inte umgåtts på flera år men jag har verkligen saknat henne. Vi pratade gamla minnen och karlslokar och andra saker. Skönt med sällskap!
På eftermiddagen dök min fd. sambo upp här. Han behövde ha sina arbetskläder och en del andra saker. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Jag lät honom stanna över natten så att han skulle få umgås lite med våran dotter. Han slocknade innan jag nattat lilltjejen.
Han stannade kvar här tills för någon timme sedan. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Han bakade pepparkakor med våran dotter sedan följde vi med honom till tunnelbanan.
Jag har förklarat för honom att han måste ordna upp sitt liv på egen hand nu. Fixa ett riktigt jobb och någonstanns att bo och ta tag i sina problem. Han ville komma tillbaka och hälsa på våran dotter i helgen.
Jag är inte den långsinta typen, jag förlåter honom för våran dotters skull. Det betyder inte att han är välkommen att bli min sambo igen, absolut inte! Jag vill bara inte att vi ska vara ovänner, jag vill att vi ska lösa allt på bästa sätt för att lilltjejen ska ha det bra.
På eftermiddagen dök min fd. sambo upp här. Han behövde ha sina arbetskläder och en del andra saker. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Jag lät honom stanna över natten så att han skulle få umgås lite med våran dotter. Han slocknade innan jag nattat lilltjejen.
Han stannade kvar här tills för någon timme sedan. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Han bakade pepparkakor med våran dotter sedan följde vi med honom till tunnelbanan.
Jag har förklarat för honom att han måste ordna upp sitt liv på egen hand nu. Fixa ett riktigt jobb och någonstanns att bo och ta tag i sina problem. Han ville komma tillbaka och hälsa på våran dotter i helgen.
Jag är inte den långsinta typen, jag förlåter honom för våran dotters skull. Det betyder inte att han är välkommen att bli min sambo igen, absolut inte! Jag vill bara inte att vi ska vara ovänner, jag vill att vi ska lösa allt på bästa sätt för att lilltjejen ska ha det bra.
Tuesday, December 2, 2008
Jag må vara elak...
...kan tyckas, som lägger ut bilder och hänger ut vissa personer i min blogg. Jag lämnar dock inte ut fullständiga namn på folk jag "förtalar", någon måtta får det vara. Just nu bryr jag mig inte så mycket och tror väl heller inte att särskilt många människor läser min blogg. Min vän Jen undrade om jag inte var rädd att det jag skriver ska komma tillbaka och bita mig i rumpan? Nej, jag är inte rädd! Ett bett i rumpan kanske till och med vore skönt :-)
För mig är skrivandet en form av terapi helt enkelt!
I natt vaknade jag vid halv 2 och kunde inte sova. jag låg och grubblade på massor av saker som måste lösas och ordnas upp. Jag tänkte också på mat och på att jag och min dotter inte ätit något ordentligt på flera dagar. Min dotter har inte haft så stor aptit på grund av vattkopporna. Själv har jag inte haft någon aptit på grund av omständigheterna. Därför klev jag upp mitt i natta och lade kidneybönor i blöt.
Jen åkte ut till landet så fort hon lämnat sina barn på dagis. När hon talat med sin snubbe kom hon hem till oss. Innan hon kom fick jag ett städryck så jag dammsög och torkade golvet. Jen tillbringade större delen av dagen här och något vettigt fick vi inte gjort. Vi pratade, drack glögg och höll varandra sällskap.
Idag fick jag ett trevligt samtal från min vän Tess som är i Thailand med sin pojkvän. Där hade de haft regn och rusk i 3 veckor. Tess hade läst min blogg och ville veta hur det stod till med oss här hemma.
När Jen åkte hem kokade jag dessa bönor som jag lagt i blöt. Jag och min prickiga, klåfingriga 2,5 åring hjälptes sedan åt att göra biffar av bönorna. Vi käkade dem med sallad, bulgur och ajvar/ gräddfilsås. Det kändes faktiskt bra att få riktig mat i magen!
Min dotters far har inte hört av sig. Jag tycker att han åtminstone borde ringa för att höra hur det är med lilltjejen och kanske prata några ord med henne.
För mig är skrivandet en form av terapi helt enkelt!
I natt vaknade jag vid halv 2 och kunde inte sova. jag låg och grubblade på massor av saker som måste lösas och ordnas upp. Jag tänkte också på mat och på att jag och min dotter inte ätit något ordentligt på flera dagar. Min dotter har inte haft så stor aptit på grund av vattkopporna. Själv har jag inte haft någon aptit på grund av omständigheterna. Därför klev jag upp mitt i natta och lade kidneybönor i blöt.
Jen åkte ut till landet så fort hon lämnat sina barn på dagis. När hon talat med sin snubbe kom hon hem till oss. Innan hon kom fick jag ett städryck så jag dammsög och torkade golvet. Jen tillbringade större delen av dagen här och något vettigt fick vi inte gjort. Vi pratade, drack glögg och höll varandra sällskap.
Idag fick jag ett trevligt samtal från min vän Tess som är i Thailand med sin pojkvän. Där hade de haft regn och rusk i 3 veckor. Tess hade läst min blogg och ville veta hur det stod till med oss här hemma.
När Jen åkte hem kokade jag dessa bönor som jag lagt i blöt. Jag och min prickiga, klåfingriga 2,5 åring hjälptes sedan åt att göra biffar av bönorna. Vi käkade dem med sallad, bulgur och ajvar/ gräddfilsås. Det kändes faktiskt bra att få riktig mat i magen!
Min dotters far har inte hört av sig. Jag tycker att han åtminstone borde ringa för att höra hur det är med lilltjejen och kanske prata några ord med henne.
Monday, December 1, 2008
Hur svin prioriterar...
...är för mig helt ofattbart, sjukt!
Min vän Jen och jag fick skjuts av Jen´s mamma i bil ut till vårat lantställe mitt på dagen. Min dotter fick sova middag i bilen eftersom jag inte lyckades få tag på barnvakt. Vi blev avsläppta en bit ifrån huset och när vi knallade upp satt min sambo eller numera exbo, Jen´s snubbe och dotter (vi kan kalla dem för Tom och Lisa) + Sara i bilen. Troligtvis tänkte de åka och handla för huset var olåst. Jen konfronterade Tom och brudarna medans jag försökte snacka med exbon. Något vettigt fick vi inte fram.
Jen och brudarna slogs och gormade och Tom försökte bryta det hela. Jag frågade exbon varför i helvete han tagit folk till min lägenhet och hur fan de kunde ta dessa foton där. Han blev förvånad över att jag sett fotona för han trodde så klart att han rensat bort dem ifrån min dator. Hans nästa kommentar var "visst var fotona fina". Förbannade jävla sviniga idiot! Han påstod dessutom att de absolut inte gjort något annat än att fota och att bilderna var för att de skulle kunna sälja sexiga underkläder på nätet. Min exbo var för övrigt full av glitter hur nu det kom sig? Jag frågade brudarna varför de varit i min lägenhet, efter diverse bortförklaringar kallade Sara mig för "jävla fitta"
Jag gick upp i huset och kollade och värre mess har sällan skådats, till och med större kaos än vad det var i min lya när jag kom hem igår! Jag packade ihop så mycket av mina och lilltjejens saker jag kunde. Jag gjorde klart för sambon att han inte är välkommen till mig något mera och att han kan få ha umgängesrätt med våran dotter när hans föräldrar är med. Han sa att jag inte skulle hota honom att ta ifrån honom hans barn. Jag sa att vi kan ju ses i rätten och efter blodprov på honom så blir det nog inga problem. Han var så äckligt påtänd och trasig så rester lär väl finnas kvar i hans kropp ett bra tag framöver. Känner jag honom rätt så kommer han troligtvis att fylla på kroppen med gifter vartefter.
Min exbo frågade mig senare om vi inte kunde lösa detta på något vis. Eftersom vi inte kan skruva tillbaka klockan så sa jag att NEJ, det går inte. Han hade dessutom mage att fråga mig om pengar. Det kunde han glömma och jag kan inte fatta att hans ens kunde komma på tanken att ställa denna fråga!
Skithögarna blev kvar på landet och Jen´s mamma skjutsade hem oss. Utanför min port träffade vi en kompis som varit med ett tag under helgen. Han sa att han inte gillat situationen och att känslosvallorna mellan de andra fick honom att lämna "festen". Mer detaljer skulle vi gärna ha men han är förstås lite lojal mot våra svin till exsambos. Jen´s mamma stod ju brevid så det var inte riktigt läge att prata.
Så idag slogs alltså två barnfamiljer i kras på grund av två knarkandes kåta jävla idioter! Frågan är om de tycker att det var värt det? Det värsta är ju att tre små barn och ett foster (Jen är gravid) kommer i kläm. Jag kan också tillägga att varken min exbo eller Tom frågade någonting om hur det var med barnen.
Min vän Jen och jag fick skjuts av Jen´s mamma i bil ut till vårat lantställe mitt på dagen. Min dotter fick sova middag i bilen eftersom jag inte lyckades få tag på barnvakt. Vi blev avsläppta en bit ifrån huset och när vi knallade upp satt min sambo eller numera exbo, Jen´s snubbe och dotter (vi kan kalla dem för Tom och Lisa) + Sara i bilen. Troligtvis tänkte de åka och handla för huset var olåst. Jen konfronterade Tom och brudarna medans jag försökte snacka med exbon. Något vettigt fick vi inte fram.
