Nappar

I natt (under en av de små stunder som jag lyckades slumra till) drömde jag om min vän Jen. Jag drömde att hon flyttat in i mitt barndomshem och att jag var där och hälsade på. När jag skulle gå ifrån henne till bussen kom hon och körde förbi mig på moppe. Då tappade hon en inplastad, mycket viktig godisnapp. Jag plockade upp den och funderade på vad jag skulle göra med den. Till slut gick jag tillbaka till mitt barndomshem för att lämna den. Dock blev jag så sötsugen så jag råkade käka upp halva... sen vettisjutton hur det gick, för jag vaknade.

Då kom J och sa att det snart var frukost och att han hört att jag fått sms på min mobil. Jag bad honom hämta mobilen till mig. Det var Linda som messat och undrade om vi kunde ta en fika i Farsta. Hon skrev också förlåt för att hon inte hört av sig på länge. Skulle jag gärna tagit en fika om vi inte fortfarande hade gäster. Förhoppningsvis ska vi ses nästa vecka! Jag passade på att skicka ett sms till min vän Jen och hon ringde upp mig!!! Det var längesen jag pratade med henne och jag saknar henne som fan. Hon hade lite dåligt samvete över att hon inte sett min lilla prins än. Jag klandrar henne inte för jag vet att hon har fullt upp med jobb, tre små knoddar och odräglig karl. Förhoppningsvis ska vi ses i helgen!

Lillprinsen har gnytt och käkat sig igenom två nätter på rad nu. Han är gasig i magen och det beror väl på att jag inte alltid orkar eller kommer ihåg att rapa honom på nätterna. I natt gav jag honom iallafall en omgång ordentlig magmassage och det satte fart på lilla maggen. Dock fortsatte han att gny, gnälla, äta och snutta. Ibland vore det så skönt att bara trycka in en napp i munnen på honom. Fast jag har alltid varit emot napp. Jag kan inte riktigt förklara varför, kanske för att jag tycker det ser illa ut. Eller antagligen för att jag själv hade napp så himla länge. Jag minns hur svårt det var att sluta med den och jag fick ett icke angenämt bett av nappen. Det är nog därför jag liknar en apa i profil.