...kan man väl inte direkt påstå att man känner sig!
Jag irriterar mig på folk som lägger ut bilder på sig själva till exempel på facebook, bilder där de putar med läpparna mot kameran och säkert känner sig sååå snygga, sedan skriver de något i stil med "en dålig dag", eller "man kan inte vara vacker jämt". Eller så lägger de ut foto på sin platta mage med texten "tio kilo kvar till mål". Brudar som söker bekräftelse och får den också men som ändå inte är nöjda. Jag önskar att de kunde inse att det faktiskt är insidan som är viktigast! Att magerhet inte är något att sträva efter.
Samtidigt så är jag själv så fruktansvärt kroppsfixerad och jag blir ruggigt ledsen och äcklad när jag tittar mig själv i spegeln! Jag vill inte vara sådan men jag är det ändå. Jag försöker att inte visa detta, att inte föra det vidare till våra döttrar. Jag vill att de ska känna att de duger som de är!
Jag försöker intala mig själv att tog det nio månader att bli så fet, så ska det väl få ta minst nio månader att bli smal igen. För så är det ju, eller hur? Eller hur? ELLER HUR!?
Fasiken, jag går inte på det för min kroppsbild, mitt ideal är helt snevridet och jag tror att jag får leva med min dåliga bild av mig själv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment