...och jag skäms som en gris!
Jag började röka lite i smyg så där för att det var spännande och tufft(?) när jag var fjortis. Jag och en kompis köpte ett paket cigg, cyklade iväg till Hjälmsätter, satte oss på stranden och drog i oss nästan hela paketet på en gång. Nickokickade låg vi där illamående och utslagna. Inte blev jag avskräckt för det, nej då, jag fortsatte blossa på. En dag när jag kom hem hade min pappa ställt ett paket med röda prince på köksfläkten. Själv rökte han vita prince därför reagerade jag direkt på att paketet som stod där var röda. Jag gick in på mitt rum och tittade i min skjortficka där jag hade lagt mitt paket. Det var borta! Jag var avslöjad och skammen var stor. Jag ljög ihop en liten story för pappa att det var grannkillens paket som jag tagit hand om. Tror ni att pappa gick på det?
Några år senare blev jag tillsammans med en kille som aldrig någonsin tagit ett bloss. Han var en riktig antirökare och han hatade lukten från mina cigaretter. Varje gång jag hade rökt fick jag lov att noggrannt tvätta händerna och borsta tänderna. Annars blev det inga pussar :-)
Han tjatade på mig och trackade mig hela tiden angående min rökning. Tror ni att jag slutade för det? Jag började smygröka för honom istället och använde klädnypa att hålla ciggen med så att det inte skulle lukta om mina fingrar.
När det ytterligare några år senare tog slut mellan mig och killen, då helt plötsligt fick jag för mig att sluta. Det gick hyfsat bra ända tills jag började övningsköra med min kära mentholrökande kusin. Jag kunde inte låta bli att tigga till mig cigg av henne, jag skyllde på nervositet inför körningen. Ja, så var det kört igen då men numera rökte jag mentholcigaretter istället.
För snart tre år sedan, när jag insåg att jag var gravid, då slutade jag röka på riktigt. Jag tog något enstaka bloss och fick jordens ågren. Skräckbilder dök genast upp i mitt huvud på ett missbildat barn. Något sådant ville jag absolut inte vara skyldig till. Därför var det väldigt lätt att ge upp rökningen helt. Dessutom blev jag illamående så fort jag kände lukten från cigarettrök. Nästan nio månader senare fick jag då en välskapt liten dotter. Jag ammade henne i hela 15 månader och rökte inte ett dugg på den tiden. Jag rökte inte de följande månaderna heller och hade inte en tanke på att börja igen. Så kom jag då in i en rörig, nedstämd period och då tog jag dumt nog till en cigarett som tröst. Det smakade illa och jag fick dåligt samvete efteråt, så jag skippade det där med cigg.
I oktober förra året drog vi iväg på våran långresa. Livet blev en fest kan man säga och jag började feströka. Illa illa för inte fan kunde jag hålla mig ifrån ciggen dagen efter heller. Så nu är jag en mycket skamsen vardagsrökare. Jag har gjort ett halvhjärtat försök att sluta röka nu i somras men korkad som jag är så åkte jag dit på en fest igen. För en gång rökare, alltid rökare. Man måste nog ha världens bästa själkaraktär för att kunna hålla de där äckliga blossen till enbart fest. Och det har inte jag!
Jag vet att jag måste sluta röka men jag skjuter upp det hela tiden. Jag vet att jag är en usel människa. Jag vet att ciggen är dåliga för min hälsa och min ekonomi. Jag vet att det luktar fördjävligt om en när man blossat. Jag minns hur jag verkligen avskydde att mina föräldrar rökte när jag var liten. Jag klippte ut all varningspropaganda jag kunde hitta och tejpade upp vid köksfläkten. Likt förbannat tänker jag nu gå ut och dra i mig en äcklig, giftig cigarett. Tur att det finns tvål och tuggummin som tar bort den värsta stanken.
Jag började röka lite i smyg så där för att det var spännande och tufft(?) när jag var fjortis. Jag och en kompis köpte ett paket cigg, cyklade iväg till Hjälmsätter, satte oss på stranden och drog i oss nästan hela paketet på en gång. Nickokickade låg vi där illamående och utslagna. Inte blev jag avskräckt för det, nej då, jag fortsatte blossa på. En dag när jag kom hem hade min pappa ställt ett paket med röda prince på köksfläkten. Själv rökte han vita prince därför reagerade jag direkt på att paketet som stod där var röda. Jag gick in på mitt rum och tittade i min skjortficka där jag hade lagt mitt paket. Det var borta! Jag var avslöjad och skammen var stor. Jag ljög ihop en liten story för pappa att det var grannkillens paket som jag tagit hand om. Tror ni att pappa gick på det?
Några år senare blev jag tillsammans med en kille som aldrig någonsin tagit ett bloss. Han var en riktig antirökare och han hatade lukten från mina cigaretter. Varje gång jag hade rökt fick jag lov att noggrannt tvätta händerna och borsta tänderna. Annars blev det inga pussar :-)
Han tjatade på mig och trackade mig hela tiden angående min rökning. Tror ni att jag slutade för det? Jag började smygröka för honom istället och använde klädnypa att hålla ciggen med så att det inte skulle lukta om mina fingrar.
När det ytterligare några år senare tog slut mellan mig och killen, då helt plötsligt fick jag för mig att sluta. Det gick hyfsat bra ända tills jag började övningsköra med min kära mentholrökande kusin. Jag kunde inte låta bli att tigga till mig cigg av henne, jag skyllde på nervositet inför körningen. Ja, så var det kört igen då men numera rökte jag mentholcigaretter istället.
För snart tre år sedan, när jag insåg att jag var gravid, då slutade jag röka på riktigt. Jag tog något enstaka bloss och fick jordens ågren. Skräckbilder dök genast upp i mitt huvud på ett missbildat barn. Något sådant ville jag absolut inte vara skyldig till. Därför var det väldigt lätt att ge upp rökningen helt. Dessutom blev jag illamående så fort jag kände lukten från cigarettrök. Nästan nio månader senare fick jag då en välskapt liten dotter. Jag ammade henne i hela 15 månader och rökte inte ett dugg på den tiden. Jag rökte inte de följande månaderna heller och hade inte en tanke på att börja igen. Så kom jag då in i en rörig, nedstämd period och då tog jag dumt nog till en cigarett som tröst. Det smakade illa och jag fick dåligt samvete efteråt, så jag skippade det där med cigg.
I oktober förra året drog vi iväg på våran långresa. Livet blev en fest kan man säga och jag började feströka. Illa illa för inte fan kunde jag hålla mig ifrån ciggen dagen efter heller. Så nu är jag en mycket skamsen vardagsrökare. Jag har gjort ett halvhjärtat försök att sluta röka nu i somras men korkad som jag är så åkte jag dit på en fest igen. För en gång rökare, alltid rökare. Man måste nog ha världens bästa själkaraktär för att kunna hålla de där äckliga blossen till enbart fest. Och det har inte jag!
Jag vet att jag måste sluta röka men jag skjuter upp det hela tiden. Jag vet att jag är en usel människa. Jag vet att ciggen är dåliga för min hälsa och min ekonomi. Jag vet att det luktar fördjävligt om en när man blossat. Jag minns hur jag verkligen avskydde att mina föräldrar rökte när jag var liten. Jag klippte ut all varningspropaganda jag kunde hitta och tejpade upp vid köksfläkten. Likt förbannat tänker jag nu gå ut och dra i mig en äcklig, giftig cigarett. Tur att det finns tvål och tuggummin som tar bort den värsta stanken.
No comments:
Post a Comment