Tråkdag

Fy fasiken vilken trist dag, jag kommer mig liksom inte för att göra något fullt ut.
Hela sängen är full med ren tvätt som skall tas reda på, jag har tagit några plagg då och då och lagt/hängt på sin plats men det tar aldrig slut. Jag har sytt ett fodral till min mobiltelefon som blev ganska fint men sedan började symaskinen jävlas med mig, så jag kunde inte slutföra. Jag har kollat grejor på datorn men internet funkar bara till och från. Jag har ätit alldeles för mycket onyttiga saker och mår därför illa, bläää. Jag har kört en maskin disk men orkar inte plocka ur den. Jag har försökt ringa farmor men hon svarade inte. Blev orolig och sms:ade min farbror som skrev att hon var och julshoppade med honom. Jag lovade att ringa henne senare men har inte gjort det än. Jag har tagit fram recept på pepparkakor men inte pallat kolla om alla ingredienser finns hemma. Jag har slötittat på skit-TV och läst söndagens DN.

 Tråkigt tråkigt tråkigt men imorgon har jag sällskap, då J är ledig. Då ska vi göra pepparkaksdeg till lördagens bak. Och vi ska sy klart kjolar till tjejerna om maskinen funkar. Vi ska slå in julklappar och handla hem mat så att vi klarar oss ett tag. Sedan ska vi hämta våra små barn och ha en mysig helg med dem! Jag har bjudit hit några filurer till pepparkaksbaket men inte fått svar på om de kommer. Borde ringa dem och fråga men får se om jag kommer mig för...

En brun fet ko

När jag för ungefär 14 år sedan pluggade på folkhögskola, fick jag en mörkbrun fuskpäls-jacka av en äldre klasskamrat. Den såg ut som en stor nallebjörn och jag använde den några få gånger. Sedan har den fått flytta runt mellan mina olika förråd, för jag har inte haft hjärta att slänga den. Så på senare år har det blivit trendigt med denna typ av jacka men den har liksom känts för enorm för mig på något vis. Tills nu när jag inte längre kan dra upp dragkedjan på min vanliga vinterjacka, på grund av en stor mage som är i vägen. Så kom jag att tänka på denna bruna skapelse och jag hämtade in den från förrådet. Perfekt! Där fanns gott om plats för kaggen och jag slipper frysa. När J fick se den så tyckte han att det såg elegant ut :-) och han sa att den var snygg. Ja, det sa han faktiskt!

I går morse tog jag och lillskrutt det ganska lugnt med en god frukost innan det var dags att klä sig och åka till förskolan. Jag testade en del av mammakläderna jag fått och fastnade för ett par gröna, ganska vida byxor. Jag klädde på mig resten och satte till sist på mig min bruna jacka. Lillskrutt tittade på mig och hennes ögon fylldes med tårar och hon sa; "du ser ju jättetjock ut, du ser ju ut som en karl!" Lite full i skratt blev jag men jag försökte hålla mig. Lillskrutt fortsatte; "du ser ut som en brun, fet ko i den där jackan!" Hon verkligen bröt ihop och jag kände att är hon fem år eller fjorton? Skäms hon redan över hur jag ser ut? För att hon skulle bli lite gladare så bytte jag till min vanliga jacka och som tur var så var det 9 grader varmt ute igår, så jag behövde inte frysa om magen. Lillskrutt blev lite nöjdare och vi började gå, då tittade hon missnöjt på mina byxor och sa; "min farfar har såna byxor!"

Ko-jackan

Fantastiska Linda!

Jag har en vän som jag träffade genom mitt ex och hans familj.
Hon heter Linda och vi var gravida samtidigt för sex år sedan.
Hon fick en flicka tre månader före mig och vi träffades en del under mammaledigheten.
Våra tjejer har vuxit upp och vi har fortsatt träffas då och då, allt för sällan dock!
Linda har hunnit få två barn till, en dotter för drygt två år sedan och en son för två månader sedan.

I förrgår ringde telefonen och det var Linda.
Hon undrade vad jag hade för mig, om jag ville ta en fika.
Självklart ville jag det och Linda hämtade mig här hemma med bil.
Snacka om service!
Hon hade sin fina bebis med och vi åkte till Farsta centrum där vi fikade länge och pratade
om allt mellan  himmel och jord.

När vi var klara åkte vi hem till Linda där vi hämtade tre stora kassar fulla med mammakläder!
Helt fantastiskt och välbehövligt!
Jag är henne evigt tacksam och önskar att jag kunde göra något tillbaka!
Linda skjutsade hem kläderna till mig och sedan släppte hon av mig vid tunnelbanan.

Jag åkte vidare till förskolan där det var lyktfest.
Barnen var så fina med sina egengjorda lyktor och vi föräldrar blev bjudna på varm choklad.
Sedan ville lillskrutt till ringen och kolla på BR, den enligt mig hemska leksaksaffären.
Nåväl, hon fick sin vilja igenom, väl införstådd med att det bara är titta som gäller.
Inte få massa saker innan jul!

