Daten kallar vissa det för.
Vi möttes i mitt centrum och tog tuben till söder. Vi knallade till Koh Phangan http://www.kohphangan.se/Koh_Phangan/Valkommen.html
och skrev upp oss på listan för att få ett bord. Det var mycket folk och överfullt trots att det var helgen innan löning. Vi beställde varsin öl (det visade sig att vi föredrar Staropramen båda två) och kikade runt i bardelarna efter sittplatser. Ganska snart fick vi tag på ett par. Det gäller att vara snabb!
Jag älskar verkligen Koh Phangan!
Det måste vara Sthlms mysigaste ställe och jag får riktiga thai-feelings när jag är där. Jag känner mig hemma helt enkelt!
I en avspänd miljö och med varsin bira framför oss hittade vi fort många samtalsämnen. Tiden rusade på och så småningom fick vi ett bord inne i restaurangen. Mera öl och en titt i menyn. Jag beställde vegetariska satay-spett och det var väldigt gott! Kompis käkade någon het gryta med kokosmjölk och räkor. Ganska snart lade jag märke till att mina bira tog slut ganska mycket fortare än hans :-)
Vi hade trevligt och när vi ätit oss mätta och belåtna försökte Kompis ta min hand över bordet. Fåniga jag frågade om han ville bryta arm så hans försök misslyckades. Istället började vi diskutera armbrytning. Någon efterrätt orkade ingen av oss så vi gick vidare.
Ingen av oss hade varit i baren högst upp i gamla skatteskrapan förut, så vi bestämde oss för att promenera dit och kolla. Hissen upp, över fyrtio våningar, gick i speedfart! Väl däruppe var det inte särskillt trevligt alls. Visst, utsikten var grym men stället var fullt av trendigt folk och det fanns inga sittplatser. Kön till baren var lång så vi tog hissen ner igen.
Vår promenad bar av till Pet Sounds Bar
där vi tog varsin gin&tonic.
Vi hade det mysigt och samtalsämnena tog tack och lov inte slut = ingen stel tystnad!
När drinkarna var uppdruckna begav vi oss till någon sunkig krog är vi beställde varsin mörk Staropramen som jag råkade hälla upp på fel vis. Jag hoppas att Kompis inte märkte det för jag passade på när han var och pudrade nosen.
Stället stängde snart och då bestämde vi oss för att röra oss hemåt. Kompis frågade om han fick följa med mig hem. "Absolut!" svarade jag.
Vi gick ner på perrongen och vad vi kunde se så gick det inga tåg hem till mig. Så vi knallade upp på gatan igen och fick flera erbjudanden om att åka svarttaxi. Nej tack, vi tog en vanlig bulle hem.
Söndagen blev en riktig slappardag med pizza, godis, chips, cola och en tråkig rulle som vi hyrt. Vilken tur att jag hade en bra film på min dator; Torkel i knipa! :-) Ha ha ha, den borde alla se och jag tror att Kompis uppskattade den. I vilket fall så garvade han en del under filmen.
Eftersom blogger jävlas otroligt mycket med mig nu och det inte går att dela in texten i stycken så får jag använda mig av olika färg på texten istället, grrrr!
2 comments:
Gläder mig att ni hade trevligt, du och Kompis. Klant verkar också tagit sitt förnuft till fånga och accepterat att ni inte är ihop. Det gläder mig.
Synd bara att jag inte har en sådan underbar tjej...
Tack, det var gulligt av dig DHB. Sluta aldrig hoppas på att en underbar tjej dyker upp i ditt liv! En sådan är du värd!
Post a Comment