Jen och brudarna slogs och gormade och Tom försökte bryta det hela. Jag frågade exbon varför i helvete han tagit folk till min lägenhet och hur fan de kunde ta dessa foton där. Han blev förvånad över att jag sett fotona för han trodde så klart att han rensat bort dem ifrån min dator. Hans nästa kommentar var "visst var fotona fina". Förbannade jävla sviniga idiot! Han påstod dessutom att de absolut inte gjort något annat än att fota och att bilderna var för att de skulle kunna sälja sexiga underkläder på nätet. Min exbo var för övrigt full av glitter hur nu det kom sig? Jag frågade brudarna varför de varit i min lägenhet, efter diverse bortförklaringar kallade Sara mig för "jävla fitta"
Jag gick upp i huset och kollade och värre mess har sällan skådats, till och med större kaos än vad det var i min lya när jag kom hem igår! Jag packade ihop så mycket av mina och lilltjejens saker jag kunde. Jag gjorde klart för sambon att han inte är välkommen till mig något mera och att han kan få ha umgängesrätt med våran dotter när hans föräldrar är med. Han sa att jag inte skulle hota honom att ta ifrån honom hans barn. Jag sa att vi kan ju ses i rätten och efter blodprov på honom så blir det nog inga problem. Han var så äckligt påtänd och trasig så rester lär väl finnas kvar i hans kropp ett bra tag framöver. Känner jag honom rätt så kommer han troligtvis att fylla på kroppen med gifter vartefter.
Min exbo frågade mig senare om vi inte kunde lösa detta på något vis. Eftersom vi inte kan skruva tillbaka klockan så sa jag att NEJ, det går inte. Han hade dessutom mage att fråga mig om pengar. Det kunde han glömma och jag kan inte fatta att hans ens kunde komma på tanken att ställa denna fråga!
Skithögarna blev kvar på landet och Jen´s mamma skjutsade hem oss. Utanför min port träffade vi en kompis som varit med ett tag under helgen. Han sa att han inte gillat situationen och att känslosvallorna mellan de andra fick honom att lämna "festen". Mer detaljer skulle vi gärna ha men han är förstås lite lojal mot våra svin till exsambos. Jen´s mamma stod ju brevid så det var inte riktigt läge att prata.
Så idag slogs alltså två barnfamiljer i kras på grund av två knarkandes kåta jävla idioter! Frågan är om de tycker att det var värt det? Det värsta är ju att tre små barn och ett foster (Jen är gravid) kommer i kläm. Jag kan också tillägga att varken min exbo eller Tom frågade någonting om hur det var med barnen.
Svinet på bilden har ingenting med svinen i texten att göra
Sunday, November 30, 2008
Fanskapet...
...har fortfarande inte behagats dyka upp. Alltså var jag tvungen att ringa mitt jobb och berätta att jag inte kan komma, jag måste ju stanna hemma med liten sjukling. Dottern har sovit ganska oroligt inatt, väckt mig flera gånger och varit törstig. De stunder jag somnat till har jag drömt skumma drömmar.
Min vän "Jen" hörde av sig igår, hon hade troligtvis identifierat bruden på bilden som Sara , en 18-årig väninna till "Jen"´s dotter. Jag har ringt sambon hela morgonen utan resultat och jag har skickat flera sms som han så klart inte svarat på. Jag snackade med "Jen" nyss och hennes karlslok hade inte heller dykt upp eller hörts av. "Jen" hade åkt till Älta för att spana lite. Med sig hade hon en flaska hårspray, tändare och extranycklar till bilen :-)Tyvärr hittade hon inte bilen så hon skulle åka hem igen.
"Jen" tror att våra sämre oäkta hälftar tagit både ecstacy, tjack och sömnpiller i helgen och det förvånar mig inte ett dugg. Jag är nu jävligt förbannad och har stor lust att göra min sambo handikappad när jag ser honom! För egen del kan jag vara utan honom men det är dålig stil mot våran dotter som tjatat efter sin pappa sedan hon slog upp sina stora blå igår.
Så kan det vara och nu fortsätter jakten på de försvunna dårarna.
På förmiddagen åkte jag och min lilla dotter hem till Jen. Vi fortsatte ringa på alla nummer vi hade utan svar. Vi klättrade på väggarna och kedjerökte. Jen ringde till polisen för att anmäla sin dotter försvunnen. De kollade upp numret till Saras mamma. Jen ringde dit och mamman sa att Sara sagt att de skulle tillbringa helgen hos Jen m fam.
Vi konstaterade till slut att dessa fyra människor (svin) måste befinna sig på vårat lantställe.
senare samma jävla helg
Jag hittade precis denna bilden i en mapp på mitt dataskrivbord alldeles nyss. Jag beskar den så att flickstackarn slipper visa fejset. Hon såg knappt ut att vara könsmogen... Fotot är uppenbarligen taget i MIN lägenhet under helgen.
Min sambo lyser för övrigt med sin frånvaro. Jag ringde nyss till min vän "Jen" och berättade för henne om fotot. Hennes karljävel var nämligen här i helgen och det var hans namn på mappen och fotot är taget med hans mobil. Min sambo och han är spårlöst försvunna tillsammans någonstanns just nu och de går inte att nås på mobilerna.
Vilken jävla helg
I fredags svettades, stressade jag och slet som ett djur. Jag jobbade in lunchen för att hinna på 94-års kalas. Sedan hämtade jag lillskrutt på dagis och vi begav oss mot T-centralen. Där var det packat med folk men vi lyckades till slut fixa biljetter och tågresan gick till Vingåker. Nästan framme upptäckte jag att lillskrutt hade pepplor i ansiktet och på halsen. Jag drog upp hennes tröja och där fanns flera utslag. Vattkoppor!
Tanken med helgen var att vi skulle hem till min kära kusin och lördagen skulle vi tillbringa hos min far. Han skulle för första gången vara barnvakt några timmar på kvällen så att jag kunde gå på kusins 40-års fest. På söndagen (idag) skulle vi hälsa på farmor innan vi åkte hem. Jag ringde far och berättade om vattkopporna, det resulterade att han och hans fru inte ville ha dit oss. De påstod att vattkoppor kan smitta till bältros. Kollade upp det på vårdguiden som påstod att så är inte fallet. Nåväl, fredagskvällen tillbringade vi hos kusin med make. På lördagen hade kusin öppet hus. Far kom förbi med julklappar till lillskrutt men han vågade inte peta på henne.
Efter mycket om och men och velande så stannade vi kvar i Vingåker. Jag hade först tänkt åka hem tidigare med lillskrutt men jag orkade inte. Till sambons stora glädje. Han ringde flera ggr och frågade om vi verkligen skulle åka hem. När jag bestämt mig för att stanna drog sambon en lättnadens suck. Varför fick jag veta idag när vi kom hem.
Hur som helst, jag tog med mig lillskrutt på 40-års fest. De flesta gästerna var kommunpolitiker och på en annan nivå än mig. Inte min typ av människor om man säger så. Utan att mena något illa då då. Festen inleddes med ett möte som påminde om ett partimöte eller något i den stilen. Utdraget och ganska långtråkigt, med några humoristiska inslag, not my cup of tea eller hur säger man? Politikerna och kusin hade iallafall kul och det var ju huvudsaken! När mötet äntligen var slut var det dags för mat. Då var lillskrutt så trött så vi gick hem till kusins hus och sussade.
Påhälsningen hos farmor ställde vi in, även hon nojade om bältros. Jag och lillskrutt begav oss hemåt på ett fullpackat tåg runt lunchtid. Vi ringde och förvarnade sambon så att han skulle hinna städa och göra fint här innan vi kom. När vi klev av i Stockholm ringde sambon och sa att han var på väg ut till landet för att hämta saker. När jag och lillskrutt kom hem till min lägenhet möttes vi av ett bombnedslag. Här luktar det inpyrd rök, sängkläderna låg huller om buller, fullt med disk, kläder och prylar på hela golvet, rasade lampor, omflyttade möbler o.s.v...
Fy fan! Mycket mer har jag inte att tillägga.
Jo, förresten, några mystiska upptäckter: en BH-båge och ett okänt BH-band på golvet, en lampa riktad mot min säng likt en strålkastare och sexkontakt-sidor besökta på nätet... Vad kan det betyda? Troligtvis ingenting men håll med om att det är skumt?!
Tanken med helgen var att vi skulle hem till min kära kusin och lördagen skulle vi tillbringa hos min far. Han skulle för första gången vara barnvakt några timmar på kvällen så att jag kunde gå på kusins 40-års fest. På söndagen (idag) skulle vi hälsa på farmor innan vi åkte hem. Jag ringde far och berättade om vattkopporna, det resulterade att han och hans fru inte ville ha dit oss. De påstod att vattkoppor kan smitta till bältros. Kollade upp det på vårdguiden som påstod att så är inte fallet. Nåväl, fredagskvällen tillbringade vi hos kusin med make. På lördagen hade kusin öppet hus. Far kom förbi med julklappar till lillskrutt men han vågade inte peta på henne.
Efter mycket om och men och velande så stannade vi kvar i Vingåker. Jag hade först tänkt åka hem tidigare med lillskrutt men jag orkade inte. Till sambons stora glädje. Han ringde flera ggr och frågade om vi verkligen skulle åka hem. När jag bestämt mig för att stanna drog sambon en lättnadens suck. Varför fick jag veta idag när vi kom hem.