När vi kom hem på kvällen rotade vi igenom alla kassar med kläder och det kändes som julafton!
På det stora hela, den bästa dagen på länge!

Mening?

Det är ingen höjdare att vara sjukskriven!
Det är lätt hänt att man blir uttråkad, rastlös, förslappad!
Särskilt de veckor vi inte har barnen.

Jag önskar verkligen att jag mådde bra i kroppen och klarade av att göra saker som vanligt!
Min lägenhet var så fruktansvärt ingrodd, dammig, snuskig så idag stod jag helt enkelt inte ut med att se och trampa i skiten!

Fram med trasa och dammsugaren alltså, så nu är jag helt ledbruten och mosig och har precis tagit alvedon och muskelavslappnande paraflex för att bli människa igen.
Jag får inte hålla på och städa och ha mig!!
Jag vet jag vet jag vet.
Men ändå, jag kan inte låta bli!

Dumt som fan och gud vad jag skulle ångra mig och aldrig förlåta mig själv om det skulle leda till för tidig förlossning!

Jag är i vecka 29 nu och bebisen är för liten för att komma ut redan!
Den skulle antagligen överleva men den är ju inte riktigt färdig än och skulle kanske få men för livet.

Så vad ska jag göra av mina dagar när jag blir helt slut bara av att gå till tunnelbanan?
Jag kan inte bara läsa och kolla på TV hela tiden.
Det blir hemskt tråkigt i längden.

Jag måste hitta något meningsfullt att fördriva mina dagar med.
Något som inte är fysiskt ansträngande.
Vad?

Visning

Igår var det och idag ska det vara visning på J´s (kompis) lägenhet. Den är så jäkla fin nu efter renovering, städ och pyntande! Nästan dumt att sälja den men personligen tycker jag att Hammarbyhöjden är en riktig håla, trist som fan utan café, utan videobutik och med jordens dyraste Konsumaffär, blää! Fin natur, visst men det är det på många ställen här omkring! Dessutom är lägenheten inte min, den är mörk och vi behöver snart lite större. Eller behöver och behöver, det vore helt enkelt skönt med lite större! Vi kan dessutom få ett rum till för en billigare penning i annan förort än i det så populära, dyra Hammarbyhöjden!

Gå in och kika vad fint det blev!

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-hammarbyhojden-stockholms-kommun-per-lindestroms-vag-91,-bv-2998235

Hot om förtidsbörd

Visst låter det hemskt dramatiskt?!  Men jag är faktiskt sjukskriven för just den saken. I torsdags, förra veckan så höll jag på att bryta ihop på jobbet, jag hade så jäkla mycket sammandragningar och ont i kroppen så jag stod nästan inte ut. Det kändes som att jag skulle gå av på mitten! Som vanligt bet jag ihop och jobbade på men till slut fick det vara nog. Jag ringde barnmorskan och berättade för henne. Hon sa att det första vi måste göra var att utesluta urinvägsinfektion.

Jag snackade med min chef, vilket jag i det längsta brukar dra mig för att göra. Konstigt nog verkade hon förstå och hon gav mig faktiskt semester på fredagen. På fredags morgonen kissade jag i ett rör och åkte i väg till Mvc för att lämna det. Jag fick även tala en minut med min barnmorska, som jag börjar tvivla på. Hon känns ganska osympatisk och torr och på henne lät det som att jag borde jobba. Hur som helst så fick jag en tid hos deras doktor Otto, i måndags kväll.

Jag ringde min chef och berättade för henne, hon gav mig semester även på måndagen och tisdagen. I måndags hade jag också tid hos tandläkaren för att dra ut en visdomstand i över käken. Jag fick mycket bedövning och tanden var väck på någon minut. Lättare än vad jag trott men så klart blev jag svimfärdig när den fula gadden var ute. Jag bekände för tandläkaren som hissade upp mina fötter och baddade min panna med en kall, våt servett :-D Han lät mig ligga i stolen tills yrseln gått över.

Senare på kvällen var det då dags att träffa doktor Otto. En glad prick som absolut tyckte att jag skulle sjukskrivas för att det föreligger "Hot om förtidsbörd". Det innebär att bebisen i stort sett kan pluppa ut (eller så lätt går det kanske inte?) när som helst om jag inte tar det lugnt! Inte bära, inte slita, inte släpa, inte stressa, inte jobba, helst inte gå så mycket heller. Doktorn sjukskrev mig alltså på fläcken och jag ska nu försöka ta det så lugnt jag bara kan! Det blir svårt. Men det är nödvändigt!

Nu har det snart gått en vecka och så fort jag rör mig får jag sammandragningar, jobbigt! Tandjäkeln då? Jo den är ju väck men det har blivit inflammerat i hålet där den satt och på måndag måste jag ringa tandläkaren igen. Må så gott! Vi hörs!

