Jaha, när allt känns som bäst och man är glad och lycklig så ska så klart något komma i vägen som en
jävla tagg i foten eller finne i
röven :-(
Så vad?
Jo,
Klant har tagit hand om
våran dotter sedan i lördags. Igår var han på dagis och lagade mat. Efteråt skulle
Klant och min
lillskrutta åka tåget till orten där han pluggar. Han vill ha henne där ett tag och jag har
såklart ingenting att sätta emot vad det gäller den saken. Efter jobbet åkte jag till Centralen för att vinka av min dotter. Då berättade
Klant att alla på dagis vet om att jag och Kompis träffas. "Jaha, so
what?" tänkte jag. Jo,
Klant påstod att det var mamman till vår dotters bästa vän, alltså Kompis ex (de har varit separerade i ett par år och hon lever tillsammans med en annan kille) som kommit till dagis en dag och varit upprörd och berättat för alla fröknarna att vi ses. Mycket märkligt tyckte jag! Mamman har ju liksom uppmuntrat att jag och Kompis träffas och tagit med småtjejerna på bio för att vi skulle få en barnfri stund osv. Hon har verkat uppriktigt glad för vår skull!
Klant fortsatte påstå att så var det visst, för det hade den manlige "fröken" sagt och han hade även sagt att han tycker det känns konstigt och surrealistiskt att jag och kompis ses.
Jag frågade Klant vad de tycker är så konstigt med det, varpå han svarade "Men det fattar du väl själv att de tycker det är konstigt att du plötsligt knullar med en annan dagispappa". Åh, jag känner mig så
jäkla förbannad så jag skulle kunna strypa någon!
Igår kväll berättade jag för Kompis vad Klant sagt och vad han påstått att fröknarna sagt. Varpå Kompis ringde upp sitt ex och frågade henne rakt ut. Hon sa såklart att så inte var fallet. Hon blev ledsen över det hela och sa att hon visst är glad för vår skull och att hon bara nämnt för den manliga fröken att jag och Kompis träffas.
Imorse ringde exet (mamman) till fröken och frågade honom vad som sagts och han hade en annan version; att Klant varit upprörd osv. Så vad fan ska vi tro? Jag vill ju verkligen inte tro att Klant ljuger och hittar på saker för att han tror att jag ska bli skraj eller känna mig pinsam! Jag misstänker att Klant fått det att låta som att jag lämnat honom för Kompis skull, ja, kanske till och med varit otrogen mot honom!
Här kommer fakta;
Jag och Klant har inte haft något riktigt förhållande sedan sommaren 2005 då han kastade ut mig från lantstället. Då kändes vårat förhållande över för gott. Dessvärre blev jag gravid några månader senare för att vi hade sex (trots att det var slut, dumma jag!). Det resulterade i ett underbart barn som jag älskar av hela mitt hjärta och som jag absolut
inte önskar ofödd!
Det var någon form av ödets ironi att jag blev gravid just då och det innebar att jag skulle få lov att stå ut med Klant även i framtiden. När våran dotter var född så försökte vi hålla ihop för hennes skull. Dessutom höll vi ihop tack vare våra resor tillsammans. Det har många gånger känts hopplöst och jag har varit på vippen att lämna Klant så gott som dagligen. Vi har flyttat ihop och isär och ihop och isär. I höstas tog jag äntligen beslutet att verkligen göra det, lämna honom alltså. Jag blir en bättre mamma utan Klant och våran dotter mår bra av att ha en glad mamma!
Jag träffade Kompis första gången i somras då min dotter börjat på dagis där även han har en dotter som går. Jag tyckte att han verkade vara en trevlig och fin person med bra värderingar. Vi började umgås tillsammans med våra döttrar eftersom de är bästisar på dagis. Jag hade från början inte en tanke på att det skulle bli något mer än vänskap mellan Kompis och mig, även om jag kände starkt för honom som människa. Men så växte något större än vänskap fram och vi började ses oftare tillsammans med våra barn. Nu har vi ju även setts en del på tu man hand och vi tycker väldigt mycket om varandra! Han känns så himla rätt för mig och jag tror att vi har något att bygga på! Jag känner mig lycklig och pirrig i hans sällskap och jag vet att det är ömsesidigt! Så vad är då problemet? Vi var två vuxna ensamstående människor och vi föll för varandra.
Det är något vackert och absolut ingenting konstigt! Vi båda sätter våra döttrar i första hand och vi har varit diskreta och tagit det lugnt! Detta är absolut inget förhastat beslut utan något vi tänkt igenom och diskuterat
mycket med varandra, fram och tillbaka.
Så det så!Imorgon ska
jag laga mat på dagis och då ska jag ge fröknarna
min version av det hela!