Hur som helst, jag tog med mig lillskrutt på 40-års fest. De flesta gästerna var kommunpolitiker och på en annan nivå än mig. Inte min typ av människor om man säger så. Utan att mena något illa då då. Festen inleddes med ett möte som påminde om ett partimöte eller något i den stilen. Utdraget och ganska långtråkigt, med några humoristiska inslag, not my cup of tea eller hur säger man? Politikerna och kusin hade iallafall kul och det var ju huvudsaken! När mötet äntligen var slut var det dags för mat. Då var lillskrutt så trött så vi gick hem till kusins hus och sussade.
Påhälsningen hos farmor ställde vi in, även hon nojade om bältros. Jag och lillskrutt begav oss hemåt på ett fullpackat tåg runt lunchtid. Vi ringde och förvarnade sambon så att han skulle hinna städa och göra fint här innan vi kom. När vi klev av i Stockholm ringde sambon och sa att han var på väg ut till landet för att hämta saker. När jag och lillskrutt kom hem till min lägenhet möttes vi av ett bombnedslag. Här luktar det inpyrd rök, sängkläderna låg huller om buller, fullt med disk, kläder och prylar på hela golvet, rasade lampor, omflyttade möbler o.s.v...
Fy fan! Mycket mer har jag inte att tillägga.
Jo, förresten, några mystiska upptäckter: en BH-båge och ett okänt BH-band på golvet, en lampa riktad mot min säng likt en strålkastare och sexkontakt-sidor besökta på nätet... Vad kan det betyda? Troligtvis ingenting men håll med om att det är skumt?!
Thursday, November 27, 2008
Potatis
Min dotter är en kul tjej (ibland) med en egen stark envis vilja! Hon är snart 2,5 år och hon pratar och sjunger konstant. Snart är det luciafest på dagis och då ska barnen såklart ha luciatåg. Jag frågade dottern vid middagsbordet för ett par veckor sedan om hon vill vara lucia, tärna, pepparkaksgubbe, tomte eller stjärngosse på luciafesten.. "Jag vill vaja potatis!" svarade hon då. Jag frågade henne nyss igen vad hon vill vara på luciatåget. "Eh, potatis." svarade hon. Hmm, hur fixar man en potatiskostym?
Tuesday, November 25, 2008
"Ät min skit"
...som min moster så fint brukade uttrycka sig. Ja, för det kan man lika gärna göra. Äta skit alltså, med tanke på allt annat skit vi stoppar i oss!
Jag har alltid (sedan jag började handla mat själv alltså) varit ganska noga med att kolla innehållförteckningen på varor jag köper. Först kollade jag fetthalt sedan sockermängd och numera E-nummer. Ju färre ingredienser-desto bättre!
Som så många andra håller jag för tillfället på och läser "Den hemlige kocken Det okända fusket med maten på din tallrik" av Mats-Eric Nilsson. En bok som alla moderna konsumenter borde läsa! Jag hoppas att vi alla börjar tänka på vad fan vår mat innehåller och vad vi egentligen stoppar i oss och våra barn. Den här boken gör oss säkerligen mer medvetna och upplysta om vad matindustrin sysslar med.
Läs den och sluta äta skit!
Dagens medvetna inköp;
1) Äkta ekologiskt vaniljpulver från Madagaskar, fri från socker, färgämnen och syntetiska/ kemiska ämnen. Det ska bli intressant att göra egen glass eller baka med denna vanilj som ingrediens!
2) Ekologiska torkade aprikoser. Jag har tidigare bara ätit gula torkade aprikoser som innehåller konserveringsmedel. I dag testade jag dessa bruna ekologiska aprikoser utan konserveringsmedel. Jättegoda och de går inte ens att jämföra med de gula, smakmässigt! Dessutom var konsistensen tuggvänligare. Rekomenderas varmt! Som godis!
Jag har alltid (sedan jag började handla mat själv alltså) varit ganska noga med att kolla innehållförteckningen på varor jag köper. Först kollade jag fetthalt sedan sockermängd och numera E-nummer. Ju färre ingredienser-desto bättre!
Som så många andra håller jag för tillfället på och läser "Den hemlige kocken Det okända fusket med maten på din tallrik" av Mats-Eric Nilsson. En bok som alla moderna konsumenter borde läsa! Jag hoppas att vi alla börjar tänka på vad fan vår mat innehåller och vad vi egentligen stoppar i oss och våra barn. Den här boken gör oss säkerligen mer medvetna och upplysta om vad matindustrin sysslar med.
Läs den och sluta äta skit!
Dagens medvetna inköp;
1) Äkta ekologiskt vaniljpulver från Madagaskar, fri från socker, färgämnen och syntetiska/ kemiska ämnen. Det ska bli intressant att göra egen glass eller baka med denna vanilj som ingrediens!
2) Ekologiska torkade aprikoser. Jag har tidigare bara ätit gula torkade aprikoser som innehåller konserveringsmedel. I dag testade jag dessa bruna ekologiska aprikoser utan konserveringsmedel. Jättegoda och de går inte ens att jämföra med de gula, smakmässigt! Dessutom var konsistensen tuggvänligare. Rekomenderas varmt! Som godis!
Monday, November 24, 2008
Barn berikar livet
Barn kan verkligen reta gallfeber på oss föräldrar och få oss att bli tokiga. De testar oss om och om igen för att se vart våra gränser går. De klättrar i tunnelbanan, vägrar sitta ner vid matbordet, tjatar, petar snorkråkor, surar, bråkar, envisas och trilskar. De får oss ibland att koka och nästan explodera av ilska.
I nästa stund ler de med sina söta små ansikten och tittar på oss med stora, oskyldiga ögon. Det får oss att smälta och kramas. De sjunger små visor och säger gulliga saker och vi förvånas och glädjs över hur mycket de små liven kan. Barn är ju det finaste vi har!
I tidningarna läser vi dagligen om barn som utsatts för hemska saker av vuxna människor, oftast av de egna föräldrarna. Tortyr, misshandel, övergrepp, mord. Små, oskuldsfulla barn som aldrig velat något ont men med föräldrar som saknar spärrar. Föräldrar som är sjuka i huvudet på ett eller annat vis.
Visst blir jag ibland vansinnig och nog har det funnits stunder då jag höjt rösten på tok för mycket. Då har jag såklart ångrat mig enormt efteråt och sagt förlåt och förklarat att det var fel av mig att skrika. Visst har jag brusat upp och velat ha sönder något för att jag blir så arg men jag har alltid haft spärren där. Precis, tack o lov, som de flesta andra föräldrar. Man har en spärr som hindrar en i från att slå på sitt lilla barn! Hur förbannad man än är så gör man bara inte så!
För mig är det helt skrämmande och ofattbart att vissa människor saknar den spärren. Ännu mer ofattbart är det att en del otäcka människor inte bara skadar sina barn i raseri, utan de gör det dagligen ändå. Usch, jag blir så illa berörd när jag läser och hör om allt skit som barn utsätts för. Jag vill krama och ta hand om alla utsatta barn och få dem att känna sig älskade!
I nästa stund ler de med sina söta små ansikten och tittar på oss med stora, oskyldiga ögon. Det får oss att smälta och kramas. De sjunger små visor och säger gulliga saker och vi förvånas och glädjs över hur mycket de små liven kan. Barn är ju det finaste vi har!
I tidningarna läser vi dagligen om barn som utsatts för hemska saker av vuxna människor, oftast av de egna föräldrarna. Tortyr, misshandel, övergrepp, mord. Små, oskuldsfulla barn som aldrig velat något ont men med föräldrar som saknar spärrar. Föräldrar som är sjuka i huvudet på ett eller annat vis.
Visst blir jag ibland vansinnig och nog har det funnits stunder då jag höjt rösten på tok för mycket. Då har jag såklart ångrat mig enormt efteråt och sagt förlåt och förklarat att det var fel av mig att skrika. Visst har jag brusat upp och velat ha sönder något för att jag blir så arg men jag har alltid haft spärren där. Precis, tack o lov, som de flesta andra föräldrar. Man har en spärr som hindrar en i från att slå på sitt lilla barn! Hur förbannad man än är så gör man bara inte så!
För mig är det helt skrämmande och ofattbart att vissa människor saknar den spärren. Ännu mer ofattbart är det att en del otäcka människor inte bara skadar sina barn i raseri, utan de gör det dagligen ändå. Usch, jag blir så illa berörd när jag läser och hör om allt skit som barn utsätts för. Jag vill krama och ta hand om alla utsatta barn och få dem att känna sig älskade!
Thursday, November 20, 2008
Små steg mot ett rökfritt liv
På senaste tiden har det stått mycket om rökning och dess risker i bl. a. Stockholm City-tidningen. En undersökning hade gjorts i en tidning nyligen (kanske var det också i City) om vad folk tycker är det värsta man kan utsätta sina barn för. Jag tror att just rökning kom på första plats. Eller åtminstånde högt upp på "hatlistan".
Några dagar innan jag läste allt detta hade jag jordens jobbigaste hosta på natten. jag vet ju att hostan till stor del beror på att jag röker. Jag låg sömnlös och bestämde mig för att "nu jävlar ska jag sluta röka!" igen.