Inte nu

Det rasslar till av nycklar i ytterdörren.
Jag ligger på helspänn i sängen och försöker sova, låtsas sova.
Han rumlar in och slänger sig brevid mig, ovanpå täcket med kläderna på.
Jag ligger och väntar på att han ska slockna.
Han hostar halft ihjäl sig och det stinker inpyrt om honom och alkoholångorna får mig att må illa.
Efter en evighets stund hör jag äntligen hur han andas tyngre och snart börjar han snarka.
Jag smyger upp och tänder en cigg och funderar på om jag ska sova på soffan i natt.
Nej, jag smyger ner brevid hans tunga kropp.
Jag lyssnar till hans djupa andetag och höga snarkningar.
Ibland får han andningsuppehåll och jag hoppas...

...att han inte ska börja andas igen.
Han snarkar högre och högre.
Jag knuffar på honom för att han ska sluta.
Jag får ett reflexmässigt slag över bröstet till svar.
Sedan fortsätter han andas, hosta och snarka.
Jag kokar inombords och fantiserar om hur jag tar kudden.
Jag tar kudden.
Trycker kudden mot hans ansikte och håller kvar.
Håller kvar trots hans motstånd.
Tills han slutar sprattla.
Tills han rycker till och en sista flämtning kommer från hans bröst.
Han blir stilla.
Så stilla.
Och jag blir lugn.

Afrikansk kikärtsgryta

Såg ett matprogram igår där kändisar lagade mat och en av tjejerna gjorde en kikärtsgryta som gav mig inspiration till att själv göra en gryta! Jag följde vissa delar i receptet och inprovicerade en del och resultatet blev fantastiskt gott!! Testa! Den passar utmärkt att bjuda en vegan på och den blev mycket krämig och god!

Kikärtsgryta på Nennes vis;

1 tetra/burk kikärtor ca 300-400 gram
2 burkar hela tomater
1 hackad gul lök
1 stor morot skuren i ganska små bitar
1 grön paprika skuren i bitar
4 cm röd och grön chilli klippt i små bitar
1,5 grönsaksbuljongtärning
3 dl vatten ungefär
3/4 dl jordnötssmör (ekologisk 99,3% jordnötter, havssalt)
100 gram hackade cashewnötter
1 kruka koriander
kanel efter smak
chiliflakes efter smak
spiskummin efter smak
olja

Stek lök, morot, paprika, chilli och kryddor i olja i en kastrull
Tillsätt tomater, vatten och buljongtärning, låt koka upp
Sänk värmen och tillsätt kikärtor, cashewnötter och jordnötssmör
Koka upp igen och låt puttra en stund
Smaka av och tillsätt eventuellt mer kryddor
Klipp ner koriander

Servera till ris, pitabröd, bulgur eller vad du vill!

Mmmmmmmmmmmmmmm

Dr. Lök?

Jag är ju tydligen inte skapt för att bära bebis i magen, jag är för kort och klen och bannar mig själv för att jag inte simmade, tränade mera, levde sundare innan jag blev på tjocken! Nu var ju inte denna bebis så där särskilt planerad, (välkommen dock) så jag kan inte banna mig själv allt för mycket.

I raden av alla mina krämpor har jag även fått ischias, känner mig som en ledbruten gammal gnällkärring! Jag fick ischias förra gången jag var gravid också men då kom det senare. För att få min krämpa bekräftad och gärna botad så vände jag mig till min nya doktor. Han jobbar på To Care, Sibyllegatan och jag kom i kontakt med honom i somras. En riktigt klämmig karl, minsann ;-)

Bekräftelse fick jag, jag fick ligga på britsen och göra vissa övningar och doktorn kände, klämde och konstaterade att det mycket riktigt är ischias jag drabbats av. Botad blev jag inte, däremot fick jag vissa stretchövningar som jag ska göra efter en dag på jobbet och muskelavslappnande medicin, Paraflex. Doktorn sa också att jag måste tänka på min hållning, inte gå framåtlutad, svanka sista biten och så "ut med lökarna bara"!

Vidriga kryp

När vi påbörjade vår Norrlandsresa hade jag en fruktansvärd klåda i hårbotten. Det kliade och hettade som feber i skallen på mig. Min bättre, oäkta hälft kollade in min hårbotten, inga mjäll, inga löss. Han konstaterade att det var den finaste hårbotten han sett :-D

Dagarna gick, klådan höll i sig och jag gick till apoteket och fick något medel mot irriterad hårbotten. Det hjälpte inte ett dugg. Så småningom började min dotter ocksp klaga på klåda och jag trodde hon bara härmade mig, att hon ville vara likadan och att hon gjorde så för att få använda medlet jag köpt.

Mot slutet av semestern kliade jag mig i nacken, fick något på fingret, tittade. EN LUS!!! Fy fasiken, en livs levande, stor, äcklig lus! Jag har aldrig varit med om det förut och aldrig sett en hårlus live. För säkerhets skull kollade jag bilder på nätet och jo då, det var verkligen en lus!

