Luren i örat.

Så har jag fått luren slängd i örat på mig för ungefär sjuttonde gången den senaste tiden. Av Klant såklart, han som borde, om man räknar år, räknas som en vuxen människa. Hans sätt att tänka och resonera är tyvärr allt för ofta på en fjortonårings nivå. Kanske beror det på att han började med droger i just den åldern, stannade han månne i utvecklingen då? Många gånger kan man tro att han är min tonårsrebelliske, bortskämda son. Men han är faktiskt far till mitt barn.

Han ringde tidigare idag och talade om att han planerar att komma till Sthlm i helgen. Jag åt lunch och hade inte tid att prata så mycket just då så jag ringde upp honom för någon timme sedan. Jag frågade vad han hade för planer för helgen i Sthlm och han svarade att han tänkt komma hit för att umgås med mig och vår dotter. Jag sa at det vore trevligt om han någon gång tog hand om vår dotter utan mig när han är i stan. Då avslutade han samtalet snabbt och lade på luren. Utan att jag fått prata klart.

Jag försökte ringa honom igen för en stund sedan men han svarade inte. Så ringde han upp mig nu och sa; "det känns som att du (alltså jag) hela tiden vill spika i den sista spiken i kistan till vårt förhållande. Vårt förhållande som du säger inte längre finns." Jag sa då att jag redan i november, efter allt strul som var, talat om för honom att vårt förhållande är slut men att framtiden får visa om det kan bli någonting igen. Jag sa också att jag inte gillar hans destruktiva leverne. Då kastade han luren i örat på mig, som vanligt numera.

Eftersom jag ännu inte fått tala till punkt så skickade jag honom ett sms som han väl aldrig kommer svara på. Han kanske inte ens läser det. Jag skrev; "Bara en sån sak som att du inte kan föra ett samtal utan kastar på luren gör det ganska uppenbart att vi inte har mycket att bygga ett förhållande på. Du borde lägga mer energi på vår dotter istället för hon har inte gjort något ont och behöver båda sina föräldrar! Det vore bra om vi kunde hålla sams och vara vänner för hennes skull."

Till saken hör också att jag vet att Klant inte planerar att komma till Sthlm i första hand, varken för vår dotters eller min skull. Hur mycket han än påstår att han saknar oss så genomskådar jag honom och hans huvudsakliga syfte med att komma hit. Han ska till Sthlm för att fylla på sitt rökaförråd för han har antagligen inte funnit någon som säljer sådant på orten där han pluggar. Jag känner Klant allt för väl vid det här laget. För min egen skull blir jag inte ledsen över det men det gör ont i mig för att han inte sätter våran dotter i första hand. Och för att han troligtvis aldrig kommer att göra det heller. Mitt mammahjärta gråter när jag tänker på detta!

fffffffffffffffffffffffffffffffffffffff