Morgonen efter kedjerökte jag 2 äckliga giftpinnar på balkongen. Sedan rensade jag mina jackfickor och handväska på ciggpaket och tändare, dessa lämnade jag hemma när jag åkte till dagis och jobb. Jag har nu varit helt rökfri både på mornarna och dagarna men jag har faktiskt blossat i mig en cigg varje kväll. Usch och fy och bläääk men om några kvällar så kommer jag även att hoppa över den skitciggen. Sedan är jag rökfri!
Jag känner mig redan fräschare om dagarna då jag inte behöver dölja min röklukt genom tuggummin, våtservetter och doftsprayer. Det är skönt! Jag önskar av hela mitt hjärta och hela min hjärna att jag denna gången lyckas sluta röka för gott! Det mår alla bäst av!
Några dagar innan jag läste allt detta hade jag jordens jobbigaste hosta på natten. jag vet ju att hostan till stor del beror på att jag röker. Jag låg sömnlös och bestämde mig för att "nu jävlar ska jag sluta röka!" igen.
Morgonen efter kedjerökte jag 2 äckliga giftpinnar på balkongen. Sedan rensade jag mina jackfickor och handväska på ciggpaket och tändare, dessa lämnade jag hemma när jag åkte till dagis och jobb. Jag har nu varit helt rökfri både på mornarna och dagarna men jag har faktiskt blossat i mig en cigg varje kväll. Usch och fy och bläääk men om några kvällar så kommer jag även att hoppa över den skitciggen. Sedan är jag rökfri!
Jag känner mig redan fräschare om dagarna då jag inte behöver dölja min röklukt genom tuggummin, våtservetter och doftsprayer. Det är skönt! Jag önskar av hela mitt hjärta och hela min hjärna att jag denna gången lyckas sluta röka för gott! Det mår alla bäst av!
Jippie!
Yes! Jag fick godkänt på min rapport vilket innebär 7,5 högskolepoäng! Mina första poäng och jag är väldigt glad över dem! Kursen är tråkigt nog slut nu, jag skulle gärna gå på kurs varje vecka och jag hoppas att jag snart kan börja plugga! Kursen handlade om demensvård och rapporten fokuserade på måltidssituationen bland personer med demenssjukdom.
Saturday, November 15, 2008
Klänning för bröllop
I somras var jag på bröllop. Ett fantastiskt fint bröllop med underbara filurer som gifte sig.
Några veckor innan bröllopet var min vän Kicki hos mig och hälsade på. Hon ville shoppa och jag hakade på för jag behövde ju en klänning till det stundade bröllopet. Vi knallade in på Myrorna för jag är av den sparsamma typen som inte gärna kastar ut massor av pengar på en klänning. Där, på Myrorna, fann jag den vackraste klänningen som någonsin skådats och den kostade bara 175 kr!
Jag gick in i provhytten och min vän Kicki nästan vred sig av skratt när jag visade upp mig i denna klänning. Ett gott tecken som fick mig att slå till!
Klänningen tillhör nu mina favoritplagg och jag använder den titt som tätt, inte enbart på bröllop!
Friday, November 14, 2008
Premiär i ärtsoppelagning
I dag lagade jag mat på förskolan. Det var första gången i mitt liv som jag lagat denna delikata soppa, ganska enkelt var det också! Ärtorna var ju redan blötlagda och klara. Självklart och som tur var, var det en vegetarisk ärtsoppa. Jag bakade bröd också och barnen åt mycket av både soppan och brödet.
Jag satt vid samma bord som en av fröknarna under måltiden. Jag frågade henne om det verkligen är sant att de måste betala 40 kr (!) om dagen för att äta pedagogisk lunch tillsammans med barnen. Hon bekräftade att det stämmer och det är för jäkligt tycker jag! Pedagogiska luncher ska väl för fan vara gratis! Eller näst intill gratis åtminstånde!
Förskolepersonalen har, som jag förståt, inte de högsta lönerna direkt. Så ska de vara tvungna att pröjsa 40 spänn för att äta. Skulle du betala 40 kr för att äta tillsammans med 17 snoriga ungar som hostar i din mat och stör din matro genom att skrika och spilla ner sig? Nej, skulle inte tro det va?!
Jag tycker att det är en viktig och bra sak att personalen faktiskt sitter med vid bordet och äter samma mat som barnen. Det är bra att de finns där under måltiden och hjälper till och visar barnen hur bordsskick fungerar. Förskolepersonalen är värda högre lön och gratis lunch! De gör ett otroligt bra jobb och jag beundrar dem verkligen. De tar hand om våra barn så att vi kan göra annat, fantastiskt!
Jag satt vid samma bord som en av fröknarna under måltiden. Jag frågade henne om det verkligen är sant att de måste betala 40 kr (!) om dagen för att äta pedagogisk lunch tillsammans med barnen. Hon bekräftade att det stämmer och det är för jäkligt tycker jag! Pedagogiska luncher ska väl för fan vara gratis! Eller näst intill gratis åtminstånde!
Förskolepersonalen har, som jag förståt, inte de högsta lönerna direkt. Så ska de vara tvungna att pröjsa 40 spänn för att äta. Skulle du betala 40 kr för att äta tillsammans med 17 snoriga ungar som hostar i din mat och stör din matro genom att skrika och spilla ner sig? Nej, skulle inte tro det va?!
Jag tycker att det är en viktig och bra sak att personalen faktiskt sitter med vid bordet och äter samma mat som barnen. Det är bra att de finns där under måltiden och hjälper till och visar barnen hur bordsskick fungerar. Förskolepersonalen är värda högre lön och gratis lunch! De gör ett otroligt bra jobb och jag beundrar dem verkligen. De tar hand om våra barn så att vi kan göra annat, fantastiskt!
Wednesday, November 12, 2008
Simpelt bröd
Ja, som jag skrev i bloggen nyss så bakar jag bröd. Jag vill inte längre köpa äckligt bröd som innehåller massor av konstiga saker. Därför bakar jag så ofta jag hinner. Jag har världens enklaste recept som jag nu lärt mig utantill. Grundreceptet fick jag av Bittan för några år sedan.
Ca 20 frallor eller 2 limpor
ca 1,4 l mjöl av valfri sort (blanda gärna olika mjöler, kli, frön osv)
0,5 l vatten (37 grader)
50 g jäst
knappt 1 msk salt
Blanda gärna i russin, fröer, torkad frukt, rivna morötter eller nötter i degen.
Smula jästen i en stor degbunke, rör ut med lite av vattnet tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet och saltet. Rör ner mjölet. Knåda ihop tills det blir en smidig deg på mjölat bakbord. Forma till bullar eller limpor och lägg på plåt (smord eller med bakplåtspapper). Täck över en bakduk och låt jäsa i en timme. Pensla med vatten och strö gärna över vallmofrön eller andra frön. Grädda i ugn 200-225 grader i 10-30 minuter beroende på om du gör frallor eller bullar.
Idag bakar jag på rågmjöl och jag hade lite olja och honung i degen. Jag tänker strö vetekli över mina limpor innan jag gräddar dem. Bittan gör sina frallor med enbart vetemjöl och med vallmofrön utanpå, de blir frasiga och goda men mina innehåller mer fibrer och är nog lite nyttigare.
Ca 20 frallor eller 2 limpor
ca 1,4 l mjöl av valfri sort (blanda gärna olika mjöler, kli, frön osv)
0,5 l vatten (37 grader)
50 g jäst
knappt 1 msk salt
Blanda gärna i russin, fröer, torkad frukt, rivna morötter eller nötter i degen.
Smula jästen i en stor degbunke, rör ut med lite av vattnet tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet och saltet. Rör ner mjölet. Knåda ihop tills det blir en smidig deg på mjölat bakbord. Forma till bullar eller limpor och lägg på plåt (smord eller med bakplåtspapper). Täck över en bakduk och låt jäsa i en timme. Pensla med vatten och strö gärna över vallmofrön eller andra frön. Grädda i ugn 200-225 grader i 10-30 minuter beroende på om du gör frallor eller bullar.
Idag bakar jag på rågmjöl och jag hade lite olja och honung i degen. Jag tänker strö vetekli över mina limpor innan jag gräddar dem. Bittan gör sina frallor med enbart vetemjöl och med vallmofrön utanpå, de blir frasiga och goda men mina innehåller mer fibrer och är nog lite nyttigare.
Självstudier
I dag fick jag och min dotter sova lite längre. Jag går på kurs på onsdagarna och då börjar jag normalt en timme och en kvart senare än vanligt. Just idag var det självstudier på schemat. Det betyder att vi inte har några lärare och då får vi hålla på med grupparbete eller plugga på egen hand. Gruppen jag råkat hamna i är så fruktansvärt tråkig, personerna där är väldigt självupptagna och vill bara prata om sig själva, sina usla chefer, dumma arbetskamrater och jobbiga vårdtagare. det passar inte mig alls för jag vill prata om det ämnen vi faktiskt fått i uppgift att prata om. Därför valde jag att i dag stanna hemma och skriva på min rapport som ska vara inlämnad efter helgen.
När min dotter vaknat och gjort sig klar i morse så åkte jag med henne till dagis/förskolan. Jag lämnade henne där och åkte hem igen för att plugga. det kanske låter konstigt att hon är på dagis fast jag är hemmamen jag måste få studiero och det är omöjligt om hon ska vara med.
