Och så var hösten här igen och en oro kommer krypande i kroppen. Det börjar bli mörkt, det börjar bli kallt. Vissa dagar vräker regnet ner och solen vill liksom aldrig riktigt gå upp. När solen skiner så blåser det istället som satan. Längtan bort blir allt påtagligare. Vad ska vi göra med våra liv? Ska det vara så här? Är det så här vi vill leva? Att jobba jobba jobba, pussla för att allt ska gå ihop. Tidiga mornar med yrvakna trötta barn som ska släpas iväg till dagis för att vi ska kunna sköta våra arbeten. Sedan släpar vi hem våra trötta barn som vill stanna kvar på dagis och fortsätta leka. Vi stressar och gnatar och gnor för att allt ska flyta på. Är det värt att slita ihjäl sig under årets mörka månader (de är många) för att få några futtiga veckors semester under den svenska sommaren? Jag jobbar visserligen inte heltid, jag jobbar inte ihjäl mig. Jag har bara min dotter på halvtid (men jag saknar och oroar mig för henne resten av tiden). Jag borde inte klaga och det gör jag oftast inte heller. Jag tänker och längtar desto mer. Jag vill bort!
Jag åker till Tessans café på söder (nåväl, det är väl inte hennes men hon jobbar i vilket fall där)och får utlopp för min bortlängtan. Hon bjuder på god yoghurt med hemmagjord musli och varmt kaffe till. Vi pratar om asien och den avslappnade stämningen som råder där. Vi drömmer om varma stränder, lugn, ro, sköna människor och att ta dagen som den kommer. Vi vill ha frihet, inte massor av onödiga prylar som äter upp våra pengar. Jag skojar om att jag kanske borde gifta mig med Somchai. Tiden går och jag måste åka hem till tvättstugan och till Kompis. Kompis som verkar nöjd med sin tillvaro här och som inte alls är flyttbar. Jag säger till honom att jag ska flytta till varmare breddgrader så småningom. Han säger "men jag då?" Jag säger att jag kommer ju hit under sommarmånaderna och du kan hälsa på mig i mitt paradis. Vi pratar inte mera men jag är övertygad om att han tror att jag skämtar.
Dags att röra sig mot tunnelbanan för att ta sig till ännu en arbetsdag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Är ganska så lik Kompis. Men nog händer det att jag också längtar bort ibland när det är som kallast.
Då tar jag fram en bra bok eller ser en bra film, eller varför inte lära en bra blogg ;-) ...så blir allt mycket bättre.
Post a Comment