Bilden är från nätet

Genast kollade jag in min dotters hårbotten och hittade en liten, liten lus, ca en femtedel så stor som den i min skalle. Jaha, bara att kolla killens huvud och hans dotters huvud också. I killens hårbitten hittade jag en lus, lika stor som min! Hans dotter verkade däremot ha klarat sig.

Eftermiddagen tillbringades på stan, på jakt efter bästa lusdödaren! Medel är fruktansvärt dyra och kanske inte så snällt mot håret, huden och naturen. Så, det fick bli en elektrisk luskam som vi använde varje dag.

När semestern var slut och förskola och jobb började igen, verkade vi ha fått bukt med lössen. Min dotter tillbrin´gade en vecka hos sin pappa och jag köpte en egen elektrisk kam till dem så att han skulle kunna kamma henne varje dag.

Så blev det fredag och min mobil ringde. Dagisfröken i andra änden som sa att en akut situation uppstått. Vad? Har min dotter ramlat illa och halvt slagit ihjäl sig eller? Nej då, de har hittat ett kryp i hennes hår och jag måste hämta henne så fort som möjligt.

Denna gång köpte jag ett lus-schampo som jag tvättade hennes hår med. Sedan har vi kammat och kammat och kammat. Lössen är borta, peppar peppar men på måndag ska hennes pappa upprepa lus-schampo kuren, för säkerhets skull. Själv använder jag elkammen var och varannan dag ifall om att...

En sommar full av krämpor

Den lediga, allt för korta perioden av sommaren har varit fin och härlig. Perioden jag jobbat, det vill säga större delen av sommaren, har varit full av konstiga krämpor för min del!

Det började i juni tror jag, en varm härlig måndag. Förmiddag och jobb, en ny , ung tjej på introduktion. Vi var hemma hos en dam och jag bäddade sängen när jag började känna mig konstig, snurrig och jag såg liksom mina händer, men inte armarna. Mystiskt, som att jag fått tunnelseende. Jag låtsades inte om något utan vi gick vidare. Ute på gatan kändes allt skitskumt och jag sa till tjejen att jag nog fått ett blodsockerfall. Gick in på 7eleven och köpte en banan. Åt men det hjälpte inte. Fortsatte jobba ändå men kände mig helskum. Fingrarna domnade bort, handen domnade bort, hela armen domnade bort och till slut även gommen och överläppen. Det kändes som att jag var instängd i en bubbla och alla syn och hörselintryck var avlägsna, utanför, långt borta. Efter mycket om och men insåg jag att jag inte kunde jobba vidare, utan var tvungen att bege mig till cityakuten, på uppmaning av min chef, sjukvårdsupplysningen och en läkare som jag rådfrågat. Nu är det kört och jag har väl fått en stroke, tänkte jag. Efter lång väntan på akuten konstaterades det att det blott, tack och lov, bara var en "ögonmigränattack". Hem och vila och jag sov, sov och sov. Så jävla trött! Men så klart, upp och jobba dagen efter och vankade runt som en zombie resten av veckan.

Så svällde min mage upp, som en ballong och jag kände mig olustig och illamående. Jag gick runt till olika hälsokostaffärer och fick många olika råd. Jag köpte fänkålste som jag drack och drack och drack. Jag försökte äta långsammare, inte dricka något till maten, tugga varje tugga noga. Äta mera fibrer, äta mindre fibrer. Inget hjälpte så vidare bra.

Denna krämpa avlöstes och kom i skymundan av nästa. Jag åkte på en ordentlig, influensaliknande förkylning och blev i stort sett sängliggandes i en vecka. Jag orkade knappt göra någonting. Hostade, fick jobbigt att andas och lät som en gammal katt som fått en hårboll i halsen. Jag började jobba igen men kände mig fortfarande riktigt risig. Blev anfådd och trött för minsta lilla. Var hos diverse olika läkare, fick cocillana och bricanyl. Tog hostmedicin och inhalerade men mådde inget vidare ändå.

Sen började jag så sakta inse att jag är gravid. Jag är gravid men hade svårt att erkänna detr för mig själv. Jag köpte ett graviditetstest på apoteket och det låg hemma i över en vecka innan jag använde det. Testet visade så klart positivt!

Jag var iväg och kollade mina värden. Jag svimmade när sköterskan tog mitt blod och det visade sig att jag hade järnbrist.

Jag är alltså gravid och då kan man få många otrevliga krämpor! Har man järnbrist så blir man trött och matt. Migränsymptom kan förstärkas. Illamående hör till. Luftrörskatarrer och förkylningar kan bli långvarigare än vanligt. Ja, polletten trillade till slut ner och nu är jag glad och lättad över att det antagligen var graviditeten som låg bakom allt skit!

Jag känner mig tjock och tung och otymplig, jag har haft en till ögonmigränattack. Jag har haft huvudvärk var och varannan dag och därför fått rådet att uppsöka en optiker. Jag börjar få ont i ischiasnerven. Jag måste kissa ca 20 gånger varje dygn, jag sover dåligt och min livmoder drar ihop sig i kramper som gör att magen blir stenhård och spänd.