Denna dag har jag tillbringat framför datorn och i tvättstugan. Vi hade enormt mycket tvätt och varken dottern, jag eller sambon hade nästan inga rena kläder kvar, så det var nödvändigt! Det blev ett jäkla släpande fram och tillbaka till tvättstugan som ligger på en annan gård. Vägen tillbaka därifrån består av flera trappor upp och uppförsbackar. när jag hämtat sista lasset med ren tvätt så kom det en snäll man i en "golfbil/truck" och frågade om jag ville ha skjuts. det tackade jag inte nej till! Han körde mig nästan ända fram till porten!
Nu varvar jag rapportskrivning med blogande och matlagning. Det blir en soppa med potatis, morötter, palsternacka, rotselleri, purjolök, röda linser, lagerblad, buljong (vegetarisk utan E621 såklart) och vitpeppar. Dessutom så fick jag för mig att baka bröd som nu ligger på jäsning, är jag inte duktig? :-)
När min dotter vaknat och gjort sig klar i morse så åkte jag med henne till dagis/förskolan. Jag lämnade henne där och åkte hem igen för att plugga. det kanske låter konstigt att hon är på dagis fast jag är hemmamen jag måste få studiero och det är omöjligt om hon ska vara med.
Denna dag har jag tillbringat framför datorn och i tvättstugan. Vi hade enormt mycket tvätt och varken dottern, jag eller sambon hade nästan inga rena kläder kvar, så det var nödvändigt! Det blev ett jäkla släpande fram och tillbaka till tvättstugan som ligger på en annan gård. Vägen tillbaka därifrån består av flera trappor upp och uppförsbackar. när jag hämtat sista lasset med ren tvätt så kom det en snäll man i en "golfbil/truck" och frågade om jag ville ha skjuts. det tackade jag inte nej till! Han körde mig nästan ända fram till porten!
Nu varvar jag rapportskrivning med blogande och matlagning. Det blir en soppa med potatis, morötter, palsternacka, rotselleri, purjolök, röda linser, lagerblad, buljong (vegetarisk utan E621 såklart) och vitpeppar. Dessutom så fick jag för mig att baka bröd som nu ligger på jäsning, är jag inte duktig? :-)
Det blev ett vitt barn!
I slutet av min graviditet drömde min gulliga vän, Tess, att jag fick ett svart barn. Vi skrattade gott åt drömmen och jag berättade om den för den blivande fadern. Samtidigt så ledde denna dröm till lite konstiga, oroliga tankar i min gravidflummiga hjärna.
Strax innan jag blev gravid hade nämligen jag och Tess varit på Lady Saw-konsert. Vi var så gott som de enda vita människorna på hela stället. Konserten var mycket bra och tuff och den slutade med att jag delade taxi hem med en väldigt mörk rastaflätad man. Han och jag bodde åt samma håll och han följde med mig hem på lite eftersnack. Vi hade inga intima stunder så jag skulle ju omöjligt kunnat bli gravid med honom! Konstigare saker har dock hänt och Tessans dröm satte som sagt var lite huvudbry i min skalle. Tänk om jag faktiskt skulle föda ett svart barn?
Min lilla dotter kom hastigt ut i denna värld genom urakut kejsarsnitt. Jag fick narkos innan och var ganska så groggy när jag vaknade. När jag rullades ut i korridoren kom den stolte fadern springandes med ett litet, litet barn som han la på mitt bröst. "Det blev i alla fall ett vitt barn!" Var det första jag vräkte ur mig. Den stolte fadern bara skrattade men sköterskorna tittade på honom med funderande, kanske medlidande blickar och de tänkte nog att "stackars sate, skulle det lika gärna kunnat bli ett svart barn som han inte alls var far till?"
Strax innan jag blev gravid hade nämligen jag och Tess varit på Lady Saw-konsert. Vi var så gott som de enda vita människorna på hela stället. Konserten var mycket bra och tuff och den slutade med att jag delade taxi hem med en väldigt mörk rastaflätad man. Han och jag bodde åt samma håll och han följde med mig hem på lite eftersnack. Vi hade inga intima stunder så jag skulle ju omöjligt kunnat bli gravid med honom! Konstigare saker har dock hänt och Tessans dröm satte som sagt var lite huvudbry i min skalle. Tänk om jag faktiskt skulle föda ett svart barn?
Min lilla dotter kom hastigt ut i denna värld genom urakut kejsarsnitt. Jag fick narkos innan och var ganska så groggy när jag vaknade. När jag rullades ut i korridoren kom den stolte fadern springandes med ett litet, litet barn som han la på mitt bröst. "Det blev i alla fall ett vitt barn!" Var det första jag vräkte ur mig. Den stolte fadern bara skrattade men sköterskorna tittade på honom med funderande, kanske medlidande blickar och de tänkte nog att "stackars sate, skulle det lika gärna kunnat bli ett svart barn som han inte alls var far till?"
2006-06-09 Sös
Wednesday, November 5, 2008
Lortgris
Efter att ha ockuperat svärföräldrarnas hus i några veckor, har vi äntligen fått tillgång till min gulliga förortsetta. Det har blivit mycket flyttande på sista tiden! Eller, förresten, det har blivit jäkligt mycket flyttande sedan jag kom till Stockholm för 8,5 år sedan! Jag har räknat ut att jag på den tiden har hunnit bo i 8 olika hem, kanske fler till och med, jag räknar inte så bra. När jag tänker efter så var det en del flyttande även innan jag kom till huvudstaden, då hann jag också med att bo i 8 olika hem. Dessutom har jag ju bott i Thailand en del.
Varje gång när jag har flyttat så har jag lämnat boendet efter mig, renare än vad det var när jag flyttade in! Jag har även totalstädat och skurat en lägenhet inför en visning och ett röjt och fräschat till ett stort hus inför mäklarbesök. Man kan säga att jag har vanan inne för det här med städning! Hemma är jag väl ingen pedant direkt och det gör inget om det råkar vara lite grus på golven eller kaos i lådorna. Det kan jag stå ut med... ett litet tag :-)
Nåväl, när vi i helgen kom tillbaka till min kära lya så såg den rent ut sagt förjävlig ut! Killen som bott i den i ungefär 1,5 år verkar inte ha tagit fram dammsugaren en endaste gång! Det var bara att sätta igång och städa innan jag kunde packa upp alla våra saker. Sanering krävs men det får jag ta vid annat tillfälle när tiden räcker till! Jag kikade nyss under badkaret och det gjorde mig skräckslagen, en mycket ruggig syn som jag tänker förtränga ett tag.
Varje gång när jag har flyttat så har jag lämnat boendet efter mig, renare än vad det var när jag flyttade in! Jag har även totalstädat och skurat en lägenhet inför en visning och ett röjt och fräschat till ett stort hus inför mäklarbesök. Man kan säga att jag har vanan inne för det här med städning! Hemma är jag väl ingen pedant direkt och det gör inget om det råkar vara lite grus på golven eller kaos i lådorna. Det kan jag stå ut med... ett litet tag :-)
Nåväl, när vi i helgen kom tillbaka till min kära lya så såg den rent ut sagt förjävlig ut! Killen som bott i den i ungefär 1,5 år verkar inte ha tagit fram dammsugaren en endaste gång! Det var bara att sätta igång och städa innan jag kunde packa upp alla våra saker. Sanering krävs men det får jag ta vid annat tillfälle när tiden räcker till! Jag kikade nyss under badkaret och det gjorde mig skräckslagen, en mycket ruggig syn som jag tänker förtränga ett tag.
Dessa skrämande foton är tagna under mitt badkar i dag
För att inte tala om balkongen, frysen och alla skåpluckor i köket, usch och fy och bläää! Jag som alltid berömt och pratat gott om min hyresgäst men ingen kan ju vara bra på allt. Han var verkligen inte bra på att städa! Konstigt nog så lämnade han kvar en halvtom flaska med såpa och och en halvfull med diskmedel och jag undrar vad han använt dessa till?! Kanske drack han det? För inte har han använt det till att göra rent med i alla fall! Han lämnade också kvar en kattlåda och en kattmatskål och så vitt jag vet så hade han inte katt! Mystiskt!
Tuesday, October 28, 2008
Skön snubbe
Jag blir ganska glad av att kolla på denna härliga kille på youtube! Vilken charm! Vilken stil! Vilken karisma! :-D
http://se.youtube.com/watch?v=PwRkb0VwIB8
Förresten så har jag faktiskt lagt in ett par små filmer själv på youtube;
Min kära kusin, vän och före detta festmö dansar på tunnelbanan på sin möhippa! Hon dansar underbart vackert men tyvärr hamnade min lilla film åt fel håll, lägg huvudet åt vänster, titta och njut!
http://se.youtube.com/watch?v=bf4U5Bi--7s
Stor i käften på alla vis!
http://se.youtube.com/watch?v=tRCJoIJBywY&feature=related
http://se.youtube.com/watch?v=PwRkb0VwIB8
Förresten så har jag faktiskt lagt in ett par små filmer själv på youtube;
Min kära kusin, vän och före detta festmö dansar på tunnelbanan på sin möhippa! Hon dansar underbart vackert men tyvärr hamnade min lilla film åt fel håll, lägg huvudet åt vänster, titta och njut!
http://se.youtube.com/watch?v=bf4U5Bi--7s
Stor i käften på alla vis!
http://se.youtube.com/watch?v=tRCJoIJBywY&feature=related
Patetiska karlar
som tycker så jäkla synd om sig själva så fort de råkar vara lite snoriga! De flesta människor av det manliga könet verkar tro att de ska dö om de har lite hosta och halsont. De vill ligga nerbäddade i sina sängar, bli uppassade på och ha vårat medlidande. De åmar sig och nästan gråter och stönar att "jag tror jag har feber". Så fort de ska prata, framförallt i telefon, så gör de rösten extra hes, viskande och får mycket lägligt en hostattack rakt in i luren. Min trumhinna spräcks nästan och jag tycker absolut inte synd om de fåniga kräken! De får mig bara att tycka att de är otroligt larviga och mesiga! De karlar eller pojkstackare (ett mer passande ord) jag har i min omgivning hostar upp sina lungor och stönar att "oj, jag är så sjuk så sjuk" men i själva verket så röker de ju som borstbindare, både det ena och det andra. De får skylla sig själva att de hostar och de kommer aldrig någonsin att få mitt medlidande! Så det så!
