Ågren

I går kom en gammal vän från förr hit. Vi har inte umgåtts på flera år men jag har verkligen saknat henne. Vi pratade gamla minnen och karlslokar och andra saker. Skönt med sällskap!

På eftermiddagen dök min fd. sambo upp här. Han behövde ha sina arbetskläder och en del andra saker. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Jag lät honom stanna över natten så att han skulle få umgås lite med våran dotter. Han slocknade innan jag nattat lilltjejen.

Han stannade kvar här tills för någon timme sedan. Han grät, bad om ursäkt, hade ångest, stönade och suckade. Han bakade pepparkakor med våran dotter sedan följde vi med honom till tunnelbanan.

Jag har förklarat för honom att han måste ordna upp sitt liv på egen hand nu. Fixa ett riktigt jobb och någonstanns att bo och ta tag i sina problem. Han ville komma tillbaka och hälsa på våran dotter i helgen.

Jag är inte den långsinta typen, jag förlåter honom för våran dotters skull. Det betyder inte att han är välkommen att bli min sambo igen, absolut inte! Jag vill bara inte att vi ska vara ovänner, jag vill att vi ska lösa allt på bästa sätt för att lilltjejen ska ha det bra.