Visst låter det härligt att vara gravid? He he, ändå är jag nöjd med mitt tillstånd och ser med spänning fram emot det som komma skall:-D

Ultraljudet visade att den lille i magen mår bra och det är huvudsaken. Blivande storasystrar är glada och stolta och min dotter har berättat för i stort sett alla hon träffat på att vi ska få en bebis! Så nu är det bara att härda ut och försöka ta det så soft som möjligt! Jag räknar med att jobba ca 10 veckor till sen ska jag banne mig ta det riktigt, riktigt lugnt!

Sommaren är över...

...och som vanligt gick den för fort! Nu börjar mörkret, höstrusket och kylan komma smygande, i ilfart:-)

Vi har haft två sköna, underbara semestrar. Först två veckor i farmors stuga, jobb en vecka och sedan två veckor i Norrland. Vi har hunnit göra många saker under denna tiden och jag kommer kanske berätta om dem lite pö om pö.

Terrordåd i Norge

Det
är
en
galen
värld
vi
lever
i
och
nu
har
en
32-årig
norrman
haft
ihjäl
över
90
personer,
mest
ungdomar
och
barn?
Sjukt,
hemskt!
Snubben
hade
tydligen
högerextremistiska
anknytningar,
vilket
gör
det
hela
ännu
värre
på
något
vis.

Boktips till semestern

På begäran kommer här ett par boktips att slöläsa i hängmattan :-)

Den bok jag senast avslutade heter Lilla stjärna och är skriven av en av mina favoriter, John Ajvide Lindqvist. Boken är utgiven hos Ordfront och finns i pocket. Precis som hans tidigare böcker är detta också en slags spökhistoria. Så klart en annorlunda sådan! En skruvad berättelse.

Boken handlar om två flickor som växer upp på olika platser i Sverige och under olika förutsättningar. Den ena flickan hittas som spädbarn övergiven i skogen. Hon växer upp gömd i en källare. Hon har en fantastisk förmåga att kunna sjunga helt rent och kunna härma all musik hon hör. Den andra flickan har inga sådana förmågor, hon är som de flesta, möjligen lite fulare, tjockare och konstigare. Det dröjer fjorton år innan dessa flickor möts och det är då den riktiga storyn börjar! Spännande!

Nästa boktips jag tänker ge just nu är Svinalängorna av Susanna Alakoski, utgiven hos Bonnier och finns i pocket. Boken har även filmatiserats och nyligen kommit på dvd, filmen har jag inte sett!

Jag har heller inte läst klart boken ännu men det är en barndomsskildring om svinalängorna- ett nybyggt bostadsområde i Ystad under 70-talet, som fyllts av invandrare och låginkomsttagare. Huvudpersonen, Leena flyttar dit med sina finska föräldrar och syskon och för dem är det höjden av lyx! Föräldrarna är, liksom många av de andra som bor där, periodare och tar ofta till flaskan.

Boken är skriven på ett enkelt sett och den innehåller både humor och tragik och den är svår att lägga ifrån sig! Jag har redan köpt en till bok av samma författare, "Håpas du trifs bra i fengelset", så att jag har något att läsa när jag är klar med Svinalängorna!

Jag har läst ganska många böcker på sista tiden så fler boktips ska jag försöka lägga in snart!

Skänk en slant!!

Min dotter har haft lite sommarlov då hon varit med sin bonussyster och hennes mamma, Petra, i nästan en vecka. De har varit på Gröna Lund och åkt karuseller + sett Alice Cooper;-) Sedan har de varit i en stuga i Kopparberg och njutit av lantluft, smultron och härliga bad! Jag är så tacksam över att min dotter fick följa med dit! Själv jobbar jag fortfarande emot min vilja.

Hur som helst så hade min dotter sagt till Petra att "min mamma (alltså jag) jobbar med att hjälpa gamla människor och att ge pengar till fattiga barn". Petra blev så klart nyfiken på det där med fattiga barn och jag förklarade för henne att det inte direkt är något jag jobbar med, tyvärr! Däremot är jag månadsgivare, så kallad världsförälder till Unicef!

Somalia har drabbats av en fruktansvärd torka och otroligt många människor, framförallt barn riskerar att dö av svält och uttorkning. På nyhetsmorgon visades hemska bilder på små magra, utmärglade barn och det gjorde ont i mitt hjärta! Läkare utan gränser är där och gör en insats men mer pengar behövs. Därför tycker jag att ni, precis som jag, ska gå in på deras sida och skänka en slant! De flesta av oss kan faktiskt bidra med åtminstone 25 kr som är den lägsta summan man kan skänka!

