Jag spyr...

...på den här jävla staden och på att jag kommer vara fast här så länge min älskade lillskrutta är omyndig.
Så länge hennes far lever iallafall, eftersom vi har gemensam vårdnad och han skulle bli galen om jag tog lillskruttan och flyttade härifrån. Dessutom har jag ju skaffat ett till barn nu med en kille som också är fast på denna jäkla plats.

Egentligen spyr jag nog mest på att en rektor ringde mig så här på fredagseftermiddagen och meddelade att min lillskrutta inte kommit in på skolan vi önskade. Det är för många sökanden och de barn som är skrivna i området kommer in i första hand. Hon sa också att det verkar vara likadant på alla skolor på söder. De tar ingen hänsyn till att J´s dotter kommit in på vår önskade skola och att våra döttrar faktiskt lever som syskon. De skiter i att de flesta av lillskruttans kompisar får gå i den skolan. Rektorn avslutade med att önska oss en trevlig helg. Jo, man tackar!

Nu känns denna helg hyfsat förstörd och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur vi ska förklara för lillskruttan att hon inte får gå i den skolan men att hennes "syster" får göra det. Aldrig får allt bara vara bra.