Saturday, October 25, 2008
Låt den rätte komma in
Nu har vi flyttat ut från sommarstugan, sambon envisades med att stänga av vattnet i söndags trots att det faktiskt är massor (nåväl, för att vara oktober) plusgrader ute och ingen större frysrisk. Tills vidare får vi bo hos sambons päron men nästa helg flyttar vi till min lilla förortsetta! Just idag är vi förvisade härifrån, "svärfar" ska ha herrmiddag och sovgäster så vi får snällt maka på oss. Vi tänker tillbringa kvällen och natten hos gammelfarmor och gammelfarfar.
I går var jag , sambon, brorsan och hans pingla på bio, "Låt den rätte komma in". En film som föll mig helt i smaken! Den var otroligt välgjord och trots att jag läst och älskar boken så blev jag nöjd! Annars brukar jag ofta bli besviken på filmer baserade på bra böcker jag läst. Filmen regisserades av Tomas Alfredsson och det är John Ajvide Lindqvist som skrivit boken. Läs den, se den!
Tyvärr hade sambon druckit innan han kom till biografen, det gjorde mig ganska less och tvär över att han inte kan hålla igen en enda gång för min skull. För sambons del blev filmen ingen höjdarupplevelse då han var full, rastlös och skrattade på helt fel ställen (det var ju absolut ingen komedi). Under de två timmar filmen varade gick han ut och rökte och kissade flera gånger.
I går var jag , sambon, brorsan och hans pingla på bio, "Låt den rätte komma in". En film som föll mig helt i smaken! Den var otroligt välgjord och trots att jag läst och älskar boken så blev jag nöjd! Annars brukar jag ofta bli besviken på filmer baserade på bra böcker jag läst. Filmen regisserades av Tomas Alfredsson och det är John Ajvide Lindqvist som skrivit boken. Läs den, se den!
Tyvärr hade sambon druckit innan han kom till biografen, det gjorde mig ganska less och tvär över att han inte kan hålla igen en enda gång för min skull. För sambons del blev filmen ingen höjdarupplevelse då han var full, rastlös och skrattade på helt fel ställen (det var ju absolut ingen komedi). Under de två timmar filmen varade gick han ut och rökte och kissade flera gånger.
Thursday, October 16, 2008
Nu dör jag...
...hann jag tänka på bussen i morse. Jag dog inte, tack o lov, jag svimmade bara av för en stund.
I morse skulle min sambo för en gångs skull lämna vårat barn på dagis, vilket var tur för det innebar att jag inte hade henne med på bussen. Jag blev lite sen till bussen så jag fick springa sista biten och den snälla chauffören väntade in mig. Lagom flåsig och svettig slog jag mig ner på en fönsterplats. Efter ungefär halva resan började jag känna mig ganska olustig. Jag tänkte att snart spyr jag eller så tuppar jag av.
För några år sedan svimmade jag titt som tätt, mycket obehagligt men jag har lärt mig tecknen och vad man ska göra.
Därför lutade jag huvudet framåt för att få det att sluta snurra i skallen. Jag lyckades få upp en clementin ur min väska som jag med stor möda delvis lyckades skala. Jag grävde ur ett par klyftor och stoppade i munnen. Jag mådde sämre och sämre och snart lutade jag mig framåt så mycket så att håret snuddade vid knäna.
När jag vaknade till satt jag lutad mot sätet framför mig. Min väska och clementinen hade ramlat ner på golvet. Jag kallsvettades som en gris och kände mig riktigt ofräsch. Jag kollade ner på mina händer som var alldeles kritvita och det tog en bra stund innan jag orkade ta upp väskan från golvet. Herren som satt vid min sida reagerade inte alls, han kanske trodde att jag bara helt plötsligt tvärsomnat.
Usch, blodsockerfall eller något i den stilen skulle jag tro. I fortsättningen ska jag alltid ha druvsocker med mig i väskan! Hur som helst så åkte jag vidare till jobbet, en aning vimmelkantig. Jag fick i mig macka och kaffe där och gick ut och jobbade på som vanligt. Jag kände mig lite skum hela dagen, ungefär som när man är bakis och nu på kvällen har jag fortfarande en mild huvudvärk som moler i skallen.
I morse skulle min sambo för en gångs skull lämna vårat barn på dagis, vilket var tur för det innebar att jag inte hade henne med på bussen. Jag blev lite sen till bussen så jag fick springa sista biten och den snälla chauffören väntade in mig. Lagom flåsig och svettig slog jag mig ner på en fönsterplats. Efter ungefär halva resan började jag känna mig ganska olustig. Jag tänkte att snart spyr jag eller så tuppar jag av.
För några år sedan svimmade jag titt som tätt, mycket obehagligt men jag har lärt mig tecknen och vad man ska göra.
Därför lutade jag huvudet framåt för att få det att sluta snurra i skallen. Jag lyckades få upp en clementin ur min väska som jag med stor möda delvis lyckades skala. Jag grävde ur ett par klyftor och stoppade i munnen. Jag mådde sämre och sämre och snart lutade jag mig framåt så mycket så att håret snuddade vid knäna.
När jag vaknade till satt jag lutad mot sätet framför mig. Min väska och clementinen hade ramlat ner på golvet. Jag kallsvettades som en gris och kände mig riktigt ofräsch. Jag kollade ner på mina händer som var alldeles kritvita och det tog en bra stund innan jag orkade ta upp väskan från golvet. Herren som satt vid min sida reagerade inte alls, han kanske trodde att jag bara helt plötsligt tvärsomnat.
Usch, blodsockerfall eller något i den stilen skulle jag tro. I fortsättningen ska jag alltid ha druvsocker med mig i väskan! Hur som helst så åkte jag vidare till jobbet, en aning vimmelkantig. Jag fick i mig macka och kaffe där och gick ut och jobbade på som vanligt. Jag kände mig lite skum hela dagen, ungefär som när man är bakis och nu på kvällen har jag fortfarande en mild huvudvärk som moler i skallen.
Tuesday, October 14, 2008
Vackert i oktober
Det är en upp och nedvänd värld vi lever i. Det blommar för fullt två veckor in i oktober. Märkligt men vackert!
Fullmånen fotades i eftermiddags.
Saturday, October 11, 2008
Störst vet inte alltid bäst
"Säg hur aktierna faller, säg hur kursen vänder om. Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om" (Lars Winnerbäck)
Ett jäkla tjat om börsras hit och dit, ingenting som drabbar en fattig. Ingenting som drabbar mig. Eller, jo, kanske i det långa loppet?
Ingenting som jag tänker reflektera närmare över i min blogg.
Till något annat; oktober och frost vissa mornar. Dock hyfsat varmt om dagarna, upp emot 15 plusgrader. Vi har egen pump här på landet. Sommarvatten. Pumpen måste stängas av innan det blir för kallt så att den nte fryser sönder. Sambons farbror sa tidigare att vi skulle stänga av vattnet den här helgen.
I morse vid frukostbordet med sambon, hans farföräldrar och min dotter så kom samtalet om pumpjäveln upp. Jag som hört efter med "kunniga" människor (syrran, far min, grannen, jobbarkompisar) angående pumpar, hävdade att vi borde kunna ha vattnet på ett tag till. Grannen sa att det inte är någon fara att pumpen ska frysa sönder förrän det är minst 10 minusgrader. Sambon med farföräldrar gaddade ihop sig mot mig och sa att vattnet måste stängas av nu i helgen! Själv är jag ju ingen expert på pumpar men jag påpekade att en tunna med vatten till exempel inte blir genomfrusen av några frostmornar. Alltså borde inte pumpfan frysa sönder heller. Sambon med farföräldrar stod på sig och jag sa att det måste vara en ovanligt känslig pump de har.
Senare i dag fikade vi tillsammans med sambons päron och ett par andra grannar här. Då kom snacket om pumpen upp igen. Päronen och grannarna sa att vi gott och väl kan ha vattnet på en vecka till, säkerligen ända tills november om inte en köldknäpp inträffar.
DET VAR JU DET JAG SA! JU!
Sambon och farföräldrarna satt där och höll med om att visst ska vi väl kunna ha den förbannade jävla pumpen på ett tag till. Precis som att de tyckt så hela tiden.
Åh, vad irriterande!
DET VAR JU DET JAG SA! JU!
Så det så!
Och lika irriterande är det att detta inlägg inte går att dela upp i mindre stycken med lite luft emellan, varför? Jag hatar datorer!