Kalas på kalas på kalas

Den här tiden på året, det börjar bli sommar nu, så är det alltid fullt upp.
Kalas av alla de slag och fester hit och dit.
Lillskrutt har fyllt fem (!!!) år och dagen hon fyllde, hade vi lite fika här på eftermiddagen. Hon fick mängder av fina presenter!
Dagen innan hon fyllde var det kakfest på förskolan. Barnen sjöng sommarvisor för oss föräldrar och vi hade dukat upp ett otroligt kakbord med långt fler än sju sorters kakor!
Igår hade min dotters pappa ordnat ett bad-kalas för henne och några små kompisar på Saltarö. Vi var också där och kalasade men det var bara barnen som badade. Både i havet och i små bassänger i trädgården.
Dock har jag faktiskt tagit årets första dopp! I Djulösjön vid min farmors gamla stuga, i måndags. Jag doppade inte huvudet, men visst räknas det ändå?!
Idag ska barnen på kalas igen, hos en förskolekompis som fyllde år i januari (?).
På onsdag ska vi ha tårtkalas på jobbet och jag ska joina med en vän som snart fyller 98 år!
Nästa lördag är det två-års kalas för en liten bonuskusin och på söndagen ska min dotter ha kalas igen! Denna gång för förskolekompisarna hos oss.
Sedan är det midsommar och efter det fyller min bror 30 år, så kalasandet fortsätter...

Vernissage av duktiga små konstnärer och innan dess

Frukost; nyttigdryck och kaffe Sedan; jobba järnet, ensam på dubbelbemanning. Skickade hem min kollega som påstått att hon kräkts lite. Usch, kom inte i närheten! Vidare; massor av telefonsamtal Sedan; Efter dryga 2 timmar klar med dubbelgörat, hygien, matning ensam och så Lunch; kaffe och bulle med anhörig Sedan; hämta och lämna matlåda. Vidare; ringa 97-åring och be henne öppna till mig om 20 min. Sedan; till kontoret, lämna nycklar, dokumentera, hämta min påse. Vidare; plinga på hos 97-åring som inte öppnade Sedan; ringa 97-åring utan svar. Vidare; tillbaks till kontoret för att hämta hennes nyckel. Sedan; upp till 97-åring och in-lägenheten tom! Kolla toa, garderob, balkong-ingen tant. Så; ut och leta och fann 97-åring som trott att hon skulle möta mig ute. Sedan; hjälpa henne hem och fixa mat, servera, fixa naglar, diska Vidare; tillbaks till dubbelbemanning, nu med frisk kollega Sedan; sluta tidigt och ta bussen till förskolan... ...där de små liven hade en underbar vernisage för oss föräldrar. Min dotter blev lycklig när jag kom men ledsen över att jag sedan skulle överlämna henne till sin far. Fina små konstverk, allt från matisse-inspirerade klippa-klistra grejor till lerskulpturer döpta efter mig! Fantastiskt! Jag försökte trösta en liten pojke vars mamma jobbar natt så han skulle på "nattis"-dagis på natten. Jag visste inte att sådant fanns redan och jag sa till fröken "säg för guds skull inget om att nattis finns till min dotters far, för då kommer hon få bo på dagis". Fröken log och klappade mig på ryggen. Barnen bjöd på salta pinnar och saftbål och efter en stund ringde pappan och bad mig komma med älsklingsungen. Hon blev ledsen igen och vi tog vägen förbi konsum där jag köpte gott mellanmål och en pixiebok till henne. Lite gladare min men återigen ledsen vid överlämnandet till pappa. Snyft men på fredag kommer hon hem hit igen!

