Förhör med snart treåring

Min dotter ville prata med sin pappa förut. Jag ringde upp honom och satte på högtalartelefonen. Nästan det första han frågade var om mamma hade haft en kompis hemma igår. Lillskrutt svarade att "ja, Linn" (hennes dagiskompis som jag härmed kommer kalla för Linn i denna blogg). Klants följdfrågor var "Var Linns pappa där? Stannade de länge? Sov de över?" Då tyckte jag att det fick vara nog så jag tog luren och frågade Klant vad han höll på med. Han hade ingen lust att prata med mig så samtalet avslutades snabbt. Antagligen hade han inte förstått att jag haft högtalarfunktionen på så han försökte helt enkelt fråga ut vår lilla dotter om saker.

Efter en stund ringde han upp mig och frågade vad vi ska göra idag. Jag berättade som det var, att vi ska åka till IKEA med "Kompis" (dagispappan) och "Linn". Då undrade Klant om det är något på gång mellan oss och om vi ses flera gånger i veckan och så vidare. Trött blir jag på att hans gamla svartsjuka börjar titta fram igen. Jag försökte förklara för Klant att jag och Kompis inte skulle träffas om det inte var för att våra barn tycker om att leka med varandra. Och att vi bara ses de veckor Kompis har sin dotter hos sig. Sedan tänkte jag efter att jag har faktiskt ingen skyldighet att försöka förklara massa saker för Klant. Det har egentligen inte han med att göra, vilka jag umgås med och varför! Hur som helst så är det jobbigt för mig med hans misstänksamhet.