Monday, October 6, 2008
Jag döljer min tjockhet
Precis som så många andra, framförallt tjejer, lider jag av tjocknojja. När jag var 12 år började min viktmedvetenhet. Min familj gick igenom en enorm kris i denna stund och jag slutade äta, omedvetet tror jag. Jag vet inte riktigt hur det gick till, jag minns inte. Jag vet bara att jag plötsligt gick ner i vikt och blev en tunnis. Så pass att skolsyster Anders tvingade in mig på viktkontroll en gång i veckan. Jag gick i 6:an och vägde 28 kilo. Syster Anders rekommenderade mig faktiskt att äta mer godis. Inte särskilt sunt och inget råd jag följde.
När jag var 14-15 år hade jag en period då jag fullständigt struntade i vad jag stoppade i mig. Jag åt ofta mikrade ostfrallor till lunch och jag och min lika spinkiga bästis vräkte i oss semlor, chips, pizzor och smördränkta spaggetisar med riven ost. Mmm! Inte fasiken blev vi särskilt mycket fetare för det. Fast jag inbillade mig till och från att min mage liknade en fotboll och jag dolde mitt "hull" i stora tröjor.
När jag flyttade hemifrån, 16 år gammal blev jag mer och mer medveten om vad jag stoppade i mig. Jag lusläste innehållsförteckningen på allt vi handlade hem. Min dåvarande pojkvän såg dock till att jag fick i mig ordentligt med mat. Jag mådde illa av min "feta" kropp och var jag på stranden så badade jag alltid med en stor t-shirt över baddräkten.
När jag och pojkvännen flyttade ifrån varandra var jag 20 år. Nu kunde jag äta eller snarare inte äta precis vad jag själv kände för, utan att någon la sig i. Jag slutade nästan att äta helt. Sommaren som följde levde jag på luft, gurka, majs, vatten och vodka. Min kusin köpte en halvmeters lång, kyld pizza till mig. Den styckade jag upp i massor av små bitar som jag frös in. Pizzan räckte hela sommaren. Mina kläder började bli för stora och folk i min omgivning påpekade ofta hur mager jag blivit. De skulle bara veta hur jag ser ut utan kläder tänkte jag. "De skulle bara veta vilken fet, degig mage som döljer sig innanför mina skjortor." Vart jag än kom så skulle folk bjuda mig på mat. Av artighet åt jag så klart för att sedan gå hem med jordens ångest.
Min kära syster hade i samma veva en mycket sjuk son (han är frisk nu, tack o lov). Det innebar att jag bodde med min syster och hennes familj en hel del på sjukhus. På sjukhus finns det ju, som alla säkert sett, många vågar. Min syster tvingade vid ett tillfälle upp mig på en sådan våg. Den visade på knappt 38 kilo vilket gjorde mig ganska nöjd och syrran förskräckt.
Jag har flyttat miljoner gånger och denna viktnojja har förföljt mig vart jag än bott. I perioder har jag fått höra att jag sett sund och rosig ut. Andra stunder att jag varit mager som en skrika. Själv har jag haft ett evigt brottande med en tjock mage och ågren över ett för stort matintag.
Innan jag blev gravid vägde jag 42 kilo och kände mig hyfsat bekväm med min vikt. Graviditeten fick mig att för första gången på flera år, äntligen slippa bry mig om vad jag vräkte i mig. Detta resulterade till att jag ökade nästan 26 kilo i vikt. Min rumpa var bred som en lagårdsvägg, magen enorm såklart och jag fick en mindre smickrande dubbelhaka.
Nu, 28 månader efter att jag fått mitt vackra barn har jag gått ner de flesta kilona igen. Min kropp är dock inte alls som förr, hur mycket jag än envisas så kommer jag förmodligen aldrig någonsin mera i mina gamla toppar igen. De liknar dockkläder och snart har min dotter vuxit i dem:-)
Jag äter antagligen vad mängden anser vara normalt. Jag stoppar i mig både de ena och de andra onyttigheterna. Jag får dåligt samvete över allt jag proppar i mig men just nu är det värt det och nödvändigt, för jag vill INTE överföra några konstiga tankar kring maten på mitt barn!
När jag var 14-15 år hade jag en period då jag fullständigt struntade i vad jag stoppade i mig. Jag åt ofta mikrade ostfrallor till lunch och jag och min lika spinkiga bästis vräkte i oss semlor, chips, pizzor och smördränkta spaggetisar med riven ost. Mmm! Inte fasiken blev vi särskilt mycket fetare för det. Fast jag inbillade mig till och från att min mage liknade en fotboll och jag dolde mitt "hull" i stora tröjor.
När jag flyttade hemifrån, 16 år gammal blev jag mer och mer medveten om vad jag stoppade i mig. Jag lusläste innehållsförteckningen på allt vi handlade hem. Min dåvarande pojkvän såg dock till att jag fick i mig ordentligt med mat. Jag mådde illa av min "feta" kropp och var jag på stranden så badade jag alltid med en stor t-shirt över baddräkten.
När jag och pojkvännen flyttade ifrån varandra var jag 20 år. Nu kunde jag äta eller snarare inte äta precis vad jag själv kände för, utan att någon la sig i. Jag slutade nästan att äta helt. Sommaren som följde levde jag på luft, gurka, majs, vatten och vodka. Min kusin köpte en halvmeters lång, kyld pizza till mig. Den styckade jag upp i massor av små bitar som jag frös in. Pizzan räckte hela sommaren. Mina kläder började bli för stora och folk i min omgivning påpekade ofta hur mager jag blivit. De skulle bara veta hur jag ser ut utan kläder tänkte jag. "De skulle bara veta vilken fet, degig mage som döljer sig innanför mina skjortor." Vart jag än kom så skulle folk bjuda mig på mat. Av artighet åt jag så klart för att sedan gå hem med jordens ångest.
Min kära syster hade i samma veva en mycket sjuk son (han är frisk nu, tack o lov). Det innebar att jag bodde med min syster och hennes familj en hel del på sjukhus. På sjukhus finns det ju, som alla säkert sett, många vågar. Min syster tvingade vid ett tillfälle upp mig på en sådan våg. Den visade på knappt 38 kilo vilket gjorde mig ganska nöjd och syrran förskräckt.
Jag har flyttat miljoner gånger och denna viktnojja har förföljt mig vart jag än bott. I perioder har jag fått höra att jag sett sund och rosig ut. Andra stunder att jag varit mager som en skrika. Själv har jag haft ett evigt brottande med en tjock mage och ågren över ett för stort matintag.
Innan jag blev gravid vägde jag 42 kilo och kände mig hyfsat bekväm med min vikt. Graviditeten fick mig att för första gången på flera år, äntligen slippa bry mig om vad jag vräkte i mig. Detta resulterade till att jag ökade nästan 26 kilo i vikt. Min rumpa var bred som en lagårdsvägg, magen enorm såklart och jag fick en mindre smickrande dubbelhaka.
Nu, 28 månader efter att jag fått mitt vackra barn har jag gått ner de flesta kilona igen. Min kropp är dock inte alls som förr, hur mycket jag än envisas så kommer jag förmodligen aldrig någonsin mera i mina gamla toppar igen. De liknar dockkläder och snart har min dotter vuxit i dem:-)
Jag äter antagligen vad mängden anser vara normalt. Jag stoppar i mig både de ena och de andra onyttigheterna. Jag får dåligt samvete över allt jag proppar i mig men just nu är det värt det och nödvändigt, för jag vill INTE överföra några konstiga tankar kring maten på mitt barn!
Saturday, October 4, 2008
Frosseri
I går var vi på kalas och det frossades i smörgåstårta, ostar, kex, druvor, snacks, kladdkaka och grädde med bubbelvin, portvin och likörer till. Det gick åt enorma mängder och på natten var min mage som en ballong, jag kunde knappt sova, så proppmätt var jag.
Min sambo däremot fortsatte frosseriet här hemma. Han drack öl, åt smörgåsar, glasstrutar och godis. Innan vi gick på kalaset hade han dessutom fått i sig en rejäl bit ugnspannkaka med massor av sylt. Jag förundras över hur mycket han kan få i sig. Hans blodsockernivå kan inte vara särskilt bra och jag blir inte förvånad om han utvecklar diabetes så småningom.
Min sambo frossar alla sina lediga dagar och om kvällarna. När jag kommer upp på morgonen brukar jag hitta mängder av glass- och godispapper i hans säng. Dricker han inte alkohol så bäljar han i sig läskedrycker. Ganska så osmakligt i mina ögon och hans frosseri irriterar mig alldeles för mycket!
Om en stund ska vi gå över till Bittan för att fortsätta frosseriet. Det blir ostar från i går, kex, druvor, olika röror och annan plockmat. Bittan har flera flaskor vin kvar hemma så det blir något glas för min del. Egentligen så känner jag mig ganska mätt efter att ha skrivit om detta ständiga frosseri! Rap!
Min sambo däremot fortsatte frosseriet här hemma. Han drack öl, åt smörgåsar, glasstrutar och godis. Innan vi gick på kalaset hade han dessutom fått i sig en rejäl bit ugnspannkaka med massor av sylt. Jag förundras över hur mycket han kan få i sig. Hans blodsockernivå kan inte vara särskilt bra och jag blir inte förvånad om han utvecklar diabetes så småningom.