Bowling i Gullmars

I fredags var vi och bowlade i Gullmarsplan med jobbet. Det var roligt men det var ca 16 år sedan jag bowlade sist, man börjar bli gammal och ovan, he he. Hur som helst lyckades jag i alla fall få in en strike! Efter spelet åkte vi buss till Engelen i gamla stan där vi intog tre-rätters med fri "måltidsdryck". Jag som är vegetarian får säga att varmrätten; risotto med svamp, färsk sparris, parmesan och grillad halloumi, var en riktig höjdare! Den uppvägde den trista förrätten; skivade tomater med balsamvinäger och hårdstekt, torrt bröd och efterrätten; omelettliknande creme caramell med löksmakande jordgubbsbit. De bästa bowlarna fick varsin stooor, sprakande drink. Jag tillhörde inte dem! När middagen var avslutad och folk började skingras kände jag mig kluven. Några ville ha kvar mig på stället, några ville ha med mig till Bauer och några ville att jag skulle haka på till Paradise. Jag började med att stanna kvar på stället med alla tjejer som jobbar i samma arbetsgrupp som jag. De var nere på Engelens dansgolv och shakade loss till svensk schlager. Jag gillar inte att dansa och jag fullkomligt avskyr svensk schlager, så min stund med dessa brudar blev inte långvarig. Jag fick lov att ursäkta mig och vandra vidare. Mot Bauer hade jag tänkt men de som gått dit gick inte att nå. Alltså begav jag mig till Paradise där jag inte hade särskillt kul. Bättre att kolla på Rebell-Roban vid slussen och sedan glida hem. På lördag morgon blev jag väckt av killens dotter som killade mig under fötterna :-) Frukost med dem och sedan segslappa hela dagen. På eftermiddagen tog jag bussen till min vän Jen och hennes familj. Hunden var utlånad men de vilda barnen var hemma. Jag drack någon cider, snackade om livet, hjälpte Jen i tvättstugan och sedan drog jag vidare till stan. Där mötte jag upp med min överförfriskade bror och hans lika tjej + deras kompis. Vi åkte buss till Etnografiska, kulturnatta. Vi ville se en föreläsning om zombies och vampyrer men vi kom för sent. Vi traskade runt på muséet en stund och sen bestämde vi oss för att åka till stan och dricka öl istället. Vid busshållplatsen var det fullt så vi traskade till hållplatsen innan, vid kaknästornet. När vi klev på bad chauffören en av bussvärdarna att se till att folk satte sig så långt bak i bussen som möjligt. Brorsan trodde att chauffören sa till honom, varpå han vrålade: KAN ALLA GÅ SÅ LÅNGT BAK I BUSSEN SOM MÖJLIGT! När vi satt oss började vi andra att garva och bror min insåg sitt misstag. Stort gapskratt! :-D Efter att vi kuskat runt på bussen ett tag föreslog vi att vi skulle hoppa av, det tyckte inte brorsans tjej, hon tyckte vi skulle åka vidare. Det gjorde vi och hamnade på slutstationen, Tomteboda. När vi frågade chauffören om vi fick åka med tillbaka sa han:"Nu är det slut!" Han släckte bussen och vi måste kliva av. Inga andra bussar gick så vi började traska och traska och kom så småningom till en buss som tog oss till Odenplan. Där blev det varsin öl, sista beställningen, på Vasa. Tjejen rullade ihop ett kvitto som hon stoppade in i värmeljuset (hjärnsläpp?) varpå en liten brand uppstod. Brorsan släckte den i ölen. Ja, vilken kulturflopp! Men roligt var det!

Hatet

av Anders Nyqvist är mitt senaste boktips!

Jag läste ut den i går morse och jag saknar redan att läsa den.

Jag fick den av en tant som tänkte kasta den i återvinningen.

Hon tyckte att den var hemsk.

Visst var den hemsk men bra skriven och mycket gripande.

Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig och läste varje ledig sekund.

Den handlar om Anders barndom och uppväxt med en alkoholiserad far som

våldtog och misshandlade hans mor.

Hela familjen försökte genom åren att upprätthålla dess fina fasad

så att ingen utifrån skulle förstå att allt var knas.

Boken är tung men hoppfull.

Läs den, läs den läs den!

Attans maskar

Fisrumpa
För sjutton gubbar
Satan i gatan
Pruttkorv
Jädrar
...får man säga!

Skit säger man ofta men det är fult!

Jävlar och fan är ännu fulare och förbjudet!

Fulare grodor än så är bannlysta och vi har skaffat en svärburk, den kommer snart svämma över av mynt!

25 år sedan...

...Palme blev mördad och som många andra minns jag precis vad jag gjorde då nyheten nådde oss.

Det var på den tiden då vi enbart hade två kanaler på TV´n att titta på.

Det var lördagmorgon och brorsan och jag satt bänkade framför dumburken och väntade på att Go´morron Sverige skulle sätta igång.

Frukost framför TV´n och våra föräldrar höll på och fixa i ordning den i köket.

I stället för det efterlängtade programmet möttes bror min och jag av den stora nyheten "PALME MÖRDAD".

Vi sprang up till päronen för att berätta och det blev kallabalik vill jag lova!

Våra föräldrar var på den tiden riktiga, stolta Socialdemokrater in i själ och hjärta och för dem var detta nog det värsta som kunde hända.

The Phonehouse

Jag är hemma, dunderförkyld, snorig och jävlig. Fördriver tiden med att kolla på Dokument inifrån, på SvtPlay. Senaste avsnittet handlade om The Phonehouse och hur de kör med sina unga säljare och behandlar dem som skit. De sliter häcken av sig för en slavlön och The Phonehouse kallas för en säljsekt. Jäkla svinigt! Och jag tänker aldrig mer handla något av dem, så det så!

Nu till mera ointellektuellt slapp-tittande; Big Brother på Tv4 Anytime, enbart för att min kollega; Vanessa är med:-D :-D :-D

Ack nu är det vinter...

...igen och höll på att ramla bakut när jag kollade termometern igår morse, 16 minusgrader! Shit! Först börja man få vårkänslor, sen blev det massor av snö igen och så nu, kallt som satan. Men den som väntar på något gott...

Jag hämtade hem mina skidor från Vingmutter vid nyår och ännu har jag inte använt dem, borde väl vara bra läge att inviga dem på nytt nu! Det var nog halva livet sedan jag åkte så det kan bli riktigt spännande!

Just nu sitter jag och väntar på att bege mig mot Gullmarsplan, Kommunal för att gå en fyradagars arbetsmiljöutbildning med focus på SAM. Det passar mig bra att få sitta inomhus och lyssna och ta in information i fyra dagar. Jag är lagom förkyld och pallar inte springa in och ut och runt och hjälpa massa människor, som jag brukar göra.

Nej, dags att röra på sig då! Vi hörs snart!

Henke...

...jag minns en slags sammankomst men jag minns inte riktigt när och var.
Flera, flera år sedan var det.
Vi var kusiner, några med respektive och vi åt middag eller hade fest.
Min ena kusins pojkvän, Henke, var med.
En lustig prick som drog en av de mest sjuka historier jag någonsin hört.
Jag minns den inte ordagrannt men det var något i stil med att:

" han tjuvlånat min kusins lägenhet. Där fann han hennes dildosar som han blev väldigt nyfiken på. Han var ju ensam i lägenheten och tänkte att han skulle leka lite med dildosarna. Sugen blev han och ståendes på all fyra testade han dildosarna i diverse kroppsöppningar. Vad han inte visste var att kusinen lämnat sin extranyckel till en hantverkare som skulle komma och fixa något i lyan. Så ståendes på alla fyra, med en dildo i truten och en där bak, blev han avslöjad av en chockad hantverkare som kom in."

Henke berättade med sådan inlevelse och jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle säga. Jag var nog blossande röd i fejset och vred mig på stolen. Jag tänkte att killen kan inte vara riktigt kry!

Ett tag efteråt när jag tog upp denna berättelse med min andra kusin så fick jag veta att Henke, så klart, hittat på alltihop och att händelsen inte skett på riktigt. Duktig var han i alla fall på att ljuga ihop och få en skruvad berättelse att verka trovärdig!

Den andra december 2010 försvann Henke ut genom dörren hos min kusin. Han hade haft en dålig period och dragit i sig något lugnande. Vid tillfället var det runt 20 grader kallt ute. Henke kom aldrig hem igen. Nu har en byggarbetare funnit honom i en snödriva, bakom en container, alldeles nära huset där min kusin bor. Det som göms i snö kommer upp i tö och jag hoppas och tror att Henke nu befinner sig på en bättre plats där han får lugn och ro i sin själ.


Med ett gott skratt vill jag minnas dig Henke! Du roliga fina kille!

R.I.P.

Veckans skönaste grej!

Jag gick bakom en man, farbror, gubbe, äldre herre, typ 80 år idag på gatan. Han hade rollator och plötsligt stannade han och ställde rollatorn på trottoarkanten. Han knallade fram till en bil som stod parkerad, med snö på rutan. Han skrev AIK med fingret på den snöiga bilen. Jag studerade och skrattet bubblade upp inom mig, he he he... Jag gick förbi honom, stannade, vände mig om för att se om jag verkligen sett rätt. Jag asgarvade för mig själv, fick ögonkontakt meed gubben som också skrattade och när han såg mig sa han; "It´s wonderfull"!

Jag trodde att ungdomar låg bakom allt klotter och alla skriverier på parkade bilar, men, uppenbarligen inte!

Nu är glada julen slut slut slut...

...vår söta lilla julgran har redan åkt ut på balkongen där den verkar trivas bättre än inne!

Ett par veckor innan jul var vi på Ulriksdals värdshus och intog ett mycket fint och gott julbord med kannvis med julmumma därtill, på Kompis företags bekostnad.

En vecka innan jul var jag på Gondolen och intog en femrätters vegetarisk julmeny, snyggt upplagt men mätt blev jag inte, och godare har jag ätit. På min arbetsgivares bekostnad. Efter middagen begav jag och några arbetskamrater oss till det flådiga caféet. Opera, minsann. Mja, nja, dyrt som fan och minstingen i gänget blev full som en kastrull och ramlade omkull over and over and over and over again... Jag tog mitt vuxenansvar och eskorterade hem flickstackarn med hjälp av Kompis som chaufför.

Dagen före julafton tills dagen efter julafton lyxade jag och Kompis till det genom att ta in på en svit till en förhållandevis billig penning. Vi hade inte våra kära barn så vi firade på vårt eget vis med att bada jacuzzi, käka gott och dricka bubbel.

På annandagen hämtade vi hem våra små barn och firade jul i min lilla lya. Kidsen fick bl. a. skridskor i julklapp! På måndagen jobbade jag men sedan var jag ledig resten av veckan. Vi hittade på roliga saker med barnen, Andys lekland en dag och åka skrillor hos Kompis moster en annan.

Senare packade vi in oss i bilen och for iväg till mina gamla hemtrakter. Vi huserade hos min kära syster och hennes familj och vi hann med att träffa min farmor, min gamla granne, min kära kusin med make och min far med fru. Nyårsafton lagade jag och Kompis trerätters hemma hos systra min. Innan små barnen skulle sussa hann vi avfyra några raketer och även ha ett fantastiskt roligt snöbollskrig! Jag mindes inte att det är så jäkla kul att kasta snöboll på varandra! Något vi borde göra oftare:-D


Ps. Tack snälla DHB för det fina julkortet! Fantastiskt att du skickar julkort till mig varje år, det värmer! Ds

Gott Nytt År

Må det bli det bästa

!