Min sambo frossar alla sina lediga dagar och om kvällarna. När jag kommer upp på morgonen brukar jag hitta mängder av glass- och godispapper i hans säng. Dricker han inte alkohol så bäljar han i sig läskedrycker. Ganska så osmakligt i mina ögon och hans frosseri irriterar mig alldeles för mycket!
Om en stund ska vi gå över till Bittan för att fortsätta frosseriet. Det blir ostar från i går, kex, druvor, olika röror och annan plockmat. Bittan har flera flaskor vin kvar hemma så det blir något glas för min del. Egentligen så känner jag mig ganska mätt efter att ha skrivit om detta ständiga frosseri! Rap!
Thursday, October 2, 2008
Höst och Ewas bok
Hösten är här på riktigt nu. Vi har haft frost en morgon men vackra dagar. Ja, förutom de senaste två som regnade bort. Lilltjejen har blivit sjuk med hosta och snuva. Ingenting allvarligt men tillräckligt illa för att behöva stanna hemma från dagis och jobb. Hon har ju klarat sig väldigt länge ändå måste jag säga! Hon åt allt för många halstabletter under förmidagen vilket är laxerande och då kan ni gissa vad som hänt :-) Hennes odräglige far hade inget jobb idag, ändå så var det jag som fick lov att stanna hemma. Själv åkte han tidigt iväg på sina vanliga dystra, dåliga ärenden. Lika bra det för det är lugnare när han är borta.
Som vanligt har jag haft fullt upp och inte hunnit hitta bra inspiration till meningsfull blogg. Så jag tänkte göra lite mer reklam för Ewa och hennes vackra bok!
Saturday, September 27, 2008
Varför filosofera under stjärnorna?
Du är berusad som vanligt. Du tittar upp emot stjärnorna och säger att universum är oändligt. "Vad vackert det är!" Det är vackert, javisst! Jag håller med.
Men varför bry sig om stjärnorna som funnits där i en evighet? Vi lever här och nu och vår tid på jorden är så kort. Ta hand om det vi har i stället! Stjärnorna överlever både dig och mig och de kommer finnas där långt efter att vi har dött och blivit begravna!
Men varför bry sig om stjärnorna som funnits där i en evighet? Vi lever här och nu och vår tid på jorden är så kort. Ta hand om det vi har i stället! Stjärnorna överlever både dig och mig och de kommer finnas där långt efter att vi har dött och blivit begravna!
Vi bor hela sommarhalvåret på en vacker plats i skärgården. Vi lever under samma tak och vi har skapat det underbaraste som skapats kan; en fantastisk liten dotter, ett mirakel! Mer har vi knappast gemensamt, som om inte vårat underverk vore nog. Vi har en vacker promenad till bussen om hösten när solen just gått upp. Vi går den aldrig tillsammans, du sover vidare när jag och våran älskling ger oss av. Varje morgon samma sak.
På bilden, vy på väg till 6.22 bussen, "bananmånen" som våran dotterr säger:-)
Friday, September 26, 2008
Kaos och skrål och barn i rep
Tiden verkligen rusar på och jag hinner inte göra några onödiga saker alls. Eller, jo, jag hinner ta ett bloss då och då i farten. Usch och fy och bläää.
I början av veckan, när jag som vanligt steg upp kl 5 på morgonen, gick jag på dasset. Då hör jag min sambo (som annars brukar sova gott så dags) vråla mitt namn. Jag trodde så klart att det hänt något med vår dotter, kanske hade hon ramlat ur sängen? Jag rusar ut från dasset och ropar "VAD?" Till svar får jag. "det är ett rådjur på berget!" Hmm...tänker jag, det är ju för fan ALLTID rådjur på berget! Ingenting att gasta över alltså! Vi bor mitt ute i skogen och vi inkräktar ju på de stackars djurens revir! Till råga på allt så vaknade kära dottern av pappans vrål. Tack för den!
Veckan har bestått av stress, jobb, dagis, bakning på dagis efter dagis och tråkiga hemmasysslor. Dessutom pluggar jag en dag i veckan, jag ska skriva en rapport i november och innan dess har jag flera uppgifter som ska göras, bl a att läsa fyra faktaböcker och en skönlitterär, hur i hela friden ska jag hinna det?
I förrgår frostade jag ur vårat antika kylskåp med frysfack under natten. Om man inte stängt dörren ordentligt en gång så frostar det igen på ett ögonblick. Sambon är bra på att inte stänga dörren ordentligt. Så nu var det igenfrostat (igen). Jag tänkte passa på medans det var hyfsat kyligt utomhus. Därför tog jag alla matvaror och ställde dem ute under natten. Eftersom sambon var ledig både igår och idag så räknade jag kallt med att han skulle torka ur kylen, sätta i kontakten och stoppa in matvarorna i det när han vaknade (flera timmar efter mig och lilltjejen). Tror ni att han gjorde det?
I dag såg jag en dagisfröken (förskolelärare/pedagog) ute på stan ensam med tolv barn. Alla barnen höll i ett långt rep när de promenerade i sina lysgula västar. Tidigare har jag varit emot det där med repgrejen. "Barn ska väl lära sig att gå i samlad trupp utan att hålla i ett jäkla rep!" Nu när jag såg denna ensamma fröken med hela tolv(!) barn, så fick det där repet en helt ny innebörd för mig! Jag skulle själv aldrig knalla ut ensam med tolv ungar på stan, med eller utan rep!! Stackars fröken (eller stackars ungar?)! Jag är glad att mitt lilla barn går på ett dagis (förskola) med några fler fröknar!
För några timmar sedan fick jag höra att en liten pojke i våran vänskapskrets har det svårt på sitt dagis. Han blir retad och är väldigt nedstämd och ledsen över detta. Det gör ont inom mig och jag vill göra allt jag kan för den här lillkillen! I morgon ska jag tala med hans något destruktive far och se om jag kan hjälpa till på något vis. Pojkens pappa är en av våra vänner men han är på många sätt själv, fortfarande som ett barn. Han är inte riktigt kapabel att ta hand om sonen på ett fullgott sätt. Jag tycker om dem båda och vill deras bästa!
Nej, det blev långt och snirkligt denna bloggen! Det är nog dags för mig att krama kudden för mina tankar funkar inte helt som de ska. Nu natti, sov gott- vakna torrt!
I början av veckan, när jag som vanligt steg upp kl 5 på morgonen, gick jag på dasset. Då hör jag min sambo (som annars brukar sova gott så dags) vråla mitt namn. Jag trodde så klart att det hänt något med vår dotter, kanske hade hon ramlat ur sängen? Jag rusar ut från dasset och ropar "VAD?" Till svar får jag. "det är ett rådjur på berget!" Hmm...tänker jag, det är ju för fan ALLTID rådjur på berget! Ingenting att gasta över alltså! Vi bor mitt ute i skogen och vi inkräktar ju på de stackars djurens revir! Till råga på allt så vaknade kära dottern av pappans vrål. Tack för den!
Veckan har bestått av stress, jobb, dagis, bakning på dagis efter dagis och tråkiga hemmasysslor. Dessutom pluggar jag en dag i veckan, jag ska skriva en rapport i november och innan dess har jag flera uppgifter som ska göras, bl a att läsa fyra faktaböcker och en skönlitterär, hur i hela friden ska jag hinna det?
I förrgår frostade jag ur vårat antika kylskåp med frysfack under natten. Om man inte stängt dörren ordentligt en gång så frostar det igen på ett ögonblick. Sambon är bra på att inte stänga dörren ordentligt. Så nu var det igenfrostat (igen). Jag tänkte passa på medans det var hyfsat kyligt utomhus. Därför tog jag alla matvaror och ställde dem ute under natten. Eftersom sambon var ledig både igår och idag så räknade jag kallt med att han skulle torka ur kylen, sätta i kontakten och stoppa in matvarorna i det när han vaknade (flera timmar efter mig och lilltjejen). Tror ni att han gjorde det?
I dag såg jag en dagisfröken (förskolelärare/pedagog) ute på stan ensam med tolv barn. Alla barnen höll i ett långt rep när de promenerade i sina lysgula västar. Tidigare har jag varit emot det där med repgrejen. "Barn ska väl lära sig att gå i samlad trupp utan att hålla i ett jäkla rep!" Nu när jag såg denna ensamma fröken med hela tolv(!) barn, så fick det där repet en helt ny innebörd för mig! Jag skulle själv aldrig knalla ut ensam med tolv ungar på stan, med eller utan rep!! Stackars fröken (eller stackars ungar?)! Jag är glad att mitt lilla barn går på ett dagis (förskola) med några fler fröknar!
För några timmar sedan fick jag höra att en liten pojke i våran vänskapskrets har det svårt på sitt dagis. Han blir retad och är väldigt nedstämd och ledsen över detta. Det gör ont inom mig och jag vill göra allt jag kan för den här lillkillen! I morgon ska jag tala med hans något destruktive far och se om jag kan hjälpa till på något vis. Pojkens pappa är en av våra vänner men han är på många sätt själv, fortfarande som ett barn. Han är inte riktigt kapabel att ta hand om sonen på ett fullgott sätt. Jag tycker om dem båda och vill deras bästa!
Nej, det blev långt och snirkligt denna bloggen! Det är nog dags för mig att krama kudden för mina tankar funkar inte helt som de ska. Nu natti, sov gott- vakna torrt!
Vy från Koh Chang, utan stress och barn i rep
Subscribe to:
Posts (Atom)
